Transkriberad uppteckning

Det var inte bara till jul man behövde dricka. Till varje ansti (större arbete, ex. skörd) skulle man brygga. Först kokade man upp så mycket vatten som man ville ha dricka. Det slogs i ett stort kar, bryggekaret. Se´n slog man i maltet. Det var mycket arbete innan maltet var i ordning. Man tog det bästa kornet och lämnade till någon som mälte. Han skulle låta kornet gro och sedan torka det på "bastegalten" (Den stenugn som finnes inuti en basta). Man mol i allmänhet maltet själv på en hemkvarn. Sådana har folk nog än idag. / Sedan man alltså kokt vatten och slagit maltet i, koktes humlen och slogs i. Sedan lade man fin långhalm i en "roste", som dricka fick rinna igenom. Sist lade man i jästen. Till jul skulle man ha tre slags dricka. Den första sorten var starkast och den bjöd man grannkvinnorna att smaka på. Man gick till dem med ett stop. Den sortens dricka användes bara på helgdagarna och vid kalas. Nästedrickan användes i var- dagslag. Tredje sorten kallades skänkebår (###). Av den kommer ordstävet: Det smakar som skänkebår.