Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomas
När "Tömesmöss" var inne, så skulle spinnrocken bäras ut. Mellan "Tömmesmöss" och jul gick det inte an att spinna eller ta sig före något arbete som gick runt. Det blev inte så mycket arbete på de dagarna mellan "Tömmesmöss" och jul. Vedhuggning förekom. Det skulle vara gott om ved. Bäst om den räckte över hela julen.
Skrock och vidskepelse
Julen då skulle di ha en mugg mä dricka på bort, som di inte skulle dricka å. Men när di kom frå julotta, så skulle di gå ut i lagårn häljdasklädda som di kom frå körka å tvätta kora mä drickat, å en skvätt skulle di slå ut i humlegårn, så skulle humlen växa bra, trodde di.
Gamla märken om väderleken
Är det mycket rimmfrost på träden i advent, så blir det ett gott år. Blåser det från norr på juldagen, så bliver det ett gott år. Regnar det och blåser det från syd, på juldagen, så bliver det ett svårt år. Kommer domherrarna fram till husen på vintren, så bliver det storm och snö Om orrarna skaka sig och komma fram till gårdarna, så blir det snöstorm. Om Anders brasker ska jula slaska, och tvärtom.
Julafton
Mor hade grönt hackat granris på golvet till jul. Men grannmora tog in halm, men jag såg inte detta själv, o jag vet inte hur länge den låg på. Det var i Bratteberg här i S. Råda. En del limpor som baka- des till jul lades ner i en havre- binge, så vi hade bröd till vaffer- afton. Och så gömde vi till vårar- betet börja. Och över hela helgen låg det en ost o en kaka på bordet, en stor ost som de gjort när de gått till varann med ostmjölk. / Den låg där över första helgen o de tog o skar av den, sen tog de bort den. Vi hade en gran när jag var barn som sattes ner i en pall, o vi barn klädde den med äpplen o ljus. Men det var inte alla då som hade gran. På juldagens morron skulle korna ha en hel kaka havre- bröd. Vi barn var med o gav dem, o de var så "tyne" (glada) o titta ikring säj. Fåren fick extra mjöl i stället.
Annandag jul
På annandag jul kom alla "sjungar- na", de var klädda med vita pappers- mössor på huvudet o stjärnor fästa på dessa. Och så hade de bälten o svärd. De stannade utanför fönstret o sjöng: "Guds son är född i Betlehem", hela visan. De var en 10 à 12 stycken, det var bara manliga, som gick då. När de kom in, fick de en sup o en bit av svinhuvudet. Det var en, som föreställde Herodes, o så var det hans slavar, sen tre vise män från Österland o så Judas, han gick o skramla med sin pung. Och så var det en kung till. / Herodes ville, att den andre kungen skulle falla på knä för honom. Men denne ville, att hans slav skulle falla på knä. "Själv skall du falla," sa' Herodes. Men den andre kungen smussla fram slaven i alla fall, o då blev de glada, för att Herodes blev narrad. De sjöng också: "Goder morgon, goder morgon, både herre och fru, vi hälsa Eder alla en fröjdefull jul!"
Julafton.
På ett ställe hade de i många år ett besynner- ligt främmande var julafton. Hustruns föräldrar voro döda båda två. Men på julaftons kväll kommo de in genom dörren, tysta och försiktiga. De ställde sig på var sin sida om dörren. Där stodo de stilla hela kväl- len. De sa ingenting och gjorde ingen förargelse på hustrun. Första julen de uppenbarade sig, sa hustrun sedan till sin man: - Så du nönting ? - Nä. - Far å mor stoe vid dörra. Men sen blev hon så van att se dem var- enda julkväll. Och alltid stodo de lika tysta. / Ljus skulle man alltid ha brinnande hela jul- natten. På ett ställe hade man brukat ha två ljus tända. Men så en jul skulle de försöka med bara ett ljus. Frampå natten vaknade någon. Då låg ljuset på bordet och brann i båda ändar. Någon skada hade det inte gjort; det bara låg där å brann. Men sen kom där två ljus på bordet om jul- natten. Julnatten låg ingen i sin säng. Alla husets folk, små och stora, lågo i julhalmen. Varför ? Nä, det vet jag inte.
Jul.
Julafton tröska' di en del. Di bredde ut en halmkärv som skulle ligga te folket kom tebaka från julottan. Julkvällen i skymningen bada alla, små å stora. Se'n hade di en väldi' stockeld i spisen. Kaffe å sup fick di efter di badat. Så tog di fram alla kläderna som di skulle ha te julottan. När di bakat te jul skulle tjänstefolk ha var sin mjuk bulle å ett kvarter brännvin. När di skulle köra ut julen gick piger å drängar te varandra å va' för sej själva å förtärde de dära. Di hade ett rum i klä'sboa, där fick di hållas. Fågelnek hade di på en gärdsgårdsstör ve uthus eller på en gårdsplan. Dä va' en löcknek. När dä brann å di såg i julbrasan, så blev dä som falaska som ett skynke av barrved. Va' dä som ett flor, då skulle dä bli sorg.
Vårhalvåret
Vid tiden omkring Petronella skulle korna kalva. Dagen före julafton skulle 'törlågorna', som en skulle lysa sig med till kyrkan julmorgon, spikas. 'Kôrsmässdan' skulle 'julkorset' el 'stompane' läggas på bordet, för då skulle de ätas upp tillsammans med dric- ka å brännvin. Till julen bakades två stora limpor som lades ihop till ett kors. De gömdes till korsmäss. De skulle ligga i säsbingen. Ost från julen åts den dagen å litet av julbrännvinet var sparat. Så ha- de mina gamla föräldrar. Den tredje maj sattes bjällan på bjällkon. Då skul- le man ta bjällan å gå in å skava med bjällkanten i skorsten eller på omen så att att en fick sot i henne. En skulle skava nerifrån å uppåt. Det skulle va- ra sot, salt å mjöl i bjällan. Alla korna skulle / nosa i bjällan. Det var för att de skulle bli snälla att gå hem på sommaren. På Bedadagen skulle linet sås å efter Urbanus gick det inte an att så å sätta för det var bortkastat säs- korn.
Ostberedning (Yste)
I september månad var det alltid bäst att ysta. Man kunde gömma ihop flera plockor och samla dem till en ost, men det vanliga var, att man hade ystagille. Man skulle alltid ha skurat och fint före ystagillet. Då kom grannkvinnorna och och hade ohyggeligt mycket mjölk med sig, för se ostarna var så stora på den tiden. Man hade ostar på fem, fyra, två, tre och ett pund. Det fanns sexton skålpunds ostar också. De stora ostarna voro vanligen avlånga. På sidorna av ystekaret hade man skurit in blommor och namn och något årtal. Det blev så vackert / när osten var färdig. Sidorna på karet kunde man ta loss, när man skulle ha ut osten. Se´n skulle den tvättas i ljumt vatten, torkas mycket noga, och det var mycket bra att gnida in den med lite bränn- vin. Se´n lades den upp till torkning till framemot jul. Julafton i skymningen skulle den bäras in och ställas på bordet. Där stod den se´n så länge julen räckte. Man yste ju när som helst på året annars också, men det var inte så stor glädje med som med julosten.
Brygd
Det var inte bara till jul man behövde dricka. Till varje ansti (större arbete, ex. skörd) skulle man brygga. Först kokade man upp så mycket vatten som man ville ha dricka. Det slogs i ett stort kar, bryggekaret. Se´n slog man i maltet. Det var mycket arbete innan maltet var i ordning. Man tog det bästa kornet och lämnade till någon som mälte. Han skulle låta kornet gro och sedan torka det på "bastegalten" (Den stenugn som finnes inuti en basta). Man mol i allmänhet maltet själv på en hemkvarn. Sådana har folk nog än idag. / Sedan man alltså kokt vatten och slagit maltet i, koktes humlen och slogs i. Sedan lade man fin långhalm i en "roste", som dricka fick rinna igenom. Sist lade man i jästen. Till jul skulle man ha tre slags dricka. Den första sorten var starkast och den bjöd man grannkvinnorna att smaka på. Man gick till dem med ett stop. Den sortens dricka användes bara på helgdagarna och vid kalas. Nästedrickan användes i var- dagslag. Tredje sorten kallades skänkebår (###). Av den kommer ordstävet: Det smakar som skänkebår.
Julseder
Då man hade satt sig kring julbordet, skulle mor i huset ha all mat och dryck inom räckhåll, så att hon sedan inte blev tvungen resa sig från bordet under måltiden , om någon reste sig från bordet, innan mål- tiden var avslutad, skulle en olycka drabba familjen (någon i familjen skulle falla ifrån) innan nästa jul. Både i min morfars och i mitt eget föräldrahem var man mycket noga med att julsed följdes. Mor var mycket bedrövad, om hon blev nödsakad resa sig från bordet före måltidens slut, och far, som var skotte (och långt ifrån vidskeplig), höll alltid styft på att de svenska julsederna skulle hållas i hälg. / Som barn hörde jag alltid far tala om Sante Clas om julen, och skottska julseder hade också insmugit sig i mitt föräldrahem. Var jag flitig med mina läxor på kvällarna, hängde det alltid en strumpa med några slantar eller något litet paket, högt uppe under spiskupan. Så var det också med julklapparna, dom hängde i strumpor under spiskupan. Vi hade alltid plompudding (importerad från Skottland) på julbordet och en låda candy hörde också till julgotterna.
Slakt
För havande kvinna ansågs det skadligt att åse slakt. Barnet kunder bli nervöst därav. Svinfoten kalades syltelagg. Den kokades färsk. Den höll sig länge, om den stod i sin buljong och var då så lös och god. Den kokades i ej för mycket vatten med salt och peppar. En tid före Luciadagen skulle djur till husbehov slaktas. Till julen skulle av svinhuvud och svinfötter samt något kalvkött kokas och beredas fläsksylta fläsksylta, syltefläsk som det kallades på dalsländska och som var det bästa barnen visste till julen. Så tillreddes fläskkorv (isterkorv), kött, korv och leverkorv till julen, plodpatt eller blodkorv var också gott när det stektes i flott. Inälvorna kallades vammen, botten och bottens bror, filten, ändtarmen och karsborn. Livmodern hos en ko kallades bäranet. Hår och borst användes. Hår av nötkreatur, ragg kallad, spanns och / färgades och vävdes till golvmattor, de blevo fina och vackra. Tagel av hästar snoddes till tåg, finare till sågas och grövre till andra tåg. De var så starka.
Lucia
Lucia skulle vara en kvinna som var så rikt begåvad och som skulle komma med allehanda skänker. De kunde komma som Lucia vitklädda med en krans i håret och med ljus i denna, då sjöng de utanför husen för att väcka folket, för de kom tidigt på lussemorron. Då hade de också kaffe med sig. De var en par tre stycken i sällskap, och då gick de på en par tre ställen så många som de hann med på morron. Men de skulle vara tillbaka i sina hem innan / dagen inbröt. När de sjungit utanför och hörde att folket vaknat, så tände de på ljusen och gick in. Alla skulle gå opp tidigt på lussemorron, tre och senast fyra, då skulle de manliga i huset opp och hugga ved. Då tände de opp ved på ved- backen för att se att arbeta. Det skulle huggas ved till jul då. Innan de gick ut skulle de ha en "blanning" eller "hallkopp" (halvkopp) med brännvin och kaffe. Och sen klockan åtta eller nio skulle fruntimmerna ha mat i ordning vid dukat bord som kalas, bättre än vanligt. Sedan på dagen arbetade de som vanligt. Det var vanligt att tröskningen / var avslutad till lusse, och då skulle vedhuggningen till jul börja.