Transkriberad uppteckning

På ett ställe hade de i många år ett besynner- ligt främmande var julafton. Hustruns föräldrar voro döda båda två. Men på julaftons kväll kommo de in genom dörren, tysta och försiktiga. De ställde sig på var sin sida om dörren. Där stodo de stilla hela kväl- len. De sa ingenting och gjorde ingen förargelse på hustrun. Första julen de uppenbarade sig, sa hustrun sedan till sin man: - Så du nönting ? - Nä. - Far å mor stoe vid dörra. Men sen blev hon så van att se dem var- enda julkväll. Och alltid stodo de lika tysta. / Ljus skulle man alltid ha brinnande hela jul- natten. På ett ställe hade man brukat ha två ljus tända. Men så en jul skulle de försöka med bara ett ljus. Frampå natten vaknade någon. Då låg ljuset på bordet och brann i båda ändar. Någon skada hade det inte gjort; det bara låg där å brann. Men sen kom där två ljus på bordet om jul- natten. Julnatten låg ingen i sin säng. Alla husets folk, små och stora, lågo i julhalmen. Varför ? Nä, det vet jag inte.