Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Husdjur
Över kreaturen i ladugården sattes liar och skäror. De voro instuckna i åsarna i taket och skulle skydda djuren mot trolldom och sjukdom. Även över fårkättarna satte man eggjärn. Främlingar fingo ej gärna gå in i ladugården.
Trolldom på fågeltjuvar
I Kelleras i Bogen var mor min vallflicka något år i slutet av 1840-talet. Husbonden där hade mycket snaror i skogen. Hans son vittjade ibland med sin mors vet- skap snarorna och sålde fågeln. Gubben höll strängt förhör med husfolket för att få veta, om någon av dem gjort det, men alla nekade. Han gick då till snarorna och plockade opp alla avrivna fjädrar av de stulna fåglarna. Dessa fjädrar stoppade han in i ett borrhål i en vägg och slog sedan in en träplugg i hålet. Sonen blev sjuk och tynade av. Gubben hade trott någon annan om tjuveriet och blev därför nu ånger. Han tog ut träpluggen och petade med kniven fram alla fjädrarna för att göra trolldomen tillbaka. Men det lyckades inte utan pojken dog.
Utan titel
Mattes i Glasnäs var vida bekant för sin trolldom och ett eftersökt sällskap på de resor som bönderna gjorde till Norge. En gång Mattes skulle resa till Fredrikshald och köpa säd tog han med sig ett lass näver, så han ansåg sig skulle få bättre betalt då ett skeppund näver i Sverige värderades lika med en tunna havre. Då Mattes kom till Fredrikshald reste han från den ena köpmannen till den andra. Han blev bjuden dåligt betalt men måste ändock sälja då han skulle ha säd med hem. Då Mattes hade fått sålt nävern och fått betalning, och skulle resa hem igen lyfte han upp armarna, viftade med händerna och sade: ”För väder och vind”, och allt nävern blåste bort.
Hur man sökte hindra trollpackan att stjäla mjölken ur korna
De trodde på Kongbäck, att käringen i Bönliden (Bottenlider? ) kunde dra kraften ur kreaturen, för hon fick alltid så mycket och godt smör. Och dom var räddare för att släppa Bönlidan gumman i B.) i ladugården, än om själve den onde hade kommit När nu månen gick opp, så sken han in i ladugården genom glasen (= fönstren) på kreaturen. Så sade käringen i Kongbäck till karlen, att han skulle ta en lie och lägga sig i ladugården om natten och skära af strålarna. Och där låg han, och huggde (= högg) och huggde och skulle skära af strålarna hela natten, för de trodde, det var någon trolldom, som kom från Bönlidan, och att det var den, som fördärfvade kreaturen och tog kraften ur dom.
Troll
Uppe i Sommerkullen i Hägnen, där var troll. Min far sa då det var sant att de såg hur det skinte i själva berget. Det var silvret som trollen hade skurat, sa de. Mor talte alltid om att trollen bytte barn på ett ställe. Och trollungen de fick var så rälig och så skrikig. Så blev mora lärd, att hon skulle tända i ugnen och ta barnet på en gressla och låtsa som om hon skulle sätte in det. Och så skulle hon säja: Om jag inte får mitt barn igen och du tar ditt, så steker jag detta. Och då kom trollet tillbaka med hennes barn. Aldrig skulle någon få gå till en bäck och skölja upp kläder, varken till sej eller till barnet innan hon hade gått i kyrke. Och de fick inte tvätta blöjor ute, utan inne i ljumt vatten. Annars skulle det bli trolldom av det.
"God död", m.m.
Sådant som kom ifrån kyrkan skulle vara bra till skydd mot trolldom. Dopvatten har de begagnat till att bota sjukdomar med men sådant har de aldrig kunnat få här för det är ju så långt till kyrkan, så att prästerna kom aldrig hit utan de måste passa på att fara till kyrkan med barnen på vintern när det var slädföre och få dem döpta där. Men då passade nig prästerna på att slå ut dopvattnet, så att inte de skulle få något med av det. Mne kyrkogårdsjord kunde de ju få tag i och det var bra att ha i husena om det skulle bli något skrömt där. När de gick till nattvarden passade en del på och tog oblaten ur mun och tog med sig hem och använde till trolldom. Särskilt vet jag, att de begagnade den till att skjuta igenom för att de skulle få "god död" i bössan så att alla djur, som de sköt på skulle dö med detsamma.
Botemedel
Vi hade e piga när ja va' liten som blev väldigt sjuk. Ve tänkte ho dö men så skicka vi efter en gammel kärring som kunde trolla. Ho feck en kniv ō en tallrik å gick bort i spisen å tog aska på kniven tre gånger å prata nå'n trolldom för var gång ho tog med kniven i aska. Ja kunde inte höra va ho sa' men sen gick ho bort till sänga ō ställde tallriken under denna ō gick fram till den sjuka å sade: Dä ä ente dön som krånglar här. Detta sa' hon tre gånger. Piga blev frisk men ja vet inte om dä va' tå trollinga.
Folktro om barnets födelse
Folktro om barnets födelse 1. Det barn, som skriker hårt, när det födes, får slita mycket ont i livet. 2. När en nyfödd fiskarpojke skulle badas första gången, stod fadren och släppte ner en fiskedörj i vattnet, i detsamma som poj- ken doppades ner. Det var för att han skulle få god fiskelycka. 3. Stål skulle man alltid ha i karet, när den nyfödde badades första gången. Det hjälpte mot trolldom och annat ont, som kunde vara i vattnet. 4. Barnaföderskan skulle också ha stål i sängen, helst en sax. 5. Man fick inte plocka bort "hedna hud" (den svarta skorpa i huvudet på nyfödda) från den nyföddes huvud, ty då kunde han lätt bli sjuk (särskilt få sår i huvu- det. 6. Man ska inte vagga en tom vagga, för då kommer det snart ett nytt barn i den.
Svartkonst
Ingen hade svartkonstbok i min hemtrakt. Det är då säkert. Det var en trollgubbe på Finnskogen, som skulle ha, talades det om. Det var inga vettiga männi- skor som hade den boken. Jag hörde inte talas om någon som hade gått genom Wit- tenbergsskolan. Mamma talade om mycket sådant där gammalt om troll- dom, men jag har glömt så mycket. Den värsta troll- gubben som fanns i nejderna så var det Mâtes i Glass- näs. Han kunde trolla allt möjligt. De var till honom när de skulle ha reda på en tjuv. Han ha- de en skål med vatten som de fick se i. Han kunde med allt som de bad honom om. Stämma möte med ormar kunde de. Det hade pappa gjort. Men han gjorde inte om det, för det kom så / mycken orm omkring honom, så han fick ta till benen och springa därifrån. Han hade bett att ormen skulle kom- ma och möta honom på en plats. Det var precis på ett timslag. Det var en smed här för länge sedan som kunde stäm- ma blod. När han tittade på såret så blev det krit vitt. Inte bloddroppe kom.
Djur tämjas, människor och djur hindras att röra sig.
Två män körde förbi en åker, där en hel mängd människor voro sysselsatta med plöjning. Den ena av männen sade till den andra: »Vill du se, så ska jag ha alla hästar att stanna på en gång.» Den andre genmälde härtill, att detta skulle vara intressant att se. På ett ögon blick stannade nu alla hästar utom en, och ehuru de blevo påmanade av sina kuskar, kunde de icke förmås att taga ett steg framåt. Mannen, som hade haft hästarna att stanna, förundrade sig över att den ena hästen rörde sig framåt och sade: »jag vill gå och se vad detta betyder.» Han gick även dit och fann, att »ålskaklan» voro fästade vid plogen med en pinne av rönn. Detta var orsaken till, att denne häst icke hade hemfallit under trolldomen.
Till jordbruk och boskapsskötsel knuten tro och sed.
Förr trodde de att vilken främling som hälst kunde skämma korna och de andra husdjuren. Nog vet jag en gumma i Fensbol, som aldrig låter någon främmande komma in i ladugården, så det sitter nog i än i dag. Om påsken minns jag väl att de ha brukat sätta kors på lagårdsdörrarna och även i skallen på kor får och getter. De doppade pekfingern i en tjärpyts och gjorde korset med fingern. På stalldörrarna hade de ibland också kors om påsken. Annars brukade de ha en hästsko sittande där. Men det skulle vara en hästsko som var hittad. När de har mjölkat en ko första gången sedan hon har kalvat, så har de täckt över mjölken när de har burit in den. Jag har sett det ofta och jag har också sett att de har brukat salta i mjölk som de skulle sälja. När de harvar eller plöjer så lägger de skacklarna i kors på marken när de tar ifrån. Om de använder "gaffel" (d.v.s. båda skacklarna fast förenade) så kan de ju inte lägga dem i kors utan då rättar de upp dem mot ett träd el- / ler en gärdsgård eller något sådant. De låter dem aldrig ligga på marken. Det är alldeles säkert för någon sorts trolldoms skull. I Sunnemo när jag var pojk, såg jag tydligt en käring, som var känd för att fara med trolldom, gå och dra ett lakan över en annans vall på mid- sommarnatten. Hon hade bundit lakanet omkring livet på sig och drog det som ett släp. Vi var flera pojkar i sällskap och vi såg vem det var, vi kände henne också. Vi tänkte överraska henne, men vi tyckte det var så roligt att se på henne, så det blev ingenting av. Men det där skulle väl också vara för att skämma ägorna för den andre. När de stulade skörden på hösten, så sade de att de tog haren när de tog den sista ludden. Utav den band de " lôckneka". Den var mindre än en van- lig nek och med tofsar eller klockor på. Den gömde de till jul, och då satte de ut den till mat åt fåglarna. Lôckneka är det allt en del som binder än.
Kort beskrivning över fäbodstuga i Mussjön, Ekshärad
På Mussjöåsen finnes en säterplats med tre sätervallar med tillhörande byggnader. Alla tre vallarna tillhöra hemmansägare i Tönnet, Ekshärad. Stugorna äro av samma typ, men den mellersta av dem står sedan lång tid tillbaka öde och det var detta som föranledda mig att just förlägga mina observationer dit då man kunde förutsätta att den därför skulle ha bevarat mera ålderdomliga drag än de övriga. Stugorna voro alla av ”bastu” – typ det vill säga kammaren med ryggåstak av runda stänger; långväggarna och taket utdragna ungefär en meter över ena gaveln där ingångsdörren är placerad. På andra gaveln med ingång mitt emot ingångsdörren är mjölkkammarna eller ”koven”. Den öppna spisen i kammaren är placerad just i hörnet nära ingångsdörren. Fönstren äro ytterst små och försedda med två järnstänger i kors. Varför dessa stänger är placerade där och varför de sitta i kors tål att tänka på ty fönstren äro så små att tjuvar knappast kunna ha kommit in där. Kanske både kors och stål mot trolldom. I de två nu bebodda stugorna äro kovens lufthål av den vanliga rektangulära typen, men i den nerlagda stugan äro de av ett helt annat slag. Det tillkommer icke mig att här söka förklara denna deras egendomliga form, men kan man månne icke tänka sig att den korsform som faktiskt finnes där, tillkommit fullt medvetet. Då hålet i sig självt hade korsform voro andra skyddsmedel mot trolldom överflödiga. Skurna eller målade kors över eller på dörrarna finnas icke, men stocken närmast över dörren är grovt avtäljd i motsats till de andra som äro runda varför man mycket väl kan tänka sig att kors funnits inristade där, men borttäljts i senare tid. Så i alla tre stugorna. Inne i den nedlagda stugan funnes emellertid andra tecken inskurna, troligen gamla bomärken.
Födelse och dop
De skulle "bevare barna", när de var små, för trolldom, de skulle alltid lägga varme i badvattnet när de slog ut det. Och ingen främmande skulle gå fram o titta på ett barn förrän hon (han) tagit tre gånger i varmen i spisen, den ena gången efter den andra hastigt. En gumma, som bodde granne med oss i Rudskoga hade allt sådant för sig. Och så såg de en groda utanför där, o då hade de för sig att hon tog / badvattnet efter barnet. De tog grodan o bar henne ända bort till Nyttorp i Rudskoga. Men strax efter var gro- dan där igen, sa' de. Om grodor fick barnens badvatten, så blev barnen sjuka. Därför skulle de ha tre varma kol i badvattnet när de slog ut det. Och om de var ute med barnen, skulle de sätta en nål på dem, det höll de på med tills de var ett halvt år gamla.