Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julseder M 153
9. Var och en hade sina fattiga som han gav till jul. Men så'na stora insam- lingar till jul och allmänna utdelningar som nu var det inte då. 10. Några riktiga julhögar som på landet har jag inte sett eller hört om här i sta'n. Men man brukade ge tjänares barn t.ex., pepparkakshästar och andra kakor till jul.
Troll
Det var till jul de hade bryggt på ett ställe. Om julkvällen skulle pigan hämta dricka i källaren. Då kom det ett stort troll och skrek åt pigan: "Hälsa Vörtasnugga att hon skall komma hem, för Dunten har fallit i elden!" Trollet, som var i källaren och skulle stjäla dricka, sprang därifrån hals över huvudet.
Almina Justina Bengtsson
Ortnamn. Ålder m.m. Linberedning. Linberedning. Lin. Spinna. Väva. Väva. Kläder. Skor. Kyrkbesök. Väva. Gångkläder. Konfirmation. Kyrktagning. Dop. Bröllop. Bröllop. Mjölk. Ost. Sötost. Råmjölkskaka. Gård och familj. Ortnamn. Mjölk. Kärna. Ost. Bröd. Dricka. Malt. Slakt. Korv. Rökad mat. Slakt. Jul. Jullekar. Avslutning. Slaga. Tröska. Senap. Prat.
Julen
Dagarna före jul skulle de baka, så det räckte över vintern, åtminstone skulle något räcke till midsommar, men de bakade ju ofta emellan dess- utom. Tunnbröd hängdes upp i taket för att torka, men de bakade också vörtbröd. Det var inte så vanligt förr att doppa i grytan julafton, men de som gjorde det, gjorde det på eftermiddagen. I mörsningen skulle alla tvätta sig och göra sig lite finare, och se'n dukades fram så mycken mat huset förmådde, det var fisk och fläsk och gröt. Till gröten skulle man alltid rimma. Ett vanligt rim var: 'Denne / gröten är kokter i e gryta å inte i e böfta. Du tar mer i skea än du orkar å löfta. Maten skulle se'n stå kvar på bordet till juldagen. Alla barnen skulle ha var sin julhög. I den skulle vara en lev av vört, en rågsiktad kaka och några mindre vetekakor, förutom varjehanda som de brukade plocka på högen, bröd- hästar och sådant. Barnen skulle gömma sina julhögar till Kyndelmässe, lilla jul eller barnens jul, som den kal- lades. En gudmor skulle alltid ge sina gudbarn kaka, om jul. Det kom många tiggare om jul, så det blev ett ordstäv: I komma som tiggara te jul. En julanek skulle resas på en stör var det passade sig. Den / var till fåglarna och sattes upp på eftermiddagen. De hade halm på golvet, men det hade inte vi, som jag minns. Men vi talade alltid om julabocken. Den brukade de göra på så sätt, att de tog en halmviska och vek ihop på mitten och band ett band om. Vi hängde silkeschalar på väggarna och strödde granris på golvet. Det var mycket noga att hugga veden till julbrasan väl. Den skulle vara något kortare än vanlig ved (liksom all ved skall den huggas på ny). När kvällsmaten åts, skulle en korseld brinna. Det vill säga att man underst la ett lag ut och in., och se'n lades ett lag på tvären o.s.v. Så hade man spintstickor att tända med, men om några av dessa låg i kors, så / skulle någon i huset dö under året. Vi fick alltid många julklappar men de skulle kastas in i rummet. Den som kastade in dem skulle inte ge sig tillkänna, men vi visste ju alltid vem det var. Kreaturen skulle alltid ha lite bättre foder klockan tolv på dagen julafton, och sedan när folket åt. Julljuset skulle brinna även julnatten, om de satt uppe för att se julljuset dansa. Vi hade en ljusbåge, som vi satte på ett bord och satte ljus i. Många hade kronor av halm, som de hängde i taket. Julgran har förekommit här- omkring, så länge jag kan minnas, och den var förr som nu. Till julafton skulle de / lysa sig med stora bloss. Somliga hade bara tjärstickor. När vi kom från julottan, ville alltid far, att vi genast skulle gå fram till bordet och ta oss något att äta. Till middag juldagen hade vi alltid kokta svinfötter, och när vi åt skulle vi räkna benen. Till kvälls- mat hade vi kål. På juldagen skulle man vara stilla och ingenstans gå, men sent på kvällen gick de omkring och gjorde ofog, och det kallades att gå och mocka. Ibland plockade de så mycket för dörren, så man kom inte ut. Annandag jul red pojkarna Staffan. De red omkring ifrån ställe till ställe och sjöng: Staffan var en stallerdräng, stallerdräng, stallerdräng. / Han vattnade sina fålar fem, I rad, i rad. Gossar, låt oss lustiga vara, En gång jul om året bara. De två de voro vita, vita, vita. De voro sig så lika. I rad, i rad Gossar låt oss lustiga vara En gång jul om året bara. Den tredje den var apelgrå, Den Staffan själv skulle rida på i rad, i rad. Gossar, låt oss lustiga vara En gång jul om året bara. De två de voro röda De tjänade väl sin föda i rad, i rad. / Gossar låt oss lustiga vara En gång jul om året bara. Efter varje vers (strof) var en liten trall. Annandagen började julkalasen och det var så roligt förr, för de gamle var alltid med och lekte, och de hade så många roliga lekar (se lekar!). Om kolen svartnade hastigt i jul- brasan, så skulle någon i huset dö.
Julafton
De hade många schåser om jul. Till exempel på julaftons kväll, när de hade ätit, skulle de låta djuren få känna på alla sorter, som folket hade ätit, så de gav dem viter gröt, bröd, fläsk och alla sorters julamat. Då sa' de till dem: "Äta å må väl, för i kväll ä dä jula afta!" Vi hade ett julaljus, som skulle bränna julanatta. Det var ett vanligt talgljus, som stod i en stake på en stor tallrik. Alla i familjen skulle lägga var sitt trä på julelden. De la den i kors, en rad åt ena hållet och en åt det andra. Den trä, som först föll ned, skulle först dö. Jag hörde talas om att de såg i brasan efter spår, men jag var aldrig med om det. Julehalm hade vi. De satte upp en bock, som pojkarna skulle ta bakom huve't och slänga över sej. / Julgran hade vi aldrig hemma. Den första julgranen klädde min äldste pojk, när han var tolv år, och nu är han över sexti. Vi bakte julahögar själva. Det skulle vara en kaka, ett kors och en kose (var trillad som en bulle) och en höna allra överst. Se'n blev det pepparkakspojkar. De "skrädde" dyngesta'n runt ikring till jul och gjorde henne så grann, och se'n granrisade den. (Har inte hört att kreaturen därigenom skulle hålla bra ihop på betet). De band ihop två neker till en, som de satte på dyngesta'n eller på ett träd eller stolpe intill huset, så att barnen kunde se hur fåglarna kom och åt.
Fartyget som gjorde en snabb resa.
Fartyget som gjorde en snabb resa. En gång för mycket länge sedan låg ett svenskt fartyg hemmahörande i Onsala, färdiglastadt i en engelsk hamn och det var blott några dagar före jul. Både Kaptenen och besättningen ville gärna hem till jul men vinden var emot. En Finne bland besättningen sade då till Kap- tenen jag skall skaffa Er hem före jul om Kapten vill. Kaptenen biföll Finnens ord. - Finnen sade då hav allt klart till kvällen alla ventiler och dörrar stängda och ingen får på något villkor gå ut på däck i natt. Så skedde men när det var mörkt började fartyget att röra på sig. Mitt i natten var det en som var för nyfiken samt öppnade en liten glugg i skansen men han höll på att mista huvudet av den rasande farten fartyget gjorde. Överallt på rårna var små varelser och en röst frågade? vad fart gör hon. "Nittionio knop vi sätter förröjelen så gör hon hundra. Längre fram på natten hördes en röst befalla: "Lova upp runda och fall för Skagen samt klara vid ankarne." Ankarne hördes falla kettingarene rasslar ut och allt blev tyst. På morgonen vågade sig besättningen ut på däck. Fartyget låg då och red för ankar på Skallagräs. Berättat av Henrik Andersson 52 år Onsala Hallands län, som hört det berättas av sina föräldrar. Upptecknat av Agnes Andersson (Fru) Röserås Onsala Hallands län.
Julen
På Lussedans morgon skulle man ha lussebeten som bestod av något färskt kött eller fisk, och så lussesupen. Spinnrockarna skulle bort till Lusse. De klädde ut sig till julbockar ibland på julafton. För en 70 år sedan minns jag då, vi hade julgran. Alla djuren skulle ha lite extra på aftnarna, och så skulle man säga till dem: "Ät och lev och trivs väl, i kväll är det juleafta (nyårs-, trettneafta). Så hade man halm på golvet och lekte i och gjorde jultypper av. På aftnarna skulle man ha björkved i alla ugnarna. På juldagen skulle man aldrig måka, inte förrän på annandans morgon. Var då pigan god vän med pojkarna i trakten, kunde de måka på morgon, men vad det någon de inte tyckte om, drog de in i stället och gav korna ett långhalskärv att äta. Så gick de sjtärngossar, och om de inte blev insläppta på / något ställe, sjöng de: "Vi se på eran korsten vit allt för den ljusa stjärnan att moras doter de är skit allt vid den ljusa stjärnan." Josef hade en yxa med sig och satt i en taska på ryggen som han slog i spisen, så elden for över hela rummet. De red Staffan också från den ena gården till den andra. Då hade de bundit näsdukar över ansiktet på sig själva och hästarna för att ingen skulle känna igen dem. "Annda trett är jula slätt", sa de Annars skulle allt julen vara slut vid 20:e. "20:e Knut kör jula ut, då skall blag- garnskjorta på och havrekaka fram." Kyndelsmässe var lillajula. Då fick man gröt och smör- gås och sådant på afta.
Visa (Fragment)
När julen nalkas då börjar stöket med resonering i varje vrå. Då sopas förstun å skuras köket och limmas spisen som blivit grå. Skulle pryda kronor med ljusen Fönstren med gardiner I slott å koja med samma iver å samma bråska å samma id. Men så bråare det bliver ju mer det närmar sig juletid.
Arbeten etc. på ny och nedan. Himlakroppar
Slaktet skulle ske före fullmåne el. medan det var 'nytänning'. Det var för att sovlet skulle bli drygt. Träd som skulle användas till ved eller annat skulle hug- gas på 'nytänningen' näst före jul. Det var för att ve- den skulle brinna bra och att det skulle bli varmt av den. Lysedel skulle tas ut på 'nytänning'. Bäst då det ba- ra var en skära av månen. Det skulle bli lyckligt i de- ras samliv då.
Tomtar
Fru Gyllenram, som är svärmor till Nymansson, som har så många hus här i stan, hon sätter på vinden i en skrubb gröt å smörgåsar å mjölk å svagdricka till tomten varje jul. Hon är inte så gammal som jag men nog över 70 år. Nej, hon är inte konstig annars. Hon bor i något av Nymanssons hus.
Påsk
Svarte måndan, vite tisdan, aske onsda', skär torsda', långe fredda', påske lörda'. De bar aska till andras ägor på aske onsdag De fick inte spinna i den veckan. De började spinna strax efter jul och skulle vara färdiga före påskveckan började. Långfredagsris gagnades i min barndom.
Lucia
Förr i världen skulle man opp klockan fyra på lussemorron, det var "lussotta", alla i familjen skulle opp o äta då. Det var alla sorter, fläsk o korv o blodkorv först o främst. Detta var å inviga julen med. Sen fick de gå o lägga sig igen, när de ätit, särskilt barnen.
annandag jul
På annandag jul skulle de ut och "ri Staffan", de red omkring i stugorna och sjöng staffans- visan, och så skulle de in och ha supar och fägnad. Det var grannar som kom och red när jag var barn. De var o andras stallar då också på annandagen och hävde in gödsel så att de fick mycket arbete där på gården sedan med att ha ut den.