Transkriberad uppteckning

Julafton på morgonen var det ingen tävlan om att komma först upp för det var på långfredagen det. Den som blev sist upp då, fick heta "lusa". Men nog var en tidigt uppe den morgonen. En brukade ju ställa så att en kom till vedskjulet den morgonen. För julen skulle vara huggen till middag. Då var det att ta en lykta med sig å ly- sa sig med. När julveden var huggen så lade en ett par vedträ i kors på stabben till tecken på att jul- veden var huggen. De träden fick ingen ta bort förrän emellan jul och nyår eller efter nyår, ifall att man hade tillräckligt med ved över nyår. En ville gärna att den veden skulle räcka in på det nya året. Arbetet avslutades vid tvåtiden på middagen å då gick en in å "dôppa i gryta". Det var att få fatt på ett "kakestöcke" å doppa i sôggelgryta. Det var / gott, men så fick en inte ett enda dugg mer förrän frampå eftermiddagen, då en fick kaffe och smörgås. "Fôggelneka" sattes upp på middagen. Det var åt fåglarna den sattes upp. Det var roligt att se, när det kom stora skockar med gulsparvar till den, för det var mest gulsparvar som kom. Sidensvansar å dom- herrar var också roligt att se i julneka. Ett par til av de finaste "nekera" lades till sidan, när man tröskade, å så gömdes de till jul. Då band de ihop till en nek. Den som hade god råd på havre satte upp två. Neken upp- sattes vid uthusen, i närheten av lagården. Dyng- högen var också plats för den "neka. Det skulle be- tyda lycka, om det kom många sparvar till "neka". Den uppsattes vid middagstiden. Hon skulle sitta uppe i ändan på en stör. Nu för tiden brukar de sätta upp den i en gran och placera den vid stugan. Hon fick sitta uppe till dess all snön hade gått av marken på våren. Å då hade fåglarna hunnit äta ur den riktigt. Hon togs till strö i lagården. När "julneka" hade satts upp, så gick karlarna in / å tog "spekenekesupen". Det var allt som till att viga i julen med det. För en räknade inte på att det var jul förrän en hade fått upp "julneka". Vid skymningsdags så skulle en tvätta sig riktigt noga Då tvättade en sig i en stor balja med ljumt vatten. Barnen tvättades på hela kroppen. De äldre tvättade av fötterna, benen upp till knäna, armarna, hal- sen och huvudet. Det var lika för både fruntimmer å karlar. Alla bytte om å tog bättre kläder på sig. Tvättvattnet slogs ut strax efter som en hade tvättat sig. Om det fanns en vit duk i huset, så skulle den ligga på julbordet. Mitt på bordet låg "jul###" Den bestod av tre eller fyra runda kakor, en limpa, ett "julkors" och en julost. Allt detta skulle ligga på bordet till tjugondag Knut. Det var "drys- la" som låg i det. För så länge som den högen låg på bordet, så var en inte fattig. En del av det brödet gömdes till den dag som de satte plogen i marken på våren. "Dreckestopet" stod på bordet å bränn- vinsflaskan / med supglas. På den tiden hade merendels alla en särskild "brännvinsflaska" som var fyrkantig och försedd med blommor och grant på sidorna. Ett tre- grenigt julljus stod också på bordet. Men det fick inte brinna mer än medan en åt på julkvällen. Skinkan skulle vara på bordet. Jag mins inte nå- got till den tiden de hade hela grishuvudet på bor- det, men det hade de haft en gång i tiden, för mor talade om att de hade haft så i hennes hem. Far tog "såpesmåtte" med ######### som fick plats mellan händerna å band ihop till en nek å så satte han den under bordet. Den skulle vara där till dess julen var slut å då hällde han juldric- ka på den å gav hästarna. När vi frågade far varför han gjorde så, fick vi intet annat svar än att hästen skulle må gott å trivas i stallet. Julgran kan jag inte minnas från något ställe när jag var barn. De hade julljuset då å elden i spisen. Det mins jag inte till förr än jag blev bra gammal att de hade julgran. / "Julkväl" åts vid åttatiden. Då satte all sig intill bor- det. Först åt en lutfisk å potatis å sedan risgryns- gröt. Det var lika på nyårskvällen, trettondags- kvällen och tjugonekvällen. Men om julkvällen skul- le kreaturen ha bättre foder. De fick hö då. En del mat fick stå på bordet, för det var inte säkert än de anhöriga döda kunde komma på julnat- ten, å då skulle det stå fägnad åt dem, så att de såg att de inte voro missunnade utan välkom- na.