Transkriberad uppteckning

Mormor och morfar hade en liten tomte. Mor mor hade sett honom. Han hade en stor hatt på huvudet och grå kläder på kroppen. När mormor ställde sig och tittade på honom, så skutta han och blev borta. Di var så för- siktiga med att inte dundra med något om kväl- len för att tomten skulle få fred. Det var kvällvart i skymningen och då fick en inte dundra något. Han blev ond och slog och skram- lade i allt möjligt om natten. Det var på ett annat ställe som di hade en tomte. Han var i kvarnen och siktade mjöl. Han fick nya kläder en gång för att han inte skulle frysa. Di kläderna som han hade på kroppen var slitna och / sönder. När di hade gett honom kläderna, så sade han: "Grann gosse sekter inte mjöl mer". Han drog till ladan. Hästen fora han. Men om en kom och var ovettig på hästen eller kor- na och slog dem så slog han till en. Det var många av de gamla som påstod att di hade fått örfil av tomten. Men han ofredde ingen om han och djuren fick vara i fred. Det kunde inte vara något gott med honom för alla var de rädda för honom.