Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Varulv
Varulven var en människa som hade råkat ut för trolldom och blivit förtrollad. Den som blev för- trollad kom i en vargs skepnad. Fick han höra sitt namn nämnas, så föll vargaskinnet av och han blev människa igen. Det hörde jag väl mamma tala om så många gånger.
Jakt
Den som ville bli säker skytt, skulle skaffa sig en nattvardsoblat och sätta på ett kors på kyrko- gården och sedan skjuta igenom oblaten. Sedan gick det aldrig att skjuta bom med den bössan. Den som i bösskolven gjorde ett litet rum och där hade ett ormahuvud, hans bössa kunde aldrig förgöras. Hade en bössa blivit förgjord, var det ett bra sätt att göra henne bra att tala vid kyrkvaktarn att man fick det överblivna vattnet vid ett dop och sedan döpa bössan i det vattnet.
Fiskberedning
I min barndom åt de en fiskrätt här på bygden som jag hörde att en soldat Lilja på Vadsbo kompani hade haft med sig re- ceptet från Finland 1809. När man om våren fick för mycket gäddor skulle man behandla överskottet på följande sätt. Gäddorna rensades och klövs längs ryggen till två fileer och benades, sedan beströks sidorna med salt och lades ihop igen, med en dillkrona emellan, när de legat i salt i tre dagar och dragit, hängdes di upp i en tunna och varm- rökades med enris, sedan fick de torka och åts som smörgosmat och det var gott.
Vattenväsen
Om man på ett gille misstänkte att spele- man spelade upp Näckens polska, kunde man få visshet, om man tittade genom armbågen på speleman, var det Näckens polska stod Näcken vid fönstret och trampade takten. Ett bra sätt att säkra sig för den polskan var att, stoppa in ett pralmsboksblad i fiolen, då gick det inte att spela något så syndigt. En flicka som dansat Näckens polska blev mycket lättsinnig sedan, hon lade sig under vem som bad henne.
Skogsväsen
Skogsrået var en kvinna som var manfolksga- len. Som hon härstammade från de underjordiske kunde hon göra sig osynlig eller skapa om sig till vad som helst. Ofta förvandlade hon sig till en stubbe, där en trött karl kunde rasta, gjorde han det var han sedan fångad av henne. Om en karl var nog försiktig att stoppa Tibast och Vendelrot i fickorna hade hon ej makt över honom. Hon blev då rasande och skrek "Tibast och vändelrot, gud nåde den som lärde ut bot." Den som gick upp ett svedjeland måste offra något till skogsfrun, för annars tände hon på hela skogen.
Tomtar ("Tomtebissar")
Det var en torpare här på gården under farfars tid som hade tomtebissar, han blev allt rikare och rikare trots han bara var torpare. Han sålde för hundratals kronor körsbär var sommar i Skara och dessa bär plockade "bissarna" åt honom. Farfar talade aldrig om att det skedde några stölder, så de hjälparna voro nog inställda på ärligt arbete. De sade att torparn hade sina hjälpare inlåsta om dagarna i en kölna, som han var rädd om och höll låst jämt. Ättlingar till den torparn äro nu högt uppsatta personer i Skara.
Mjölkahare
Det var en torparkäring från Fallet, som drog omkring på gårdarna och pratade smörja, de blev inte av med henne utan det skulle alltid bli fägnad först. Men en vecka kom hon aldrig in för då hölls det låst var hon färdades fram och det var dymmelveckan. Kärin- gen hade ett dåligt rykte, så de vågade inte stänga hen- ne ute mer än den veckan och det gjorde de för att hon be- skyldes för att göra mjölkaharar. Vad som behövdes för att bygga en sådan måste skaffas under dymmeln i de kök vars kor hon ville åt. Det var en dräng som sett en hare spy upp mjölk i hennes förkläde. Denne dräng blev en gång bjuden av henne på ost, men han vågade inte äta av den för den var inte som andra ostar pipig (hålig).
Spökeri
Mina föräldrar talade om, att när de var ute och gick förr så kunde de få sällskap med någon som såg i syne. En sådan kunde aldrig gå mitt på vägen för då blev han sjuk, utan han smög fram utmed de mjuka dikesrenarna. Han vågade inte gå på den hårda vä- gen för då fick han gastkram. Jag var en gång med far till Fägre och ledde en ko, en annan gubbe ledde också en ko, när vi kom till Gällstad korsväg, kom det en stor hund och skällde på oss. Far sade inget, men gubben tog en sten och slängde på hunden och bad honom dra åt Helvete. Vår ko var som förut, men gubben kunde inte få sin över korsvägen, utan han fick leda henne runt över gärdena till Fägrevägen. Tre dagar efteråt hörde vi att gubben hittats död vid en dikesren. / L. Almen Spökeri 2 Utby En annan gång var far till Enebackens mark- nad, när han kom på skogen så körde han fatt en person som bad att få åka med. När de kom- mit någon mil frammåt, så hoppade han av och försvann, men han sade till far. "För den här skjut- sen har du fått bra betalt, för när du kommer till mark- naden så skall du sälja hästen för vad du får." Far sålde hästen och sen hörde han att hästen strax efter dött i korsförlamning.
Häxor och trollkarlar
Finnkäringen in Utby kunde kurera både folk och fä. Till sin hjälp hade hon ett bockahorn som hon skavde av till läkemedel och bockahornet hade hon som lur, när hon talade in läkande ramser i öronen. Det var hon som lärde bort konsten att mäta bort gulsoten på barn. Hon hade som levebröd att gå i bygden och gälla smågrisar, hon var mycket anlitad ty det dog aldrig en spägris för henne. Denna käring visste allt vad som hände och skedde på bygden för hon hade tre katter, kolsvarta, som snodde om omkring och snappade upp nyheter. Än i dag vill ingen på denna trakten ha en svart katt för de är avskydda.
Läkekonst
Det var på en bondgård i Trästena som en bond- hustru hade kommit över en brödkavel, som var "stulen och hemburen", Så snart folk eller fä blev sjuka på den gården så kavlade hon dem med denna kavel och det måtte ha hjälpt, för det hördes aldrig att ungt folk eller unga djur dog på den gården "Dennna gumma var säker att "lätta åre", så snart det snurrade i huvudet på folk gick de till henne och hon satte snäppa på dem. Men så hade hon ett verktyg som hon hade fått från en som varit i kriget och det var tillverkat i Stralsund.
Svartkonst
När bränvinsbrygden var färdig i forna tider var bästa sättet att förvara det, så ingen kunde dra musten ur det, i en ihålig ek. Som alla inte hade tillgång till sådana förvarings- platser, så hittade de på att ha bränvinet i ekekärl. Det skulle aldrig fallit en bonde in förr i världen att förvara bränvin i plåtkärl. Vid bjudningar hade man bränvinet i glas- flaskor och söp i hornbollar. Plåten litade ingen på till förvaringskärl, inte ens koppar. Ek och glas var för bränvin och ene för dricka.
Vårhalvåret. (Tydor)
Om det dröp på norrsidan kyndelsmäss, då skulle det bli ett gott mjölkår, var det vinter och sträng kyla skulle det bli ett dåligt mjölkår. Om det frös kyndelsmässonatt skulle det bli en kall eftervår. Om vårfrudagen skulle man äta våfflor och flickor kunde i våfflarna utläsa hur länga de skulle behöva gå och bära på mödarmen till. ### alldrig hetssöndagen kallades för söra önsdag, om det regnade den dagen skulle rågen komma att gro i nekerna. 3,4,5. Juni voro järnnätter likaså 26,27,8 juni, där det var mycket ### eldade de om dessa nätter vis sädesfälten, så röken fick svepa över säden. Bedadagen sådde kvinnofolken gärna sina bönor, pungarna blevo bäst matade då. / Om Olsmäss sade man: På burgården har de både plog och krok, bonden har krok men hans torpare har bara Olsmässekrok. Olsmässekroken var en svår tid och torparen hade då svårt hela året. Petri fång skall man koka ett potatisstånd och sedan kupa dem, för sedan växer de i fläng. Denna dag och Olofsdagen tilläde de på de nye po- tatisen och med ### härad kunde de gamle säga, hurudana potatisen skulle bli i slutet av sejet. Mellan 2. juni o 1. okt. var "valletid" resten av året var "drankatid". Potatissättningen skulle vara färdig Potensiadagen. När tranorna kom, kom de med snö i rumpa och tre dagar efter det ärterna vart osynliga skulle det komma ont.
Kyrkklockor
I Kläppagropa (en mosse) ligger kyrkans första klocka. Den sänktes där av ett par bönder när fienden närmade sig socknen. Som de båda bönderna omkom i örlogen så kunde man aldrig få reda på hur man skulle bära sig till för att få dem att flyta upp. För var gång en kung är död så ringer det i mossen.