Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Hösthalvåret
Det är en märkesdag de har, när Anders braskar så slaskar jul, och om Anders slaskar så braskar jul. "Om stubben har hatt Andersmässnatt, skall vintern ligga till Vafrenatt".
Djävulen frestar en man att döda sin brud, sin hustru.
Bäckman i Köpböle hade fan med sig. Då ett sällskap for där förbi till julkalas, kom han ut och frågade, om de inte sågo, hur fan tog olika skepnader: än hund, än släde o. s. v. Han friade, men fan bad honom taga livet av bruden. De voro bägge i badstun kort före jul en gång. Där låg fans befallning så starkt över honom, att han måste försöka mörda henne. Men hon blev räddad av en tillskyndande person. B:s bror blev engång bjuden en sup av fan och därpå befalld att döda sin hustru.
Ljuskronor. Jul
I ställe för julgran hade de ljuskronor. På fattiga ställe hade de bara 5 ljus men på rikare ställe hade de 7, 9, 11 å kanske flera. Ljuskrone vå gjorde av trä. Den ve hade va gjord mä två armar å då sattes ett ljus i var armen å ett i mitten. Om jul klädde ve ljus- krone mä papper i flere färger för dä fick inte syns något av trävirket. Ve hängde allt på annan grannlåt ocksa. Ljuskrona skulle stå på bordet.
Julbockar och Knutsgång
Det var brukligt på julafton att någon klädde ut sig till julbock med en päls och ett par horn och kom in i stugan. Var det flera stugor tillsam- mans kunde han gå in i dem också. Jag minns en gång på Knutsdagen på kvällen när jag hade varit med bror min sydåt Sundsvik så mötte jag här och där efter hela vägen folk som hade klätt ut sig på alla möjliga vis, en del till bockar och en del på andra sätt, för det var brukligt att de gjorde så, när de "gick Knut". De skulle köra ut julen då. Det har jag ju sett många gånger, och de håller nog på med det än, men jag har aldrig sett så många på en gång som då.
Julseder
Till julfirandet här har alltid hört en julbock av halm och en halmkrona både bocken och kronan hade en särskild typ för Ekshärad. Kronans mitt stycke kan vara antingen en enkel eller dubbel pyramid, mest är den dubbel. Om själva huvuddelen är en enkel pyramid så hänger det alltid en liten dubbelpyramid inuti den. Julbocken hade sin plats under julbordet. En julsed som jag aldrig har hört tals om på något annat ställe är det s.k. käringgillet på Knutsdagen. Då samlas alla gummorna i byn på något ställe och har kalas. Senaste julen vet jag att de hade käringgille i flera byar.
Jul.
Förr användes ofta inbyggda sängar. Överst i dem låg ungarna. Far och mor låg i sängplatsen därunder, och under denna i sin tur höll hönsen till. Var jul tog man ut sängbottnen och hyfsade under sängen. Därvid fick man bära bort ett par korgar med tallar. Hönorna värpte på halmbolstern i den undre sängen. Om sommren fick de gå ute. Men där var en höna, som ofta kom fram till fönst- ret och knackade och kacklade. Då var det att lätta upp dörren för henne. Strax spatserade hon till fotändan av sängen och lade sig där och värpte. Sen bar det av igen. Kalven fick under vintern stå i ett hörn vid härden, och när fåren lammade under den kalla årstiden, fick de vara inne ett par nätter. Två vävstolar och en spilterock att spola garn till väven på, stod alltid i stugan under året utom under själva jul- / helgen. När man åt, flyttades en tavla fram mitt på golvet. På denna attes ett träkörel, käril, med potatis och en tallrik med sill. Materialet i tallriken var lera. Under mål- tiden lade man sillbitarna på potatisskalshögarna. Var och en hade en egen kniv. Disk förekom ej. Ville man tvätta sig blev det att torka sig på särken. Handdukar brukades ej. Ej heller fanns det i min barndom skänk eller bord i stu- gan. - Där bord fanns att tillgå, tog man in det till julen. På detta placerades en ystekarsost och runt denna barnens julhögar bestående av kakor, hjul och ringar. En kaksort kallades "hit å dit" och en "te å frå". Den senare såg ut som ett ess. Överst i julhögen låg en höna med peppar- ögon och en röd tofs. Det var alltid tre slags bröd på bor- det om julen nämligen. Mörebetabrö, som var finare än det övriga, vörtabrö och undarsbrö d.v.s. meraftebrö. Mjölet till det se- nare brödet var inte sållat så fint. "Vardasbröt" var borta om julen. Många bakade så rikligt till jul, att de hade bröd till påsk, och alla ville gärna ha en julakaka till långfredag. - Därtill stod på bordet en brännvinsflaska. Det var ett tale- sätt, att om man hade något gott skulle man gömma det / till julafton. En gumma fattade galet och gömde allt stök till julafton. Då kröp hon upp på "ommel". Om julen satte man granar vid ytterdörren. Mitt på gården restes en stång med en liten gran i. I denna placera- des julkärven. - År 1861 red de staffan här sista gången. Drängarna och bondpojkarna, som var med i följet, var ej ut- klädda, med de red fram till husen och sjöng. Man tände om julafton varje ljus i någon familjemed- lems namn. Dog ljuset, skulle den personen det var tänt för dö under året. "I tänner la inget för Kajsa !" bad mina bröder, när jag var liten. Vi tog alltid in halm om julaftons eftermiddag i min barndom. Stukorna placerades först upprätta mitt på golvet. Där fick de stå, ända tills julljusen tändes.
Axel Pettersson
Om ladugården. Terminologi. De sa att de gjorde rent i lagårn. Ej mokade. Det var slakt i dec före jul. Och bakning. Även brygd ibland. Man ställde granar utanför stugan till jul. Prydde med en krans av ris och blommor inomhus. Julgranen kläddes med papperskarameller, ljus och kakor i form av julgrisar. Man har ej stöpt ljus förrän på senare år. Mat på julafton var dopp i grytan med potatis, fläsk, sylta m.m. På kvällen lutfisk. Skinka, sylta på juldagsmorgon. Till jul bakades limpor och knäckebröd. I drängstugan fanns bagarstuga med bakugn. I en annan gård var det bakugn i köket. Under första världskriget kom det tiggare till jul. De fick bröd och potatis. Även släktingar och bekanta från stan kunde komma och få. Mat på juldagen var bruna bönor och skinka. Även sylta, fläsk, pålägg m.m. Man talar om hur tiderna har förändrats för bönderna. Lättare att köpa nu än förr. Men nu försvinner pengarna med skattet och maskiner trots skapliga inkomster. då bönderna nu är ensamma i jordbruket så måste de ha maskiner. - Man har i regel en bra ladugård, men det ska var tork till spannmål, tork till hö, lös press till höet och fläkt. Sädeskross med portionerare. De senare kostade 7000 kr. Under förts världskriget gick spannmålspriserna upp högt. Efter kriget sjönk priserna från 40 till 20 öre/kg. Ändå sämre blev det på 30-talet. 1937 när de lade ner mejeriet fick bönderna 11 och 13 öre/l för mjölken. - Samma rå, 1937, hade de 2 snickare till att rusta flygelbyggnaden. Det gick åt 100 l mjölk för båda. Längre fram behövdes 200 l för en snickare. Det bönderna ska göra på gårdarna nu får de göra själva. Det går ej längre att rusta några hus. Pengarna går åt till skatter och hyror. Bil är alla tvungna att ha, men har eg. ej råd till det. De som har lång väg till arbetet måste ha bil. Trivs annars med sitt arbete som jordbrukare. De får över 250 l mjölk om dagen nu från 12 kor. Man får 82 öre/l. Den innehåller 4 procent fett. Priset ökar efter fetthalten. Man drar av för mjölktanken. Transporten behöver man ej betala. Skjutsen är gratis. Slaktpriser för djur. I veckan såldes en ko för 2000 kr. Priset har varit oförändrat i 30 år. 2,75 - 4 kr/kg. Ingen efterfrågan på gödkalvar. De blir för dyra. Men man har fortsatt uppfödning av ungdjur. En bonde i Bejby har lösdrift. På gamla kronogården. Det är slaktdjur. De har den vanliga röda rasen av kor. Någon enstaka svartvit.
Inspelning med August Andersson
Dialekt/Folkminnes inspelning.
Julafton
Om julaftons morgon gick inte an att ligga länge. Då skulle både fruntimmer å karlar vara i arbete, för att det skulle hinnas att stökas över till middagen. Det var så myc- ket att ställa med då, men inte något särskilt arbete. Dagen före julafton bars halmen in å ströddes på golvet. Det var för att golvet skulle hållas rent över julen. På annan- dag- el tredje dag jul togs den bort å bars till foderladan. Inget annat särskilt med halmen än att barnen hade ro- ligt i den. De låg å somnade på halmen, å då fick de ligga så hela natten. Julgran förekom i min barndom. Jag mins en liten gran- buske, som stod på ett bord. Det var inte mer än någ- ra ljus å papper i den. På julmorgonen tändes lju- sen vid den tid som folk skulle gå till kyrkan. Till julen bakades en "bock". Den lades i sädesbing- en. / för folket skulle äta upp den, när de började med vårarbetet i jorden. Den kallades för "julbock". Kreaturen fick var sin del av "lökteneka" om jul- kvällen. Det var ett band för varje krötter. Banden löstes upp, och så fick var och en sin lott. När de fick detta talade en till dem å sade: "Första kväll i jule, vår Herres kväll i kväll, ät väl å trivs väl". Julljus brann. Det skulle brinna, men det fick inte slockna själv. Någon i huset skulle gå ut med det å springa runt stugan med det tills det slock- nade. Om julljuset slocknade inne, så var det inte bra. "Julvarmen" bestod av torr ved. Det fick inte vara sådan ved som sprakade. Om julnatten kunde de döda komma. Allt som lämnades på bordet, när en hade ätit, skulle stå kvar. En skulle inte ta ifrån de döda. Om det hade varit en död i huset, så var det spår efter honom i spisen. / Det var allmänt bruk att en skulle bada i ladugår- den på julafton. Ett stort kar togs in i ladugården å så hade en varmt vatten i det. Vi fick inte ba- da på annat ställe. Först innan vi badade, hade mormor konster över ladugårdsdörren. Hon hade en kniv över dörren. Se'n tog hon en eldbrand å stack i badvattnet, så att det fräste, sedan var det fär- digt att bada. Eller ock släpptes ett stort eldkol i karet innan badningen fick börja. Varför detta skulle göras var för att inte något ont skulle kun- na överraska en.
Jul
Julafton bar man in julveden. Den skulle räcka till Kyndelmässa. Säden skulle mätas upp och bäras av logen. Kl. 12 på dagen avslutades arbetet. Sedan doppa man i grytan. Julgranar sattes upp vid dörrar och portar Man bruka tjära granarna i ändarna för att det inte skulle gå så bra att stjäla dem. För det bruka man göra. Julafton skulle djuren ha en otröskad havrenek. På julafton skulle alla bada. Men vattnet fick inte slås ut julafton. Om möjligt skulle man ha nytt på sig till Jul. Före Jul skulle kyrkväcktarn ha på var gård 1 kaka och 1 korv. Kollekten som upptogs annandan skulle kyrkväcktarn också ha. Organisten skulle ha lite säd och ved samt foder till en ko. Allt efter som gårdarna var stora till. Sockenprästen skulle ha fårkött och prosten 8 skålpund smör från di / stora gårdarna. Och sedan var det sådana som gick och tiggde. Det fanns mycket fattigt folk förr. Och di kom också från andra socknar. Det vanligaste som di fick var en kaka och en korv. Juldagen skulle organisten ha kollekten i kyrkan för då var mycket folk. På Julaftons kväll åt man smörgås och ost och svinhös lutfisk och potatis samt gröt. Gröten åts i ett fat. Juldagen Så många som kunde skulle till julottan. Man kappades hem för den som kom först hem fick först inbärgat. Man fick inte gå någon stans sedan på juldagen utan vara hemma. Juldan om natt kunde det hända att grannarna hade lett upp hästen på lagårsrännet Annandag Jul. Annandan på morgon skulle man ut och rida Staffan. Här i Fogelås bruka di samlas på Solakull och sedan rida till Vartofta härad och vattna sina hästar. För man skulle rida från sitt härad in i ett annat. / Natten till annandagen om man hade ovänner så kunde det hända att di hävde in halva gödselstacken in i lagårn. Hade man vänner så gjorde di fint i lagårn och stall samt rykta hästarna. Trettondedan Om trettonde skulle man ut och bära trettonde skjärnan. Den var av papper och mycket grann. Skjärngossarna skulle vara fina med papersmössor, och ljusklädda. Men en skulle vara svartklädd och ful: "Judas med pungen." Han skulle ha pängar i sin pung. Dan efter trettondedan som kallades bevarake- dan tog julen slut då fick karlarna ta på sig blågarnsskjortan igen och börja arbeta. Och då fick man börja äta surkål och havrekaka.
Annandag jul
På annandag jul om morgonen fick ingen sova länge. Då gick flera karlar å sjöng "andesotta" i gårdarna. De gick till de stugorna, där de visste att de skulle bli trakterade på brännvin å mat. Det var inte alla som tyckte om att dem kom å sjöng, å dessa tände inte något ljus utan "ottesångarne" fick gå därifrån utan fägnad. Ett annat år gick de inte dit. Det var mest för supnigens skull som de gick så. När de hade blivit trakterade i den ena stugan, så gick de till en annan, å då kanske de fick en ny i sällskap från den sist besökta stu- gan. Men sjunga kunde de, för det var inte andra som gick än sådana som kunde sjunga. De sjöng "Staf- fansvisan", å julpsalmer. Så var det en särskild "julvise" som de brukade sjunga, men jag mins inte orden på den. Den var så lång. Ljusa stjärnan / mins jag ingenting till, men jag mins att de gamle talade på, att de hade varit med om det. Då voro de utklädda å hade en "stjärna" med sig. Men jag var med och "sang andesotte". Detta bruket blev också bor- ta för det blev så många "läsare" i sock- nen å de tålde inte den sången. Somliga smög sig till andras lagårdar å gjorde fint där. De "höfsa" ut allt gödsel å sopade å gjorde fint, tills pigan kom åt lagården. Om husbonden eller någon annan kom och fick se den som gjort fint, så togs han med in å fägnades. Fast de som gick så vil- le allt gärna bli osedda. Men på en del ställen hade de en hel gödselhög i lagården på morgonen. Det blev ett förfärligt arbete, innan de fick ut göd- seln. Det var "pojkkanaljer" som hade varit elaka. Men så gjorde de inte, om de inte unnade den pi- gan, drängen eller bonden det sprattet. Annandagen på aftonen brukade allt grannarna gå till varandra å #####, särskilt gubbarna. För då var det inte så skamligt att gå. Men på juldagen / var det skamligt att gå till en främmande stuga, för det var som att komma å "snike". Den kvällen hade drängar och pigor bal. På herrgården brukade de så ("andasbal"). Kalas var det i var enda stuga under julen. Men dessa kalas började inte gär- na förr än tredjedag jul på kvällen. Det var näs- tan "pocksak" att göra "julkalas" åt grannar å släk- tingar. Dessa kalas väntade allt alla på långt i för- väg.
Julafton
Mins, att det fanns gamla gubbar, som inte gav sig ro på morgonen utan di skulle opp å mäta säskasten som låg på logen. Det kunde hända att den fick ligga och vila där över julen, innan säden kom till magasinet. Eljest var det ju mycket att göra den morgo- nen. En skulle ställa så att en hade fullt upp med ved över julen. Det fick inte fattas julved. Halmen tog en i ladan eller på rännet så mycket en skulle ha. Den lades inte över he- la golvet, utan en gjorde som en bädd vid ena väggen. Där höll ungarna till och hade ro- ligt. När en hade den halmen inne så kunde Jesus komma in om natten och / se om det var några barn. "Julneka" skulle iordninglagas på morgonen. Se'n sattes den upp före middagen. Det kun- du ju bli litet olika. Men på middag skul- le den vara uppsatt. Brukade att ta en fin nek, som var väl matad. Den sattes på en stör eller en satte den på gaveländan av lagården, svinhuset eller fårhuset. Julgran mins jag inte förrän jag var en 10 el. 15 år gammal. Det var i en bondgård, som di hade klätt en gran. Det var gubbar, stjär- nor och runda kakor som di bakat av vete- deg. Pappersremsor av flera färger hängde på grenarna. Ljus fram i ändarna på kvis- tarna. Julbröd var flera slag: stomp el. limpa, grov och fin kaka, vörterlimpa, julkors, såka- ka. Om en titta under julbordet så kunde en få snålt med kaka i huset under året. På / morgonen så fick en titta under bordet, för då skulle en sopa och taga vara på, om det var något säskorn. Skulle vara så stor tur i att få tag på korn. Julaftons kväll så fick kreaturen bröd och en havernek eller hö. Korna skulle veta att det var jul så då prata en till dem och sa: "Ät väl. trivs väl, lägg hullet på ryggen och kött på reva, i kväll är det julkväl." När mormor regjorde, så stöptes ett ljus som sattes på bordet och tändes, innan di la sig om julkvällen. Julbrasan bestod av torr lövved. Julbordet fick inte dukas av. Tomten skulle ha. De döda var ute och gick om julnatten. En trodde att anhöriga satt vid bordet fast en inte såg dem. Di var "osynliga".
troll
På ett ställe var trolla i berga. Ett troll smidde så myc- ket di ville ha för folk. De la dit det, och sen gick di och hämta det, då det var färdigt. Di visste inte vad di skulle ge honom, för att han var så snäll. Så en gång kom di ihåg att di skulle sy honom en riktigt vacker skjorta till jul. Men efter jul smidde han inte. Då di frågte varför, sa han: "Nej, nu smir aldrig junker mer. Nu är junker granner, nu kan han inte smia." Det var en i Fjärås som fick en påse av trol- let. Trollet sa till honom: "Detta ska du så ve Stensjön." Det skulle bli det grannaste en kunde önska. Men han han sådde först sju, åtta frön i en burk. Om åtta dar var där åtta stora jättehuven i burken. Han sådde ald- rig mer av påsen. Di skulle bygga en kyrka i Hjelmared, och körde dit sten om dan. Men om natten blev stenen körd / bort dit där kyrkan nu står. Det var en gång några som gick förbi ett berg, där det lukta så gott bakebröd. Då sa en: "När jag kom- mer tillbaka kan ni vara så snäll och ha lagt ut något." Och när di kom tillbaka hade trollen lagt ut en hel vetekaka. Det var på ett ställe nära kyrkegårn som di brygga en natt till jula. När di hade bryggat tre gryter kom där en liten korter käring med ok å kanner å tog drick. Å så kom ho andre gången. Då sa bonnen på stället att när ho kommer tredje gången, så ska han skålla na, å så när ho kom tredje gången tog han en gryta kokhett vatten å slog över na, å då börja ho å ropa: "Håki hör oss, å håki spör´oss å håki smör oss, kom nu ä Lillatutta skålla." Å så läste han i en bok (det var visst en svartkonstbok) å frågte vad han skulle göra, (när trollen kom) å då kom där svar från den han frågte att han ska inte ria vägen den håle, utan marka den mjuke x (kör- gården). x eller lena.