Transkriberad uppteckning

Om en kvinna i huset var havande, så fick en inte ta in yxan i stugan å sätta henne på skaft. Om en gjorde det så fick den havande svårt för att föda. Hon kunde inte föda förrän en fick slå alla yxorna av skaftet. Käringen i Åsen satte plågorna på stabben, så att den började vri å vända sig på golvet. Själv hade hon inga plågor när hon födde barnet. Det var me- ningen att hon skulle sätta plågorna på gubben sin, men så tyckte hon att det var synd om honom. Navelsträngen hade de i brännvin. Den skulle vara till någon slags bot. Silver lades i badvattnet för att barnet inte skul- le "få ont" av något. Det skulle vara en som hade fött barnet som skulle / bära barn till dopet. Hon skulle kunna dia barnet. Havande kvinna bar inte barn till dopet. Det var två "faddrer" - man å hustru. Det var vilka personer som helst. Jag mins att man lade den lille på sängen, när de kom hem från dopet med honom. Det kom en käring å tog li- tet brännvin på fingret å strök på ungens läppar. Vad det skulle tjäna till vet jag inte. Upptåg vid barnsöl mins jag inga. Förfäderna uppkallades mest. Barnets första tänder kastades i spisen med det samma man sade: "Mus, mus ge mig en guldtand i stället för en bentand." Den som inte hade kyrkotagits fick inte gå till någon främmande stuga. Hon skulle inte vara värdig förrän hon hade "gått i körke". Hon var oren innan hon ha- de varit hos prästen. När barnen frågade var de var komna ifrån. så sva- rades att de var komna uppifrån muren, att storken / hade kommit med dem el. att de kom från Tysk- land eller att det var en käring som hade kommit med dem i en väska. Om barn satte sig att leka med elden så blev de horaktiga. Om ett litet barn nös så sade den, som var intill, "Gu hjälp". Småbarnskläder fick inte hänga ute efter solen gått ned. Det kom sjukdom i kläderna, å barnet blev sjukt av det.