Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Jag har varken sett eller hört mara. Men jag vet det för att far hade en "markost" i stal- let för att inte mara skulle röra hästen.
Mara
Mara är en ond ande. Hon red på kreatur ibland. Jag hade ett par oxar, som stod så svetta om morgnarna. Då gjorde jag som gamla hade lärt mej: tog en marvase i en björk och en lie och hängde dem över oxarna. Det hjälpte, för oxarna var aldrig svetta sedan. Men mina pojkar gjorde så mycke narr åt mej för att jag gjorde så.
Mara
Mara har jag riktigt sett. Hon tänkte att smyga sig på mig en gång jag var till sjöss, men jag kastade mig på magen, och då kunde hon inte ri mig. Hon var stygg. Hon la sig på folk, så att de blev svetta. Hon red dem riktigt. Det var ett hårigt fruntimmer. Det såg jag själv. Om hon kom från luften eller vattnet vet jag inte. Men elaka frun- timmer kunde skicka henne på en. Det var för att de skulle hämnas på en, om en ha- de råkat att bedraga dem något.
Mara
Far hade en dräng, som hade ont av mara. Men det var en gumma från bruket som tog bort henne. Hon påstod att det var ett fruntimmer, som han hade narrat, som skickade mara på honom. Han fick en påse, som han skulle ha i sängen om natten. En gång smög vi oss att titta i den påsen. Det var avbrutna söm, ett psalmboksblad och några pinnar. När han ha- de fått den påsen, så hörde vi inte till att mara red honom något.
Vår- och hösthalvåret
Är det frost till 40 martyrnatten den 9 mars blir det frost i 40 nätter under vårens lopp! Rägnar det 7 sovardagen den 27 juli: blir det rägn i sju veckor de följande mån. När rågen går i ax, den 18 Maj, Eriksmässan, heter det: När Erik ger ax, ger Ola kaka. (Olofs-mässan den 29 juli.) När det rägnar i Maj mån. skall man gå barhuvad! Detta ger bra hårväxt. Frost som kan inträffa vid sommarsolståndet den 22 juni kallas jernnätterna. Likaså d. 3 – 5 i samma mån. Vårdagjemningen, den 21 mars. Sommarsolståndet den 22 juni. Höstdagjemn. den 22 Sept, Och vintersolståndet den 22 Dec. vill det gerna vara storm ell. blåsväder. Detta är en liten axplockning av vad de gamle rätta sig äfter, innan meteorologerna kom till.
Varulv
Det var ett ungt gift par, som var ute på en äng och höllo på att hösta hö. Rätt som det var, så sa mannen, att han behövde gå lite avsides in i buskarna. Han gick. Och hus- trun fortsatte att stacka höet. Då kom en stor, arg hund ur skogen och rök på henne och ville bita henne. Men hon försvarade sig så pass redigt, så han kom inte vid att göra henne nån skada. Men han ryck- te i alla fall ur en bit av hennes kjortel. Sen sprang han. Så kom mannen tillbaka. Hustrun talade om sitt äventyr, och mannen skrattade. Då såg hustrun, att han hade ett par trådar ur hennes kjol. Och så begrep hon genast, vad det / var för en hund, som hon slagits med. - Jaså! Var det du, din förbannade mara, som var här, sa hon. - Tack, för det ordet! Det har jag väntat på länge. Nu slipper jag att gå längre. (K. Nilsson hade ingen om aning om någon skillnad mellan mara och varulv).
Bemärkelsedagar och månader
Sådant vädert var Annandag-Jul sådant vara det i 7 veckor Första nyet på nya året. Man skulle ta en psalmbok i handen och gå ut. När man titta på nyet skulle man öppna psalmboken och föll den upp vid en begravnings- psalm blev det begravning det året i huset och var det en bröllopspsalm blev det bröllop. Februari: Göjemånad. Uti Febr. skulle man hugga timmer och virke för det ruttnar inte. Om det blåste den 3 Febr. (Blasius) blev det mycken blåsa det året. Emellan den 20-28 infalla de s.k. järndagarna. Mars: Är Mars solig och varm heter det: "Mars med sitt / skägg lockar barnen ut för vägg" Är Mars kall: "Mars med sin luva, kör barnen in i gruva." Kyndelmässa är halvlidet foder, halvliden vinter. Om det fryser gamla Vårfrunatten (som var 13 nätter efter den som nu är), så skall det frysa 40 nätter. Räpp samma som kvartal nu. Det var 13 veckor på en räpp. Sommarsolståndet 3 dagar före 3 dagar efter midsommar Vintersolståndet om Jul Rötmånad från den 23 Juli till 23 Aug. Man använde solklockor förr. På fönsterposten hade man dem. Man hade också runstavar. I nämsta gård intill här såldes en runstav på auktion för en 5-6 år se'n nu. På Södra Fågelås kyrka finns än i dag / en solklocka över dörrn på framsidan. Är det grön Jul blir vit Påsk. För ett dagsverke för en karl var 8 skilling och maten. En piga hade i lön för år 8 riksdaler samt småpersedlar: 2 par känger 2 skålpund ull 12 alnar väv (linväv) 1 huvudduk 1 förkläde.
Mara
Om ”mara” kom åt hästen, så hade de gamle det bruket, att de tog bort henne genom att glödga en ”länkmalj” (länk i kedja), så släpptes den i tjära, och så hängdes den upp över hästen. Men först höggs en kniv i taket över hästen och på den kni- ven skulle maljan hänga. Mara var ett ont som kom från de döda. Det skul- le vara gamla käringar som inte velat annat än konster och elakheter i livstiden.
Mara.
Jag har blivit riden av maran flere gånger förr i tiden. Jag vaknade och ville ropa men kunde inte säga ett ljud, så tryckte det över bröstet. Hon försvinner, om det är någoon mer i rummet, som märker, att hon är där, och ropar namnet på den hon rider. De påstår, att människor blir maror, om de har hopaväxta ögonhår. Maran kan också rida hästar, så de blir alldeles svetia.
Mara
Det var en gubbe i Torp, som gick med handel. Han kunde ald- rig ligga mer än på ett bestämt ställe i Källeryd. Min gubbe tjänte dräng där. När de hade somnat, tog gubben till att schoa. Då vaknade käringen och ropade: "Abraham, va' gapar du efter!" Kajsa - det var käringen på stället - visste så noga om, att det var mara, som red honom, och hon släppte, bara några schoa' hans namn
Mara.
Vi hade en gammal häst, tio eller tolv år. Om morgnarna stod han så svett i stallet och manen var ihopflätad med sand i. Den andra hästen stod ijämte och hade alddrig ont av det. Som- ma påstår det är folk som rider hästar på det viset. De ginge la i sömne. En del sköt skator och hängde över hästarna, för att de skul- le bli bevarade för mara.
Mara
Maran hitta’ de på allt möjligt om. En del tyckte en stor, svart hund låg på bröstet på dem, så de kunde inte andas. Skomakare- Emanuel här framme hade så ont av mara. Så vakna’ han och titta’ upp; och då for hon ut genom dörren – det var som en vit höna. Men jag tror aldrig de blev sluga på vad det var. De kallte det mara. Bara det var någon vaken och hörde hur de gav sej och kallte dem i namn, så hjälpte det.
Mara
Det var en karl, som gifte sej med en mara. Hon hade krupit in genom ett stretahål, och han hade en plugg och slog i hålet. Det var ett fint fruntimmer, och de var ihop och rätt som det var så gifte de sej. Men en gång sa han till henne: "Vill du se vilken väg du är kommen hit?" Då, rätt som han öppnade den lilla gluggen, for hon ut genom den och kom aldrig igen.