Transkriberad uppteckning

"Tomtegôbber trodde di riktigt på." En granne till oss därute på Arnön hade sett en sådan. Han var farligt liten men alldeles som folk. Tomtarna "stillde" i ladu- gården, tröskade och diskade käla på sina ställen. Det var på ett ställe som de hade en tomte i köket. Han skötte allting så bra och höll rent och fint. Hus- mora sydde kläder åt honom och lade i köket innan hon gick och lade sig på kvällen. Efter den dagen så blev ingenting gjort, men så en gång kom tomten fram och sade: "Nu ä allt junker så grann så nu des- ker han inga käle mer". - En faster till mig tjäna- de piga på Nolby. En natt fick hon höra att någon ropade Maja. Hon tog på sig och gick ut och såg efter vad det kunde vara. Hon såg ingen. Men hon fick inte fred på hela natten utan det ropade Maja. / Hon kunde inte begripa vad det var fatt. Men på mor- gonen när hon kom till ladugården, så fick hon se att en av kvigorna hade brutit hornet av sig. Då förstod hon att det var tomten, som hade ropat namnet. Tomtarna drog från den ene till den andre. Dem som inte tomtarna tyckte om fick inte något att bli drygt. Tomtarna drog bort råg, vete och allt. Och tomtarna höll till på en och samma gård. Jag hörde inte till att de flyt- tade. De höll efter pigor och drängar, så att de var skon- samma mot djuren.