KORPSKRIFTEN

...
Meny

Husdjuren

Berättare: Fredrik Nilsson, Björnebol (f. 1858)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Allmänna iakttagelser. "Nötkrötter" har mjölkats så länge jag mins, men "mâ- rer" har inte mjölkats så att man tagit tillvara mjöl- ken för att ha henne till mat. Men jag har själv druckit "mâremjôlk" mot kikhosta. Så vet jag att den skulle vara bra till bot mot vanlig hosta. När kon mjölkades första gången efter kalvningen, så skyd- dades hon med föremål som det fanns stål i, såsom liar, knivar, saxar och yxor el. stämjärn. En sax, lie el. kniv fastsattes i taket över kon för att ingen skulle kunna "skämme" el. "ta mjôlka" från henne. I spannet, som de mjölkade i, lades en nål el. en silverring. Det skulle vara som skydd att inte mjölken skulle bli fördär- vad. Svinen trivdes om en tog med litet av den halmen de legat / på, å lade dem i "lättre", innan svinet släpptes in i det nya svinhuset. Hästen tog de in i stugan först, innan han leddes i stallet. Det skulle vara så bra. Han längtade inte tillbaka till sin gamla plats då. Jag hade köpt en ko i Björndalen. Hustrun där följde mig på vägen när jag ledde hem kon. När vi kom till en bro, som låg över en bäck, så gick hon ned till bäcken å tog vatten å öste över ryggen på kon. "Nu längtar hon inte tillbaka hem över den bäcken", sade hon. Kvicksilver lades i lagårdströskeln för att inga onda makter skulle kunna komma in å göra "kröttra" något förfång. När ett djur "hade ont av mara", så tog en en "marbôske" å hängde över det.

Socken Värmskogs
Landskap Värmland
Härad Gillbergs hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Husdjuren

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR