Transkriberad uppteckning

Nog var dä föll finnarna som kun troll. Många var det väl inte som kun, men det var många som försökte å då fick de skulden på sig att de kunde. Men den som kunde riktigt, det var Palin. Han hade varit borta å lärt sig att trolla. Alle finnar fick heta trollgubber å trollkäringer, men det var inte mer än någon enstaka som kunde riktigt. Om det kom en finne ner åt Dalen, så var folk rädda för honom. Å om de inte var direkt rädda, så var de avoga mot dem som kom från Finnskogen. Men om det var en riktig trollgubbe, så var allt finnarna rädda för honom också. Om en hade jord från kyrkogården med sig i fickan så bet inte trolldom på en. Om det var så, att en trodde att någon ville trolla på en, å en satte sig för att han inte skulle kunna, så gick det inte för honom. Om en tog upp å visade honom reva, så kunde hon heller inte. I Dalarna vet jag att det fanns käringar som tog mjölken från andra med en pinne. De satta den i ladugårdsdörren å mjölkade. Å somliga tog andras mjölk med ”mjölkhare”. På finntorpen ställde de så att de fick mjölk på det viset.