Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tjugondag Knut
Eljest hade de för sig att tjugondag Knut skulle ju- len ut. Då sopade de ut julen. Då fick karlarna ta på sig blaggarnsskjorta, och så fick de börja med att äta grovt bröd igen.
Åkerirörelse / Skjutsar
Min far hade åkeri här i Haga. Efter Skolgatan var det tre åkare och tre staller i min barndom. Sedan fanns det åkare i varje stadsdel - flera stycken. En del hade stora åkerier med flera hundra hästar. Men det fattades inte arbete för en åkare den tiden. Pappa hade körning natt och dag, om han hade velat. Det var mest körning för handelsmän och firmor i staden. Han körde mest inom staden. Det var grovkörsla. Några långkörslar utåt landet gjorde han sällan. Pappa hade en dräng och den hade en krona och tjugo- fem öre om dagen, men då fick han maten. det var inte gott att hålla ordning med dessa åkar- drängar. Somliga gick fulla en del dagar. Det var ett förfärligt supande bland dem. De höllo ihop och bjöd varandra, så fick de brännvin här / och där i staden, där de foro fram. Om kvällen kun- de drängen komma hem så full, att han inte kunde ställa in hästen utan far fick gå ut och leda in den och sela av. Pappa hade körning för de stora vinaffärerna i staden och källarna. Om julen gick en av drängarna omkring i alla vin- affärer och fick sprit. Det var vanligt att vin- handlarna gav sådant i julklapp till dem som hade varit i tjänst eller arbete hos dem. De kunde få flera kannor vin och brännvin som de hade att supa av under julen. Rundan till vinhandlarna gjorde de om julafton.
Jul
De skulle äta mkt mat te jul så skulle det bli lycka med allt och allt skulle bli ymnigt. Under julen skulle dä va gran- ris på golvet annars va det inte städat. Vi hade julahalm också. Å den skulle ligga fint, så fint å alla strå skulle va lika långa å inget fick ligga i kors. När fru tog in halmkärven dansa. de vi kring den. När vi juladagen kom från kyrka skulle vi lägga oss på jula- halmen och vila oss. Juldagsmorgon tog de te å dänkte på alla våndlar* som de gav kreaturen med juladreckat. Drickat hade *våndel: en bunt med halm och hö / stått under bordet julanatta. Hela natta skulle ljus brinna. Julafton gick de ikring å tiddge. Dä kunde komma ända te tjuge per- soner. Å vi va så lessna om inte alla kom. De fick då en sup å så fick de doppa i grytan, sen tog de sin korv o sitt bröd o gick. Dä va särskilt bröd bakat till dem. / Olika brödsorter som bakades till julen. Julakuse Julavangen Julakors. Detta skars ut ur degen. Det fick inte bakas av två rullar som lades i kors över varandra. Detta kors förvarades i sädesbingen och åts på våren, när vårarbetet började.
Hemsysslor (bak)
Före jul var det bak i ett par dar, för brödet skulle räcka från jul till påsk. Det dröjde inte länge, förrän brö- det var så hårt att en måste blöta det. Vete förekom aldrig då, det var råg å korn å havre. Skrivkaka, den var av råg. Vörtkaka (vortkaga) innan de satt jäl (jäst) på juldrickan, tog de en slank utav den å knåda i den degen. Tunnbröd, det var fali gott. Det var så tunt som papper. Det var utav havre å korn, lite av vart. Det var ojäla (o- jäst). Det baka en hele tunner fulla. Se, i tunna torka det inte så fort utan höll sej fuktigt. Det godaste en kunde få, det var å ta en bressling (småsill) å rulla i sådant tunnbröd å äta. (Det var medan brödet var färskt.) Smör an- vände en sällan då. Bresslingen hade de mycket förr i små tunnor, / den var då spicken. Sådan god sill kan en aldrig får nu för tiden. Kavring: efter kliet, rågkli. Efter slakten fick vi barn hjälpa till å göra ren alla inälvor, tarmar å så. Sedan hackades tarmarna å magen, smått å fint, så stuva vi opp detta i en panna å åt. När grisen va slaktad, kogades pölsa. Det skulle var korngryn till den, å dom malde vi på handkvarn.
julfirandet
då skulle mycken mat god mat tillredas ljusstöpning i flere dagar före jul som jeck till så här ett långt kärl så ej ljusen nåde till botten fyldes med kohett watten men ej högre än den smätta talgen fick plats så träddes ljus weckara på en pinne med mellanrum så ej ljusen widrörde warandra en lång ställning med spröt som ljus pinnarna skulle hängas när man fick doppat dom i det heta watnet med talgen man fick passa noga så ej talgen fick minskas för då smalt tva ljusen det skulle slacktas å bryggas å bakas flere sorter öl och bröd i huset alla skulle ha warsin julkaka med namn på lagd aw degstrimlor aw alla sorter som man bakade barnens kakhögar skulle ligga på bordet flere dagar tillsammans med den stora julosten som skulle stå på bordet hela julen war och en skulle jöma en julkaka till förste maj då skulle han äta dän så fick han märg i benen och annan trevnad det året dagen före julafton skulle en wälldig massa sönning kokas som bestod aw fläsk o kött å korv en stor gryta som skulle vara till hands de första dagarna det war doppare dagen då skulle alla doppa i grytan i hela huset
julfirandet
anan dag jul på kwällen kom Staffans ridarna med ystra hästar och sång men sången mins jag ej mycket aw inget widare att uptekna mellan nyår och trättonde kom stjärnan eller skärngossarna som bestod aw de tre wise männen herodis och hans dräng swartte kung och hans dräng och en som bar skärnan den war mycket stor aw papp med nåra ljus inuti mycket ljus att skåda rund fästad på en påle Herodis gick före han kom in hällsa god afton här inne båd mäner och kvinor wi önsker eder alla en fröjdefull jul från all olycka bewara eder gud så stälde sig de tre wise mänen wid en sida swartte kung och de båda andra mittemot wid andra sidan herodis i miten så säger han kunde jag få en stol att sitta på jag är så förbittrad och wred i mitt sinn att jag ej wet på wilken fot jag stå skall så sattes en stol till honom då frågar han wad det är för en swarter som der står då swarar jag swarter är mig utaw solen bränd men likwäl så är jag bland konungar känd en härra och konung från moria land och spiran den förer jag uti min hand
Julen
Till jul bakades vörtlimpa, surlimpa och vetebullar. Sen skulle var och en i huset ha en hög av julbrödet vid sin tallrik. Lutfisk och gröt var den vanliga maten på julkvällen. Jag har hört att på somliga ställen här skulle tomten ha mat under julnatten, det stod då alltid lite mat kvar på bordet. Varje ko skulle ha en havrenek till jul. Å så satte de opp en nek till fåglarna. De tog neckerna ur högen så dä va inte / nå't särskilt med dem. Det brukades inte julgranar i min barndom, men 73 (1873) kom ja hit till Käxsundet, å sen ha dä vare vanli't mä granar här. De var ungefär av samma storlek som nu. Man hängde i ljus och äpplen och karameller. Ljus stöpte man av talg. I mitt hem skulle det brinna ljus i vart fönster på julmorron, två i varje fönster. Inte var jag med om att åka efter bloss till julottan, men de som gick över skogen kunde ha det, de skulle kastas i en hög vid kyrkan. Efter julottan skulle de / skynde sig hem, för den som kom först hem fick först in skörden under året. Då skulle det stå mat i ordning när de kom hem, och en brasa skulle brinna i spisen. Till den tog de den bästa och torraste ved de hade. Kött, fläsk, korv och nå'n sorts soppa eller kål, det var julmat.
Julen (firandet i ett soldathem på 1850t.
Far var soldat för Flistad rote av Skaraborgs regemente, på uppehållen mellan mötena gick han på arbete hos bönderna, det var ett gott förhållande mellan rotebönder och knekt. När det led mot jul slaktade far en gris, om han hade nå- gon att slakta. Annars blev vi inte sugellösa om jul, ty da- gen före julafton gick far jularonden hos sina åtta rote- bönder och hömtade sina i kontraktet fastställda julaförmå- ner. Det skulle vara ett pund fläsk sammanlagt; men det blev oftast dubbelt, så var det två brökakor hos varr bonde s:a 16, men det tog han aldrig ut, för mor tyckte det var genant att alla rotens moror skulle baka åt henne, utan i stället hade far det så ordnat, att han fick julabrödet i säd när han spannatröskade åt dem, då blev det också mycket mer Två ljus fick han på samma ställe så i knektstugan blev det riklig julamat. Far söp ej så julabränvinet tog han ej ut, / Albert Vall Flistad Jul 2 det satte bönderna värde på. Många knektar kommo fram på kvällen dinglandes från sina rotebönder och ofta hade de glömt på ett ställe vad de fått på det föregående och då fick knekthustrurna ut och rädda torpets julasugel. Mors julaförberedelser voro inte vidlyftiga i det lilla sol- dattorpet, att skura golvet gick inte för halva var av sten och golvet låg på marken utan källare, far halmade gol- vet istället, fönster och väggar torkades av men att använda vatten på tak och väggar hade inte gått för de voro så in- pyrda av rök att de var blanka. Tvättade man dem blev de "Grilliga." Ren duk, rena gardiner, spisen kritades och stänktes med svart, lösöret tvättades av och så hade de alltid något nytt papperstryck att hänga på väggen. Vi barn hade största bekymret med julakronan, att få den så brokig som möjligt satte vi en ära i. Några ljus i den hade vi inte för vi hade ingen talj att stöpa av men vi hade ju 16 stora ljus 2 på bordet och ett i vart fönster, men mor var sparsam, julafton kväll eldade vi fyra ljus en stund och så på julottan, sen var det att spara de andra till / Albert Vall Flistad Jul 3 nyttigbelysning. När julamaten fram i januari var slut, var det att återgå till surkål, sill, potatis, kålrötter, hårt bröd och havrebröd, mjölk fick vi aldrig annat än skummad, för varenda gräddsmula var mor rädd om till smör, för det fick hon kryddor. Julmiddagen bestod av skrapepotatis och fläsk, kanske också risgröt, julahög och finbröd. Finbröd var en skäppa vete och två skäppor råg sammalet. Grovbröd var lika delar havre och råg. Julafton tog far in långhalm och bredde ut på golvet och fin- hackade i kanterna, närmast spiseln hade han strött fin- hackat enris. Foglarna skulle ha sin kärve och julafton fick vi jula- högen, det var julaharar och finbröd oftast i form av små limpor. Julahararna hade pepparkorn till ögon Julottan skulle så många som möjligt besöka, de som ej kunde komma till julottan, skulle ha andakt hemma, det ansågs vara synd att ligga när andra var i kyrkan. Juldagen fick vi leka och rusta i halmen hela dagen / Albert Vall Flistad Jul 4. men ej gå ut. Far och mor satt eller gick omkring andäktiga hela dagen som om de varit i kyrkan. Annandagen var ungdomen ute och mokade och fodrade djuren och sjöng julavisa, då vankades bränvin i var stuga Efter annandagen var det som vanligt, vi var bara knekta- barn och fick inte vara med på böndernas fäster, men far var bjuden på alla åtta roteböndernas kalas. I julahelgen gick julabocken, det var en sotad per- son med vrängd päls och en bjällra om halsen.
Troll
Trollen i Virse Hatt brukade gömma gröta- skeden för en gubbe i Virshult. Då han inte fann sin sked, så åt han inte, och så tog trollen maten. Virse Hatt stod på guldstöttor jule natt. Då folk gick till kyrkan, så dansade och sjöng det i berget. Trollen var framme på ett ställe i Virshult, men de blev skrämda av en stor hund. De kom tillbaka en gång och frågade, om kisse misse var kvar. Julafton stod Virse Hatt på Guldstöttor. Bönderna däromkring lånade kittlar av trollen, men de bar sig illa åt. Ungberget i Snöstorp stod också på guldstöttor.
Julafton
Om julkvällen gjordes upp en stor varme i spi- sen. När den hade brunnit ned, så tog man av jul- brännvinet och julölet och kastade i spisen, så att det flammade till. Det var meningen att den varmen skulle gå ut genom dörren. Det bästa tecknet till gatt var, om det skrek utanför stugan i detsamma som var- men blossade upp. Om man gick ut på fönstret om julkvällen och tit- tade på de som satt vid bordet och åt och fick se någon utan huvud, så skulle den personen dö innan nästa jul. Havre lades under julbordet på julaf- ton, för den skulle hästen ha på julmorgonen, in- nan det bar iväg till kyrkan.
Slakt
"Julgrisen" blev slaktad, så att det blev lagom att få färskt till jul. Det var med de första stöken till jul. Bestämd dag för slakten kan jag inte erinra mig. En fick inte ha något blod liggande på backarna, så att kreaturen fick se. Om de fick se blod, kunde de bli vildsinta. En gick upp tidigt på morgonen o ville inte ha någon nyfiken med som stod och såg på. Om han var av dem som hade "one öge", så kunde han fördärva slaktet helt och hållet, så att det gick galet hela vägen. Korvskinnen gick sönder när korven skulle göras och så "aga" det sig hela vägen.
Lucia
Det var nästan så att "Lusse" hölls för att vara lika stor högtid som julen. Den morgonen gick de upp ett stycke efter midnatt. "Lussemôran" skulle Lucia firas. Då ha- de de kalas i stugorna med mat och brännvin. Flickor i gårdarna klädde ut sig till "lussebrur" å gick till de när- maste stugorna å bjöd på kaffe. Då var "lussebrura" vitklädd. Hon tog en skjorta och en vit underkjol på sig. Håret hang slätt ned på ryggen, å på huvu- det hade hon en krona med brinnande ljus i. Jag kan inte minnas vad hon sjöng. Pojkar var med å hjälpte henne att bära.
Vårarbete
"Han ränner å kör så det blir inte guschlôv på marken", sa- des av de gamla, om någon for fort fram i vårarbetet. Det var no- ga med far att han ville ta det sakta. Han sådde inte ut sä- den ur såbingen förrän den stått på backen. Det blev liksom bättre skörd då menade han. De första kornen han sådde, kas- tade han högt för att det skulle bli lång säd. Första sådagen var det noga med att det första såddes tidigt på morgonen. Det fick inte gå över middagen. Han skulle ha en "stomp" från julen till sig på åkern som han och hästen skulle äta upp där. Det var för att det skulle växa bra.