Transkriberad uppteckning

Mina föräldrar talade om, att när de var ute och gick förr så kunde de få sällskap med någon som såg i syne. En sådan kunde aldrig gå mitt på vägen för då blev han sjuk, utan han smög fram utmed de mjuka dikesrenarna. Han vågade inte gå på den hårda vä- gen för då fick han gastkram. Jag var en gång med far till Fägre och ledde en ko, en annan gubbe ledde också en ko, när vi kom till Gällstad korsväg, kom det en stor hund och skällde på oss. Far sade inget, men gubben tog en sten och slängde på hunden och bad honom dra åt Helvete. Vår ko var som förut, men gubben kunde inte få sin över korsvägen, utan han fick leda henne runt över gärdena till Fägrevägen. Tre dagar efteråt hörde vi att gubben hittats död vid en dikesren. / L. Almen Spökeri 2 Utby En annan gång var far till Enebackens mark- nad, när han kom på skogen så körde han fatt en person som bad att få åka med. När de kom- mit någon mil frammåt, så hoppade han av och försvann, men han sade till far. "För den här skjut- sen har du fått bra betalt, för när du kommer till mark- naden så skall du sälja hästen för vad du får." Far sålde hästen och sen hörde han att hästen strax efter dött i korsförlamning.