Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Förvandlade
De trodde att det var människor, som vara mara. Jag kommer ihåg att de sa: "Den och den är mara."
Läkekonst
År 1867 och 1868 gick koleran här. I Mölndal var sjukhuset överfullt, så de hade fått taga rådhuset eller vad det då hette till hjälp och där var fullt där mä. Folk dog som flugor. Det var mycket värre än när spanska sjukan gick här. Far hemma insjuknade också. Men det var nog ett lindrigt fall. Mor kokte vatten och vred en garnhärva i det och band om halsen på ho- nom. Och så kokte hon fläderthé med honung och gav honom in. Han blev frisk.
Krigare och soldater.
Om danskarna vet jag bara att de gick fram den vägen över Almedal och slog läger i trakten omkring Örgryte gamla kyrka. För kyr- kan använde de till stall åt sina hästar och Danska Vägen har fått sitt namn efter vad som då hände.
Forna förhållanden.
Franke var den största fabriksägaren i Mölndal för en sexti, sjutti år sedan. Hos honom arbetade nästan alla därborta. Han ägde nästan hela Korndal. Han hade ett spinneri och ett väveri i samma fabrik. Intill denna låg hans sockerbruk. Så hade han ett pappersbruk och en fabrik för att bleka papperet, som kallades "Bleket". Den kallades också för "Sodom och Gomorra", för där handskades de så mycket med gifter, så det var farligt för hälsan. Lumpsamlare sålde lump och flickor sorterade lumpen. De grova trasorna gick till grovt papper och de fina trasorna till fint papper. En fabrik malde trä, jag tror de kallade det pipropps. Det var till omslagspapper och sådant. I Frankes fabriker var arbetstiden från klockan 6 på morronen till 7 på kvällen. Från klockan 8 - 1/2 9 var det frukost. Mellan klockan 12 och 1 var det middag, och mellan 4 och 1/2 5 på eftermiddagen hade vi kafferast. Före min tid hade de slutat klockan 8 på kvällen, / men så hade arbetstiden förkortats med en timma. Barnen började att arbeta när de var 12 år gamla. Då fick de 18 skilling om dagen. När de hade arbetat ett år, så fick de på- ökt till 50 öre om dagen. Vi tyckte det var bra betalt på den tiden, för det var andra priser på saker och ting då än nu. Stor, vacker sill kos- tade 2 öre skäppan och mjölken 20 öre kannan. En bit kött, som räckte till en stor familj, fick man för en tolvskilling. Hur mycket de äldre arbetarna hade betalt mins jag inte. Franke tillverkade gas redan så tidigt som 1861. Jag minns det särskilt, för när jag var 12 år gick jag i en söndagsskola och där lyste vi oss med gas från Frankes. Så rik han var, denne Franke, så tog han i alla fall livet av sej. De fann honom sittande i sin kontorsstol och då var han död. Han hade bestämt skjutit sej. På begravningsdagen var hela Mölndal på benen för att se Franke fara iväg. Han skulle brännas och kördes till ett krematorium i Göteborg. De som var med där sa, att när han brändes, så krökte liket sej, så de kom att sitta upp. Det visade, att Han i själva verket inte ville ha tagit livet av sej, men att det skett i hastigheten, menade folk. Men steker en en bite kött, så vet en väl att det skrumpnar hop och kröker sej. Så det var inget underligt med det.
Lucia
Så vitt jag minns firade de Lucia förr i världen ungefär som dom gör nu. Själv var jag aldrig Lucia, men jag vet ett par vänin- nor till mej, som steg upp tidigt på morgonen och gick till grannarna och bjöd på kaffe. De var svågrarna förstås, så det var inga oskylde. De som gick omkring så där var nästan alltid klädda i vitt. En annan väninna till mej steg en gång upp vid två- eller tretiden på morron och kokte potäter och fläsk. Den dagen kom hon för sent till fabriken, där de började klockan sex. De hade supit också på natten.
Tomtar
Min måg Anton Persson, som den 14 mars i år köpte N. Höjden vid gränsen mot Sunnemo, men på grannsoknens ägor, har råkat illa ut för tomtarna där. De ha ej gjort någon direkt skada, men de bull- ra och öppna grindarna till svinkättarna. Det hjälper ej att han spikar igen grindarna med stora spikar, de stå öppna på morron när han kommer ut. Vid flera tillfällen har han följt småpysar- nas fotspår. De äro ca. 2 1/2 tum långa. Djuren visa stor oro så fort det börjar bli mörkt. Förr satt man ut snus och brännvin åt småfolket, för det tycker dom om, och det skall han göra. De komma då att lämna honom ifred. Han är inte ensam om tomtebesök, ty Manne i Björngården (i Sunnemo) har haft besök av dem i sin ladugård tre nätter å rad, där de ställt till litet ofog, men för- övrigt ha de ej gjort någon skada. -.- (Emanuel Nilsson i Björngården bekräftat detta, och meddelar, att det ej är första gången han haft besök av småfolk.)
Torp, Tavlebord den 29 mars 1926
Torp, Tavlebord den 29 mars 1926 Herr David Arill Torsby Jag har, efter vanligheten, hållit mycket tyst omkring mig. Mitt deltagande i pris- tävlingar ser ut att bli skralt. Jag har några små uppteckningar, som emellertid alls icke äro av värde för publicering. Jag har ett par personer jag skall "åt", och den ene antastade jag i torsdags. Jag fick något, men jag hoppas det skall bli mer. Hinner jag ej att få något färdigt till tävlingstidens utgång — jag vet f. ö. när det är — så får det bli sin sak. Jag sänder in när jag tycker högen är stor nog, oavsett om det hinner komma in till / tävlingen eller ej. Jag hade tänkt ge mig av till guldgruvan Samuel Jakobsson i går, men så fick jag höra att han fått sorg. En syster till honom som bott hos honom är död. Frågelistan om nattfrieriet tycks inte ha någon tacksam jordmån här. Resultatet är fullkomligt negativt. Bristen är så mycket skarpare markerad, som man här synes haft vetskap om att Tjörn skulle hava haft något slags nattfrieri, och man har sålunda tyd- ligtvis själva observerat skillnaden. Med utmärkt högaktning Carl E. Johansson
Vädermärken
Januari har vanligen samma väder som juldagen. Det har stämt bra hittills, och efter det märket skulle kylan snart öka mot slutet av månaden. Annandagen var kall till framåt kvällen. Då slog kylan sig, och i stället fick vi yrväder. Det vill säga att februari blir kall men något mildare mot slutet, och då kan vi också räkna med snö och yrväder. Och där börjar marsvädret, eller hur var det med tredjedagen? Jo, den började med yrväder, och fortsatte till klockan 14 eller 15. Det skulle stämma med vad jag sa om yrvädret i mars. Men tro nu inte, att det blir yrväder varje dag! Ånej, långt därifrån. Adventsmärket brukar inte slå fel. (Vid Lidhult i Norra Vi var det gnistrande kallt på fjärdedagen, 28 grader. Då skulle det väl bli kallt i april, undrade intervjuaren). Nej, tvärtom. April är ingen vintermånad. En ska använda gamla märken med förnuft. Det blir varmt och skönt i april, och det är mer än en sak som tyder på att det blir så. Men maj blir inte över sig varm. Hur skulle det annars kunna bli någon god skörd?
Vårhalvåret
Den 27 maj (Beda) skulle gållko och gållos ta sin föda ute. Den 3 maj, kom svalan, tärnan och horngäddan, de tre följdes gär- na åt. Valborgsmässoafton skulle man dricka toddy - dricka märg i bena. Det förerkom inte i min ungdom att ungddomen gick och sjöng för ägg, men på de allra sista åren har de börjat på med det. Regna det så pass stund Böne söndag att bonden han sela en häst, skulle det bli bra gröda. Så många solskensdagar i adventet, så många yrvädersdagar i fastan. Peter Katt kastde den varme sten i havet - sen tär det så mycket underifrån som ovanifrån. Frost 40 martyrer - frost i 40 dygn. Pappa taltee om Pål och Påls drängar men jag minns inget om dem. / Torrre våter - mången man gråter. Kristi Himmelfärdsdag skulle de bada för sjukdom på morron innan solen gick upp. "Mars mä sitt skägg lockar barnen utom vägg, April mä sitt ris kör barnen in." Det som gror i mars kommer aldrig åt ladan.
Djur.
Vessla och lekatt är inte samma djur, för lekatten är vit om sommaren med. Hermelin är en liknande sort. De skulle bli vessle- blästa då vesslan fräste. I mars är kråkan lika god att äta som kyckling. Om skatan bygger bona högt, blir det våt sommar och tvärtom. Det finns en gåta om skatan: "Det lilla och det lätta, det sitter på en stätta, det låter som ett får men har inget ullahår." Göken kommer den 8 maj och flyttar till fruntimmersveckan, då de börjar slå, för han vill inte höra knarret, då de vässar liarna till slåttern. Det är därför en inte hör göken gala på hökubarna. Första gången göken gal, skall en bemärka, från vilket väderstreck det är, för "östagök är tröstagök, västagök är bästagök, noragök är döagök och sunnangök är sorgegök". Det skulle inte vara bra att höra göken på fastande mage. En skulle / inte härma göken, för då blödde gökens tunga. Ödlan är detsamma som fyrfotan. Hon kröp i folk. Då en åkerhöna satte sig på en, skulle en säga: "Åkerhöna, åkerhöna, flyg, flyg så blir det gott väder i morn." Det är bra gröda, där kornknarren är, för han vill inte vara, där det är dåligt utan tycker bara om den goa jorden.
Krig och fejder
När Karl XII krigade med norrmännen, så hade en norska styrka kommit över grän- sen och var på marsch genom Svanskog. Mosockingarna hade fått vetskap om detta. Här i Mo stom samlade sig alla som kunde gå, gubbar och käringar, barn och ungdom och gick upp på en höjd inemot Svanskogsgränsen. En och annan hade ett muskedunder. Andra tog med sig grytlock och andra ting som de kun- de slå på och skramla med. De förde ett sådant okristligt väsen att norrmän- nen funno för gott att vända. / Berättat av Anders Andersson född 1841 i Mo socken, Dalsland. Berättaren är hemmansägare i Mo Krig och fejder. Kan inte säga i vilket krig som följande hände. Emellertid var en trupp norskar på mars genom Värmland och nalkades Dal- bogränsen. Här i Mo fanns endast gamla gub- bar, fruntimmer och barn hemma. De övriga voro i kriget. Dessa tog sig före att skynda till Gräns- sjön på gränsen melan Värmland och Dal. Där slogo de å grytor, bunkar och andra före- mål och förde ett väsen som om det ha- de varit full skogen i folk. Norrmän- nen vågade inte fram utan vände om. Den gången blev Åmål räddat.
Drakar, ormar och fiskar
Lotta på Näs var utsatt för en "hjulorm" öst i skogen. Han böjde ihop sig och bet sig i stjär- ten och snurra runt. Hon hann hem före ormen. Eljestr hade han tagit liv av henne, för de var far- liga. Om en slog ihjäl en orm, så skulle en annan orm lägga sig och vaka på en. Och om en inte slog ihjäl en orm riktigt, så fick en ont av den. Ormen dog inte förrän vid solnedgången. En var alltid noga med att döda en orm riktigt. En krossade huvudet. "Snoken" tjuvmjölkade korna. Den ville inte folk slå ihjäl. Han skulle ha nytta med sig för kreaturen. När ormen ligger i ring, så är han inte farlig. / Den orm som en kan slå ihjäl i mars, kan en använda att ha i brännvin och anvämda till medicin. Draken tala di gamle om. Det skulle vara "den gamle" som far i luften. Han far efter sådana som tog liv av sig. Han var som ett halm- kärv. Det var eld omkring honom. Minns att gammelt folk var rädda att de skulle få se honom. För det var inte bra, när han var ute. "Sjöormen" var en stor orm som höll sig i sjön. Han hade man som en häst. Så var han tjock som en timmerstock. Farfar hade sett den i Ånim- men, när han skulle meta där en gång.
Ängebacken d. 282 1958
Ängebacken d. 28/2 1958 Dr. M. Bergstrand! Ett varmt tack för inbjudan till Arkifvets årsmöte d. 6 te Mars. Men tyvärr kan jag inte på grund af ålderdom och kyla inte hörsamma kallelsen. Närsluter härmed en uppt. som H. Emanuelson har hämtat ur Domboken för Orust och Tjörn. Och som jag kompletterat med uppg. från Göta Hofrätt. Har Dr. Bergstrand någon uppteck. på mordet i Röra på Tjörn, då Hans Hermanson (21 år) från Räfsal blef på ett lömskt sätt mördat, på anstiftan af fäst- mön, den kvinnan blef sedan g. m. en rå sälle på Orust. Mordet skedde 1818. Ja så skrifver Olaus i Bräcke men nämner inte kvinnans namn och inte vad den råe sällen hette eller var han bodde. Olaus skrifver om mordet i den Antafla han upprättat om Borgm. Peder Brems efterkommande. Sonen Willam Pedersen blef sedan bosatt i Toftenäs och en gren går också till Orust (Molleröd Stala s-n) och går då in i min släkt. Högaktningsfullt Albert Berntson Ängebacken / Karl Ivar A:n. Hotell Fenix. M snälltåget 18,41 till U:a