Transkriberad uppteckning

Det var ett ungt gift par, som var ute på en äng och höllo på att hösta hö. Rätt som det var, så sa mannen, att han behövde gå lite avsides in i buskarna. Han gick. Och hus- trun fortsatte att stacka höet. Då kom en stor, arg hund ur skogen och rök på henne och ville bita henne. Men hon försvarade sig så pass redigt, så han kom inte vid att göra henne nån skada. Men han ryck- te i alla fall ur en bit av hennes kjortel. Sen sprang han. Så kom mannen tillbaka. Hustrun talade om sitt äventyr, och mannen skrattade. Då såg hustrun, att han hade ett par trådar ur hennes kjol. Och så begrep hon genast, vad det / var för en hund, som hon slagits med. - Jaså! Var det du, din förbannade mara, som var här, sa hon. - Tack, för det ordet! Det har jag väntat på länge. Nu slipper jag att gå längre. (K. Nilsson hade ingen om aning om någon skillnad mellan mara och varulv).