Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Annandag jul. Knut
Annandag jul började de gå med ljusa stjärnan. Tidigt på morgonen kom de. De voro klädda i rött å blått pap- per. De gick i stugorna å sjöng. I den sista stugan blev det kalas å dans. "Tjugnedan dansa jula ut". Anda trätt å jula ställ tjugneda Knut ä jula slut.
Vaggvisa
Ro, ro till feskesjö, många fiskar få vi där; jäddan en stora, laxen en goda. Ta'n i nacken slô'n i backen, jömme'n till jul å påskekväl.
Julsed
I slutet av julen hände det att brödet var hårt det som hade bakats före jul. Då kokade man upp svagdricka och hade sirap i detta. Denna dryck brukades sedan till att blöta upp brödet uti.
Ljusa stjärnan
Annandag jul brukade de gå med ljusa stjärnan, de hade en stjärna med ljus i och sjöng när de kom. De som kom med stjärnan var allt utklädda, vitklädda var de.
Julafton
Vi hade julahalm hemma. Far kom in med den, och då frågte han, om han fick bli där med julen. ”I slip- per bädda åt mig, för jag har bädd själv”, sa han.
20.-dag Knut
De brukade jaga julen ut med stora "björkevi'er" gn. att slå med dem på väggarna. "Nu är det Knut, nu ska julen ut." (Det mindes medd., när hon var 4-5 år).
trettondedagen och Knut.
Vet inte att vi hade något särskilt med mat- rätterna om "trettondagen". - Julbocken kunde kom- ma om "trättnekväl". Tidigt på morgonen kom de å hade "ljuse stjärna" å "sang för dörr. Det mins jag litet till. - Om tjugondag Knut så åt en upp "Stomparna". Det var det sista som en hade kvar av julbrödet. Den dagen eller dagen där- på började en arbeta som vanligt. Haverkakan kom fram på bordet. Brännvinet var slut å då var det slut på julen. - "Tjugonda Knut soper jula ut."
Trettondedagsafton. Tjugondag Knut
Trettondedagsafton åt man nykokt sugel och gröt. Till middag åt man sugel och potatis och drack mjölk. Hög- tiden kallades Lilla jul. Tjugondagknut kördes julen ut. Då sopades det och fejades i var vrå. Finare tvätt företogs även vid denna tid. Vattnet hade nämligen från jul till Marie kyrkogång en förunderlig verkan. Jungfru Maria tvättade nämligen Herren Jesu blöjor under denna tid. Därför fick de tvättade kläderna då en större vithet.
Vårarbete.
En gammal regel följdes att man inte sådde något ef- ter Urbanus. Det som såddes därefter ruttnade bort. Det blev ingen välsignelse av det. På julen lades en stor hög med kaker och stomp på julbordet. När julen var över så tog man den största kakan och grävde ned i säsbingen. Där fick den lig- ga tills sådden var färdig på våren. Då togs hon fram och blöttes upp i dricka el. mjölk, å då fick alla smaka av den. Det var för att skörden skulle bli dryg.
Troll
Mor talte om att i Revaberget fanns bergatroll. Var julafton kom de till folket i Hjulåsen och ville ha mat. Men en gång ha- de det kommit en björnförare dit och var där över julen. Trollen kom som vanligt, men när de fick se björnen, blev de rädda och sprang ut. Nästa jul kom de igen. "Har I den arga Pisa kvar?" frågade de. "Ja, och nu har hon blivit ännu argare, och hon har sju ungar," svarade folket. "Adjö med er då," sa' trollen, "nu kommer vi här aldrig mer."
Annandag jul
När jag var barn, gick de omkring med "lyckans stjärna" på annandag jul, på morron. De hade en stjärna, ō så var de klädda i röda toppmössor med blåa ō röda ō gröna stjärnor i. I övrigt var de klädda som kronans karar, de tala om att de var "vise män" ō en var "Judas mä pongen." Och så sjöng de: "Nu ä dä annda jul i år, jul i år, jul i år, gossar, låt oss lustiga vara, en gång jul om året bara. Tjong faderalla / tjong faderalla " " lej! Jag ser på erat fönster blank fönster blank att I väntar friare-e, friare-e. Gossar, låt oss. o.s.v. Jag ser på eran skorsten svart, skorsten svart, att I väntar sotare-e, sotare-e. Gossar, låt oss o.s.v. När de så var inne på ställena, så dansa de med varann, ō så fick de dricka ō sup.
Väderleksmärken och tider.
1) (I öppningen på tongelgåln (ringen kring månen) därifrån kommer ovädret. Stor tongelgål betyder litet oväder och tvärtom.) 2) På Meckelsmässnean tog man märken hur vintern skulle bli 3) Dalkar (molnfläckar) på södra grenen av snöbråta (vintergatan) före jul betydde regn men om sådana på den norra före jul betydde det snö. Efter jul var det tvärtom. 4) Striper (strålar) fr. solen bådar regn. Helgamäss=(I Eda Hell-mäss) var den första vinterdagen =Allhelgonadagen) Vid gammal Urban var vårsåddens liv ute i norra Fryks- dalen. Såddes efter den tiden mognade icke skörden. I Larsmäss nean (nedan) såddes rågen bäst. Snö i löv betyder stor död (Eda). Dröp det vid Mattesmäss (Kyndelsmässo) av taken så mycket som en höna kan ha i näbben, betydde det gott år (Eda)
Gammal julvisa
Nu ä dä jul igen å nu ä dä jul igen å julen varar jämt te påska, å dä va inte sant å dä va inte sant, för där emellan kommer fastan. Per i gillesstua, Per i gillestua borstar sina stövlar fina, å varför gör han dä, å varför gör han dä, jo han ska gifta sej mä Stina. Hör du lille far å hör du lilla mor, säj vill du gifta bort din dotter, nej vase tre, dä står inte te för hon har sönderriven kjortel. Nu är julen slut nu har vi dansat ut, och ingen fästman har vi heller, men stryk har vi fått, å dä gjorde gott, mer få vi innan kväller.