KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Tibro köping, Västergötland 1937

Slåtter, skörd och tröskning

Berättare: Lovisa Andersson, Ålderdomshemmet, Kyrkefalla (f. 1862)
Upptecknare: Maja Ericsson

Transkriberad uppteckning

Om det blev en uddakärve över, när de satte opp sista sädestraven på åkern, så skulle det bli mer säd nästa år. Det fanns allt de, som ville ha "åtröskat" till jul. När det var slut, blev det "ställakanna". När säden lades in, hade de gömt en butelj brännvin i "ställastabben" underst i ladan, och när tröskningen var avslutad, fick trösk- karlarna denna. Sen skulle de in och ha "ställakalas" också.

Socken Tibro köping
Landskap Västergötland
Härad Kåkinds hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Slåtter, skörd och tröskning

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Tibro köping, Västergötland

Bjäran

De talte om att det fanns trollkäringer, som hade mjölkeharar, och de mjölkade korna ute. De påstod att en käring i Härsberget hade. När de gjorde en sådan ha- re, måste de ha ett harskinn först och främst, och så hade de stickestumpar till ben. I mitt hem hade vi en ko, som blev mjölkad; hon mjölkade blod till att börja med. Det varade länge. Mor fick se en hare en gång, som hade varit sta och mjölkat. Hundarna måtte ha drevet de däre hara i alla fall. Renström på Ruder sköt honom, men då blev det bara intenôt av haren. De sa att man skulle ha flere sorter i bössan, om man skulle kunna skjuta en sådan hare, oblat och silver eller guld skulle det vara. Käringa, som de trodde hade mjölkehare, hade en enda ko, / men hon sålde så förfärligt mycket smör efter den kon. Hon var så söter i mun, den käringen. Hon hade en kons- tig karl, Gummestövern kallade de honom. Deras ställe hörde till Ruder.

1941 Läs sägen →
Tibro köping, Västergötland

Folklekar

"Jag bär min dyna full av fjär, full av fjär, vem ska vila uppå den, dä ska du o ja min vän, vila uppå den!" De lekande gingo i ring o någon var inne i ringen o bar en näs- duk i handen. Denna lades framför en i ringen, o så föllo båda på knä på den. Den, som näsduken lades framför, var sedan inne i ringen. _____ "Flickorna gå i ringen med röda gullband så knyter hon om sin kärastes arm." De lekande gingo i ring o någon var / inne i ringen. "Kära lilla flicka, knyt intet så hårt, jag ämnar ej att rymma bort. Så hastigt den lilla flickan åt skogen för- svann. - - - - - - - De sköto efter henne med femton gevär, och vill ni mäj något, så har ni mäj här." _____ "Det gick ett par gubbar (gummor) i snöfall, Sjong fallera! de voro so ofta i nödfall Sjong fallera! De bjödo hundra riksdaler, de ägde knappast en daler. Korgen jag dig skänker, en annan jag på tänker." / De lekande voro i ring o två stycken voro inne i denna, sen skulle de ta några i ringen. _____ "Du tycker fälle du ä vacker, men dä tycker inte ja. Ängen va grön, å flickan va skön, kom valsa mä mäj, ja tycker om däj!" De lekande voro i ring o någon eller några var inne i ringen. Så tog dessa någon i ringen, o paret gjorde ett svängom.

1937 Läs sägen →
Tibro köping, Västergötland

Folklekar

"Det var en lördags afton jag gick åt lunden grön, där mötte jag en flicka så fager och så skön. Hon lovade mig sitt hjärta, hon lovade mig sin hand, vi knöto, vi knöto, förtroeliga band. Hör du, min lilla förtjusande ros - - - - -" De lekande voro i ring, o någon var inne i ringen, denne tog så någon från ringen, som sedan skulle vara inne i densamma. / "En jägare gick ut till att jaga " " " " " " " " " " " " " " uti en äng så grön. Då mötte han på vägen en flicka, en flicka som var skön. - - - - - - De lekande delade opp sig i par som gingo runt, alltid framåt, o så släppte kavaljererna undan för undan sin dam o togo i stället ej efterföljande dam utan den därnäst. _____ En lek var att ha en nyckel på ett snöre o så stå i ring, o så låta nyckeln passera så fort genom händerna att den ej syntes för den av de lekande, som var inne i ringen o skulle ta reda på var den var. Och / så sjöng man: "Du arma sinn va du ä blind, som ej kan se, var nyckeln finns. Han går, han står, han är ej här, ty han har redan varit här." Den, hos vilken den till slut blev funnen, skulle så stå inne i ringen o leta på den sedan.

1937 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR