Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Nu så kommer julen
Nu så kommer julen nu är julen här
Jul.
En kanske egendomlig sed förekom vid julen, men den var inte knuten vid någon bestämd dag. På julafton förekom den näppeligen. Då var det så mycket annat. Men under de följande dagarna hände det, att barnen tiggde mor sin, att hon skulle laga till lite kussamasa (###). Det var en dryck, som bestod av det starkaste julölet, i vilket lades en försvarlig dosis brunt pudersocker. Om barnen fingo sin vilja fram - och det finge de i regeln - så kröpo de med kussamasan in under det stora julbordet. Endast där kunde den kostbara drycken förtäras på rätt sätt. Där sutto de och pokulerade. Dryck- en var rätt stark, och pudersockret gjorde den förrä- disk, och det var inte ovanligt att småherrskapet kröp fram från sitt gömställe rätt så duktigt be- / rusade: de "kunne bli rent fulla". (Namnet kunde meddelerskan inte förklara. Inte heller varför festen skulle hållas under bordet.)
Hemmet
Det mesta brödet bakade vi av korn och råg tillsam- mans. Vi hade aldrig havrebröd hemma till vårt i Torpa. Det var mest korn med litet råg i. Vi kunde sikta det olika fint, för vi hade tre sorters såll: grovt, mellansåll och "sekten." För det mesta bakade vi runda kaker utan hål i som vi la på "staga" (stakar) på vinden. Andra gjorde hål i dem och hängde upp dem på stakar. Tunn- bröd bakte de inte på den tiden. Men limpor till julen i en del med sirap i. Aldrig surbröd här i trakten. Vi åte kål med bönor i, och det var så utmärkt. Det var att välla bönorna så att de blev lena och sén koka kål och slå bönorna i. Kålen kokte de på fläsk eller korv. Bönor - det var så många pyga på varje stjelk. Far tog ofta ärter och blanda i bönorna när han sådde.
Husligt arbete
Blångarn skulle tvättas i dymmelveckan. Det skulle kokas i aska av björk eller grane. Sen fick det ligga ute minst en månad. Solen på mars månad är starkast. De kunde koka’t en gång emellan och lägga ut ’et igen. Garnet var av blån och hör (lin). Det var tre sorter: hör, mellanblån och de grovaste blåna. Hade de hör till både varp och väft, blev det ###. De bakte så mycket till jul, att de inte behövde baka förrän te Vafferdan. De bakade i flera dygn, så de fick flera stäng- er fulla. De skulle inte laka förrän till Kyndelsmäss; då var det såpa i vattnet. Kärnade de och de inte fick något smör, var det sånt olag bli- et (blivet). De gick till ett annat ställe och fick grädde och slog i kärnan eller kastade en silverpeng i kärnan.
Jul
Till jul skulle bakas vört- limpor samt tjocka kakor av siktat mjöl, småbröd bakades just ingenting bara lite bullar. En särskilt tjock limpa skulle ligga kvar på bordet under julnattten, och mamma brukade också skära upp kött och fläsk och låta stå där under natten. På julafton hac- kades långhalm, blandades med granris och lades ut över golvet. Julaftonsförmiddag / satte de på sovel i en gryta så att det blev i ordning till middagen, då doppade alla i grytan samt åt en tallrik kål. På julkvällen brukade mamma koka havregryns- gröt av sovelspadet, den gröten åts uppstekt på julmorron men ej på jul- kvällen. Julkvällen åts ris- grynsgröt och lutfisk. Juldagen middag åts kött, fläsk och potatismos med sirap över samt kål för- stås. Juldagens morron skulle alla djur ha varsin havrenek, och så fick hästarna brännvin. / Juldagen skulle alla vara hemma hos sig och inte besöka några grannar.
Jordbruk och boskapsskötsel.
Förr i världen brukade säterkullorna ha en påse med sleke, det är en blandning av mjöl och salt, med sig och ge korna av emellanåt, när de vallade dem, för att de inte skulle gå bort. Nu har vi bara fåren vid sätern, men vi får lov att skicka sleke med så att vallkullan får att lägga här och där på stenar och stubbar, när hon skall hem med dem. Då går det undan för de vill alla komma först dit där sleket är. Korna har vi i hemskogarna nu, men de brukar få sleke när de kommer hem om kvällarna. Då är det ej fara för att de blir borta om nätterna. På hösten, när de tar det sista av skörden säger de här att de "tar haren". Av det sista de får gör de en "löcknek" och den skall alla korna ha av till julen. Julkärvar har de också alltid åt fåglarna om julen. Det bruket har de haft här åtminstone så länge jag minns.
Julseder
Nere i Vitsand har de brukat ha en rund rågkaka och en korg- ost som de har haft liggande på julbordet, sedan har de lagt ner dem i säden och låtit dem ligga till såanden, då har de brukat dela ut det till såkarlarna. Vid jul och lusse hade de många seder nere på bygden, som de aldrig har haft har haft här uppe i skogen. Det har varit så långt mellan pörtena, så folk har inte kunnat vara tillsam- mans så mycket. Nere på bygden gick de med "ljusestjärna" men det har de aldrig gjort här heller. De förnämsta julnöjena här var att de tog in halm och lade på golvet i pörtet och så skulle man ha ett särskilt julbad i bostugan på förmiddagen på julafton. Julhalmen sopade de undan på kvällen på julafton och lade in hackat granris i stället. Något kyrkobesök blev det just inte, det var för långt till kyrkan härifrån.
Vårhalvåret
Mars mä sitt skägg lockar barna utför vägg, april mä sitt skinn piskar barna in. Det var 1 mars, som tranan bar ljus i säng. Petter katt kastar den hete stenen i sjön. Kyndelsmäss – då hade jungfru Maria kastat två i vattnet, så det skar sej och var bra att tvätta i. Då går det bra att skölja. 1 maj skulle de ha ägg och särskilt slags bröd, en vårkaka, som bakats om jul. Det var många bilder på den: får, kor och hästar i utkanten på kakan. Den skulle djuren ha, då de började vårbruket. Ingen rituell barfotaspringning har förekommit här. / Kristi himmelfärdsdag vid vad tid den än inträffar skulle ungdomen ut och vandra i skogen för att se rävhonan med hennes ungar. Räven tar ut sina ungar första gången den morgonen.
Julseder
I min barndom, så brukade vi "doppa i grytan" på Julafton vid 2 tiden, och fingo då kött och fläsk och korv till. Sedan på kvällen åto vi lutfisk och gröt. Jag kan ej minnas, att vi hade julhalm, men min mor talade om, att hon varit med om, att de hade julhalm inne. Ett grötrim kommer jag ihåg: Gröten är kokad, och gryna ä' trinna. Käre go' vänner, ät er inte för stinna. För skruven kunne lôssa där bak. Och de' kunne bli en farliger sak. Annandag Jul gick ungdommen omkring i bygden på kvällen. På en del ställen gjorde de fint och på en del ställde de till spetakel. Hos / far till ex. gjorde de så fint i ladugården. Måkade ut gödseln m. m. Men jag hörde talas om att det var ställen på vilka de "häft" in gödsel i ladugården, alldeles fullt.
Trettondedagen och Knut
De kom till oss i Källmo här i Lungsund med ljuse stjärna, när jag var en 8 à 9 år. Det var tretton- otta, trettondagen på morron. Det var flickor och pojkar, och flickorna var vitklädda, o så hade de svarta kläden om halsen, o från dessa hängde en guldring ner på bröstet. Pojkarna var klädda i sina vanliga kläder. Men det var vanligt att de var vit- klädda så när de gick med ljuse stjärna. Sen kom de in o sjöng sånger inne. Men någon "Judas" / eller "Vise män" var det inte med bland dem. De skulle ha frukost när de kom in. En "Judas" har jag hört talas om, men det är för längesen. Han tigga pengar. "Goder morgon, goder morgon, både kvinnor och män," sjöng de utanför köksfönstret hos oss. Att "sjunge för dörr" var inte riktigt detsamma, då hade de inga ljusstjärne. Det bruka de göra på annandag jul.
Årstider
De räknade aldrig året i månader förr utan i flockar, det var höstflocken, vinterflocken, vårflocken och sommarflocken. Under vårflocken lagade de ut vårsäden och böjade på trädan. Under sommarflocken var det slåtter av hö och sädesbärgning. Under höstflocken var det att ta upp rovor och kål samt så ut höstsäden. Vinterflocken var det slakt, skogskörslor, gödselkörning, tröskning och då fästades det i den flocken mycket. Sen delte de in flockarna i trettingar var tretting var en vecka Vårflocken omkr 15 april - 15 juni, sommarfl. 15 juni - 15 sept. (då skulle det som växte i jorden in) 15/9 - 15/12 höstflock. 15/12 - 15/4 vinterflocken. Vårflocken var kortast för det räckte med den tiden till vårarbetet och vinter- flocken var längst för då var det mycket som skulle uträttas och månaden efter jul var det ingen reda med arbetet.
julafton
Kreaturen. På julafton skulle husbonden gå till lagårn med en skopa med dricka, och det stänkte han på fodret och sa: "Ät och trivs, idag är det julafta." Kreaturen skulle ha lite bättre foder då. Julhalmen. Julhalm, det minns jag i min barndom. Min farfar han var äldst, och han gick till lagårn i mörkningen efter en halmkärve och ställde i farstun, och sen när kvällsmaten var färdig, bredde han ut den på golvet. Halmen låg inne nästan hela julen. Men där det var många barn, blev den så söndermald, så de måste ta ut den och lägga in ny på nyårsafton. De äldre låg ju också i halmen och hade sina lekar för sig. De skulle "ta juletyppa", "ro till Tyskland", "dra sot", o. s. v. Det var så många lekar de hade för sig. Var det nån främmande bäddade / de i halmen. Men jag vet inte om själva husbondefolket låg i halmen.
Jättar och troll
En flicka hade blivit borta på ett ställe, och de trodde, att hon hade blivit trolltagen, för det var en kulle i närheten, och var julafton stod den på guldpelare, och då var det ljus och musik i kullen. Drängen på stället hade ett gott öga till flickan, och han fick ta en häst och rida dit, när det blev jul. På vägen mötte han en käring, som sa, att om han blev bjuden på något, så fick han inte dricka det, och så skulle han inte rida vägen, utan han skulle rida tvärs över åkrarna och inte längs med harvdrag eller plogdrag. Han kom fram till kullen, och där kom flickan och bjöd honom att dricka, och han tog upp henne på hästen och red därifrån. Då ropade det: "Enben, tvåben, treben, spring värst!" Men han kom undan, och när de hade kommit hem, så frågade flickan, vad de levde av i berget, och då sa hon, att de fick all den maten, som folk inte läste för på julafton, och den räckte hela året.