Transkriberad uppteckning

De hade många schåser om jul. Till exempel på julaftons kväll, när de hade ätit, skulle de låta djuren få känna på alla sorter, som folket hade ätit, så de gav dem viter gröt, bröd, fläsk och alla sorters julamat. Då sa' de till dem: "Äta å må väl, för i kväll ä dä jula afta!" Vi hade ett julaljus, som skulle bränna julanatta. Det var ett vanligt talgljus, som stod i en stake på en stor tallrik. Alla i familjen skulle lägga var sitt trä på julelden. De la den i kors, en rad åt ena hållet och en åt det andra. Den trä, som först föll ned, skulle först dö. Jag hörde talas om att de såg i brasan efter spår, men jag var aldrig med om det. Julehalm hade vi. De satte upp en bock, som pojkarna skulle ta bakom huve't och slänga över sej. / Julgran hade vi aldrig hemma. Den första julgranen klädde min äldste pojk, när han var tolv år, och nu är han över sexti. Vi bakte julahögar själva. Det skulle vara en kaka, ett kors och en kose (var trillad som en bulle) och en höna allra överst. Se'n blev det pepparkakspojkar. De "skrädde" dyngesta'n runt ikring till jul och gjorde henne så grann, och se'n granrisade den. (Har inte hört att kreaturen därigenom skulle hålla bra ihop på betet). De band ihop två neker till en, som de satte på dyngesta'n eller på ett träd eller stolpe intill huset, så att barnen kunde se hur fåglarna kom och åt.