Transkriberad uppteckning

Maran hitta’ de på allt möjligt om. En del tyckte en stor, svart hund låg på bröstet på dem, så de kunde inte andas. Skomakare- Emanuel här framme hade så ont av mara. Så vakna’ han och titta’ upp; och då for hon ut genom dörren – det var som en vit höna. Men jag tror aldrig de blev sluga på vad det var. De kallte det mara. Bara det var någon vaken och hörde hur de gav sej och kallte dem i namn, så hjälpte det.