Transkriberad uppteckning

Om påsk var det farligt för då hälsade "påskkäringarna" på i gårdarna. I påskveckan smetade de tjärkors på alla lagårdsdörrar. "Påskkäringarna" skulle inte kunna komma in då. Så gjorde de en stor gubbe av halm och beströk den med tjära. Den skulle stå invid boningshuset påsknatten, för den skul- le skydda ifall det kom något ont. Pojkar och flickor klädde ut sig till käringar och gubbar på påskkvällen å gick ut å kastade "påskbrev" till gran- narna. Då tog de sopkvastar, käppar och sådant med sig. De skulle likna påskkäringar. På somliga ställen gick de in. Det var på de ställen de vågade. Så sköt de "påsksmällar", men det var inte så mycket som det varit på senare åren, för det var inte råd på krut. Min mor berättade efter sin farmor, att hon hade många / drängar. Hon hade en hop getter, som drängarna brukade stänga in var kväll. Så var det en påskkväll som de släppt in getterna och stängt riktigt noga. Men när de kom ut på kvällen, så var varenda get ute. Drängarna gick och släppte in dem. Men då var en get borta, som påsk- käringarna hade tagit. De såg aldrig spår efter den geten sedan. Drängarna hade talat om att det gniss- lade å ven i luften å rätt som det var, så var det som om någon hade skrapat på kyrkklockorna med en kniv.