Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Hösthalvåret
Det är en märkesdag de har, när Anders braskar så slaskar jul, och om Anders slaskar så braskar jul. "Om stubben har hatt Andersmässnatt, skall vintern ligga till Vafrenatt".
Gamla märken
De tre första söndagarna efter påsk kallades ”röe söndera”. Var det tork på dem så blev det torr sommar. Fryser det Anders- mässnatt så blir det slask- väder till jul. Om det regnar sjusovardagen så regnar det i sju veckor sedan.
Staffansridning
Annandag jul red di omkring och sjöng Staffansvisan. Var det några di ville skälla på, så dikta' di själva till det. Staffan var en kunglig stalldräng, som hade mycket med hästar om hand.
Vid Lusse-tid
En gammal god sed var, att julgrisen skulle slaktas lusse-dagen, å tröskning för det mesta till Lusse vara avslutad. Gick ej detta för sig, måste den ovillkorli- gen vara avslutad före jul.
Julafton
"Speckeneka" sattes upp på förmiddagen el. strax före middagen. När hon var uppsatt så gick en in och tog en sup. När man hade gjort fåglarna denna tjänst, så unnade man sig en extra julsup. "Speckeneka" var av den "likersta" havren man kunde få fatt i. Om fåglarna fick riklig spis till julen så blev det drygt som man hade i ladorna. Kreaturen skulle ha något extra om julkvällen, blom- mor och gräs, som plockats om midsommar. Det bruket hade min mor. Något sades till julen. Jag mins en dräng som sade: "Ät bra å drit bra, så att gödselhögen kom- mer i skya."
Vårhalvåret
Kyndelsmäss kallade vi här i hafstena Marie kyrkogång, för Maria hade den dagen blivit kyrkota- gen efter jesu födelse, och det är efter den sedan alla andra fruntimmer kyrktogos förr. Vårfrudagen kallar vi här för vafferdan, det var den dagen Maria blev med barn. Kymulsmäss var den 2. febr. den dagen var det en extra storstädning då allt julskräpet sopades ut 20:de dag jul kördes julen ut och då skulle de äta och supa och ha roligt för sista gången den julen. Petri katt kastar varmer sten i vatt sen töar det lika på bägge sidor om isen
Årets högtider (Annandag jul)
Far talade om att annandag jul skulle alltid ungdomen ut och måka. Di smög sig då från ställe till ställe tills de fick tag i en öppen ladugård där folket hade gått och lagt sig, så vräkte di in så mycket gödsel som de han med. Som bönderna hade kört ut sin gödsel på hösten så var det ju inte så mycket i gödselstan, varför di försökte få in alltihop. Men på foderbordet eller i hästarnas stall lades aldrig något. Annandag jul skulle hästarna tagas ut och vattnas i andras vatten, det skulle vara rinnande, varför Skultorps bybor alltid vattnade i Knepplabrobäcken vid brona.
Jordens fruktbarhet, växttiden.
När di baka till jul, så baka di en sär- skild kaka som var krusig i kanterna. Den kakan gömdes till en skulle börja vårandtiden. Då fick både folk och dragare av den. Det skul- le bli bra skörd då. Så satte en upp få- gelneken om julaftonen, för att en skulle få grann gröda. Den som inte hade råd att ge fåglarna till julen kunde inte vänta, att han skulle få något till gröda. Det blev kraft i gödseln, om en gav kreaturen jul- kost om julkvällen. Aska, som en fått i spisen medan jul, strödde en ut på den närmaste åkern. Så tog en av det gamla julljuset och lade ihop med as- kan. Det skulle växa så väldigt då. / Om midsommarnatten tog di daggen från var- andra. Det gick att ta ett lakan och dra i dag- gen tills en fick det fullt. Se'n skulle en gå hem och ge korna sina av den daggen. Om Erik ger ax så ger Olof kaka. Havre och korn mognar som bäst, när korn- bleken börjar om nätterna.
Julafton
"Julaven" lades opp i en vrå på julaf- ton inne alldeles som en "häs" eller en "kast", innan de doppa i grytan, så skulle "julavråa" vara i ordning. Sen skulle de ha en "julkasta" på logen av tröskad säd liggande över jul. De tröska detta före jul, men gjorde det inte rent, utan så skulle det ligga över helgen, det var för att det inte skulle tryta säd sedan under året. Men det var ej så noga, om det var litet eller mycket. Julneken åt fåglarna tog de undan när de tröska, men den skulle hyfsas och göras fin, och så skulle den / sättas opp på julaftons förmiddag. På julafton skulle korna ha ett riktigt skrovmål av klöver, o så sa' de till dem: "Nu ä dä jul!" När de var riktigt noga, så barrade de på golvet i ladugården till jul, strödde hackat granris på golvet. Och inne i huset ströddes alltid sådant till jul. Det hackades en stickekorg full till helgen. "Julbrasa" kalla de brasan, som de elda på julaftons eftermiddag, sen såg de märken i askan efter denna på julmorron, om någon skulle födas eller någon dö i huset under året.
Jul
Tydor och märken. På julekväll när di satt och åt skulle di gå ut och titta genom fönstret. Vi hade en hushållerska som allti gjorde det. Jag minns så väl den siste julen som pappa levde. Då var hon ute och titta och så kom hon in och sa: - Nästa julekväll är han inte med. Och det stämde också. Men hon tala aldrig om vad hon såg. Och så skulle di se på ljusen, om det vid helgen tog eld någonstans nere på ljuset, då skulle någon dö under året. Jag minns en trettene när jag var åtta år, min far och hans syskon satt och åt. Då sa di: - En av oss är inte mä härnäst. Det stämde. Julljusen skulle bli så förfärligt höge, det skulle bli så stor låge, vid den tiden som vår Frälsare var född. Därför skulle di vak ut jul för di skulle få se det. Julbocken han kom med julklappar, han var klädd i en päls och hade en påse på ryggen. - - - Och så gjorde di halmbockar och hade ståene på bordet mä jul. (2-3 dm höga.)
Huldrefolk på julegjesting
På Kvame, ved enden av Oldevatnet, var det eit bruk der dei let dei underjordiske få ha eit av husa på garden i jula. Så var det ein julekveld dei hadde laga til øl og mat til desse gjestene som vanleg, då var det ein som fann på at han ville sjå korleis det gjekk føre seg når dei underjordiske tura jul. Han la seg upp på omnen; for der kunne dei ikkje sjå han. Det varde ikkje så lenge før julegjestene hadde samla seg i stova. Men det var ikkje så greitt for guten som låg uppå omnen, rett som det var, kom han til å ramle lite grann. Då sette alle dei underjordiske ut igjennom døra, og ropa: «Støkkute jul på Kvame i år!»
Julafton
Det skulle bakas bröd till jul förr, så att det räckte till kyndelsmäss, annars blev det ett fattigt år för dem. Mamma skulle ha en 4 à 5 stänger bröd i taket. "Surbrö" bakades också till jul, po- tatis skrapades, koktes o stöttes o togs med till bröd. Och de, som bryggde, bakade vört- bröd också. Varje barn i huset skulle ha sin "julahöj", den bestod av ett bröd av var sort, som bakades. Den högen skulle ligga orörd till juldagen, man fick bara titta på den. En del hade för sig, att julma- ten skulle stå kvar på julbordet under / julnatten, men så hade aldrig mamma. Förr bar de också in en stor "vela'" till jul, de reste oppe ved efter väg- gen ett långt stycke. Detta skulle göras på julaftons f.m., o sen skulle allt stök vara färdigt, då skulle de doppa i grytan. Det bästa de hade i matväg ställdes fram på julbordet. Och ljus hade de ju, grenljus en del, ett år hade jag ett tregrenaljus. Och när vi gick till kyrkan på julmorron, hade vi bloss, far gick före o slängde med den staken, så det lyste så. Efter julottan skulle man kappspringa hem, den som kom efter andra hem, blev försenad hela året och ingenting skulle växa för dem, sa de. Så de "klådde" o sprang, de / unga sprang om de gamla. Juldagen på morron gick mamma ut o gav djuren "otte- for", det fick de aldrig annars. De fick hö och bröd, som legat på julabordet. och på julafton fick de också mera hö än vanligt. Tröskningen skulle vara avslutad i så god tid före jul, att de kom till kvarnen o fick malet till det "möna" brödet till jul. Man skulle också väva o sy nya kläder till jul, så att man fick nya kläder i julottan. Man hade bara blångarn o ull då att väva o spinna av.
Julafton
7) som hans son natten förut drömt att hans far dog. Detta är absolut rena sanningen," ty den som skriver dessa rader, var den dödes son. folktro å sed om Julen. Eda socken En nu 60 årig kvinna, som tjente som piga på ett bondställe i Eda s.n. 1894 berättar att "helgen" före jul skulle de inte skura golvet, ej heller hyfsa något annat söndagen före jul ej heller ta på sig några bättre kläder, men när det då blev sku- ratt å fejat allting i slutet av Julveckan så blev det så mycket mera jul när julen äntligen kom, varje kreatur i "fjuse" fick en havrenek (kärve) samt en "hövannel" Lögekaret inrullades på julaftons morgon långt innan det började ljusna. Karlarna tog "såstangen och satte "tvärslår" genom "öra" en längre "stav" på vardera sidan av vannsån i vilka ett hål fans, samt bar in vat- ten, som kvenfolken kokade i en 20 kannors gryta, vattnet / måste alltsamans koka innan det häldes i bad- karet, så det fick ej blandas okokat vatten i, ty det kunde vara "faleheit" något farligt i vattnet, så de som lögade sig blevo sjuka. Vattnet fick ej bäras ut förr än om juldagen efter de folket kommit från kyrkan, därefter torkades med vitmossa golvet och sopades med en "limme" (kvast) av björkris, varefter finhackat granbar ströddes över golvet. Om någon tappade en gaffel eller kniv, när han satt vid julbordet om julkvällen, skulle han ej taga upp denna. Om julkvällen och juldagens middag åto alla både husfolket och tjenarne vid ett stort kilbord i storstugan, eljest intogs alla måltider vid det långa köksbordet i köket. Ved och vatten var inburet före jul, så det skulle räcka till tredjedag jul; det skulle vara "julefre"