Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julseder M 153
9. Var och en hade sina fattiga som han gav till jul. Men så'na stora insam- lingar till jul och allmänna utdelningar som nu var det inte då. 10. Några riktiga julhögar som på landet har jag inte sett eller hört om här i sta'n. Men man brukade ge tjänares barn t.ex., pepparkakshästar och andra kakor till jul.
Slakt
Fjorton dar före jul slaktades julgrisen. De gav kryddor åt gri- sen, innan de slakta den, så behövde de inte krydda korven. - Slaktarn ville inte ha barn till åskådare. Han skicka bort dem till närmsta ställe att låna pölsemönster. Det var bara spektakel - Olycksöronen på hjärtat skars bort. - Kungahättan och botten var namn på några komagar.
Spöksägen
En Jul för länge sedan skall en person ha kommit förtidigt till julottan. När han öppnade dörren så fick han se att alla satt vända mot prästen. Ingen av dem hade huvud. Han smällde igen dörren och sprang däri- från. Han hade fått se de döda när de höll sin julotta. Det hörde jag allt många gamla påstå, att de döda var uppe ur gravarna på julmorgonen och hade andakt i kyrkan.
Tomasnatten: Annandag jul
Det sades att allt vatten stannar under Tomas- natten. En man som hette Anders Nilsson var den natten och mol vid Djupadala kvarnar. Kl. 12 på natten märk- te han, att kvarnen stannade och vattnet stod stilla, men bara några sekunder. Annandag jul, tidigt på morgonen brukade man rida med hästarna till nordrinnande vatten för att vattna dem. Detta skulle förläna dem särskild kraft och styrka.
Julafton
Den sista neken som bands kallades "löktenek". Den neken var det som gömdes till jul. Kreaturen skulle ha var sin "låck". Det var så noga att de fick lika. Det var jämt så mycket som rymdes i handen. Så skulle vart och ett djur talas till så här: "Ät väl, trivs väl, det är julkväl i kväll". De skulle må så bra av det och veta att det är jul. Det var mest noga att de åt upp havern. "Lök- teneka" låg i säsbingen.
Vaggvisor
1) Ja' ska lulle på litte gull å tjäne mäj e kake. Om ja' inte kaka får ska' ja' lätte lulla stå å lätte lellen få gråte. 2) Ro ro te feskeskär, många fesker har vi där, fiskarna store laxen den gode, hogg'en i nacken, steck'en i säcken gömm'en te jul å te påsk.
Hösthalvåret i övrigt.
Om det regnade sjusovardan blev det regn i sju vec- kor. Det var sju män, som gick och la sig sjusovardan och sov i sju år och vaknade den dan, sa de gamla. Olsmässokroken då tröt allt. Mickelsmässa var här alltid konfirmation. Mårten gås åt de, som hade gäss, gås. När Anders braskar, så blaskar jul och tvärtom. Så många solskensdagar det är i advent, så många yr- vädersdagar blir det i fastan.
Vår- och hösthalvåret.
De var rädda för fiskarna i almanackan, de trodde, att det blev regn då. "När Torre är våter, är det mången man, som gråter." Kyndelsmäss var "lilla jul". "En kall vår gör e varmer laa." "Mars med sitt skägg lockar barnen utan vägg, april med sitt skina kör dem in". Kristi himmelfärdsdag var "förste barärmadag." Mellan vallfroedag och Mikaeli skulle de inte ha några kvällsitter. "Olsmässe tork." "Bartelemäss storm".
Annandag jul
Annandag jul red de staffanssked. Man vov en lite tyg till en, som skulle ut och rida. Det var röd flanell. De skulle vara klädda som tomtar - röda pickelmössor och röda kläder. Så red de på häs- tar in i stugorna. Hästarna var klädda också. Det var vackert, sa man. De sjöng väl någon sorts julasång. Det var i min mors ung- domsår, så det är många år sen.
Bergväsen
"Bergdusa" bodde i berget. En gång kom hon och ville låne smörkärna, för hon skul- le kärna smör. Det var till julen. Hon bad på detta viset: "Snälle grannemora mi, får ja' låne hoppedocka di, hoppe på e litte ri, du ska' snart få'a tebaka." En morgon stod kärnan vid gången å så låg det en stor smörklump bredvid henne.
Slåtter, skörd och tröskning
Om det blev en uddakärve över, när de satte opp sista sädestraven på åkern, så skulle det bli mer säd nästa år. Det fanns allt de, som ville ha "åtröskat" till jul. När det var slut, blev det "ställakanna". När säden lades in, hade de gömt en butelj brännvin i "ställastabben" underst i ladan, och när tröskningen var avslutad, fick trösk- karlarna denna. Sen skulle de in och ha "ställakalas" också.
Troll
I Förstes berg bodde förr troll. De skulle baka till jul. Men så gick grisslorna sönder för dem. Då lade de upp dem på berget. Nedanför berget bodde en soldat som hette Först. Han lagade grisslorna åt trollen och lade dem tillbaka. I ersättning fick han ett par stora fina kakor, som kom upp ur berget. Men han såg aldrig något av bergatrollen.
Julen. Julafton
Julafton på morgonen var det ingen tävlan om att komma först upp för det var på långfredagen det. Den som blev sist upp då, fick heta "lusa". Men nog var en tidigt uppe den morgonen. En brukade ju ställa så att en kom till vedskjulet den morgonen. För julen skulle vara huggen till middag. Då var det att ta en lykta med sig å ly- sa sig med. När julveden var huggen så lade en ett par vedträ i kors på stabben till tecken på att jul- veden var huggen. De träden fick ingen ta bort förrän emellan jul och nyår eller efter nyår, ifall att man hade tillräckligt med ved över nyår. En ville gärna att den veden skulle räcka in på det nya året. Arbetet avslutades vid tvåtiden på middagen å då gick en in å "dôppa i gryta". Det var att få fatt på ett "kakestöcke" å doppa i sôggelgryta. Det var / gott, men så fick en inte ett enda dugg mer förrän frampå eftermiddagen, då en fick kaffe och smörgås. "Fôggelneka" sattes upp på middagen. Det var åt fåglarna den sattes upp. Det var roligt att se, när det kom stora skockar med gulsparvar till den, för det var mest gulsparvar som kom. Sidensvansar å dom- herrar var också roligt att se i julneka. Ett par til av de finaste "nekera" lades till sidan, när man tröskade, å så gömdes de till jul. Då band de ihop till en nek. Den som hade god råd på havre satte upp två. Neken upp- sattes vid uthusen, i närheten av lagården. Dyng- högen var också plats för den "neka. Det skulle be- tyda lycka, om det kom många sparvar till "neka". Den uppsattes vid middagstiden. Hon skulle sitta uppe i ändan på en stör. Nu för tiden brukar de sätta upp den i en gran och placera den vid stugan. Hon fick sitta uppe till dess all snön hade gått av marken på våren. Å då hade fåglarna hunnit äta ur den riktigt. Hon togs till strö i lagården. När "julneka" hade satts upp, så gick karlarna in / å tog "spekenekesupen". Det var allt som till att viga i julen med det. För en räknade inte på att det var jul förrän en hade fått upp "julneka". Vid skymningsdags så skulle en tvätta sig riktigt noga Då tvättade en sig i en stor balja med ljumt vatten. Barnen tvättades på hela kroppen. De äldre tvättade av fötterna, benen upp till knäna, armarna, hal- sen och huvudet. Det var lika för både fruntimmer å karlar. Alla bytte om å tog bättre kläder på sig. Tvättvattnet slogs ut strax efter som en hade tvättat sig. Om det fanns en vit duk i huset, så skulle den ligga på julbordet. Mitt på bordet låg "jul###" Den bestod av tre eller fyra runda kakor, en limpa, ett "julkors" och en julost. Allt detta skulle ligga på bordet till tjugondag Knut. Det var "drys- la" som låg i det. För så länge som den högen låg på bordet, så var en inte fattig. En del av det brödet gömdes till den dag som de satte plogen i marken på våren. "Dreckestopet" stod på bordet å bränn- vinsflaskan / med supglas. På den tiden hade merendels alla en särskild "brännvinsflaska" som var fyrkantig och försedd med blommor och grant på sidorna. Ett tre- grenigt julljus stod också på bordet. Men det fick inte brinna mer än medan en åt på julkvällen. Skinkan skulle vara på bordet. Jag mins inte nå- got till den tiden de hade hela grishuvudet på bor- det, men det hade de haft en gång i tiden, för mor talade om att de hade haft så i hennes hem. Far tog "såpesmåtte" med ######### som fick plats mellan händerna å band ihop till en nek å så satte han den under bordet. Den skulle vara där till dess julen var slut å då hällde han juldric- ka på den å gav hästarna. När vi frågade far varför han gjorde så, fick vi intet annat svar än att hästen skulle må gott å trivas i stallet. Julgran kan jag inte minnas från något ställe när jag var barn. De hade julljuset då å elden i spisen. Det mins jag inte till förr än jag blev bra gammal att de hade julgran. / "Julkväl" åts vid åttatiden. Då satte all sig intill bor- det. Först åt en lutfisk å potatis å sedan risgryns- gröt. Det var lika på nyårskvällen, trettondags- kvällen och tjugonekvällen. Men om julkvällen skul- le kreaturen ha bättre foder. De fick hö då. En del mat fick stå på bordet, för det var inte säkert än de anhöriga döda kunde komma på julnat- ten, å då skulle det stå fägnad åt dem, så att de såg att de inte voro missunnade utan välkom- na.