Jag tjänte i en gård i Berga. Hustrun var barnsjuk en kväll, och drängen la' sej i kammaren. Jag låg påklädd på sängen i stövan, där hustrun låg. Jag sov. Då kom ett fruntimmer och hävde sej på mej. Drängen väckte mej; han ropade mitt namn. Jag såg fruntimmert. Hon var så grann och stor, så hon hade då inte gått genom dörren här. Hon hade en fläta så lång, så den släpade på marken. Den hade de sett förut där. Bonden hade varit utföre hen- ne flere gånger. Han sa', att såna har sina gångar, och kom- mer ett hus att stå över en sådan gång, får man besvär av dem. Hon var som ett skogarå.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
