Transkriberad uppteckning

Med väven och vävstolen hade de märken. Den jän- ta som trånade efter att få se sin blivande man, tog pin- narna, som skaften sitter på, å höll mellan benen å så sprang hon runt stabben flera gånger. När hon hade gjort det, så sprang hon ut för att se. Den mansperson hon då fick se, skulle bli hennes. Det- ta skedde när väven togs ned. När mor stöpte ljus fick ingen främmande komma inför dörren. Hon var lett vid onda ögon. Så var hon rädd för drag. De skulle komma att spraka. Om man hämtade jäst hade man eldkol i den för att han inte skulle bli skämd. Man brände knöske å svavel, se'n tog man den askan å gjorde ren mjölkkärlen med.