Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårarbete
Jag mins, att den kaka som låg underst i "julhern" gömdes till påsk. Jag kan inte minnas vem dag hon åts, men en fick inte ta till henne förrän påsken var inne. Så var det i mitt hem. Men jag vet allt att det fanns de som inte behöll kakan längre än till den dag de bör- jade att så. Då delades den mellan karlarna och dra- garen.
Påsk.
Om påskekvällen när det var släkt i spisen sopade far rent för kol i askan, om påskemorron var han den förste uppe och tittade i spisen om det var nagra spår i askan, dät kunde ibland hända att det var spår efter folk eller kreatur, var det spår efter folk som pekade inn mot muren skulle det bli tillökning i familien pekade spåren ut skulle någon gå bort under året, var det kreaturspår som pekade inn skulle det bli tillökning i ladugården, pekade spåren ut skulle man mista något kreatur. Den sista påsk far levde var han särskilt noga med att sopa och släta till askan i spisen, om påskedagsmorgonen var han den förste uppe satt länge och såg i askan, varefter han slätade ut askan och tände en törevedbrasa, ty med töreved eldade man i alla stugor på påskdagen, på våra frågor om han sett något spår i askan fingo vi inget svar men vi tyckte det såg ut som han sett något Om Julkvällen fick man ej ta upp något som fallitt ner varken ute eller inne Berättat av Kerstin Gustavsson, Lysås född i Björkebol Karlanda.s.n. år 1860 Uppteknat i Lysas 1936 C.J. Karlstedt
Övrig klokskap m.m.
Vi rev ner en gammal lagål för nôa år senna, å i den va dä en hel hoper mä knivudder å eggjärn över dörrera, å i trösklera va dä eggjärn sätte sôm i kôrs. Över dörrera utanför va dä flere tjärkôrs målade. Di måla di före påsk så att inte kora skulle bli skämde itå häxera. Ja' hörde tales ôm att di kunne döde kora mä finnsskôtte. Va dä va vet ja' inte. Ôm di kunne smôschle unnar nôn oblat när di geck te nattvarden å skjute på den, skulle di bli säkre te å skjute. Ôm di blanna denne i fore te djura, skulle di ble fete å granne. Men dä va helgerån å sön dette, så dä va fälle inte månge sôm orka mä te å göre så mä Gus' håver.
Vårhalvåret
Om det är vacker väder å torka på trefaldighetssön- dagen, så skall det bli 'skatörk' året efter, men om det är så- pass stort moln som ett bockskinn på himlen, så skall det bli regn å bra år. - Far visste om sådana märken. Om det är 'nolavär' tredjedag påsk så varar det till pingst. Om det regnar mycket på långfredagen så blir det tork- väder på sommaren. På 'Blåsmäss' skulle alla kräk som låg i dvala få liv. Den 25 januari är det 'mitt i vintern' (halvliden vin- ter) å då är björnen uppe å vänder sig i idet. Kommer Erik med ax, så kommer Olle med bullar. På 'larsmässdan' tog de upp potatis för första gång- en på året. 22 februari ('Pelle Katt'). Då kastade han den heta stenen i sjön, å då blev det farligt att gå på isen. / På den dagen som hette 'Per-grinus', så rände de i sko- garna med en stekpanna. De hade grytkrokarna å eldkol i pannan. Värmen 'drös' kring pannan när de skram- lade med den. De skrek å väsnades allt vad de kunde: 'Per-grinus du skall binda dina hundar'. Det var för att vargarna inte skulle komma å ta kreaturen. Det bruket hade de i socknen när far var 'fegôsse' (vallgosse).
Påsken
Namn på dymmelveckans dagar: blåmåndan, fettisdan, dim- melonsdan, skärtorsdan, långfrädan, påsklördan. Påsken: påskdan, anda påsk, trejda påsk. På ett ställe i Gunnarskog var gubben så noga med att det inte skulle få ryka ur skorstenen tidigt på påskmorgo- nen. Fick inte tända eld i spisen förrän det rök ur en an- nan skorsten först. Han var rädd för att de skulle bli misstänkta för att ha varit på blåkullafärd. Tidigt på långfredagen gick någon av familjen upp tidigt å gav de andra 'långfrädasris'. De skulle ha stryk av en björkvidja, så att det sved i skinnet, för att de skulle påminna sig Jesu lidande. Påskmorgon dansade solen runt, så då skulle en på något högt berg å se på henne, om det inte var mulet. I 'dimmelvecka' skulle det vara tyst. Inte spinna el. / syssla med arbete, där något gick runt. Sticka å sy fick man göra, för det var ju arbeten som inte blev buller av. På skärtorsdag skulle knappt något arbete uträttas. Inte hugga. Det var så farligt. Gjorde en det, så blev kreaturen fördärvade i benen, när de släpptes ut på våren. 'Se vad jag vann för att jag om skärtorsdag spann' Det var ett spöke som kom å lade en blodig hand på fönsterrutan om kvällen.
Tro och sed ang. husdjuren
När en ko nyss kalvat, skulle man i den dricka man gav djuret, lägga en täljkniv. När kon druckit ur, tog man kniven och satte i en bjälke i taket över kons rygg. Första gången kon mjölkades efter kalvningen hängde man en sy- eller stoppnål i mjölkbyttan på så sätt, att man knöt fast tråden, varpå nålen var trädd i byttans handtag eller flaskans grepe. När korna första gången på året skulle ut på bete, lade man en yxa på tröskeln, varöver djuren skulle kliva. Vid påsk gjorde man tjärkors över dörrarna (icke på själva dörren, som seden var på Näset) Detta för att hålla påskkäringarna ute. Ett annat försiktighets- mått var att smeta gödsel utanpå väggen på / den plats djuret stod. Tomtarna hade en särskild omtanke om djuren, och de människor, som talade hårt till djuren eller väsnades och svuro i stall och ladugård, kunde vara säkra på att få tomtarna till fiender, och då van- kades stundom örfilar, trots tomtarna eljest voro fridsamma väsen. (Från alla delar av Hammarön berättas med stor trovärdighet om tomtarna, som dvalts i de gamla uthusen)
Påsk
"Askemåndan", "bönmåndan", "fläsktis- dan", "dömmelonsdan" "skärtorsdan", "långfrädan", "påsklördan". På torsdagen skulle man inte hugga ved. Korna blev halta å sjuka om de trampade på en sådan sticka. Fick de stickorna i munnen så blev de sju- ka. Inget väsen den veckan. Man skulle hålla sig foglig och tyst. Om påskkvällen kom "påsk- käringar" och hälsade på. Det var ungdom som klätt ut sig - trasiga och sotade med påkar i händerna. De gick omkr i stugorna och kastade påskbrev. Men så var det allt tro på att det fanns riktiga påskkäringar som flög i luften. För att inte dessa kulle bli för närgångna så gick man ut och sköt med bössan, för de skulle inte tåla att känna lukten av luntröken. Väldiga / eldar gjordes på bergen för att påskkäringarna skulle bli rädda. Åtta dagar före påsk, ja ännu längre började pojkarna att dra ihop ris och ved på en ås. Om påskkvällen gick man och tände på högen. Det kunde komma många till den el- den. Tjärtunnor brändes, om man hade sådana. Tunnan hissades i luften på en stång. Där fick den hänga och brinna ned. Det var röken som inte påskkäringarna skulle tåla. När de fick kän- na att det luktade tjära så höll de sig borta. Man tog alltid litet tjära och hade i spisen om påskkvällen, för då var han säker på att inte påskkäringarna skulle komma och göra nå- gon skada.
Fastlagen o. påsk
Sådana som skulle fara till Blåkulla satt uppe i kyrk- tornet natt till skärtorsdagen å skrapade av klockorna. De skulle ha klockskav i smörjan som de smörjde sop- kvasten med. Den skulle de rida på. Från och med onsdag skulle man inte få tälja eller hyvla el. dyl. Om kreaturen kom å trampade på de sponen, så blev de halta. All vedhuggning var förbjuden den veckan. Onsdagen ('âskonda') gjordes kors på dörrarna. Det var mot påskkäringar. - Benämning på dagarna i 'dimmen': 'Kôrv- måndan, fläsktisdan, askonsdan, skärtorsdan, långfrä- dan, påskelördan - påskedan, anda påsk, trejda påsk. På långfrädagsmorgon smög sig någon upp å piskade de andra med en björkvidja. Det kallades att en fick 'långfrädasris'. - Långfredag var stor helgdat, å då skulle man gå till kyrkan, å resten av dagen skulle man / hålla sig hemma. Det var inte passande att gå bort den dagen. Särskilt strängt hölls ungarna hemma. Påsklördag gjorde man inte något särskilt. På aftonen vid femtiden eller tidigare åts påskäggen. Har inte hört talas om att de målades eller att man krossade skalen el. dyl. På kvällen sprang ungdomen i stugor- na med påskbrev å somliga roade sig att skjuta. 'Påskeld' tändes på de högsta bergen.
Påsk
Om påsk var det farligt för då hälsade "påskkäringarna" på i gårdarna. I påskveckan smetade de tjärkors på alla lagårdsdörrar. "Påskkäringarna" skulle inte kunna komma in då. Så gjorde de en stor gubbe av halm och beströk den med tjära. Den skulle stå invid boningshuset påsknatten, för den skul- le skydda ifall det kom något ont. Pojkar och flickor klädde ut sig till käringar och gubbar på påskkvällen å gick ut å kastade "påskbrev" till gran- narna. Då tog de sopkvastar, käppar och sådant med sig. De skulle likna påskkäringar. På somliga ställen gick de in. Det var på de ställen de vågade. Så sköt de "påsksmällar", men det var inte så mycket som det varit på senare åren, för det var inte råd på krut. Min mor berättade efter sin farmor, att hon hade många / drängar. Hon hade en hop getter, som drängarna brukade stänga in var kväll. Så var det en påskkväll som de släppt in getterna och stängt riktigt noga. Men när de kom ut på kvällen, så var varenda get ute. Drängarna gick och släppte in dem. Men då var en get borta, som påsk- käringarna hade tagit. De såg aldrig spår efter den geten sedan. Drängarna hade talat om att det gniss- lade å ven i luften å rätt som det var, så var det som om någon hade skrapat på kyrkklockorna med en kniv.
Vaggvisor
Tussan-i-lull mett lelle gull om jag hade stôva full å en slank på omen. Gôbben var på omen han var så ille kommen, snôrrebôssen ville inte stå å käringa låg å vil' sej, å hade skete på sej, ille komne va di bägge två. Skata setter på lagårdstak, hacker sej fram å bak, ho sa et, å ja sa två, / men nu ä dä tjugu ändå. Mor mal gryna, far slakter svina, syster går i valleskog, bocken går i lunden, plockar blad med munden. Vi ska' ro te Danemark köpe skor för tallebark, köpe skor mä' spänne ongen ska sôve så länge. Ro ro te feskeskär, många fesker få vi där, gäddan den goda, braxen den stora, ta dem i stjärten å slå dem i väggen, göm dem till påsk och till pingst. / Tussan lullan lullan lull vi ska vänte te stôva blir full full mä snälle små ongar. Vy vy gossen min snart så kommer far din in, då får han smake på rise. Vy vy gossen min sôv nu bare lite, så slipper mamma slite å du att smake på rise. Mormor sjöng dessa vaggvisor.
Intervju med Gideon Carlsson och Per Reinholdsson
Forts. på föreg. (Bra). Forts. på föreg. (Något brus). G.C. berättar om smeden Lökes marknadsfärd (=innehållet i kap. "Marknadsfärden"; G.C.:s bok "Smeder", Stockholm 1946, sid. 108-119). - (Bra) Avslutning på föreg. G.C. berättar om smeden Engmalms utterjakt. Forts. på föreg. P.R. berättar för R.B. om nöjen, frieri, sängplatser m.m., danser och slagsmål mellan smeder och bondpojkar, det äldre Storfors P.R. berättar om det äldre Storfors, mathållning (inpass av G.C.). P.R. berättar om mathållning (m. inlägg av G.C.), avlöningssätt o. avbasning (P.R. och G.C.) G.C.: tomtar, P.R.: en älgjakt, tomtar och oknytt, G.C.: Tall-Maja vid kolmilorna (Bra) P.R.: tomtar; G.C.: hjulgubbar, synska personer; P.R.: Lucia, påskkäringar; G.C.: kolaren och de underjordiska, Källtorpsgruvan. (Bra) G.C.: forts. om Källtorpsgruvan (kyrkklockor, gumma lånar silver), folklig läkekonst (knarren, vårtor, utkastning - inpass av P.R.), få kor att gå hem, P.R.: om botande av ko.
Häxor och trollkarlar
Det var en gumma som bodde inte långt härifrån som mjölka på knivar, hon hade ingen ko då. Först tog hon mjölken från en som bodde i närheten, i Ersbol, (Eriksbol). Då tog han hennes ko genom "skôt" (skott), för han kunde lite också, o därefter körde hon kniven i väggen när hon ville ha mjölk o mjölka på den. Hon tog en täljkniv, men jag vet inte att det var någon särskild kniv. Får blev klippta vid påsk, o det syntes märken efter saxen. / Och en påsk var det en gris i Frosterud här i Rudskoga som trynet blev vridet snett på. De misstänkte en käring, för de hitta hennes strumpeband vid lagårn där. En i Nyttorp här i Rud- skoga skulle kärna o fick inte smör. Då gjorde hon opp eld i "ommen" (ugnen, bakugnen) o kasta in grädden där. Och på natten kom den med "smörslaga" som förstört för henne, dä va "skrädder- Jaens" hustru i Nyttorp. De gamla har även talat om att de kunde skära i smör, o det blev blod på kniven om inte smöret var riktigt. "Trollsmörgåser" kunde de också få se strax utanför husen, / t.ex. på tröskeln. Då var det inte bra, det var några som ville dem lett. Men om de slog till den som de trodde om det, så blod kom, så kunde den inte göra något. Det skulle falla tre dagger på midsommernatta, o de skulle ta den i lakan på andras marker o sen ge sine djur den. Jag vet e här som gjorde det.
Påsk
415. Namnen på dymmelveckans dagar: "kôrvmåndag, fläsktisdag, askonsdag, skärtorsdag, långfredag, påsklördag". Påskens dagar: "Påskdagen, andag påsk, trejdag påsk". 416. När skärtorsdag gick in så skulle det vara slut på arbetet. Då skulle en inte hugga, så att det blev stic- kor. Det var farligt för kreaturen. Fick de fatt i en så- dan sticka och tuggade på den, så blev de sjuka el. om de trampade på en sådan sticka. Spinna fick en häller inte göra. Det skulle inte vara bra, sade de gam- le, men det var väl inte annat än "skreppel". 417. Vet inte att det var bestämda maträtter. 418. Torsdagskvällen skulle en akta sig, för då var "häxorna" ute. De skulle till alla kyrkklockor och skava av malm då, för de kunde inte fara till Blåkulla, om de inte / fick "klockskav". Jag vet inte om det var sådant folk hitta- de på, men nog påstods det att det fanns de här öst i sko- garna som låg och vakade i lagårdarna den natten och påsk- natten. Det var en gubbe som sköt en "påskkäring" på gödselhögen. När han kom till henne så fick han se att det var en av grannarna. Han hade skjutit henne i ena be- net. Hon bad att han skulle ta isär bössan så att hon fick smörja sig med den smörja som fanns i den. Påsknat- ten var farlig, för då var "påskkäringarna" ute också. För att de skulle bli rädda, så gjordes "påskvarmer" på ställen som låg högt. Så laddades bössan med ett kraf- tigt skott som smäldes av. Det var mest på kvällen som de höll på att skjuta och elda. 419. Kan inte minnas att någon gått och tiggt ägg. En tog de ägg en hade och kokade på påsklördag.