Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Ser en vitterbyggning
Det var en för bra länge sen som kom och gick vägen ner åt Meåfors, och då fick han si en stor byggning på vänster sida om vägen, och där var alldeles opplyst. Men inte finns det nån byggning där. Det var vittren.
Läkekonst
"Longhosta." Vet inte att det fanns någon bot för denna sjukdom. De hostade å hostade å var mat- ta. Så länge de orkade hålla sig uppe, så försök- te de. Se'n var det att ta till sängen. Schal knöts om bröstet så att det skulle bli varmt. Terpen- tin smörjdes på kroppen å så var det att ta in terpentin. "Ormbete" vet jag att syster min hade fått, när hon skulle ta ler med handen en gång. Det var som att något skulle sticka till henne i handen. Se'n fick hon en så förskräcklig värk. Det värk- te så att fingern blev krokig. Det rann vitt var ur såret. Hon hade tjära, honung, brännvin å alle slaga på såret. Men det gav sig inte förrän fing- ret blev krokigt. Då blev fingret nästan rätt. / Det var en slags gren i skogen som kallades för "le- gren". Det var som leder på kvistarna å små knö- lar. Om en hade "ont i lera" /lederna/ så skulle en ta reda på en sådan gran å ta sådana leder å koka. Så tog en det vattnet å badade kroppen med. "Likåt" - det var när lössen tog till å åt så att det blev sår på kroppen för en. "Skagfånga" (?) fick en ta till starkt för att bota. Bru- kade att ta in malörtsbrännvin å pepparbrännvin för den plågan. Det blev häftiga plågor i magen, så att en fick kasta sig åter å fram. "Engelske sjuken" kom på barnen, när de var små. De växte inte något, så fick de ont för att lära sig att tala. Benen ville ligga i kors för dem å huvudet var mjukt uppöver. De var till "klo- ke käringer" med sådana barn. Kungsbackakä- ringen var säker att kunna bota. Bara de kom till henne med barnen så fick de smörja å dem så att de blev bra. / "Storsteg" - det blev rött vid ögat. Om en fick en an- nan att ta på det, så fick han det. "Blemma" i ögonen hade far fått. Han var till en käring på finnskogen å blev bota. Hon tog en vass kniv, så hade hon något vitt pulver på udden på kniven å blåste i ögat. Det gjorde så förskräckligt ont, talade far om. Men käringen hade sagt till honom att han inte skulle bry sig om det. Bara det blev morgon, så skulle han vara bra.
läkekonst.
Det var i min ungdom så bodde det en käring här som hade det för sig att sjukdomen kom på en efter som solen hade gått ned. Hon ville aldrig vara ute annat än på dagen. När solen hade gått ned så var det fullt med ont över allt. Det var i vattnet, på backen å i luften. Både ved å vatten skulle vara inne före solnedgången el- jest var det inte bra. Både tomtgubber å allt dåligt kunde komma med veden. Om det blev nå- got sjukt i huset, så skulle det tändas eld på en enekvist, så skulle de gå runt stugan med den tre gånger. Tandvärk fick en bot för, om en tog asppinnar eller björkpinnar å svedde så att de blev he- ta, så höll en pinnen så att saften som / ran ur den, dröp på tanden. Jag fick lära av en gammal gubbe att en kunde bli av med tandvärken, om en gick å tog en sticka under barken på ett träd å peta i tanden med den å se'n gick å stack hen- ne tillbaka. Då skulle en få förskräcklig tandvärk strax efter som en hade satt dit stickan, men se'n skulle det lene av å bli bra. "Varter" skulle en skicka på andra. Om en fick nå- gon att räkna vårtorna som en hade, så gick de över till den som räknat dem. Skärsår begagnade en brännvin att hälla i såret å rena det. Små sår brydde en sig inte vi- dare om. De fick vara som de var. Annars så bru- kades inte annat än att binda en gammal tra- sa om såret. När hon grodde fast, å en vil- le byta om å ta en ren trasa på, så var det att hålla såret i varmt vatten, så att trasan lossnade. Spindelväv var bra att sno (?) omkring såret. Så tuggade en socker å lade på. Aska förekom att en strödde i såret för att blodet / skulle stilla sig, å för att det skulle gro ihop. En tog litet aska på udden på en kniv å strödde i. Om det var värme i den gjorde inget. Det var bra, om det svedde litet. "Hôveflôg" kunde en få genom "as" - t.ex. brända trasor, ben, tvingrök, och om en kom att släppa spjäl- let förtidigt. Om en gick å var blöt om fötterna, så kunde det gå åt huvudet. Brukade att smör- ja in ansiktet med ättika, sprit el. sådant. Så bru- kade en ha mycket ombundet, så att det skulle bli varmt. Dränka in ylle i ättika å lägga på - så var det att hålla sig inne. "Ont i halsen" - Då tog en terpentinsduk å lade på. Terpentin på ylle å rullade om. Om det svullnade, så kokades rågmjölsgröt å lades på. Den skulle dra ur "svâl." "Antäppe" - det var många som hållde sig illa för det. En del fick det, när de gick för fort å en del när de låg om natten å somliga när de blev förkylda. De hade tungt för att / andas. Det ville "täppe an". Det var som det skul- le snöra till i bröstet. Då brukade de lukta på något starkt, så att det skulle gå över. Om en stod i "tvärdrag" eller var ute för drag så kunde en få "örnflôg". "Kamfertlinnement" hälldes på svart ull å stacks i öronen. När en fick "sketa" så hade en fått något i sig, som inte inte magen kunde tåla. Då var det å ränne ut å in. Blåbärssaft el. torkade blåbär användes för det. Om en låg på magen så tog det inte i så häftigt. "Dåne, dåne å" - somliga tålde inte värmen utan de "dåna" för att det var för varmt, så kun- de en bli rädd, så att en "dåna" å blev liggan- de. Det var inte annat medel än att ösa vat- ten på ansiktet på den som hade "dåna" /svim- mat/. "Dåndimpen" /svimningsanfall/. Bölder plåstrades med plåster, het gröt el beck el.honung. En tog hål på bölden så att "skiten" fick rinna ut. / "Gulsjuken" kunde en få om en fick se lik å blev rädd. Då skulle en göra det tillbaka på lik. En gick till ett lik å strök kroppen mot den döde. Gul mossa, som växte på den norra takhalvan på stugan skulle hjälpa. Den kokades i vatten, se'n fick den sjuke dricka det, å då skulle sjuken gå ur kroppen. "Gastkramning" - En var ute på kvällen å blev häf- tigt sjuk. Då skulle en inte säga något, om en ha- de sett eller hört något. Men det blev bra, om en tog tre eldkol å tog underifrån å upp mellan skjortan å kroppen. En hade varit ute för något ont när en fick det.
Förr i världen hade en alltid till märke att det
Förr i världen hade en alltid till märke att det skulle bli regn efter frostnätter som kom på hös- ten eller våren. Blev det tre frostnätter efter varandra så blev det säkert regn på den fjär- de. - Om dimman steg upp i luften, så hade en regn innan kvällen. Kom hon ned så blev det vackert väder. - Om det föll dagg om natten så var det inte farligt för regn dagen efter men blev inte gräset vått på natten, så var det inte långt efter regnet. - När den svarta sni- geln kommer fram så är det märke till regn.
Skogsväsen
Jag var med far i skogen o kola, o rätt va dä va en kväll så ropa dä på far "Erker", en gång, två gånger, tredje gången åkte dörra av. Då var det ett litet hål vid foten på milan. En kolare i en koja fick besök av en skogsrå, o hon fråga vad han hette. Han sa' att han hette "Själver." Det låg en gammal bibel på hyllan, hon tog eldgaffeln o peka på den, hon ville ha bort den. Men då förstod han vem det var, så han tog en eldbrand o kasta i ändan på henne. Då / skrek hon: "Själver brände mäj!" "När du själv brände däj, har du ingen å skylle!" sa Busen i skogen. Min farfar skulle gå till kyrkan en söndag, han bodde i Sirbo här i Nysund. Då blev det ett starkt åskväder, o han kröp under en gran. Men då kom det två fina fruntimmer till 'en under grana, o de skalv så. Men han gick därifrån, o rätt vad det var, slog åskan ner i granen, o det blev bara lite rask kvar av de fina fruntimmerna. En dräng låg ute o kola o skulle just gå hem. Då kom det e, o han tyckte att det var hans fästmö, men hon var så kall om hän- derna. "Var i Jesu namn har du varit som är så kall om händerna!" sa' han. "Ja kun så när ha narra / en kristen," sa' hon. När jag tjänte i Tryggbo i Kvistbro var det en där som de kalla Bäs-Erker. Han tala om att skogråa alltid kom till en emot regn, o hon var så grann så det frasa om 'a. Hon kom mest fram till gården sen o tala om när det skulle bli regn. Skogråa ropa åt en som var i skogen o högg kolved: "Kom Hulten, så får du slumpakål!" "Har du mer än som behövs så göm te ***môrs (morron)," sa' han. "Hade ja veta dä, så hade ja inte sprängt mine sju söner mä slumpa- kål," sa' hon.
Skogsväsen
Jag gick här borta i skogen en gång helt för roskull, & vid en lada stod ett fruntimmer. Hon var så blank & grann men jag såg att hon inte var riktig så jag sa: “Å Gu bevare mäj!” å då försvann hon alldeles som om hon sjunkit genom jorden. Hon var som ett frun- timmer framifrån, grönklädd var hon, & de blänkte & skimra av henne. Men bakifrån är de som ett baktråg. På Rultamoskogen, bortåt Gårdsjötorp & Falltorp här i socknen öster ut, kan de se dem, de är grönklädda . Den jag såg / hade som en grön huva över huvudet, så man kunde ej se håret på henne. En kolare på Ölsboda- godset här tog en sådan till sig en natt i kolkojan, men han blev tokig sedan. Det var en kolare uppe i skogarna här, & en sådan kom & stack in huvudet i kolkojan, han tog en brand & kasta på henne, då sa hon något åt en men det minns jag inte. Så kallade skogsrå eller något sådant byta barn ibland, & de barnen som folket fick, likna ingenting. Föräldrarna kunde då ibland gå till de kloka gubbar eller gummor, & de kunde ordna så att de rätta barnet kom igen. / Men föräldrarna fick inte vara med när de kloka gubbarna ordna med trollet, men det hände att de fick sitt rätta barn igen. När vi gick till skolan i Åtorp en morgon som barn & kom till Höglundamon, så sa ja till en kamrat: “Titt där!” Och han titta o blev så rädd. På Sundsmossen nedanför stod två gummor & hade något mellan sig & bar sig åt precis som när två människor skakar ett täcke. De såg ut som två gamla kvinnor & kraftiga var de. Det var tre stycken av oss barn som såg det men inte de andra. På samma ställe där var det en person som såg en / älg & en grann kvinna red på den, men det var ingen riktig kvinna. Det var marknad i Åtorp förr varje Kristi himmelfärdsdag, & då blev det bråk & slagsmål där på Höglundamon. Och på Sundemos- sen hade de brännvin nergrävt & sålde. Det kom Karlskogingar dit bara för att slåss. Så det berodde på detta otäcka leverne att de visa sig så mycket där. Här öster ut i skogarna är ett nu nedtaget torp, Käringviken. En som bodde där kola vid ett kärr, norre kärret. Och varenda morron & kväll hörde han att de drev boskap förbi, i vall på morron & hem på kvällen. Men han såg ingenting, bara hörde. / Han hörde skällor & röster av den som följde med “Vall så” sa han på morron, & på kvällen locka hon dem. Det var en här en gång som varit i lag med skogsråa & blivit tokig. Oppåt Skagerhults socken var en klok gumma och modern till honom bad denna att hon skulle ta honom till sig. Gumman titta på honom en stund, sen sa hon: “Låt en stanna här” På kvällen bädda hon, o så la hon sig i samma bädd som han. Om en stund börja det braka i väggarna, & de ropa utanför att hon “skulle släppa ut den hon hade där” men hon läste sina “böner“, & då gick det inte. Detta höll på i tre nätter, sen var han botad och kunde gå hem själv.
Skogsväsen
Det var en skogvaktare som sköt e skogsrå, hon satt på en stubbe i skogen. Men när han skjutit henne, var det bara kvar som en klysa på stubben, o förut var det en så fin fru som satt där.
Skogsväsen
En flicka från Mosstorp här i Nysund gick hem en kväll o fick då se en liten tulta på vägen. "Gack bort Satan!" sa' flickan. "Akt däj för te säje tocke," sa' gumman. Och flickan blev så sjuk på kvällen o var det länge efteråt. Och varje år sedan vid den tiden kom det ett sådant "ba" åt henne.
Skogsväsen
Mamma bodde vid Sågarefallet här oppe i Nysund. En gång på vintern var hon vid en liten sjö där som de kalla "Jusen." Då fick hon se en gumma vid sjön med ett knyte i handen o skulle följa henne, men hon försvann, o mamma såg inga spår efter henne. Hon fick gå runt den sjön sen, men hon kom väl rätt till slut. Det var en mörk gumma med klädet nerdraget i ansiktet. Men de sa', att om man gick vilse i skogen, skulle man kasta opp en sko tre gånger i luften, o dit varåt den / peka när den föll ner tredje gången skulle man gå. På en plats mellan Åtorp o Svartå i Nysund har de svårt att hitta rätt fast stugor finns runt omkring där. De kallar platsen "Mäern" (mjärden) för att den är så villsam.
Skogsväsen
"Krämmer-Siri" fanns här på Krämmer-marken, "Krämmern", en skogs- trakt här. Krämmer-Siri var en stor grann fru, men hon hade lång "rompe", far såg henne när han kom från Örebro med fora en gång. Hon stod på vägen tills han kom alldeles intill henne. Sen vände hon o gick norrut åt Krämmermarken igen. Hon var svartklädd o hade hatt på sig. Hon var förmögen, like förmögen som "dalkars-Kersti" i Dalkarlssbeget. x Här skall finnas x Vikers sn., Västmanl. / malm också i Krämmermarken som Krämmer-Siri rådde över. En gubbe hitta en malmsten där, o han la' dit sin kniv som märke, men han hitta aldrig till- baka dit. Far sa', att när Kräm- mer-Siri gick över gärsgårn, så tog hon rompa över armen, o så hoppa hon över. Där på Krämmermarken går de vilse också, de kan nästan inte hitta tillbaka. Jag o en till blev vilsna där, fast vi var gamla då o hade gått där som vallpojkar. Vi gick vilse där en gång också, en pojke till o jag, när vi var barn. Men vi vrängde rocken o mössan, o sen blev vi rätt i huvudet.
Bergväsen
Djuren kunde bli "bergtäjne", ibland skulle de skjuta över berget, o ibland fick de vänta tills kyrkklockorna gått, sedan kunde det löna sig att gå ut o leta.
Bergväsen
Det var flickor som blev "bort- täjne" ibland. En i Klippan här i Nysund blev förd till sjön Toften i Skagershults sn. Det var en påsk- afton, o hon hade en skära med sig, o den kom de o låna av henne, o sen var hon fången. Om hon inte släppt till den, så hade det inte gått, men det tänkte hon inte på, det kom e o ville låna skäran av henne.
Bergväsen
Grannarna här söder om hade en kalv som de hade instängd i en hage, o så försvann den plötsligt. Vi grannar blev uppbådade att leta, men det fanns ej möjlighet att leta på honom fastän han hade bjälla. Jag sa' då till ägarn: "Gå hem o skjut av ett skott över lagårn!" Det gjorde han, o just i detsamma reste kalven på sig så vi hörde bjälla, o vi hade gått om den platsen tjogtals gånger förut.