Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll.
Trollen ville inte gå fram dit folk bodde, för de kunde inte vara ihop med sådana som var kristna. Di fanns i skogarna och bergen. Mamma tala om att det fanns troll och bergasmeder i bergen. Det lyste i bergen om nätterna. Alla berg voro fulla av troll. Men sedan kyr- kor och kristendom kom till trakten, kunde de inte vara kvar. Trollen bytte till sig små barn. De kunde inte ta barnet, om det var döpt. Trollen hade stora skatter. Di vaka över skatterna, så att ingen människa kun- de komma åt dem.
Häxor och trollkarlar
Nog var dä föll finnarna som kun troll. Många var det väl inte som kun, men det var många som försökte å då fick de skulden på sig att de kunde. Men den som kunde riktigt, det var Palin. Han hade varit borta å lärt sig att trolla. Alle finnar fick heta trollgubber å trollkäringer, men det var inte mer än någon enstaka som kunde riktigt. Om det kom en finne ner åt Dalen, så var folk rädda för honom. Å om de inte var direkt rädda, så var de avoga mot dem som kom från Finnskogen. Men om det var en riktig trollgubbe, så var allt finnarna rädda för honom också. Om en hade jord från kyrkogården med sig i fickan så bet inte trolldom på en. Om det var så, att en trodde att någon ville trolla på en, å en satte sig för att han inte skulle kunna, så gick det inte för honom. Om en tog upp å visade honom reva, så kunde hon heller inte. I Dalarna vet jag att det fanns käringar som tog mjölken från andra med en pinne. De satta den i ladugårdsdörren å mjölkade. Å somliga tog andras mjölk med ”mjölkhare”. På finntorpen ställde de så att de fick mjölk på det viset.
Svartkonst
När Blåsman skulle bota ett kreatur så strök han med handen över ryggen på det å mumlade. Finn-Erik hade mycket med trolldom att göra. En gång så blev han ovän med en. Denne tog Finn-Erik över nacken å klämde till. Den som tog taget med Finn-Erik hann knappt hem förrän han började att fälla håret. Håret gick av honom helt och hållet. Till slut var han tvungen å be Finn-Erik om förlåtelse. Men då började håret växa igen. Palin var en riktig trollkarl. Han kunde trolla så att folk blev från vettet. Det var på ett ställe som det var en pojk som hade varit å stulit en tjäder. Det var för Palin som han hade stulit den. Palin fick fatt på pojken å det gick inte å komma undan utan han var tvungen att tala om å säga att det var han. Mor till pojken tog tjädern å slog till trollgubben med. Efter den dagen så var förståndet borta på pojken. Han har en dotter, som jag tror lever ännu i dag. Hon är inte klok. När han skulle trolla på en, som han tänkte att göra från vettet, så trollade han fel, så att det blev dotern som blev konstig. Det gick aldrig bort.
Jättar
Berget vid Russebyn nära Groheds gästgivaregård kallades Buddeberg. Där bodde jättar, som hade en bergtjur. Så, var det en frivågen karl, som gick till en häxa, och hon lärde honom, hur han skulle kunna skjuta den tjuren. Han skulle komma varken tvättad eller otvättad, varken mätt eller fastande, varken naken eller klädd. Han hade ätit ett par gryn och hade en gardin på sej, när han gick till berget nästa morgon. Då gick en jätte och vaktade tjuren. "Det är inte farligt, han har inte tvättat sej", sa han. Men karlen pinkade i näven och tvättade sej i det, och sen sprang han fram och sköt tjuren och skar ringen ur näsan på honom. Jätten sa: "Han hade hängekälla med sej". Men sen kom det en hoper troll ut ur berget och förföljde karlen, men han sprang tvärs över plöjda åkrar, och trollen måste springa runt omkring. Han sprang tills han kom till kyrkogården, och dit hade inte trollen rättighet att följa efter. Forshälla.
Troll.
På Moragärde (Karlshed) skulle det funnits troll förr. Men de trollen skulle varit snälla. De gick till gårds- stugan och lånade bröd, och de bar hem det också. Julnatten ska Bobergs berg i Berghem stå på guld- pelare.
Odens jakt
Odens jakt hördes om hösten men aldrig efter jul. Det sip- pa' i luften som ett par hundar. Oden var en kung, en män- niska, men lite övernaturlig; han var som en vård. Han jaga- de i luften efter troll.
Läkekonst
"När de fick värk i en finger, så kalla de dä för trôll." Så sade de gamle. Å de påstod att när en fick en sådan "värk" så hade en varit i närheten av ett troll. Jag mins att de skar å brände i sådana "värkar".
Ormar
Ormarna skulle en bli av med om en gick runt gården tre gånger å läste en "värs" med förbannel- ser i. Jag mins inte hur den löd, men det mins jag att en skulle önska dem så "långt som ingen kunde komma". Det var bara sådana som kunde trolla, som rådde med detta.
Svartkonst
Det var di som trolla bort råttor, men vil- ka dar det var, vet jag ej. Det var en härborta som gick en bit på vägen och ba att råttor- na skulle gå, och sa vart di skulle gå, och di gick me.
Troll
Min faster såg ett räligt troll. Det stod och kamma sig. Och stod som i en liten gryta. – Uppe i Ålsa stod dom också och tvätta sig. Det var i ett hål i gärdesgården. Jag såg det aldrig.
Svartkonst
Det var di som trolla bort råttor, men vilka dar det var, vet jag ej. Det var en härborta som gick en bit på vägen och ba att råttorna skulle gå, och sa vart di skulle gå, och di gick me.
Troll
Däruppe åt Rydalshållet hängde trollen ut sina kläder till tork på bergen. De gick och låna bröd också hos folk, när de lämna tillbaka lånet la de brödet på dikeskanten
Skrock och vidskepelse
De va en gubbe, när han hadde sått, så välte han ikull skäppa å öste jord på'na. Då frågte di'en, om han trolla, när han gjorde så där. »Nää, de vet ja inte», sa han.