Transkriberad uppteckning

Skogsråa hade rompa. Hon kunde härma efter och bli lik vem käring som helst. Rompa kunde hon inte göra sig av med. Hon var över allt i skogen. Om en gick i skogen, så kunde hon förvilla, så att en inte visste var en höll till. Det var lika farligt för alla. Om hon fick veta vad en hette, så fick hon makt med en. Högsta dagen kunde hon förvilla. Det gick bra att läsa bort henne med "Fader vår". Den bönen skulle läsas bakläng- es tre gånger i rad. Farfar hade varit med i skogen en gång. Han var med sin far och brände tjära. Då kom det en skogsrå till dem. Farfar eldade på tjärgrytan, så att det var gott och varmt. Skogsråa kom och värmde sig. Hon vände ra- va till elden. Vad heter du, sade hon till farfar. Farfar ville inte gärna svara. Men till sist så / inbillade han henne, att han hette sjôl. Han ville bli av med henne och så tog han en eldbrand och kastade i rava på henne. Sjôl ha bränt mej, Sjôl ha bränt mej", skrek hon. Hon trodde att de andra skogsråen skulle komma och hjälpa henne. Men de skrek: "Ha du sjôl bränt dej, så må du sjôl ha't så gott."