Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Man satte ut mat till tomten varje dag. Man brukade alltid ha gröt till kvällsmat och varje kväll skulle tomten ha gröt på en särskild trätallrik och denna skulle sättas uppe på loftet över bakugnen. Istället skaffade tomten till huset när det behövdes något till folk eller kreatur och detta tog han från andra. När det slaktades till jul, skulle det göras en bit särskild korv till tomten som kallades tomtens korv. Denna skulle tomten ha julafton.
Husbygge och flyttning
De underjordiska kunde ha med vindfällena att göra. Kanske det var för det som de inte gärna ville ta vara på dem. [ Penningar lades i hörnstenarna, när ett hus skulle byg- gas. Ville alls inte ha dörrarna norr ut. Men söder ut var ingen fara att ha dem. Huset uppfördes med gavlarna för öst och väst. ] Om det inte var fred i huset nattetid, så hade makterna sitt spel, å då troddes det, att man ha- de byggt på fel plats.
Husligt arbete
Med väven och vävstolen hade de märken. Den jän- ta som trånade efter att få se sin blivande man, tog pin- narna, som skaften sitter på, å höll mellan benen å så sprang hon runt stabben flera gånger. När hon hade gjort det, så sprang hon ut för att se. Den mansperson hon då fick se, skulle bli hennes. Det- ta skedde när väven togs ned. När mor stöpte ljus fick ingen främmande komma inför dörren. Hon var lett vid onda ögon. Så var hon rädd för drag. De skulle komma att spraka. Om man hämtade jäst hade man eldkol i den för att han inte skulle bli skämd. Man brände knöske å svavel, se'n tog man den askan å gjorde ren mjölkkärlen med.
födelse och dop
Om en kvinna i huset var havande, så fick en inte ta in yxan i stugan å sätta henne på skaft. Om en gjorde det så fick den havande svårt för att föda. Hon kunde inte föda förrän en fick slå alla yxorna av skaftet. Käringen i Åsen satte plågorna på stabben, så att den började vri å vända sig på golvet. Själv hade hon inga plågor när hon födde barnet. Det var me- ningen att hon skulle sätta plågorna på gubben sin, men så tyckte hon att det var synd om honom. Navelsträngen hade de i brännvin. Den skulle vara till någon slags bot. Silver lades i badvattnet för att barnet inte skul- le "få ont" av något. Det skulle vara en som hade fött barnet som skulle / bära barn till dopet. Hon skulle kunna dia barnet. Havande kvinna bar inte barn till dopet. Det var två "faddrer" - man å hustru. Det var vilka personer som helst. Jag mins att man lade den lille på sängen, när de kom hem från dopet med honom. Det kom en käring å tog li- tet brännvin på fingret å strök på ungens läppar. Vad det skulle tjäna till vet jag inte. Upptåg vid barnsöl mins jag inga. Förfäderna uppkallades mest. Barnets första tänder kastades i spisen med det samma man sade: "Mus, mus ge mig en guldtand i stället för en bentand." Den som inte hade kyrkotagits fick inte gå till någon främmande stuga. Hon skulle inte vara värdig förrän hon hade "gått i körke". Hon var oren innan hon ha- de varit hos prästen. När barnen frågade var de var komna ifrån. så sva- rades att de var komna uppifrån muren, att storken / hade kommit med dem el. att de kom från Tysk- land eller att det var en käring som hade kommit med dem i en väska. Om barn satte sig att leka med elden så blev de horaktiga. Om ett litet barn nös så sade den, som var intill, "Gu hjälp". Småbarnskläder fick inte hänga ute efter solen gått ned. Det kom sjukdom i kläderna, å barnet blev sjukt av det.
Frieri och bröllop
Kan inte minnas något om att fästman och fästmö gick omkring och samlade bidrag till sin bosättning. När lysningsdagen var, så hettes det att fästmannen hade brutit ett ben, så då skulle han ha något att stödja sig på. Så snart en mötte honom, så skulle han ha en käpp. Man tog den första en fick tag i å gav honom. Det var som ett skämt. Ibland kunde det också vara förargelse i det. Brudgumskjortan syddes av sömmerska. Men jag tycker jag vill minnas att fästmannen skulle ha den av fästmön. Det har varit en sed att folk höll sig framme och sköt "äreskott", när brudparet kom från kyrkan å hade vigt sig. Bruden skulle ge svärfadern skjorta å svärmodern / en sark. "Småsvennerna" fick strumpor. Det var de som var med å skjutsade till prästen el. om de red fö- re, det mins jag inte riktigt. Vid den stora måltiden på bröllopsdagen framsattes en tall- rik på bordet, som gästerna fick lägga pengar åt bruden i. De som förde brudparet gick fram å lade i först sedan de andra undan för undan. Spelmän å kokerska fick sin betalning av husfolket. Ingen kännedom om att stabben togs in i huset. Bröd gömdes från bröllopet, t.o.m. smörgås och vad man kunde komma åt att gömma i fickan å näsduken. Det skulle vara som smakbröd, när en kom hem. "Brurpigorna" skulle följa brudparet till sängen. De skulle ta skorna av bruden. Den slant hon hade i dem fick de. "Di skulle lägge ner" brudfolket. Blom- ster lades under lakanet, så att de skulle få att sova på. Vet inte att något lades under sängen. Har inte hört talas om att träd drogs fram till bröl- lopsgården. På bröllopsdagen gjordes "långraâ". Det gick så / till, att någon av pojkarna tog tag i bruden å drog hen- ne med sig, så fattade flera tag undan för undan. Så bar det iväg ut genom dörren å ut på backen å sen in igen. När de kom in, så höll den som först ha- de fattat bruden, fram en hatt, så fick alla som ha- de varit med lägga pengar i hatten. Var och en som skänkte pengar fick en sup. Pengarna överlämnades till bruden. Så där kunde de kasta många gånger med bruden. De som gärna ville ha en sup höll sig ju först å främst framme. På samma sätt skedde med brudgummen, så det var två "långrader". Ingen annan ceremoni vid de nygiftas inträde i det nya hemmet annat än att nykomlingen gick och tittade upp i skorstenen för att inte det skulle bli längtan.
Husbygge och flyttning
( Vindfälle ville de inte ha att bygga av. Det skulle vara ståndskog. Det var som om vindfallstimmer inte höll så länge. Annat vet jag inte. Man lade mynt under stenarna på vilket huset skulle byggas. Man ville inte bygga på mark som var sur eller låg lågt. Man byggde på höglänt mark. Husen byggdes med gavlarna mot öst och väst. ) Innan en gick in i det nya huset skulle en gå runt detsamma tre gånger motsols, så skulle en hälsa när en kom in. Det var en fabel jag hörde. Om de hade byggt ivägen för tomtgubbarna så fick de flytta huset, för de lämnade ingen fred förr.
Husligt arbete
Smörkärning. Om det kom en främmande in när de höll på att kärna, så skulle kärnan gömmas innan den främmande hann in. Mamma talade om att det var en käring som höll på att kärna å fick se en främ- mande person utanför. Hon tog kärnan under förklä- det å skulle skynda in i ett annat rum. På trös- keln ramlade hon omkull å slog ut grädden. Den främmande fick skulden för att det var han som kun- de göra så mycket. För att inte kärnan å grädden skulle bli skämd, togs ett eldkol å snoddes runt kärnan tre gånger. En käring, som mor nämnde, hade täljkniven sittande i kärnan medan hon kär- nade. När smöret blivit färdigt tog en kniven å gjorde ett kors mitt i smörslagan. Det gjorde mam- ma. För hon ville inte att något ont skulle komma åt smöret. Att ha stål i "kärnkäppen" var också / ett medel mot skämning. Om en främmande kom å ville köpa mjölk, så tog man en eldbrand å förde kring kärlet tre gånger innan man lämnade det från sig. Det såg jag att mormor gjorde. Drickan kunde bli "skämd". Om en person kom in å å fick dricka, så fick han inte sätta sig i spisen eller på stabben å dricka ur drickan. Om han gjorde det så blev drickan skämd. När korven koktes, så sprack han om någon gick i spisen å satte sig. Ingen främmande fick se i korv- grytan. Det var farligt att korvarna sprack el. gick ur grytan.
husdjur
(Det var inte värt att släppa ut kreaturen första gången om våren utan att ha iordning "slek" å ge dem. Det var salt, vatten å mjöl. Det var meningen att de skul- le gå hem om kvällarna när de fick detta. En annan cere- moni som jag mins mor hade var att ta en eld- brand runt varje ko innan det bar till skogs med dem. Har inte hört något om, att man gav kvigorna namn vid samma tillfälle. De kalvar man skulle ha till livs fick namn efter hand.) För att inte en ko skulle "trå tillbaka", när en hade köpt henne, så leddes hon omkring en jordfast sten när en kom hem på ladugårdsbacken med henne. Hon skul- le ledas motsols, eljest var det inte gilt. (Mor hade brännvin, salt å ägg i den första drycken efter kalvningen. Hon rörde ihop detta med en kniv, / se'n tog hon den kniven å lät lukta på se'n sattes han i taket över kon. Första mjölken som kon mjölka- de efter kalvningen, mjölkades genom "fingerringen".) Så skulle kon smaka av den första mjölken. Mjölkbyt- tan bars inte bar. Det skulle hänga ett skynke över hen- ne. Om mjölken bars i öppen dag, så blev hon skämd. Jag mins att mor hade en eldbrand runt bälten tre gånger, innan hon gav kon att dricka. Det var nå- got som mutrades å lästes också, men det fick jag inte reda på. Ingen viss dag på hösten då vallgången skulle slu- ta. När fåren klipptes, så lämnades ett par tofsar kvar vid öronen. Det var "livlocken". Folk var så räd- da för att någon skulle klippa bort lockarna. Om påsknatten å julnatten var det som farligast för det.
jakt
En katt var det värsta som en kunde skjuta med en bössa. Hon blev alldeles förlorad. En skämd bössa botades, om en hade en liten orm i henne å sköt ut. Om en ville få riktig tur på jakt el. få bössan att döda allt som en siktade på, så skulle en ta oblaten med sig hem, som en fick vid nattvardsbordet, sätta upp den på något och skju- ta på den. Men det var inte så många som vil- le på med det. Å det hände ibland, att den, som velat söka sin jaktlycka på detta vis, blev van- sinnig. Djävulen tog honom med hull å hår å allt. Det var en gubbe på Tången som sköt ned allt han siktade på. "Bara jag lyfter på bössan å pekar däråt villebrådet är, så faller det", sade han.
jakt
Om man sköt en katt så blev bössan skämd. Om hon skulle bli återställd skulle en fösa en orm i bösspipan å skjuta ut den. Om en gick under sarken på käringen så fick en tur, om det skulle bli riktig tur skulle en krypa mellan be- nen på henne tre gånger. Otur fick en om en möt- te ett fruntimmer, när en var på väg med bössan. "Trollharen va di fäll ihop mä å skulle skjute". Det gick inte för vem som helst å skjuta en sådan. Det skul- le laddas särskilt. Vad det skulle vara, vet jag inte.
Lucia
Kl. 1 skulle en upp på "lussemôran". Då skulle en till vedbacken å hugga ved. Då tände en på en var- me på backen att lysa sig med. Höll på att hugga ved till det blev ljust på morgonen. Den morgonen fick en tre frukostar. Jag mins nu inte vad det var. Säkert var det en smörgås å en sup till den första frukosten. - Det skulle hända en något otrevligt, om en inte gick upp i otta den morgonen, men jag kan inte minnas vad det var som skulle hända. Det som fanns kvar av svinhuvudet sedan året förut kokades å åts denna morgon. Det var en bestämt bruk varje lusse. Lussenatten var med de längsta. Då vände sig kon i båset tre gånger. Så sade de gamle. / Lussenatten, julnatten å påsknatten räknades som farliga nätter, för då var allt ont ute. Hörde inte att mjölnaren skulle i-aktta något särskilt den natten. Jag mins inte något om lussebrud från det jag var ung. Det är för en fyra fem år sedan de ha börjat med det. Kreaturen fick extra mål om jul. Man arbetade som vanligt lussedagen.
påsk
Namnen på dymmelveckans ("dimmelvecka") dagar: "Köttmåndan, fläsktisdan, askonsdan, skärtorsdan, långfredan, påsklördan. Det skulle vara stilla å tyst den veckan. Inte företa några särskilda arbeten som att hugga el. packa med något. Det var påskkvällen som var farligast. Då kom påsk- käringarna till fähusen å skulle in å klippa fåren. Det var en tofs vid örat på fåren som de ville åt. Men för att inte de skulle komma in lades psalmboksblad i gluggarna å så gjordes tjärkors på väggarna. Med äggätningen på påskafton ingenting särskilt. Äggen kokades och åts upp utan några ceremonier.
Älvor
Mor ville inte att vi skulle slå ut varmt vatten på backen, för hon var rädd att vi skulle skada "älver". Om de blev skadade fick en sjukdom, å det var farligt. Vatten som en sköljt mjölkkärlen med fick en inte använda som slipvatten. Jag vet inte om det var för älvornas skull.