Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Förvandlade
De trodde att det var människor, som vara mara. Jag kommer ihåg att de sa: "Den och den är mara."
Husdjuren
Allmänna iakttagelser. "Nötkrötter" har mjölkats så länge jag mins, men "mâ- rer" har inte mjölkats så att man tagit tillvara mjöl- ken för att ha henne till mat. Men jag har själv druckit "mâremjôlk" mot kikhosta. Så vet jag att den skulle vara bra till bot mot vanlig hosta. När kon mjölkades första gången efter kalvningen, så skyd- dades hon med föremål som det fanns stål i, såsom liar, knivar, saxar och yxor el. stämjärn. En sax, lie el. kniv fastsattes i taket över kon för att ingen skulle kunna "skämme" el. "ta mjôlka" från henne. I spannet, som de mjölkade i, lades en nål el. en silverring. Det skulle vara som skydd att inte mjölken skulle bli fördär- vad. Svinen trivdes om en tog med litet av den halmen de legat / på, å lade dem i "lättre", innan svinet släpptes in i det nya svinhuset. Hästen tog de in i stugan först, innan han leddes i stallet. Det skulle vara så bra. Han längtade inte tillbaka till sin gamla plats då. Jag hade köpt en ko i Björndalen. Hustrun där följde mig på vägen när jag ledde hem kon. När vi kom till en bro, som låg över en bäck, så gick hon ned till bäcken å tog vatten å öste över ryggen på kon. "Nu längtar hon inte tillbaka hem över den bäcken", sade hon. Kvicksilver lades i lagårdströskeln för att inga onda makter skulle kunna komma in å göra "kröttra" något förfång. När ett djur "hade ont av mara", så tog en en "marbôske" å hängde över det.
Intervju med Lage Nilsson (f. 1906)
Intervju med Lage Nilsson, född 1906, i Gårdby socken. Intervjun gjordes 29 april 1957 med Sten-Bertil Vide.
Intervju med Karin Turesson (f. 1865)
Intervju med Karin Turesson (f. 1865) i Gunnarskog. Intervjun är gjord 1958 av Richard Broberg.
Husdjur.
Nôr di släppte ut kora fårste gången på vår'n, lae di äggjärn inna- före tröskel. Mot mara hade di ena oggla älle skata ôver stalldôra. Kora sulle sinas i nytänne; en feck inte dra dum i nä'at, sae di.Dä va inte bra å môka, sin dä bleet môrt (mörkt) på kvällen. Nôr di köpte ena ko, drog di in'a i stûva, å sin tog di ett tagel i rûmpan (svansen) på'na å satte i hånntaget i spjäll't, annars sulle hu inte trivas. Nôr di ledde ena ko te tjurn sulle di nypa'na bra i röggen. Å um hu inte tog (blev kalvtidd), sulle di lea'na tre gånger avit (motsols) kring en jordfaster sten. I dän fôrsta dröcken, sina kona kalvat, sulle di ha stål (äggjärn), kona sulle drecka ôver äggjärn, sae di. Kora sulle gå vall tesse Mekesmässe. Nôr di släppte in dum för siste gången på hösten, sulle di vära kvecka å stänga te dôra (dörren), se inte dä sum dålit va hann å kåmma in. Nôr di kleppte söera (fåren), ga di dum en bröbete å en ulltotte.
Medicin för flere sjukdomar
Fallandesot om uppkom genom modern som under tiden innan barnet föddes blev rädd särskilt vid svinslackt, så många veckor som fostret blivit så många år blev barnet innan sjukdomen uppträdde. Om modern tog och klippte av per- sonen som fick fallandesot alla kläder som han hade på sig för tillfället och brände upp då skulle ej sjukdomen återkomma. Men inte alltid moderen finnes då är Marsormen mycket bra om man träffar en orm i mars måndad vilket är sällsynt lägges den levande i en kittel med kokande vatten och kokas. Pasienten tvättar sig i vattnet samt intager därav då försvinner sjuk- domen. Alla fallandesots sjuka äro ej lika därför ej lika botemedel stjäla en späd gris är mycket bra ingen skall veta utan den själv / som behöver botas. Grisen kokas hel. Wattnet dricks och fläsket ätes en del av vattnet smörjas med sjukdomen försvinner. Beskrivning på Kräftsalva som passar för flere sjukdomar. Ett halvt tjog levande kräftor, stöt dem sönder och koka dem i en kruka med en mark osaltat majsmör. Följaktligen måste tillagningen ske i maj månad. Man kokar dessa saker tillsammans tills salvan får en vaker ljusröd färg varefter man silar det genom en duk i glas eller stenkärl och förvaras under benämningen, "Kräfte-salva." Den passar för all sorts värk, eller när männskor eller djur brutit ben ur led. Både invärtes ock ut-värtes för intagning och smörjning.
Förvandlade
Det var en som sa att de tog tag på det var som en annan våt trasa och satte ner i gödselstaden, och på morgon var det en fin bondetös. Hon stod i gödselhögen till midjan, men hon tackade dem för det, för hon var ifrån det. Hon sa: "Det kan jag tacka min gamla mor för, för hon har krupit genom en föle- hams." Om man sätter skorna med klackarna åt sängen, så är man ifrån maran, för den ska komma upp i klackarna, säger de. Hon ska gå in genom sprickorna. Min svärfar tala om att på en herrgård i Blekinge, var det en inspektor, som fick tag på en mara och satte en plugg i hålet. Det var det grannaste fruntimmer och han behöll henne och gifte sig med henne. Så en dag tog han ur pluggen och frågte, om hon visste var hon var kommen ifrån, och så drog han ur pluggen och sa: "Där- igenom är du kommen, och då försvann hon, och så var han av med sin hustru. / Det var en ute i #### som gick och hackade. Det var flera som gick och hackade. Han kände han blev besynnerlig, så han gick bort, men han sa till de andra innan han gick från dem, att om det kommer något främmande, ska de vara snälla och inte slå till det. Rätt vad det var kom det som en varg, och så var det en käring, som slog till honom i sidan. Sen kom han igen och var som vanligt, men han gav sig i flera da- gar för sin sida. Det var en skåning, som talade om att det var en ung karl, som var varulv. Han tyckte så mycket om en tös. Fanns det öppning under tröskeln, där kom varulven in. De låg på vakt. När de fick höra att han rev i tröskeln sprang de ut och jagade honom. Han skuttade så besynnerligt. De passade på och slog kallt vatten på honom, och sen var han så sår i ansiktet.
Mara och varulv.
På ett ställe hörde de maran, när hon skulle ge sig ut. "Det är långt och kallt te Kragared", sa hon. De sa, att det fanns människor, som blev för- vandlade till marulv.
Mara (Vittra?)
Jag tjänte i en gård i Berga. Hustrun var barnsjuk en kväll, och drängen la' sej i kammaren. Jag låg påklädd på sängen i stövan, där hustrun låg. Jag sov. Då kom ett fruntimmer och hävde sej på mej. Drängen väckte mej; han ropade mitt namn. Jag såg fruntimmert. Hon var så grann och stor, så hon hade då inte gått genom dörren här. Hon hade en fläta så lång, så den släpade på marken. Den hade de sett förut där. Bonden hade varit utföre hen- ne flere gånger. Han sa', att såna har sina gångar, och kom- mer ett hus att stå över en sådan gång, får man besvär av dem. Hon var som ett skogarå.
(Förvandlade) Mara
Maran, bruka rida en person johanes svensson ofta så att han till skyd däremot alltid fick låv att hava ett slags ägjern brevdid sig när han låg, i slåtten bruka han lägga lien intill sig när han vila ute i slåttmarkera till skydd för maran.
Mara. Varulv.
Farfar hängde upp marerasar i lagårn. Det var inte annat än kråkerea (kråkbon), han hade fått tag i. Han hängde dem över kreaturen. Varulv talte de om. Det var trollekäringar, som gjorde kar- lar till vargar. När de rysste på sej, kunde man se knappra- den under magen.
Gift med mara
Ein gut som var mare-riden, fekk den rådi at han sku teppa
te alle veggsprungor i stova med husmose; berre eit navarshol
kunde stå att, og der sku han setja ein tolekniv. Næste morgon
fann guten ei ven gjenta i sengi si. Han gifte seg med 'ne, og
dei åtte fleire born. Men ein dag kom mannen ved ei gåløysa
te ta kniven or holet - og der flaug fuglen og kom aldri att.
Gift med mara
Muro
Dæ va' ein, som va' mururien kvor nått. Han kunna' kje vita kor Muro kom
inn, men då såg' en eitt hol på veggjen å der slo'en ein tapp inni. Då han sille
sjå te um morgonen, krabba dæ eitt nakji kvinnfolk på golve. Daa kaupte'n klæi
te hó å klædde hó upp; dæ va' så vént kvinnfolk, som dæ kunna vera. Han lét hó
krisne å vigde mæ hó. Dei livde ihópes åtte år, då ha' dei fem-seks bón. - Dæ
va' ein jólefta, han blei så drukkjen sjave. Då spurde'n hó ette folkje hennars.
Hó sa' dæ, at hó inkje kjende anten far hell mór. "Ja inkje veit eg, kor du æ'
utstukkjen" svara han, "men no sko' eg syne deg, kor du kom ifrå." - Så tók' en
ótó tappen. Mæ sama smaug hó utigjænom atte aa inkje saag han hó meir.