Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar.
Tomtegubbar - jag vet ingen särskild gård, där de hade sådana. Men bonden kom ut på natten händelsevis och mötte tomten och han hade ett halmstrå på axeln. "Du var mej en liten stackare, orkar du inte bära mer än ett halmstrå?" sa bonden. Men på morgonen när gubben kom ut, låg där ett helt lass med halm, där han mötte tom- ten. Vet inte om tomten sedan flyttade. Så var det en tomte som siktade mjöl. Gumman kom uppför vindstrappan och såg genom nyckelhålet hur tomten satt och siktade. Mjölet blev många gång- er drygare. Tomten var så trasig och såg bedrövlig ut. Hon tyckte synd om honom. Hon sydde nya kläder och en ny mössa åt honom och gick upp och la dem på vinden, där hon visste att tomten skulle komma. På / kvällen gick hon och tittade genom nyckelhålet och fick se tomten. Han hade tagit på sej de nya kläderna och sa: "Nu är tomten fin, nu siktar han aldrig mjöl mer." Julgröt satte de ut till tomten på logen.
Tomtar
Farfar såg en tomte. Han hade en bred hatt på huvudet. Eljest så hade han gråa kläder. Han var som en liten pojk, men han hade långt skägg så att det rack till knäna. Det var på många ställen som de hade nytta av tomten. Han gav kreaturen mat. Om inte pigan eller drängen kom i rätt tid å gav kreaturen, så blev han ond å då kunde han smälla till dem en örfil. Det var många som hade fått örfilar av honom. Det påstod de åtminstone. I lagård och stall kunde en inte vara säker för honom. Om en hade tomten med i skogen, så behövde en inte vara rädd än det gick bra för en, för han styrde både med häst å lass. Han var så stark, så det var ingen människa som orkade med honom.
tomtar.
Tomtar ville de allt påstå att det fanns lite var- stans. Det var ju ingen sämre än han ville bestå sig med tomte. Men det säkraste tecknet på att det fanns en tomte på gården, var, om hästen hade "nissefläta" i manen eller svansen. Hade han det så fanns det allt tomte också, å då trivdes krea- turen bra. Det är inte fritt än att min häst hade det. - Det var på ett ställe som de hade rivit ned de gamla husen. De flyttade dem till en annan plats. När de körde bort den sista stocken, så satt tomtgubben på den å grät. Se'n såg de att han sprang mellan den gamla tomten å hu- sen. Han ville vara på båda ställena. Om kvällen skulle det vara tyst, när det var "kvälls- vart". Det var i mörkningen. Då gick det inte an / att hugga ved. En fick ställa så att en hade dju- ren inne till dess, så att det inte blev något väsen i stallet eller ladugården. Om en inte höll fred, så fick en inte ha fred själv. Då körde han å bull- rade utefter väggarna på natten. I min barndom var det många som gav honom mat om julkvällen. Dessemellan fick han ta sig till lätt (?). Allt som lämnades kvar på bordet om julkvällen, när en hade ätit, skulle stå till morgonen. Om han ville komma å ta sig till bäs- ta så var han bjuden. Han var gammal å skäggig. En röd luva hade han på huvudet.
Tomtar
"Tomtegôbber trodde di riktigt på." En granne till oss därute på Arnön hade sett en sådan. Han var farligt liten men alldeles som folk. Tomtarna "stillde" i ladu- gården, tröskade och diskade käla på sina ställen. Det var på ett ställe som de hade en tomte i köket. Han skötte allting så bra och höll rent och fint. Hus- mora sydde kläder åt honom och lade i köket innan hon gick och lade sig på kvällen. Efter den dagen så blev ingenting gjort, men så en gång kom tomten fram och sade: "Nu ä allt junker så grann så nu des- ker han inga käle mer". - En faster till mig tjäna- de piga på Nolby. En natt fick hon höra att någon ropade Maja. Hon tog på sig och gick ut och såg efter vad det kunde vara. Hon såg ingen. Men hon fick inte fred på hela natten utan det ropade Maja. / Hon kunde inte begripa vad det var fatt. Men på mor- gonen när hon kom till ladugården, så fick hon se att en av kvigorna hade brutit hornet av sig. Då förstod hon att det var tomten, som hade ropat namnet. Tomtarna drog från den ene till den andre. Dem som inte tomtarna tyckte om fick inte något att bli drygt. Tomtarna drog bort råg, vete och allt. Och tomtarna höll till på en och samma gård. Jag hörde inte till att de flyt- tade. De höll efter pigor och drängar, så att de var skon- samma mot djuren.
Tomten
Benämning på tomten i orten / tômte, nisse/. Om inte tomten blev bemött som han skulle, så blev han ond. Det var ett ont väsen som det var bäst att vara ifrån. Det var inte hederligt folk som hade den. Inte ville en säga nå- got, men nog tyckte en att det var skamligt för dem, som han var när. Tomten var inte längre än han nådde en till knäna. Han hade röd mössa på huvudet. Så var han som folk är. Han var osynlig. Om kvällen lyste han med lykta. På Avels- bol var han. Ibland hade di sett att han gick från uthusen och ned till sjön om kvällen. Han drog foder till Avelsbol så fort han hann. Han ville att kreaturen skulle ha. / En gång hade han kommit till ladan och släppte ned ett halmstrå. Gubben, som ägde gården, såg det och sade: ”Dä va fälle inte nô å puste för så lite.” ”Det får du se, när jag får dra från dig så mycket som jag dragit till dig”. Tomten flätade manen på hästarna. Det var som kantiga knutar. De kallades för nisse- flätter. På Avelsbol behövde de sällan se till korna, när de skulle kalva, för det gjorde tomten. När di kom till ladugården på morgonen, så stod kalven i kätten och kon var ren och s tod och åt hö som hon skulle ha efter det hon kalvat. Men om di föde väsen i ladugården om kvällen så var korna lö- sa på morgonen.
Tomtar
På den tiden då min far var en liten pojke, hörde han många gånger tomtarna om kvällarna. Hade man utfört ett arbete i skymningen, hämnades tomtarna genom att förstöra detta arbe- te eller att störa gården med oväsen långt in på natten. En kväll hade far varit ute i skymningen och travat ved. Då kom farfar och sade åt honom att han skulle gå in genast, för annars kom tomtarna och ställde till otyg. Far löd inte utan fortfor att trava. Frampå natten kom tomtarna och bör- jade slå och kasta i vedtraven. Så höllo de på tills klockan var ett på natten. En gång strax före jul var far och farfar ute på logen och tröskade. De höllo på så länge, att det blev mörkt. När kloc- kan var tio kom tomtarna och började även de att tröska och höll på till ett på natten. / En annan gång var far till en badstu vid Näs, som ligger i närheten av Lidsbron. För att kunna elda upp badstuugnen tog han in till sig kottar och träpinnar och eldade med. När det blev mörkt, slutade han ej upp utan fortsatte. För att vila lade han sig på bänken, men han hade inte hunnit somna, förrän tomtarna voro framme och började kasta kottar och pinnar på elden. Han trodde, att hela badstun skulle brinna upp. En gång ville han reta tomtarna och gick en kväll ned i käl- laren och började slå i dörren. Han slog igen dörren så fort han hann gång på gång. När han gått upp, började tomtarna göra likadant. Så höll dom på en hel timme. Far var skomakare, och detta yrke började han med då han blott var 10 år gammal. Farfar var korpral och bodde på Näs nära Lidsbron i Sunnemo.
Tomtar
Mor påstod att hon hade nytta av tomtarna. Men så fick de mat av henne. Varje julkväll så ställde hon julmat i boden, så att de skulle få ta sig till bästa. Hon påstod, att de åt ur maten. Men det var på ett ställe som en drängpojk inte hade haft bättre förstånd än att han hade gått och gjort sina behov i maten, men han fick så pass stryk av tomtarna, så han fick men i hela sitt liv.
Tomtar
Det var tomtar på som- liga ställen, och var folket sams med dem, så gjorde de så fint om mornarna i lagård och stall.
Tomtar
I det gamla bränneriet på Rosenborg fanns det tom- tar. Pappa påstod att han hade sett en sådan där. Det var en liten gubbe, som stod och rörde i ett kar. Han hade inte mer än ett öga och det satt mitt i skallen. Så hade han en grå hatt på huvudet och gråa kläder. Byxorna var knäbyxor. Om inte tomtarna fick fred om kvällarna i mejeriet, så kaste de allt som fanns där huller om bul- ler.
(Hus- och gårds) tomten)
Jag har inte hört annat än att tomten har visat sig som en människa. Å när de märkte till storleken på ho- nom, så blev det såpass som en aln. Har inte hört ta- las annat än om manliga tomtar. Han var gråklädd. En lång grå rock med bälte om mitten å knäbyxor. På huvudet hade han en röd mössa, som föll ned som en strut på ryggen. Det var tofs i mössan. Pi- pa brukade han inte ha i munnen. Det hörde jag al- drig att de nämnde när de talade om honom. Det var ett "hedniskt" väsen, så han var tvungen att vara gammal. Han hade långt grått skägg som hang ned på magen. Hörde inte talas om att tomtar upp- trädde nakna. Han hade två ögon. Ögonen var stora. Stora händer å fötter. Armarna var långa. Han var osynlig. Men någon gång kunde de få / se honom. Det var inte alla som hade så skarpa ögon att de kunde få se honom. Tomten uppehöll sig i kvarnar, träd, logar, lagårdar, stall och bodar eller inne i stugan. Vid milor fanns det också tomtar. På vinden höll han till. På Lövåsen i Rommenäs stod ett stort träd på gården mitt för stugan. I det trädet höll tomtarna till. Där satt tomtarna å skrattade om kvällen. Bonden där vil- le inte ha dem, så tog han å fällde det trädet. I detsamma som han fällde det så skrattade det, så han hade aldrig hört så förr. Men han blev av med tomtarna efter den dagen. I Systuga i Vegerbol var de jämt ute för tomtar. De höll ett farligt väsen på vinden å i trappan om natten. En gång, när hustrun där var uppe på vin- den så blev hon biten på käken av en tomte. Hon höll på att aldrig bli bra av det. Och hon fick "synmârke" på käken i all sin tid. En annan gång fick hon en örfil. En kväll höll de på att skram- la å bullra på vinden värre än vanligt. Då gick / husbonden upp i trappen å sade: "I Jesu namn befaller jag andarna försvinna, är det onda andar, så har i inget här att göra å är det goda andar, må i ligga still." Det påstods att det blev bättre efter den dagen. Där hade de kastat ned ler, sot å sten genom skorstenen. Å ibland så satt de å slog i spjället. Men om någon människa gick upp å tän- de ljus, så blev det alldeles tyst. Mjölnare Kullander, som var mjölnare vid Ekebols kvarn kunde svärja på att det fanns tomtgubbar i kvarnen. De hade ropat hans namn. En gång hade en liten gubbe suttet å hållt i vasshjulet så att han inte fick mala för än gubben blev "sinnad". Kullan- der kallade dessa gubbar för "mjôlgôbber". Men det skulle allt vara tomtgubbar. Det fanns kvarnbönder som inte vågade gå till kvarn stallet på natten förrän de fick mjölnaren med sig, för de var rädd för tom- ten. Han höll liksom ordning i både kvarnen å stal- let. En midsommarkväll satt Kullander å såg att en liten gubbe öppnade dörren till kvarnen å gick / in. Då gick Kullander efter, men det fanns inte råd till att han fick upp dörren. I Ekebol ("Framme") fanns det tomtar. Där hade bon- den en rödaktig å en vit häst. Den vita hästen hade aldrig något att äta å han höll sig mager. Den röda hade fullt med foder å var slät å fin var morgon. Ibland var det smala flätor flätade i manen å på rompan ("tomtefläter"). Det fanns ingen som kunde ta upp en sådan fläta så väl var hon flätad. Han tyckte om de hästarna som han gjorde så med. Kullander brukade allt ge sina tomtar mat ibland för att han skulle ha nytta av dem. Folk ha trott att inte tomtarna har tålt kyrkan. Det är för det som de har flytt bort. För nu hör en aldrig till att det finns några tomtar. Inte talar folk om dem heller som de ha gjort förr. Tomten blev som de skötte honom till. Om de var ovänliga mot honom, talade om honom å inte lät honom få fred om kvällarna så blev han ond å då var det som han inte höll fred. I Karsbol / hade han släppt ut både häst å kor en kväll för att de hade skrikit på korna i lagårn. På de ställena han var god, så hjälpte han till med kreaturen. Han gav dem foder å ryktade dem å höll dem fina. När en ko skulle kalva, så kom han å väckte folket, om de sov. Han drog foder till gården. Det drog han från grannarna el. längre bort. Han gav ör- filar ibland å kastade ut folk ur lagård å stall. Men det var aldrig farligt, än de höll sig tysta å var beskedliga mot djuren. "Nu flötter ja'," sa' tomten, när han hade krupit upp i flyttlasset. Det var en bonde som inte kun- de vara kvar på gården för tomtar utan flytta- de. Men han fick tomten med i sista lasset lika väl. Det är en gammal sägen att de satte ut gröt åt tom- ten på julkvällen.
Tomten
Mormor och morfar hade en liten tomte. Mor mor hade sett honom. Han hade en stor hatt på huvudet och grå kläder på kroppen. När mormor ställde sig och tittade på honom, så skutta han och blev borta. Di var så för- siktiga med att inte dundra med något om kväl- len för att tomten skulle få fred. Det var kvällvart i skymningen och då fick en inte dundra något. Han blev ond och slog och skram- lade i allt möjligt om natten. Det var på ett annat ställe som di hade en tomte. Han var i kvarnen och siktade mjöl. Han fick nya kläder en gång för att han inte skulle frysa. Di kläderna som han hade på kroppen var slitna och / sönder. När di hade gett honom kläderna, så sade han: "Grann gosse sekter inte mjöl mer". Han drog till ladan. Hästen fora han. Men om en kom och var ovettig på hästen eller kor- na och slog dem så slog han till en. Det var många av de gamla som påstod att di hade fått örfil av tomten. Men han ofredde ingen om han och djuren fick vara i fred. Det kunde inte vara något gott med honom för alla var de rädda för honom.
Tomtar Näcken
Tomtar är onda andar som blivit nedstörtade från himmelen. Tomtar kallas i Eda för jordtôsser. På ett ställe i Helgeboda kom en liten man och ville att matmodern skulle följa med honom, ty hans hustru skulle föda barn. Hon följde med och fick krypa under sin egen ladugård. Allt gick väl. Innan matmodern gick bad tôssemora henne att flytta en ko i ladugården för när de kastade sitt vatten kom det på tôssarnas matbord. Hon bad henne också att hon inte ksulle bli rädd om hennes man kastade ngt efter hen- ne. (Tomtar vilja göra ont efter människor som de efter dem) Som ett bevis för att det finnes tomtar anförs att då en ko kalvat på natten låg på många ställen kalven i kätten, då man kom till ladugården på morgonen, och "kalven kunde inte ha lyftat dit sig själv." - Vid Forsbron i Helgeboda tog "forsnäcken" en kvinna och höll henne ut över broräcket. Detsamma har hänt flera där. Ibland kunde man få se en vit häst vid forsen.
tomtar.
I Åseby var tomtarna inne i stugan på nat- ten. En pojk fick se dem. Han undrade vad det var som rasslade i skrubben, men så fick han se den ene tomtgubben efter den andra som kom fram ur skrubben. De var en halv aln lång å ha- de små röda toppluvor på huvudet. Denne poj- ken blev sjuk av det han såg å blev aldrig riktig mer. Om en inte tålde att se sådant, så blev en sjuk, å det var farligt för att en inte skul- le bli bra av det. I Åseby, på samma ställe där pojken blev sjuk, så stod hästen skinande grann på morgnar- na, när husbonden kom till stallet, å han ha- de en tofs i rompan. Den hade tomten gjort, å det var omöjligt för någon att ta upp den. En / gång stod husbonden å svor över tofsen å sa, att han skulle klippa bort den. Men då fick han en smäll så han dansade ut genom stall- dörren. - Det var många en hörde talas om som ha- de fått stryk av tomten. Om inte en gjorde eller sade som han tyckte, så fick en ett slag. Det var värst strax efter det solen gått ned å tills mitt i natten. Om en packade eller hade något väsen för sig vid den tiden, så fick en ligga å hö- ra på det tills en kom över "mett i natta". Det var allt som det skulle vara sanning, för jag mins en gång som jag hade varit å snickrat iordning en grisho i svinhuset, å det var på kvällen. Men det var slut det att det höll fred. Hästen slog å stampade hela natten å i fjuset var det heller inte fred. Tom- tarna höll djuren vakna, å då fick inte en annan fred heller. Tomten skulle se så väl, påstod de som hade varit i närheten av honom. Det var alldeles så att det glöde i ögonen på honom. / Om tomten var inne i stugan, så var han inte så farlig som när han var i ladugården och stallet. För jag hörde aldrig sägas att han gett slag annat än i uthusen. Men det kunde bära på att en fick där. Om en var god emot tomten å ställde så att han fick fägnad så fick en tjänster av ho- nom. På alla ställen där det fanns tomtar så ha- de nytta av dem. Det blev både mjölk å smör, för han forade kreaturen, så att de kunde mjölka. Å då fick han en skål mjölk med. Den hade han druckit ur på natten.