Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Odens jakt
Odens jakt har ja' hört talas om. Han jaga' troll å skogs- rå. Å dä va' en ute en kväll, å han mötte Odens jakt. Då hade han ett skogsrå på var sida om sadelknappen. Di va' skjutna. Bonnen ble' vettskrämd, men han försto', att dä va' Odens jakt.
Skogsväsen
Det var en skogvaktare som sköt e skogsrå, hon satt på en stubbe i skogen. Men när han skjutit henne, var det bara kvar som en klysa på stubben, o förut var det en så fin fru som satt där.
Djävulen
Sneifer var en redig karl, när han var i himlen, men sen han blev störtad från himlen, blev det inte så. Det där Sneifer kom å (av) med från himlen, regnade ner på marken, och det blev skogsrå och bergatroll och tomtegubbar och allt möj- ligt.
Odens jakt
Jakten gick på Nordberget upp mot Tim- mersdala. Jägarn vrålade i ett horn, det var när han kallade på sina hjordar. Han hade en hel hop med hundar som han skickade mot troll och andra skogsrå han mötte.
Skogsväsen.
Skogsråa viste sej för karlar, som var i skogen och arbetade, och förvillade dem. Hon var så förfärligt grann på framsidan, men i bak var hon en ihålig ek. Hon viste sej aldrig för fruntim- mer.
Troll
Det skulle vart så, att det bodde ett skogs- rå på ###, och så ropade gubben: "Du Svante med dina vita vanter, säg till Tulle-Rulta, att hon skall komma hem, för Tullekubben ligger och skall dö.
Skogsrå
Skogsrå, jaa, de har de la funnets. Fruntimmer så granna å vackra, som har visat sej. Men de finns inte nu. Åska har la slajet ihjäl mycke sånt där i skogen.
skogsväsen
Jag erinrar mig en person fran denna bygd, som brukade se skogsråa. Han såg henne många gånger hur hon sprang i skogs- kanten. Hon hade en svart hund med sig. Eljest hörde jag inte så ovanligt mycket talas om henne.
Skogsväsen.
Ortens benämningar på manliga skogsväsen: "gôbben i skogen", "skogsbuse." Benämning på kvinnliga skogsväsen: "skogråa," "skogsråa," "Tall-Maja." Man har trott, att denna har kunnat föra folk och kreatur vilse. Så snart någon "blev vil- sen" i skogen, så fick hon skulden. "Skog- råa va framme." Men för det mesta såg man bara "skymten" av henne. Hon försvann all- tid mycket hastigt. Det var vissa platser i skogen eller på vägar som voro sär- skilt farliga. "Dä går an, om du inte träf- fer på skogsråa där eller där," brukade man säga. "Skogsråa hôller te" där och där. "Där ä tehôll för skogsråa." Den eller / den hade sett henne där. Jag hörde berättas om ett fruntimmer, som var ute i skogen för att skaffa ved, att skogsrån tog hand om henne, fast hon endast var några famnar från sin egen stuga. Hon kom långt in i "villane skogen". Ingen visste vart hon hade tagit vägen förr än hon kom fram till en gård om ett par dagar "mer dö än levane". "Dä ä säkert att dä fanns skogrå". "Men ho ha blitt borte."
Skogsväsen
Skogsråa hade rompa. Hon kunde härma efter och bli lik vem käring som helst. Rompa kunde hon inte göra sig av med. Hon var över allt i skogen. Om en gick i skogen, så kunde hon förvilla, så att en inte visste var en höll till. Det var lika farligt för alla. Om hon fick veta vad en hette, så fick hon makt med en. Högsta dagen kunde hon förvilla. Det gick bra att läsa bort henne med "Fader vår". Den bönen skulle läsas bakläng- es tre gånger i rad. Farfar hade varit med i skogen en gång. Han var med sin far och brände tjära. Då kom det en skogsrå till dem. Farfar eldade på tjärgrytan, så att det var gott och varmt. Skogsråa kom och värmde sig. Hon vände ra- va till elden. Vad heter du, sade hon till farfar. Farfar ville inte gärna svara. Men till sist så / inbillade han henne, att han hette sjôl. Han ville bli av med henne och så tog han en eldbrand och kastade i rava på henne. Sjôl ha bränt mej, Sjôl ha bränt mej", skrek hon. Hon trodde att de andra skogsråen skulle komma och hjälpa henne. Men de skrek: "Ha du sjôl bränt dej, så må du sjôl ha't så gott."
Skogsråa
Gunnar i Månsrud va ve Hålevattne å mette da feck han se skogsråa köre på västare sia på Hålevattne mä e glasvagn så att vattne skvâla
Naturväsen
Sjöråa hade makten över sjön och fisken och det var med henne som med skogsråa att det var en del som hade mer hand med henne än andra och de som hade det fick mycket fisk. De brukade läsa särskilda böner till henne när de gick och fiskade men vad de sade det vet jag inte.
Skogsrå
För lång tid sedan bodde en ung man som var i skogsråas våld. Så gifte den mannen sig och hade brölopp på Furunäs. Midt under bröloppsmåltiden sade brud- gummen Jag är visst tvungen te å gå ut ett grann men då han varet länge gick gästerna ut för att se hvar han blef af och då de kom ut i förstöva så stod skogs- råa der och slet och drog i brudgummen och ville ha honom me sej. Gästerna ryckte brudgummen frå henne och då skogsråa gick gjorde hon ett smackane och en half timma derefter var brudgummen död.