KORPSKRIFTEN

...
Meny

Julafton

Berättare: Axel Persson (f. 1869)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Mins, att det fanns gamla gubbar, som inte gav sig ro på morgonen utan di skulle opp å mäta säskasten som låg på logen. Det kunde hända att den fick ligga och vila där över julen, innan säden kom till magasinet. Eljest var det ju mycket att göra den morgo- nen. En skulle ställa så att en hade fullt upp med ved över julen. Det fick inte fattas julved. Halmen tog en i ladan eller på rännet så mycket en skulle ha. Den lades inte över he- la golvet, utan en gjorde som en bädd vid ena väggen. Där höll ungarna till och hade ro- ligt. När en hade den halmen inne så kunde Jesus komma in om natten och / se om det var några barn. "Julneka" skulle iordninglagas på morgonen. Se'n sattes den upp före middagen. Det kun- du ju bli litet olika. Men på middag skul- le den vara uppsatt. Brukade att ta en fin nek, som var väl matad. Den sattes på en stör eller en satte den på gaveländan av lagården, svinhuset eller fårhuset. Julgran mins jag inte förrän jag var en 10 el. 15 år gammal. Det var i en bondgård, som di hade klätt en gran. Det var gubbar, stjär- nor och runda kakor som di bakat av vete- deg. Pappersremsor av flera färger hängde på grenarna. Ljus fram i ändarna på kvis- tarna. Julbröd var flera slag: stomp el. limpa, grov och fin kaka, vörterlimpa, julkors, såka- ka. Om en titta under julbordet så kunde en få snålt med kaka i huset under året. På / morgonen så fick en titta under bordet, för då skulle en sopa och taga vara på, om det var något säskorn. Skulle vara så stor tur i att få tag på korn. Julaftons kväll så fick kreaturen bröd och en havernek eller hö. Korna skulle veta att det var jul så då prata en till dem och sa: "Ät väl. trivs väl, lägg hullet på ryggen och kött på reva, i kväll är det julkväl." När mormor regjorde, så stöptes ett ljus som sattes på bordet och tändes, innan di la sig om julkvällen. Julbrasan bestod av torr lövved. Julbordet fick inte dukas av. Tomten skulle ha. De döda var ute och gick om julnatten. En trodde att anhöriga satt vid bordet fast en inte såg dem. Di var "osynliga".

Socken Skillingmarks
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Julafton

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR