Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Man satte ut mat till tomten varje dag. Man brukade alltid ha gröt till kvällsmat och varje kväll skulle tomten ha gröt på en särskild trätallrik och denna skulle sättas uppe på loftet över bakugnen. Istället skaffade tomten till huset när det behövdes något till folk eller kreatur och detta tog han från andra. När det slaktades till jul, skulle det göras en bit särskild korv till tomten som kallades tomtens korv. Denna skulle tomten ha julafton.
Avskrift av dagboksanteckningar 1779–1876.
Farfas dagbok FörTäkning uppå Underliga Händelser i Fordoms Tider. Nemligen År 1779 kom Den Välsignade fruktin Pottatis uppå Denna ortten gamle Jan Jansson Käcketorp är föd Den 11 Appril 1784 Hustrun Maria är föd 1779 och Blef gift tillsaman 1807 med fyra söner och En Dotter 1815 Blef Jag gift med Den Andra systern Kajsa Ersdotter och Hon är föd Den 24 mai 1782 tillsamm sin sönner 1808 Begyntte Jag att Bögga 1809 Hvar RiksDag i stockholms stad å Konungen gustaf den 4 mistade Kronan samma år var guds välsignelse med alla slags säd 1812 var fullt före till Pingsthälien som var den 18 Maijus / samma år Döde min Bror Per Jansson Den 17 septtember 1812 var säden mogen Den 12 November 1811 i December Månad Boriade En siärna Brusade Norväst på Himmelen och sluttade öster i Mars Månad 1812 som Betydde stor Hunger å Krig särnan hette Komett samma år den 13 september var Häradsskall med 1200 man i 3 dagar år 1813 Den 12 November hördes åskan och Bettyde Den samma år van vår Kronprins öfver frankRik och slog af honom mång tusende med 102 Kanollar å Konungen Bondapartt förKommer 1814 Döde En Pilt af Halsten Halstenson i Karttetorp under fältsiär som Had en tamp På Näsan samma år Den 28 maij sjuknad min Hustru Marija och Döde den 2 Julij med Ett fölster som Döde i ModerLivet / 1814 Den 16 Augusti Van vår KronPrins Carl Johan fredrikshall å fredriksstad och i oktober Månnad Tog han Hella Norska Land På denna sidan haf år 1816 snövintter å Lång Vår å Växlig sommar Men grönt år med 3ne stora floder Den ena var i Maij Månad Den andra i Augusti Den 3 i septtember Den 18 septtember slog åskan ganska hårt och Haglade och slog ner grödan På många ställen 1817 Den 31 Oktober var den Heliga jubelfäst Dagen som icke varit På 300 år 1793 var En men icke sådan Den 6e februari 1818 skede En gräslig Händelse här i Käcketorp Brann En stuga med 2ne Pilltebarn -D-s fader Per Jönsson i Rundsjön och Modren Kristin Jönsdotter från Sygården i Gräsmarks sn / Samma år Den 1 t Mars fick Jag en Medalii af Kung Carl den 13e år 1819 Död min Dotter Karin år 1822 var intet snö uttan Bart Hella vintern 1822 Den 26 Maij som var en PingesDag Bran upp En Kyrka i Norge som hette grufva församling med 114 Personer Många synttes löppa Nakna i Elden sedan Derans Kläder voro uppBrända År 1824 den 7de jannuari Klockan 8 var 2 stora RegnBogar Tvärt öfver Himmalen En timmes tid och många sade att De hörde åska samma år Natten Till den 29 Januari skede en gruflig Händelse i hiransberget En guba Kröp In uti En Bakom och Brände sig Till Dös =samma Hände En gruflig Händelse i gullbäcken En Man Hade Ett Barn uppå sina Armar och Barnet Valt af hans Armar i En Vasgryta och Barn döde på 2ne timmar / 1825 års var så stora floder att många Dammar och Broar Reste 1826 var törksommar att Det icke Regnade mera än En gång På hela sommaren Råg och Pottatis vartt Något samma år Började Landshofdingen att uppMätta Landsväg från Kiltorp Till Norska gränsen 1826 Döde den Hög- vörda Lars Karlson På Vaståna 1827 var frukt Bar sommar med Lagom Regn till den 10de Augusti sedan Böriade Rängna och vartt ganska stor flod På fjortton Dagar samma år den 12 å 13 å 14 jullius var så starkt Bläster att Ingen hade mins sådan Rogen vallt neder och Torka- des af Ria 1828 å 1829 var goda år 1830 var En stark vintter att Tallan Nåde 3 alnar och sommaren var Regnig och flod hella somma och intet potatis och Littit Korn säd men Mycken Råg 1830 den 28de November var den Heliga Jubelfäst. / 1831 den 10 februari vart föd Ett vanskapligt Barn i Rundsiön Des föräldrar Nils Persson å Ds Hustru Anna Lisa SvensDotter och Barnet Hade icke varken armar Eller Ben samma år var FrukBar sommar med Lagom Regn Den 4de November slog åskan ganska hort Den 10de December hörtes åskan Hösten var regnig 1832 Den 28 februari Döde min Moder Karin MårtensDotter i Käcktorp 1833 Den 14 februari Blev afliven en Man från Vittsand socken Mannen hette Olof Olsson från Kyrkonäs som hade Mordat sin Hustru och sin son Olof 1844 Den 25 Augusti var ganska stor flod 1845 Den 21 februari Döde min andra Hustru Kajsa ErsDotter från Käcketorp den 15 Maj samma år Böriades med Kyrkogården vid Lekvattnet 1846 Den 6 februari Blef Kyrkogården Invigd av Prefisoren i Sunne / 1846 års sommar hvar tork hella sommaren som Ingen minnes som ta lefde 1849 kom snö Den 30 d septtember och sedan Blef starkt vintter 3 veckors tid så att Pottatis frös i jorden å säden stog utta Till den 8 November 1850 Den 14 Maj anlades Tomten Till Lekvattnets Kyrka Den första Predikningen var uti Kyrkan Den 4de juni 1850 och forRättades af Pastor Almkvist kyrkoklockorna ankom den...och Böriade Ringa den 4de November 1852. 1853 den 6te januari Blef Kyrkan Invigd af sune Prosten Fryksell med 5 andra Prester. Den 4de januari Döde hans Kjellarsson i N:a Lekvattnet som stack en knif uti sin Mage På 3 ställen samt skar sig under hackan samma Dag Döde Per Persson i Rundsjötorp som blef slagen annandag Jul med En Skräddarsax af Jon Nilsson i Bosberget slut på farfars sedan fortsätter en farbroder / Fortsättning av sonen Per Jansson 1863 den 4 Mars Döde min fader gamle Jan Jansson med LikText uppenBarelse Bok 14 Capitel 13 vers 1862 Den 4de Maj förrettade Pastor sundelius den första gudstjenst i Lekvattnet 1863 Nätterna Till den 15-16 å 17de Julius var fryskallt att Pottatiskål frös aldeles Till Jorden 1864 den 8de November firades En jubelfest Till minnet af Sverjet och Norget förEnades under En Konung i 50 år 1865 den 30 oktober gick åskan ganska hårt öfver Natten Emellan 1865 å Nyår 1866 gick åskan ganska hart med Blek och Dunder 1868 Var tork Hella sommaren med ovanlig stark värme och Hafresäd Blef ganska litet men Råg å Potatis Någorlunda 1867 rest 31 person till amerika från fäbacken utaf samma slegt 1876 den 24 Maj ankom orgelverk Till Lekvattnets Kyrka och Blef färdigt och invigt den 9de Julius 1876 samma år var ganska stark tork till den 29 Julius
Karlstads Tidnings pristävling Bondens år
(I vänsterkanten står: angående första frågan) mycken snö och rim på skogen i, varslar (advend) betydde ett godt år med god skörd så var det en sed på Julottan att den som kunde komma först hem från Ottan skulle få in skörden först, å även om det var långa å frodiga istappar från takdropp i första Adventen skulle det bli god skörd med lång hafre å dito gräs, sämre år vid vårar- bete någon fast dag hörde jag inte vare sig olika sädesslag men jag hörde att det skulle vare rätta tiden när löven på björken var var såpass store som musöron, vår vete sådde de naturligt vis först för den tarvade det längsta mogningstiden vår råg såddes ej här på min uppväxts tid men regel var att att vårbruksarbete skulle vara färdigt Skackelfolsdagen (urbanus) 25 maj sedan skulle det ej bli moget Så harsla sädesärlan sågs den gående i mot en, så man såg henne i bröste, varslade det om godt men såg man henne gå från en, så man såg hennes bakdel, så var det inte så bra, å flög hon högt så skulle det bli långt, lin, å flög hon lågt skulle det bli kort; vad det menas med våroxen eller vårhäxan det kunde väl inte vare såhöuken (?) som var en den gamla tidens första vårfågel, å en annan sed i vår harvningens tid när man skulle vila å ta dragaren i från skulle man kasta skacklorna i kors så inget ondt skulle kunna bekomma arbetet Stort värde sättes nog på om islossningen drog åt söder då var det bättre å ha kornet i bua, men kom den söder i från, det var ett godt budskap angående det första som skulle såss / skulle man inte vänta till afdags med att så å jerna i med värs, medvind några särskilta seremonier vi gödselköring var her omkring inga men att gödselstaden skulle inte bar skrapas det var ju en regel å i söder vind var den bästa i såtiden frågan 7. om det var några olämpligdager i vekan, här brukade de å kalla dem för förkasta dager men det var ingen som förkaste någon dag i vårbrukett (tempruturen) varmt eller kalt i såtiden maj kulde ger bondens lader fulle F. 9. någon skillnad på ny och nedan hörde jag aldrig talas om F 10 angående att äta och dricka något särskilt hörde jag aldrig om men hästarne skulle fodras väl = 11 Sånningsmannen skulle var glad i att arbetet gick = 13, det förekom ofta att Kvinnor sådde men inte för särskilta sädes slag = 14. med afseende på hur tjockt det skulle såss vete å byggkorn skulle de vare ett korn i kofale det vill säga i efter dess ytinnehåll af kons fot = 19. för att skydda åkern och främja växtligheten så skulle de om midsommar natten gå in på grannens mark å dra ett lakan på marken i daggen så det blef blött sedan skulle de gå in pa sitt å vrida ur lakande det vatten som det innehöll så skulle vaxtligheten frodas. = 24 plog å harv skulle väl ren göras hade de något som var lämpligt så skulle plogvältan smörjas, men något särskilt kalas hörde jag aldrig förekom här utan var man var glad öfver att vår arbetett var färdigt / f 27 sän kom slåttetiden, någon särskilt dag med dess början hörde jag aldrig men så var det att rätta sig efter när kommel var färdig å att klövern var i blom å en måndag sågs vara den lämpligaste dagen att börja å det tidigt på morran f 28 ständigt så ansågs det att vara lätt klädda så de kunde arbeta lättare fr 29. att lemna några strån kvar i slåtten hörde jag ej talas om vare sig potatis stånd eller äpple f 30 kvarstående strån på åker å äng de kallades här för sjongare f 31. vad slags liar som mest användes var dala liar, eller vasshammar liar, brukade de kalla dem de skulle vare de vassaste å de skulle förvaras väl efter slutad slått f 32 best var att ställas af mejning i medsols och med vär fr 33. lökt skår var vid slutet å fästmans skår var väl den första å gråtar skår var när man skar det sista stråna på åkern f 35. några särskilta talesätt eller annatt hörde jag inte men altid fick man en kritik af den som tog upp och band nekerna att det var regrält, f 36 på min trakt här omkring förekom inga seremonier vare sig första eller sista lasset fr 39. att bli den siste att binda en nek ville de förstås inte men skulle inte bli gift det året fr 40 den sista neken kunde gärna bli större än vanligt å kanse någon gång mindre men någon särskilt med den hörde jag inte f 41. att kasta nekerna på åkerrena jorde man inte, utan lade dem längs med der man hade börjatt skära. f 42 om någon fick ont i ryggen eller armarne måste han vila sig ett tag - f 45. när slåttern skulle vara färdig var den 16 Augusti Brynolv sen skulle inte lien bite då skulle slåttern vare färdig, ett samman hang / med slåtterarbete var, att nar man skulle gå å vänne eller säte skulle man inte bäre riva på axla för då skulle vår havregröte åt sö tale å slöe folk å vad det beträffade när all skörd skulle vare under tak å inne var meckelsmöss mekaeli fr 47. när all skörden var inbergad skulle det vare skårgäll, då fick var och en i fameljen en för tillfället bakad fin å tjockare kake med utklent smör på så kallade klengås en hel klengås vardera å det vankades (rättat till "felades") inte bland gubbarne en sup heller tröskningen f 49. när 2 man tröskade lades en rad med hafreneker med roten åt ett håll längs logafvel, tröskarne stod på passande afstånd från varandra vända mot varandra å slog med sina tröskslagor och vände å slog tils konet var ur tröskatt halmen blef liggande efter ena väggen tils de hade arbetatt en 10 snes sen skok de halmen ren å hade den åt sitt rum det passade aldrig mer än 2 man i lag men tröskningen skulle göras på ottan vid en töre brase i ene hörnet å logen på en stor stenhäll men på kvällen tröskades aldrig för att inte tomtarne skulle störas tröskningen skulle vare färdig till Lusse lusia jakt fr 61. med afsende fåglar som var omöligt att dödas män far var ond på vår skytte orrelek di var 2 man en orre satt i passande skotthåll på en krokig björk de sköt var sina 4 skott pån men då blef han röd å blank som eld men stille satt han då de gick, den orren fick sedan vara i fred, å var bössan skämd så skulle det försökes å få en orm att gå längs med den, men det karnse (rättat till kanske) var flera medel der för, i ett sätt var bra att man tog alla haglen i munnen inan de släptes i bössans myning / f 66 = 69 det före kom ofta att de klädde ut en lussebrur (med blyerts ovanför: luciabrud), karnse (överstruket och rättat till kanske) till gick efter tycke å smak men gammal var seden till baka i tiden att vare ute på lussenatten kunde att tomtarne eller "tusser" som de kalla ha sina spel med både inom å utom hus tussarne brukade gärna å härme efter om något gjordes efter solnedgången så det var best stå godt med dessa (i parentes ovanför: att det härmades efter på natten) osynliga element /72 Husdjuren hade man ingen fast dag för ut släppning i bete men en gamal sed som hör härtill var att ingen skulle få Hugga eller tjelja (rättat till tälja) så det blef kaser på skär= torsdag, (med blyerts: ty om det) skulle det hända att någona af Kreaturen gick över dessa kaser, skulle de bli Halta och dåliga å för att skydda och få besta nytta af de samma skulle de ta en gammal teljkniv å sätta (tillagt med blyerts: i) grannerns laggårs vägg en torsdagsnatt å sänra (med blyerts ovanför: sedan) skulle de mjölka den å tro att det skulle lyckas väl å de skulle mjölka bra, å gick någon förbi när de hade lett ut korna första morran å sade att de var vackre skulle han tiltalas stängt (med blyerts ovanför: strängt) därför - = 73. beträffande vallgången på fjällen eller i skogen så hade de "jäteguter" som de kallade en för var ägare så de kunde vare en par tre stycken jäteguter i lag som jorde sig arderlurar (i blyerts ovanför: al) som de spela i så di hördes långt å kunde någon lelle så en slags trallande sång som gick ut så sjökollinna mi sjö koenne mine sjo konna senn (i blyerts ovanför: sedan) formade de ut resten i ett trallande jud så det hördes så fint särskilt när de drog på hemväg till kvällen / detta är alt vad jag underteknade har hört berättas men med seder och bruk i den här stilen var kanske olika i olika socknar med Olof Hager Hångstad Skillingsfors
Svar till bondens år
Fråga) 1 Ärter å bönor skulle sättas före eller på Bedadagen för sådd vet jag inte, potatissättningen borde ske före pingst om vädret var bra. Min far började vårarbetet 1 Maj om vädret så tillät, denna dag hade betydelse i så fall att man skulle dricka märg i benen för hela skördetiden. 2) Jag har bara hört att när (Linälla) Sädersärlan visade sig då var det såningstid. (fråga 3 (vet ingenting om detta) 4) Jag kan ej minnas något annat än när åskan mullrade kraftigt i maj, då skulle det för skörden bli en lämplig sommar (Fråga (5 känner ej till nogot sådant) Frågorna /6/7/8/9/10/ jag vet inget) 11) Såningsmannen skulle vara på godt humör, då blev växten bra. (Fråga 12 känner jag ej till svar på) 13) Det var sällan kvinnor sådde på min hemtrakt men var det någon, så ansågs det bringa skördelycka sädesslaget var havre. Frågorna /14/15/16/17/18/19/20/ kännner jag ej till svar på. 21) Att strö nogonting eller gräva ned nogot i åkern för någon ovän har jag ej hört, men jag kände en kvinna, som är död för längesen. Hon brukade springa barfota i daggen om Midsom- marnatten öfver sin oväns åkrar å ängar, samtidigt som hon drog ett lakan efter sig in på sina egna ägor, hon drog då med sig all växt-kraft till sitt eget, trodde hon Fråga (22) har ej hört. talas om det 23) Uppkomst av mjöldrygar var skadligt det kunde bli en en viss ros-sjukdom. / 24) Ja plog och harv skulle noga rengöras och insmörjas med talg av den så kallade krusen. (Fråga 25 å 26 kan jag ej besvara) Slåtter å skörd Fråga 27 kan jag ej besvara 28) ja åtminstone skulle fruntimren vara rena och litet mer ljust klädda 29 jag har ej hört tal om nogra kvarlemnade strån eller dylikt men gjorde man det, så var väl meningen att den goda tomtegubben skulle ha dom. (Frågan 30 kan jag ej besvara) 31) Några särskilda slag av liar känner jag ej. Men när det mej- jades råg o hafre förekom det en så kallad bläx på den lie som användes för att skåren skulle lägga sig bättre. 32) Ja då man räfsade upp eller vände nyslaget hö skulle det vändas mot sol 33 Fästmanssskår har jag ej hört men löktskår å gråtareskår löktskår kallades vilket det var råg eller havre eller nogot annat man skar färdigt alltid den sista skåren, gråtareskår mins jag inte vad det betydde, men jag har ofta hört det, (34 detta har jag ej hört talas om) 35) När man skar de sista stråna så talades om att man skulle ta haren nogot annat har jag ej hört. 36) Jag känner ej nogon särskild sermoni med första eller sista lasset men far brukade alltid säga då vi lämnade åkern med detta (ja da i jess namn far ve da) frågorna 37/38/39/40/41 har jag inget svar på) 42) Det sades om den som fick värk i rygg, arm eller ben under skördetiden att han inte drukkit märgen i benen ordentligt första Maj. frågorna 43 å 44 har jag inget svar på. Obs) När skördearbetet var slut smordes liarna och sattes upp under visthusbodens takbjelkar. / 45) Nogon särskild dag för slåtterns avslutning eller sädens inbärgning eller potatisens å rotfrukternas tid att vara upptagna kan jag ej minnas, jag vet bara att far talade mycket om Larsmäss å efter Larmäss då skulle vi barn inte äte görvälter (Öbär) (för da hade skam spôtte på dôm) 46) Den som blev sist med allt arbete med skörden och bärgningen ville man så sant han inte var sjuk eller nåt annat fel kalla (ätterdack lorttinack) men att plasera nogot föremål på hans egor förekom icke. 47) Ja det var ett vist kalas inom familjen då allt skördearbete var undanstökat, det brukade ordnas en Lördagskväll å då var det en värklig hemtrevlig familjefäst, det bakades stora bra tjocka kakor av siktat mjöl, på dem breddes ordentligt med smör samt hemkokt riven sandost, var och en skulle ha sin egen kaka som han fick hushålla med efter eget godtfinnande, samtidigt skulle det vara risgrynsgröt med kanel å sokker på samt en stor smörhåla i mitten på tallriken, så bänkade vi oss alla på en gång kring bordet där alla kakorna lågo färdiga med den bruna välkokta sand- osten å smöret på, å vad det lyste aptitligt i ögonen isynnerhet på oss barn; när gröten så hade vankats, fick var och en överta sin egen skårgill, ty dessa kakor kallades för skårgillar, då ritades med en knivsudd i smöret och sandosten första bokstaven till vars och ens förnamn sedan plaserades de på en hylla i skafferiet, nästa morgon tog sig var och en en bit av den goda skårgill, som vi sa. Men den som hushållade bra, den hade kvar till i Obs) gröten kallades löktgröt / slutet av veckan, å den som satte i sig allt nästan strax, han fick stå där med lång näsa, ja så gick det till på dessa så kallade skårgillekalas. 48) Tröskning Med logubbe vet jag ej vad som menas men det hände nogon gång då jag var barn att en gammal man brukade vara hemma och slagtröska, då vi kommo in på logen ibland, frågade han, om vi ville att han skulle lära oss Lovisa, ja naturligt- vis ville vi det, då fattade han i dängaren med ena handen samt i skaftet med en andra å dansade rundt med oss så länge vi kunde härda ut, ja du sa han till slut nu har jag lärt dej Lovisa eller rättare lovisa. 49) När säd tröskades med prägel eller slaga, som vi sade, löstes flera neker på en gång, å sedan var det att dänga på dem tills de voro urslagna, dessa fattades sedan i handen, medan man slog på dem med den andra handen för att riktigt skaka ur det hela, sedan lades de undan och nya började bearbetas. Var man ovan, kunde man slå till både sig och andra. 50) då det var tre som tröskade, blev ljuden i otakt å då lät det så här tutt _______tutt tt tutt men då det var fyra blev ljudet mer ordnat och lät ungefär så här tutt tutt tutt tutt 51) Därför att inte tomten tyckte om det utan när det led fram på natten stördes man av tröskslag på logen, då var det tomten som var där, ty han gillade inte när nogon tröskade sent på kvällen 52) tröskningen borde vara färdig till jul Fråga (53) det har jag inte hört) fråga 54/55/56 kan jag ej besvara) / Jakt Fråga 57/58/59 kan jag ej besvara) Fråga 60) man fick tur på jakt om en kvinna hade avlossat det första skottet. Fråga 61 vet jag inget svar på Fiske Fråga 62/63/64 vet jag intet svar på.) Fråga 65) jäddan eller isjäddan kan till och med ha sin lektid under isen i Mars eller April Blomsterjäddan litet längre fram, slommen brukade leka i April, då vädret var ombytligt å kastade om från solsken till regn brukade de gamla kalla för (slomärl) de andra fisksortterna har jag inte så noga reda på, men abborren leker antagligen fram på sommarn, metningstid är mellan Kristi himmelsfärdsdag å långt fram på sommaren likaså är bästa fisketiden för gäddan lektiden. Lusia 66) En from kvina som brändes på bålet 67 Ja man trakterades tidigt på Lussemorgonen vid 3 å 4 tiden med rikligt kalas, nogra särskilda bröd förekom inte, smörgås med pålägg och i många hem saknades inte den traditio- nella Lussesupen; gick man och bar på nogon sorts nyhet så skulle man, när stämningen var lite oppskruvad, tala om den, detta Lussefirande var liksom ett förebud till jul- firandet, även kreaturen skulle undfägnas, sedan gick man å lade sig och sov till långt fram på morgonen. I min fars släkt hade även Tomasmäss eller (Tômmensmäss) som de gamla sade firats den var ändå närmare jul 68) Nej ingen tävlan eller nogot dylikt förekom, / (Kopia av sid. 4) / (Kopia av sid. 5) / 69) Ja jag mins att en som brukade vara hos oss som vi kallade Moster stina var utklädd till lussebrud hon hade en krans av lingonris på huvudet men inga ljus fans i den, de stod på den vitklädda kaffebrickan i stället. Moster Stina var också helt klädd i vitt, Hur gammal seden var i den bygd jag växte upp vet jag inte men antagligen var den mycket gammal 70) att det skulle vara farligt att vara ute på Lussenatten hörde jag aldrig 71) I mitt hem förekom ingen trösk i Lussottan Husdjuren 72) Ingen bestämd dag förekom då kreaturen skulle släppas ut; de mäst bångstyriga leddes i töm, tills de blev vana; nogot skärskildt för att skydda dem företogs inte då, men det var vid påsktiden det brukade målas såna där tjärkors på lagårdsdörren för att bevara dem för att bli borttrol- lade, eller (borttofsade) som det gamla språket hette, men i mitt hem förekom ej detta. 73) Om vallgång känner jag inte till så värst mycket annat än vi barn samt barnen från granngårdarna brukade valla fåren tidigt på våren, vilket jag mins så väl, å luften var härlig å ren och där var grönt å vakkert i skogshagen jag tycker när jag tänker därpå att jag känner Vänd / Obs) i min fars farbröders hem satt över varje bås i lagårn en knivsudd ellern nogot annat liknande instukket i taket för att skydda korna för att ej bli borttbytta av nogot skrömt eller nogon annan som var kunnig med sådant (borttofsa) (ofsa bortt)
Barnsjukdomar
I. Lytesfel I dialekten gemensamt namn för skador, märken och sjukdomar som anses ha uppstått hos barnet genom att modern under havandeskapet blivit skrämd, eller begått en oförsiktighet /lyte, födelse- mârke/. Benämningar på särskilda slag av ly- ten /skriklyte, harmynt, ormlyte, kistnag- ler, vådelsmârke/. När ongen kveckna i moderlivet, så var det som farligast, att ongen skulle få "lyte". Vid tredje måna- den av graviditeten. I Björnebol var det en som var harmynt. Han hade blivit det för att far hans kom hem en gång och hade skjutit en hare. Han kastade haren på hustrun sin, och hon blev rädd och tog sig för munnen. Barnet var "har- mynt" / när det föddes. Och så var det med flera, att di hade märken för att modern hade bli- vit skrämd under havandeskapet. Men en död kunde ta sådana lyten med sig. Då skul- le en ta tag i handen på den döde och stry- ka över lytet med henne. Om en var rädd så gick det inte bort. "Fallanesjuken" kunde komma sig av att modern såg blod och blev rädd, medan hon var med barn. Brukade inte visa sig förrän barnet blev några år gammalt. "Dä bröt inte ut för". Benämningar på anfall hos barn /anfall, fallan- sjuke/. En var säker på att det var "fallanesjuke", om tummarna vände sig inåt. För det brukade de göra så hårt, att en men näpp nöd kunde få upp dem. Så kom det blodfrad- ga ur munnen. Den sjuke spann och slog. Det gick fortare över om en höll honom hårt / och fick upp tummarna fort. Det bästa var om en kunde passa på och smocka linnet av barnet och bränna det första gången barnet hade anfall. Hörde talas om att björn- blod skulle vara bra. Knyta en silketråd om lill- fingret var också bra. - Det var också bra att göra, om barnet fick "skrikri" eller blev skrämt. II. Andra orsaker till sjukdom. Förebyggande åt- gärder. En fick ha barnen så, att de inte blev utsatta för drag. Så tog en in vattnet, innan solen gått ned. Barnets kläder fick inte hänga ute efter sol. Inte se i spegel och inte ge- nom fönstret om kvällen. Det var för att skyd- da dem. För gamla käringar, tattare och främmande personer i allmänhet hölls barnet undan. De kunde ha onda ögon och göra barnet ont. Om personen såg på barnet och tog i det, så var det färdigt. / Om di satt och berömde sitt eget barn var hel- ler inte bra. Barnet blev skrikigt och be- svärligt. Det var ömtåligast före dopet. Se'n fastna det inte så mö ont på det. När det kom sådana främmande personer som en kunde tro om ont, så tog en barnet in i ett annat rum. De större barnen, som hade litet förstånd, sprang och gömde sig under bordet, sängen eller i en vrå. De trodde sig inte att titta fram förrän den främmande hade gått. Låg barnet i vaggan, drog man den undan i en vrå och lade något skynke över huvudet på barnet. Om det var grannar eller andra främ- mande som kom in, så skulle de ta över varmen i spisen, innan de hälsade på och steg fram i rummet. "Di osynlie" kunde göra ont vid barnet, så att en knappt kunde stilla det för skrik - "kom- me nô ont över ongen. Tomtar, skogsrået, troll och djävulen kunde ställa ont på det. / Selverringen skulle i badvattnet, när en bada ongen första gången. Badvattnet slog en inte ut samma dag. När en slog ut det, så ha- de en det under stugan, för att inte barnet skulle få någon skada av det. Det mins jag, att man inbilla oss att nô ont sög på fing- rarna på oss, om vi inte var snälla. Alla barnkläder tog vi in, innan solen gått ned. Brukade också ha kläderna över eld, innan de togs på. En kunde inte veta än det kun- de vara något ont på dem. När en tvät- tade så hällde en aldrig ut tvättvattnet så att det rann i sjön el. bäcken som en tvät- tade i, för det skulle inte vara bra. Mor hade en gammal silverslant med hål och snöre i, som hon hade om halsen på oss när vi var spädbarn. "Dä skulle inte lete nô ont på ôss då." Om en skulle över rinnande vatten med ongen, när en skulle till dopet med honom så / skulle en spotta tre gånger i vattnet och inte se sig tillbaka, när en hade gått över. En skulle ta ongens hand och smeka hästen eller katten, för då blev det bra "läkekött". En trodde ju att den onde hade så stor makt över det, innan det blev "krestnat". Det blev snällare, bara det blev döpt, för då kunde han inte visa sig för det. Det var inte bra, att en vänjde av ungen, när löven sprack ut. Det skulle bli spensligt och sjukligt. Om en höll den tomma vag- gan i rörelse, så skulle modern snart bli med barn igen. Barnet fick inte se igenom fönster. Det kun- de få se ont och bli skrämt och få "skrikri". I spegeln fick det inte se. Blev olycka för det. Den första tanden som en drog ut på ong- en, kasta en på varmen och sa: "Gi mä e bentan i ställe för e gulltan." / Se då skulle ongen få starka tänder. Om ongen nös, så sa en Gu' hjälp. Det var för att han inte skulle nysa ihjäl sig. Di gam- le var så rädda för det. Men denna formel uttalades även för större. När en kom från kyrkan, så gick en å tog i ongen, för att han skulle få med av den välsignelse en ha- de fått av Guds ord i kyrkan. En skulle inte stiga över barn. Det blev litet till växten /önkerygg, nötterkryp/. Om en blev stående och titta på ett barn länge, så blev det inte långlivat. III. Bot för sjukdomar i allmänhet. När barnen blev sjuka, så skicka en efter en gammal gumma. Hon "stöpte" över det med bly. - När ongen fick "engelske sjuken", så fick det "klôsshôve." Huvudet växte opro- portioneligt med kroppen. Kroppen blev ef- ter i växten. Tecken till att det hade den- na sjukdom, var, att det lade benen / i kors, slutade att gå, ifall det var så för- sigkommet. Började att drägla och bli efter sig. - Barnet drogs under en torva. Tre gånger skulle det dragas under torvan. Det skulle inte vara släkting som gjorde det. Men så vet jag att di skicka efter salver till Dalarna. Det fanns käringar där som kunde bota. Benet smörjdes med den sal- van. IV. Särskilda sjukdomar. "Tôrsk". Barnet fick som vitt "dökött" i munnen. Det kallades för "tôrsk". Det var bra om allt tocke slog ut ur kroppen, för slog det in, så kunde det bli dö- den. En bota det med, att en koka gräd- de och penslade barnet i munnen med den. Det skulle vara söt grädde. Osaltat smör hade en också. "Älta". Det var nô som barnet längta efter - - "dä älta ätter nô - /vara besvärligt/. / Nattgråt. Om barnet var skrikigt om nätterna, så berod- de det på att det inte fick vara i fred för on- da väsen. Benämning /nattskrik/. Den onde kunde komma och skrämma barnet. En brukade tända ett talgljus, så förde en det tre gånger runt barnet motsols. Se'n lekte en med ljuset framför barnet. Hudsjukdomar. Det förekom allt ofta att barnen fick "utslag" på kroppen /utslag, febbrer, kveschler, / "skôrv i håre", "bläkster"/. Nu vet man att inte barnen höllos rena och att di fick både skicklyte och annat för att en inte förstod att sköta dem. Magsjukdomar. Det var mycket vanligare förr än nu att bar- nen fick magsjukdom /magknip/. Barnen fick ligga våta i kläderna och blev kalla, så förstod en inte än en gav dem att äta sådant / som de inte tålde. Hicka fick de också ofta, för att de blev kalla. Men en visste fäll inte bättre den tiden. Benämningar på magsjukdo- mar hos spädbarn /magknip, magvärk/. Sjukdom vid tandsprickning. Benämning på sjukdom som kunde drabba barnet vid försvårad tandsprickning /tannslag/. Ongen blev nästan bårte. Han orkade inte med sig något. Jag vet inte vad di hade för botemedel. Benämning på försenad tandsprickning, som vållade kin- kighet hos barnet /tannsinke/ "Ongen sinker mä tänna". "Ongen har ont för tänner". En gav ungarna något hårt föremål, som de fick bita på för att di skulle få fram tänderna fortare. Kikhosta. Benämning på kikhosta /kikhosta/, på de konvulsiviska anfallen /hostri/. Till boteme- del hade en "mârremjölk" och bröstmjölk, bröstsocker. Detta sista botemedel begagnades / också, när en var förkyld. Man smörjde undersidan av fötterna med ljusstumpar. Epidemiska sjukdomar. De epedemiska sjukdomar, som man kände till på orten fordomdags /mäschlingen, def- teri, scharlakansfeber, vasskôppra, rö hun, pôs-sjuken. Di va så falie å smet- te, disse sjukdomra. Men det var allt dåligt med försiktigheten. Men en gick ju inte gärna till ett ställe som en visste att di låg i någon av dessa sjukdomar och en var rädd att träffa på folk från den stugan. Fruntimren var mest rädda. Karlarna brydde sig inte mycket om att akta sig. Det var far- ligast med scharlakansfeber och difteri. En visste ju att nästan alla skulle ha dessa sjuk- domar, men en var rädd ändå. Scharlakans- feber och difteri var inte så säkert att en var tvungen att ha, om en kunde akta sig för smitta, som mässling, kikhosta och / sådana. Det var lättare att gå igenom alla des- sa sjukdomar som barn, än då en blev äldre. Då ville det till att den sjuke skulle bli frisk igen å gå igenom. Det var vanligt att den sjuke fick ligga kvar i hemmet. Kunde ligga flera i samma familj på en gång. Brukade allt anlita läkare i så- dana fall. Men det blev inte förrän i sista stunden för det mesta. Det var inte något motstånd mot vaccine- ringen. Det var en noga med, för en var rädd för "smettkôppra". Barnmorskan vaccinera, Klockaren kunde också. Övriga sjukdomar och åkommor. "Örnsprång" hade barnet om det var grinigt och tog åt öronen. Spruta modersmjölk i örat. Svart ull med kamfer stoppades i örat. "Har- ull" var också bra att stoppa i örat. Denna sjukdom fick barnet om en hade utsatt det för drag. / När ongen blev hudlös mellan benen, så ströd- de en potatismjöl på hudlösheten eller ock- så tog en "maskmjöl". Var i ögenon togs bort med att en tog spott och kletade runt ögonen eller sprutade på modersmjölk.
Havreodling
Det var mest havre som odlades. En hade av den gamle havern som di brukat odla i for- na tider. Det var bra smala å spetsiga korn. Det var nog blandning, för när det var svårår så fick en skaffa sig från annat håll. År 1867- och 68 var sådana svårår, som en inte fick säden att räcka till utan fick köpa från annat håll. Det var "väschötahavre" som en fick med båtar. Men i vanliga år så såldes havre härifrån. Det gick båtlaster, åt städer- na såsom Karlstad, Mariestad, Lidköping etc. Somliga korn var vita, å, åndra gulaktiga. Man tog utsädeshavre av egen skörd. När havredrösen rengjordes, å en bar havren till magasinet, så tog en av den mängd havre / som en skulle så, å la särskilt för sig. Då hade en utsäde när våren kom. En bruka kalla havern för "svenskhavre". - Mar- ken var mager å så blev inte kärnan så fyl- lig som nu för tiden. Havern blev smal o spet- sig. Det var bra lång borst på den. Det blev mycket halm av den, så var han böjlig i strå- et. Den var mjuk å smidig. Jag vet ingen på trakten som odlar gam- maldags havre. De nya sorterna har ta- git överhanden. En fick styvare strå å tyngre korn. De förädlade sorterna tog helt, överhan- den framåt 1920-talet Havrejorden På ängsmarkerna förekom den mesta hav- reodlingen. Eljest använde man den van- liga åkerjorden med havren omväxlande med andra sädeslag. På riktig havrejord odlade man inte annat än havre. / Sådden Någon gång kunde en få börja att så i slu- tet av april. Det berodde på hur långsam våren var. Under första hälften av maj var det vanliga. När jorden var nog torr för sådd, så började en att harva. Havren å allt som en ville ha moget skulle sås före ###. Åkern plöjdes på hösten. En del sparades på till våren, beroende på vad det var för slags jord. På våren harvades den plöj- da jorden. Harvingen skedde med "bröt- harv". Man började med harvingen vid ett dike å körde ett drag längs diket och i samma drag tillbaka, så ett nytt drag som gick om lott med det första och i samma drag tillbaka. Så reddes jorden undan för undan teg efter teg å dikeslag efter di- keslag. När en hade harvat ett så stort stycke, som, en ansåg ha arbete med att få och mylla ned till kvällen, så såddes hav- ren. / Säskornet togs med till åkern efter middagen. Säckarna lades på långkärran, å kärran ställdes på en lämplig plats vid ändan på åkern. Där hämtades säden i säskorgen allt efter som det tog slut i den. En man sådde å en eller ett par man harvade med harven. Den som sådde ha- de en "såskôrg" att så ur. Han höll i gre- pen på korgen med vänstra handen å såd- de med högra. Det var smala tegar den tiden. Och då såddes tegen över i en omgång. Säden spriddes ut i kastet. Nedharvingen av säden skedde med en en- kelharv. Man hade bara en dragare för den. För brötharven hade man vanligen två dra- gare. Denna enkelharv som kallades "slätt- harv" var lättare än "brytharven". Det var kortare å smalare pinnar å smalare ram- trä. Så var det inte styre utan en länk i bakersta hörnet, som en höll i å / reglerade harven med. Den kallades "löf- telänk" En var inte noga med att säden skulle komma djupt ned. Man for över en gång med harven. Sen fick åkern ligga orörd. Man brukade inte börja vältringen förrän en hade sått allt. Havren skulle vara uppe li- tet, innan en började vältringen. Vältringen gjorde en för att inte "musta" skulle gå ur jor- den å för att det skulle bli slätt för lien. Första sådagen sådde man litet på förmid- dagen, för att säden skulle mogna. Eljest bru- kade en så på aftonen eller fram emot kvällen. Skörden. En fick lov å passa så att inte havren frös mogen. Blev det vinter påń så kunde den bli vit å sen mogen på en natt. När havren var vit, - halv å, ax så var den mogen. Så många karlar i huset som kunde handtera / lien fick ut på fältet, när det led så att en skulle skära. Hustrun å döttrarna i huset el piga fick med å " ta öpp". Det skulle vara en "Öpptagare" efter varje skär- karl. Man använde lie. Den som tog upp hade "öpptagerkrok". Med skära skar man inte. Det var inget redskap att komma fram med. Om en sådde råg i stubbåker, så måste en ta till den för att få med sig det som växte mellan stubbarna. Havren bands till nekar. Om havren var lång så tog en några strån ur neken, lagom till ett band å tog sen neken på mitten, drog till å la- de de båda ändarna om lott å vred ihop dem å stack dem under bandet. Havren ställdes upp till tork på så sätt att en tog två å två nekar. De ställdes mot varandra - så ställde man upp en rad på sex par nekar, det ena paret intill det andra. Inuti snesen blev det sen / en triangel till öppning. Vinden skulle dra genom "snesa". Långändarna av snesen var vända mot öst å väst. Havrens inåkning När havren var torr så började en inkörning- en. Det var att gå å känna efter i smesen, om det var någon fuktighet. Var han torr vid bandet så var det ingen fara att köra in den. Havren å all annan säd kördes på kärra. Det var en kärra med lång botten å två häckar. På små ställen som inte kun- de föda dragare bar man in havren eller man hade en dragkärra å drog in den på. I "Långkärran " kunde man lasta sex å sju snes. Det ena varvet lades på det andra i kär- ran. Det gick inte an att kasta kärvarna hul- ler om buller i kärran, utan de skulle "lâs" som en "lâde" i ladan. Inläggandet i ladan. Den första "floa" lades över golvet med / topparna upp å roten mot golvet. Man pressade neke till neke så att det blev hårt och tätt. Mitt på golvet i havre### ställ- de man en tom silltunna el. dyl. Den lyftes upp allt efter som en lade. Det blev ett hål eller en lufttrumma. Alla "flör" när- som den första började man "lâ" från mot- satta väggen till logbalken. När en skulle tröska, så var det att ta öpp "floa" vid logbalken å följa den ut till väggarna. Två personer hjälptes åt i ladan å en person var på lasset å kastade in. Sist av allt körde en in "böse" eller "ätter###". Den dagen en körde in slutet av havren fick en gröt om kvällen. Den kallades "löktegröt" för att en ha- de "lökta" med havren. I de första nekarna , som lades i ladan, stack man in en kvartersbutelj med brännvin. Vid tröskningens slut så fann en denna. Det var ### att få å skölja ned ###dammet med. / Tröskningen När en hade tagit upp potatisen om hösten å ställt in kreaturen å gjort färdigt allt utear- bete så var det att ta med slagan från väg- gen å börja tröska. Då tröskade ett par man 10 å 12 stör om dagen / en stör = 24 kärvar /. ### då fick slagan gå från morgon till kväll. Se- nast vid 4-tiden på morgonen var en ute på logen o tröskade. En del trodde att sä- den blev drygare, om en tröskade den på morgonen. Att tröska på kvällen var inte bra, för den säd en tröskade då tog tomten vara på. Sedan var den att en skulle ha säden tröskad till jul. All trösk skedde med slaga och på logen. Hos bönderna fanns vanligen inte mer, än en loge. Där tröskades all slags säd. - Vid tröskningen så plocka- de en upp ett par tre stör på en gång ur ### på ### å lade upp dem i ###- ens ända. Man tröskade detta utan / uppehåll. När det var tröskat tog en en ri- va å räfsade axen å stubben av säden å sköv- den till väggen i en ###. 1-4 nekar lades på golvet i ###. De vändes och tröska- des framåt golvet. Havrens användning. Havren användes både till brödsäd å foder. På större ställen odlades även havre till avsalu. Gårdar sådana som Byn, Kalvhagen, Herre- stad och Forsvik sålde stora havre### åt Bergslagen å andra håll. Men havrebrödet begagnades också på herrgårdarna. Om herr- skapet unnade sig rågbröd så fick i al- la fall tjänarna nöja sig med att få havrekaka. Hos allmogen var det ett vanligt bröd både för husbonden å tjänare. Det var ingen skillnad. - Man gjorde "söppa" åt krea- turen, å då blandade man i havremjöl i den. Den tyngsta å bästa havren användes till bröd- säd och utsäde. / Man bakade bröd enbart av havre. De fat- tiga som bodde i stugorna, fick vara belåtna med sådant bröd. Men man blandande sam- man havremjöl å rågmjöl el. havremjöl å bygg- mjöl å bakade blandbröd. Mest bakades tunt bröd som hängdes upp i taket på stäng- er. Rågbrödet hölls för det bästa. Det blev en starck å frisk utav.
Bondens år
Upptecknat av Olga Ekman-Larsson, Hammarö Nedanstående skildring baserar sig på flera gamla hammaröbors berättel- ser. De flesta uppteckningarna är lämnade av Karl Svensson, Hell- torp, född 1862 i Hammarö. Vårarbete När de gula sädesärlorna kom, var rätta såningstiden för havren. Vetet såddes litet se- nare, när jorden blivit var- mare. De som var "lärda" tog jordens temperatur. Den skulle vara +10° när vetet skulle sås. Om björkknopparna innehöll / ämnen till flera löv, var det tecken till ett gott år. Våroxen kallades ångan, som upp- steg på gärdena, när tjälen i jorden smälte. Den kunde ibland vid vinddrag forma sig till under- liga figurer, som rörde sig över marken. Då sade man att våroxen drog över gärdena. (Vårhäxan kän- ner berättaren inte till. Möjl. är det en annan benämning på samma företeelse.) Petter Katt (15 febr.) lade en het sten i sjön, så från den dagen tinade isen lika mycket under- som överifrån. Om isen fick ligga stilla och smälta (om alltså vädret var lugnt) sade man / att "isen rôttna på sjön". - "Om isen rôttner på sjön, så rôttner skörden på marka", hette det. Det var alltså inte bra med lugnt väder i islossningen. Ärtor skulle sås vid "nolavär". För all sådd var det bra, om väd- ret just då var kallt. "Den som sår i pälsen, får skörde i skjorta" sade man. Det förekom ofta att kvinnor sådde. Linet såddes alltid av kvinnfolk Det skulle sås på Urban, Karolina eller Beda-dagen, och då skulle sädesärlan sitta högt. Berättarens mor var så glad, om sädesärlan satt på vedbotaket, medan hon sådde linet. För att vara riktigt / säker på god skörd, lade hon 1-2 ägg i linfrökorgen. Soldat Hult höll på och sådde vid sitt boställe, när det kom främ- mande till honom. Han blev då mycket förgrymmad och ropade "försvinn, försvinn"! Det var inte bra, om främmande kom och störde under det arbetet. (Några särskilda seremonier vid såningen, känner inte berättaren till) Klädseln var den vanliga vardagsdräkten. Blusen eller "bussarongen" var då längre än nu och alltid röd av hemmavävd "allast" (atlas) Om den som sådde, glömde en bit betydde det gravplats. / Han skulle då dö före skördetiden. Elaka käringar försökte ta bort växten men hur de bar sig åt känner inte berättaren till. Man trodde, att det skedde med besvärjelser o.d. "Svammel" var en honungsliknande bildning på rågen. Den som åt av den- samma fick "svammel" (svimnings- anfall) Man säger, att det var sådant som påskkäringarna strök på bröd och åto, varefter de kunde göra sina blåkullafärder. Någon gång på sommaren gick man ut alle man för att "sprenge svammel tå rôgen". Det gick så till att man sprang runt råggärdet uppgivande höga rop. / Beträffande mjöldrygorna har jag ej kunnat få veta mera än att de ansågs giftiga och köptes av apote- karn. En kaka, som legat i julhögen skulle gömmas i sädesbingen till våranden, då den blöttes i dricka och delades ut till alla, som del- togo i arbetet t.o.m. hästarna skulle ha smakbit av den. Efter vårabetets slut var det kalas. Då förekom fläsk (om nå- got sådant fanns kvar sen jul- slakten) potatis, ostkakor, klen- gåsar och brännvin. Runstenen i Hovlanda låg i en åker. Ägaren tog och körde bort den, men kunde sedan inte / få ro, förrän han fick köra stenen till- baka till samma gärde igen. Slåtter och skörd När klövern var utblommad, var det tid att börja slåttern. Som det då i regel var mycket varmt, gick man så lätt klädd som möjligt. Karlarna hade blaggarnsbyxor. Kvin- norna gingo i "sarken och stub- ben". Särken som bestod av över- och nerdel hade långa ärmar försedda med handlinningar. Att man med avsikt lämnade kvar några strån vet inte be- rättaren om, men om så rå- kade ske, kallades dessa strån "sjongerer" (sjungare). / Att börja med hade de s.k. "blålejer" (blåliar) De hade breda blad och voro i färgen blå (antagl. genom härdning) Sedan började man smida liar, som voro smala som knivar. Smederna kunde både smida liar och även laga sådana som blivit avbrutna. När slåt- tern var över, togs lien av orvet och sattes i väggen i ved- boden eller något annat skjul. Vid avmejning fick man ta hänsyn till hur gräset eller säden låg. Man måste slå från det håll, där man bäst kom åt med lien. Sista skå- ren kallades "löktskåra". Den som fick ta upp den sista kärven, skulle bli sist gift. Den sista kärven kallades / "löktneka". Den bands om med många band, så att den inte skulle trasas sönder. Den som tagit upp den kastade den till någon av de andra under ropet "ta haern"! (ta haren) Så kastades kärven från den ene till den andre tills alla "tagit haren". Denna kärve blev julkärve åt fåglarna. Sedan de ätit ur kornen, togs kärven till- vara för att ges åt korna till påsk. Att lägga "nek på rena" var inte bra. (Varför kan inte berättaren säga.) Slåtteröl förekom under slåttern. Den, som ville ha arbetet gjort gratis, bjöd ihop en massa ungdom med liar och räfsor. De kunde då slå hela natten för att på morgonen / då arbetet var färdigt, bli undfägnade med kaffe, klengås och brännvin. Vanl. var det en lördagsnatt, som dylikt slåtterarbete förekom. Löktkalas förekom på hösten, då allt var inbärgat. Då skulle på bordet bland all maten också förekomma åtskilliga "prov" av årets skörd. Berättaren var med på ett sådant kalas då som bords- dekoration förekom: en liten hösåta, en havre- och en rågnek; mitt på bordet stod ett potatis- stånd i en burk. Sedan man ätit blev det dans som varade ända till morgonen. Det var flickor- na, som arrangerade dessa löktkalas. / Tröskning Det fanns gubbar som gick omkring och tröskade åt andra. De skulle ha trösk- skäppa. Det var var 12:te tunna. Sådana karlar kallades ibland för "logubbar". Det är möjligt att denna benäming haft annan betydelse, fast den nu är glömd. När någon kom in på logen, som inte hade där att göra, tog man slagan om halsen på honom och klämde till. Han släpptes då inte förrän han hade skrikit: "Lovisa"! I det längsta ville han inte göra det, men då klämdes slagan till allt hårdare, så att han blev tvungen. Man höll då med en hand i präjel, och med en i hannvaln. / Man tröskade vanligen två. Någon gång fyra. Präjlarna kunde säja: "Snål bonne, snål bonne". Eller: "Sur välläng å salt sill, sur välling å salt sill". Eller också hittade man på något annat som passade för tillfället. I bottnen av ladan lades det understa lag- ret på ett särskilt sätt d.s.k. års- toa. I denna lades "e gömme". Berättaren var med på Mörmo gård, när en sådan gömma togs upp. Den hade lagts av frun själv och innehöll en liten ost, två hårda kakor, en ask smör och ett halvstop brännvin. Det var inlidat i skynken och utomkring alltsamman en tjärad säck till skydd för råttor och annan ohyra. Detta togs in i dräng- stugan där det förtärdes. Det var "löktkalaset" efter trösken. / Fiske Att möta fruntimmer, när man gick att fiska bådade otur. I synnerhet var vissa för trolldomskunskap ansedda kvinnor far- liga att möta. Då, liksom när en katt sprang över vägen, var det bäst att spotta tre gånger. Om notfiskaren länge blev utan fångst var det klart att nota var förgjord. Man gick då i land och gjorde eld samt "drog varme gömmen pôsen". Innan man for ut, såg man noga efter att ingen stoppat något i "kärskorne", utan det skulle vara rent. Var det riktigt förgjort, kunde det hända att fiskaren fick binda om hela "feskmjärden" på noten. Det var i den det onda satt. På vissa fiskplatser fick man inte tala. Inte heller fick man bullra och föra oväsen sen solen gått ner. / Kristihimmels- färdsdagen var första metaredagen. När enbusken ryker, leker braxen. På lussedagen sattes lakryssjorna ut. När rågen går i ax, leker mörten. Lucia Vem Lucia var, hade ingen reda på. Bruket med lussebrud inkom här på 1870-talet. Den första lussebrud som berättaren såg var en flicka, som varit uppfostrad i berättarens hem och som, sedan hon flyttat därifrån, kom till dem en lussemorgon med kaffe och lussekattor (figur) som sågo ut så här (alltså inte av den typ som bakas här nu x) Hon hade särken utanpå kläderna, ty lussebruden skulle alltid vara vit. Hon skulle sjunga psalmen: "Av himlens höjd oss kom- met är", men sjöng fel och sa: x) Hur se de nuvarande ut? (fråga i marginalen) / "Av himlens höjd jag kommen är". "Käre barn", sa far i huset, att inte du stanna där då?" Tidigt på lussemor- gon tröskades. I äldre tider höll man före, att trösken skulle av- slutas den dagen, så att den i "årstoa" väntande gömman skulle bli ett bidrag till förplägnaden på lussedagen. Tidigt på lussmorgonen skulle korna ha "gobeten" Under det man gav dem denna skulle man säga: Ät väl å trivs väl. Kötte på reva å margen i bena. Ta lusse i otta! En numera avliden hammaröbo berättade att på lussedagen skulle jul- grisen slaktas. Sedan grisen blivit stuc- ken, kom far i huset ut med en eld- / brand med vilken han gjorde ett kors på grisens sidor. Då skulle det gå lättare att skålla densamma. På kvällen kokades den s.k. "hackmaten": lungor, lever, hjärta samt "stecke" (den bit av halsen, där man stuckit djuret.) Så komma grannarna (som kanske inte själva hade något att slakta) med en brödkaka, trädd över armen, för att doppa i grytan. Så tog man upp av hackmaten och skar i ett stort träfat. Man höll sovelbiten i ena handen och brödbiten i den andra. Då och då sköljdes maten ner med en sup. Då förekom siktbröd vilket var en sällsynthet. Åt tomtarna skulle man då liksom vid jul sätta ut av välfägnaden. / Husdjur Någon bestämd dag, då korna skulle ut, vet inte berättaren om, men vissa försiktighetsmått skulle vidtagas. För att de inte skulle få ont i bena, skulle de stiga över stål. Man lade därför en kniv eller en yxa jämns med tröskeln. Vallpojken fick mat och litet kläder. Det var mest fåren, som måste vallas i skogen. De övriga kre- aturen gick mest hemma på gärdena, där det fanns gärdesgårdar. Jakt Bössan blev "skämd" om man sköt kattor. För att få bössan träffsäker stöptes bly i bösskolven. Ingen fick säga "löcka te", när man gick på jakt. Det tog bort jaktlyckan. Käringmöte undveks.
Gudar, vattenväsen, skogsväsen, jättar, tomtar, spökeri, kloka, varsel om död, väderleksmärken, skatter, kyrkor, kyrkklockor, präster, visor, ortnamn, död och begravning, husdjur, husdjurens sjukdomar, påsk, vårhalvåret, hösthalvåret samt himlakroppar.
Vi vart tesagde att vi skulle spûtte i vattne före å ätter vi lôga ôss, för necken ho mor kasta e avbrûta nål i vattne "a sa" Näck. Nack stål i vattne mor di va en nåletjyv Feck e már som di hade vûre borte mä se Näckken ätter säx månar, da fôlongen feck liv, blev fôlongen brokete.
Brödet och dess tillredning No 16.
Värmland, Västra Emterviks socken. Brödet och dess tillredning No 16. Ordet Baka. Brukas endast om brödtillverkning, ”Bak brö”. Man ”stekt vännpannkak”, ”stekt vaffler” o. s. v. Gällde det för kvinnorna att komma nära elden vid t. ex. spinning användes uttrycket ”tôk ihop säj mä spinnrockan ve spisen”. Allt arbete med brödtillverkningen inrymmes i ordet ”bak”. De dagar man bakade kallades ”bakerdager”. Man bakade vår och höst. Man angiver icke någon bestämd dag. Under dessa ”bakerdager” bakades anda till 30 tjog ”tönn-bröd”, d. v. s. / hårt utkavlade tunna rågkakor, hålbröd, vilka hängdes på ”bröspett, bröjaL” i kökstaket eller i taket i ”kôven.” Årets tredje storbak var ”jul-bake, vilket gjordes i god tid före Lusse. Dessa uttryck förekomma: ”baking, ha baking fôr säj, fa ha bak, bak ä faLet.” Man ”gjord Lussebak.” Yrkesbagare bosatte sig här i början på 1930-talet. Som en märkvärdighet berättas att på 1870-talet hade en yrkesbagare slagit sig ned i den gamla tvåvånings byggnaden invid Östra Emterviks kyrka. Bönderna i Västra Emtervik brukade vintertiden gå över isen till först- / nämnda kyrka för hos denna bagare köpa kaffebröd sedan de besökt gudstjänsten Socknens bagerska var Anna Rydberg, ’Anna på Boställ’, död för omkring 20 år sedan. Eljest kunde man ta ”hjälpkäring” från någon granngård. Till jul bakades: grovkak, grannkak, vörter (utan jäst) samt något ”småbrö” d. v. s. sockerkringler och skôrper. Allmänt om brödet. Uttrycket ”gussjLån, gussjLåna ” användes om all mat. ”Dä finns int gussjLån i huse.” ”Farfar va sô rädd ôm brösmôLan. Dä sôm bLe övver skull gömmes te / näste mål.” (yttrande av Betty Andersson) Gamla på undantag skulle ha ”brö-föa” av den som övertog deras gård. Ordspråk: ”Bätter brölös än rålös.” ”Små smôLer ä og brö.” ”När musa ä mätt, ä mjöLe beskt.” Uttryck: ”De har allt marg i bröföa.” Dä va jämt han hadd bröföa” (behövde ej tigga) ”Drängen ä harL i maten.” Till god sed och uppfostran hörde, att barnen skulle vara tysta under måltiden. Maten skulle tysta munnen: ”Lätt maten tyst mun.” / Benämningar på bröd och delar därav: Se ovan, ”en bröbet, en kakbet, e brösmôL, bröskav, bröskalken (sista biten av limpan), inte e brösmôL igen (alldeles slut) ”farsk-brö”, gammalt brö med mögel sades vara ”bårtmugga”. För hårt jäst = fôr hart jäsat. Kladdigt bröd ”hadd ståLrann”. Det yttre kallades ”skôrpa” och det inre ”inmät”. Brödsorter: ”Limp, kak, hôLkak, grannkak = av siktat mjöl, användes till ”kLengås”, ”havverkak” var stora och tunna, rullades på spett när de skulle in i ugnen, där rullades de ut och under stekningen vändes denna kaka / med kakfjöLa”. Bakugnen: Bakugnen var murad i den del av muren, som vände åt ”kôven”. Storleken har sagesmännen svårt att uppgiva. ”Den va så stor att en kônn krype in å lag’en.” Ugnens tak kallas ”bakomsvaLve” och ugnens botten för ”bakomsbôtten”. Någon lucka för öppningen fanns ej. Ugnens bredd kan gott uppgivas ”va en meter”. Utanför ugnen och något lägre än ugnsbotten var ”gruva”. Till vänster om ugnsöppningen en öppning inåt ugnen kallad ”gluggen”, ”lys-gLuggen”. Genom denna påfylldes ”lyse”, torrved, under stekningen. Även denna / öppning saknade lucka. Ugnsöppningen kallades ”omshôLe”. Längst in i valvet ett hål, rökfång. En del av röken gick ut genom ”omshôLe” och upp genom kupan. Gjordes ett uppehåll i stekningen ”slängdes kôLa övver bôtten fôr te hôll’en varm”. ”Ve brer ut gLöran sô ommen tar igen säj.” Var ugnen för varm, ”fôr brännhet”, kastades grovt salt över ugnsbotten. Redskap: ”kakbôtten”, rund träskiva med meterlångt skaft. ”kakfjöLa”, avlång träskiva med / meterlångt skaft. Användes att vända brödet i ugnen med. Med ”kakbotten” fördes det ostekta brödet in i ugnen. ”raka”, en mot ett halvannan meter långt skaft vinkelrätt järn, varmed glöden rakades ihop. ”sopa”, i en rund järnring, fastsatt på ett cirka 1 ½ m. långt skaft träddes stadiga kvistar av tall. De ovan ringen uppskjutande tjockare delarna av kvistarna böjdes mot skaftet och bands fast med snöre eller envidja sålunda: [Illustration.] / Veden och uppeldningen För uppeldning av bakugnen användes ”langve” (långved), alltid barrved, som sprakade. Det skulle vara ”grova träd”, d. v. s. större vedstycken. Till lysved användes också barrved, ”småve”, d. v. s. finhuggen ved. För tändningen lades först ”ett tvar-trä”, på detta stickor av töre. Sedan dessa tagit sig ”kastades ve’n in” i ugnen. När man eldat tillräckligt länge och fått en stor hög av bränder, rakades dessa ut över ugnsbotten för att ”ommen skull ta säj.” Attiralj för stekning, annat slag. ”Hastbak” kunde förekomma, varvid man inte gjorde sig tid med att / elda upp bakugnen. En vanlig stekpanna fylldes med deg och sattes i ugnen i fyrspisen; tidigare en trebenspanna i den öppna spisen. Kokspis, = ”fyrspis”, kom i bruk i sagesmannens hemman omkring 1907. Upplysning om tidigare spisar finnes. Våfflor, = ”vaffler”, stektes i ”vaffeljärn”, med långt skaft, vilket lades på glöden i spisen. ”Pannkakslaggen” var en panna med låg kant. En dylik panna med ben och vridbar panna finnes i sagesmannens hem. Konstruktionen av denna vridbara panna, som uppgives vara en utmärkt stekpanna framgår av denna skiss: / [Illustration.] vridbar stekpanna tvärkryss av järn med påsatta ben. I krysset en nabb genom pannans botten, som angives genom streckning Då elden var ojämn i den öppna spisen, fick man jämn stekning genom att med trästicka vrida pannan allteftersom elden tog. Trebenshäll för brödstekning I Linus Brodins ägo finnes en gjuten järnhäll på tre ben, cirkelrund, för stekning av bröd i öppen spis. Den har i stort samma utseende som fig. 4 i häftet men av dessa mått: hällens diameter 41 cm; tjocklek 8 mm; benens längd 16 cm, och med en tjocklek vid basen av 3 cm. Dess genomskärning framgår av följ. / skiss av trebenshäll: [Illustration.] ben i genomskärning hällen sedd underifrån årtalet ”A. 1773” ingjutet i hällens undersida Föremålet, från södra delen av socknen, har gått i flera händer innan nuvarande ägaren erhöll den som gåva. – Pannkaka, s. k. ”rårevs-pannkak”, vari ingår riven, rå potatis, stektes i vanlig stekpanna Bakskiva – bakbord. Då sagesmannen, Betty Andersson, var / 20 år gammal skaffades en bakskiva till huset, alltså 1884. Därförut bakades på ena ”slaget” av slagbordet. Degen gjordes i ordning kvällen före ”bakerdagen” i ett ”baktrôg”. Den arbetades med händerna, ”de knôdd degen”. Bakerdagen började i regel kl. 3 på morgonen. Då började man med att ”vri dägen” och vid 5-tiden började man ”te bak ut”. Under jäsningen breddes degen över med ”ett bakskynk å en filt”. Jästen erhölls, då man bryggde dricka. ”Dä sôm sjönk te bôtten togs tevara å fôrvardes i träkôlla.” Denna förvarades i källaren för att hållas kall. Hade man inte jäst, lånade eller tiggde man / sig fram. I detta sammanhang berättade sagesmannen att då man lånade eld ”tog en varmen i e bLöt tras”. Mjölet förvarades i en binge i ”boa”. Det bars in med tråget. Redskap: ”En slätt-kavvel, en krus-kavvel, kak-pecken, kôrvhorn för hålen i hålkakan. Särskild skrapa för degtråget har ej funnits Sagesman för ovanstående, där ej annat angives, änkefru Betty Andersson, Kisterud, f. 1864. uppväxt i en storbondegård. / Sagesman för efterföljande fru Britta Nyström, Hensgård, f. 1873, uppväxt i ett småbrukarhem. Hon har samma benämningar på bak, redskap o. dyl. som ovanstående Dessa avvikelser noteras: Bakugnen, ”bakommen”, var alltid i ’kôven’. Den var mindre, ½ m. lång, ¾ m. bred. Ingen lucka, men då den ej begagnades sattes en plåt for ”ômshôle”. ”De rätt en plåt fôr.” Medan ugnen var varm efter stekningen torkade, ”skrädde”, man havre i den. ”De tôppskrädd te skrämjöl.” Av detta mjöl bakade man ett särskilt bröd, ”havverbrö”, vilket / åts som sovel till potatisen. Under det havren torkade i ugnen fick den röras om: ”De kar mä raka.” De olika bakugnsdelarnas namn: ”Omsvalv, omsbôtten, omshôL, lyshôL”. Man eldade ugnen ”ett par ommer”, d.v.s. med ett par brasor. Ugnen skulle bli ”langvarm”. ”Te börj mä ä han int bra i årning, – han ä bätter senna.” Röken gick fram genom ugnshålet ”å ôppet ommen”, d. v. s. genom kupan. En småbrukare bakade flera gånger under året än storbonden: ”En småbruker hadd int sô mö å bak tå.” / Storbaket för året var julbaket. Man bakade ”knäckebrö, limper, grannkak, hôrdasskak”, d. v. s. vardagsbröd. Sagesmannen reste 1903 till Amerika; det året fanns ej spis i hennes hem. Varsel: Ôm kaka trell tå kakbôtten skull dä spörs dött. Ôm ho vänd säj, skull dä bli i släkta. Den sista biten av limpan kallades ”limpskalken”. Det bröd, sôm inte jäste blev ”kLaddet”. Glohopper. Ibland var brödet så utgånget att man nödgades steka innan degen jäst upp. Dessa bröd kallades ”gLohôpper”. Förleden torde vara / glor av glöd. Man kunde också få så dålig jäst att ett helt bak blev till sådana ”glohôpper”. ”Dä ble glohôpper tå alltihop.” Upptecknaren Brodin, född i denna socken, fadern gästgivare i hemmanet Berga, minnes ej annat än järnspis i gästgivaregårdens kök. Hans mor brukade steka ”glohôpper” ovanpå järnspisen. Detta före 1900. Redskap: ”Kavveln” av två slag, en ”slättkavvel” med ett handtag, och en ”kruskavvel” med två, rörliga handtag. I äldre tider fanns även kruskavle med fasta handtag hade sagesmannen hört. / ”Kak-pecken”, såg ut: [illustration] av trä med inslagna spik. ”Rullpecken”, träkavel med spikar för tunnbrödsbakning ”Raka”: en träkloss med långt skaft ”Kakbôtten”, rund träskiva med långt skaft. ”KakfjöLa”, avlång träskiva med långt skaft. ”Sopa”: ett langt skaft med träklyp. I denna sattes björnmossa, vilken man ”batt te mä via”, d.v.s. en envidja. ”Dä va e kLyp mä e vihank.” – Ovan nämnda ”grannkak” bakades av fint siktat rågmjöl. Helgdagsbröd och kalaskaka. / Sagesman för ovanstående Britta Nyström, se ovan. – Sagesman för efterföljande fru Betty Andersson Sädesslag och mjöl: Råg, havre, vete. Mest använde man sammalet havremjöl och sammalet rågmjöl. Till bättre bröd, ”grannkak”, ”finkak” använde man samsiktat rågmjöl. Var det ont om råg drygade man ut med skrä-mjöl, av havre, till ett bröd som kallades ”havverbrö”. Bröd av rågmjöl kallades gemenligen ”rôgbrö”. Den säd, som användes till bak, / kallades ”brö-sä” till skilnad från utsädes, som kallas ”säs-korn”. Under tider av missväxt – sista svåra missväxtperioden var 1867–1868, anskaffades både utsäde och brödsäd från Västergötland via Karlstad. Under ovan nämnda missväxtperiod hette sockenadjunkten i V. Emtervik Alfred Unger. Han hade fått ett arv genom sin hustru och för dessa pengar inköpte han spannmål i Karlstad och hela socknen. Vete odlades i bygden först på 1870-talet. Sagesmannen minnes att hennes mor hade köpte vetemjöl, troligen i Karlstad, och bakade vetekringlor, som förvarades i / I låda i skåpet. Detta var 1868. Sagesmannens piga, född i Ekshärad, meddelade att i hennes barndom, omkring 1900, var det i den socknen två fattiga gummor, som bakade vetekringlor och gingo omkring i gårdarna och sålde. När man kastade säden med handskovel i V. Emtervik fick man i första hand två kvaliteter säd: ”lättkorna”, gavs åt kreaturen efter förmalning, samt ”de bätter korna”, som blev brödsäd och utsäde. Den sämre sorten kallas också ”slösä’”. Man kunde också baka av mjöl efter slösäd. Detta mjöl kallades ”såmjöl” och brödet ”såmjölskak”. / Man skiljde på ”grannkak”, kalasbröd, och ”hôrdass”-kak”, vardagsbröd Kryddor: Förutom salt användes ”kummin” även kallad ”kôm”, vilket skördades av husmodern, anis, ”pommeransskal” till skorpor, ”vörter” till julbrödet, ”fängkål”, kardemumma i veteskorpor, russin till julkrans och julkuse Surrogat: Sagesmannen minnes ej nödåren på 1860-talet, då bark förekom (enligt uppgift av Brodins morfar, född 1824, död 1911) men berättade om ärtmjöl – ”artmjöl”, samt potatis såsom utdrygningsmedel i bröd. / Deg och jäsning Ordet deg uttalas ”däg” och ordet jäst uttalas i vissa sammansättning ”äst”. Man sade sålunda ”dägen äser”, ”dägen ä äst”, alltså färdig. Om säden stått och grott på åkern på grund av dåligt bärjningsväder ”bLe dä rann” i limpan. Denna rand kallades ”dägrann”, ”ståLrann”. Dålig jäst förorsakade ”deget brö”. Degen sattes på kvällen. Man sade, att man ”knôdd dägen”. Första bakardagen började man vid 3-tiden med att ”vri ôm dägen”. Det ljumma vatten man använde vid knådningen kallades ”knô- / spa”. Saltet ”kastades ôpp i trôge”. Jästen rördes ned i degen. När degen ”vres” hade man samma sorts mjöl som vid knådningen, men när man kavlade ut den hade man ”bättre” mjöl, därför att brödet skulle se finare ut. Degen vreds och knådades med händerna tills den blev ”lagom harL”. Efter knådningen fick degen stå i tråget och jäsa, varvid tråget ställdes på ett varmt ställe. Den utbakade kakan lades likaså på ett varmt ställe, på ett sofflock, vilket klätts med filtar, en fäll, eller dyl. och över denna ett / lakan. Köpjäst kom till bygden omkring 1875. Därförut var man uteslutande hänvisad till den jäst som man fick vid brygden av dricka. Den finaste jästen fick av skummet, detta kallas ”frô”, och sekunda jäst av bottensatsen. Jästen förvarades i en liten träbytta. Bakningen I allmänhet var man 3 person vid storbaket, två som ”baka ut” och en vid ugnen. Den som bakade ut tog deg med händern ur tråget, ”knôtrôge”, arbetade degen i mjölet tills den blev lagom hård. Sedan rullades den i längder, / armtjocka, och en sådan ”längd” skars med kniv i lagom stora ”kakämn”, vilka kastades åt sidan med vänsterhanden efter som man skar av. Därefter tog man ett ämne, klappa ut detta med höger hand med vänsterhand hela tiden formade kanten, kavla sedan ut med slätkaveln och sist med kruskaveln. Resultatet blev en vanlig kaka som med händerna lades på ”kakbôtten” och bars till en varm plats, där kakorna fingo ligga omkring en timme. Ämnena till tunnbröd skars mindre, klappades först ut med handen, sedan ämnena legat på jäsning, Sedan man kavlat ut dem med / kruskaveln på ena sidan vände man kakan med samma kavle på så vis att man ”käckte” tag i kakans kant och svängde den över. På samma sätt gjorde man då kakan var färdigkavlad med ”kruspecken” och man skulle flytta den över dit den skulle. Man satte ”pecken” hårt i kanten och rullade kakan runt kaveln. Dessförinnan hade ett mitthål gjorts med ett ”kôrvhorn”. Den utkavlade kakan låg ”på ätteräsning”. Man ”bak ut ämna” – även ”klapp ut ämna. Stekning Den som stekte hade en kortskaf- / tad ”kakbôtt” och en långskaftad. Tog kakan på den förstnämnda, ”pecka” kakan med ”kakpecken”, förde den över på den långskaftade kakbotten och in i ugnen. Man börgade med att lägga kakorna längst in i ugnen och fortsatte med läggningen till långt ut mot ugnsöppningen. Man fick dock ej lägga för nära ”lyset”. De som komma närmast ”lyset” fick vridas runt med ”kakfjölen” för att ej bli brända. För att få limporna vackert bruna strök man över dem med vatten. Fjäder användes. Var det riktigt ”grannlag” hade man sirap i vattnet. / När kakan togs ur ugnen borstades mjölet av med ”vespen”. De stekta bröden, kakor och limpor, bars till matboden, ”boa”, och lades ner här i en större trälår med lock, kallades ”arka”, Denna kunde klädas in med vita tygskynken. Tunnbrödet hängdes omedelbart efter stekningen på stänger i ”kôvens” tak för att torka. Efter grundlig torkning har bars även detta bröd till visthusboden och lades ned i en lår. Allt bröd räknades i tjog. I vardagslag lades brödet direkt på bordet. Vid högtidligare tillfällen på en ”brökôrj”. Diverse om bröd Sagesmannen såg tårta första / gången vid 18 års ålder, således omkring 1882. Det speciella begravningsbrödet var ”klengås”. En ”grannkaka” beströks med smör till sin halva tjocklek och ovanpå smöret lades nästan lika tjockt med finriven, hård mesost, kallad ”sann-ost”. Kakan klövs sedan (rättare delades) i fyra delar och åts med kniv utan sovel. När den åts rök den torra mesosten omkring de ätande. Klengås serverades även vid bröllop och andra kalas, obligatorisk vid begravning, ”gravöl”. Seden förekommer ännu trots smörbrist. Knôtterkaka. Skrapet ur baktråget rördes upp / i vatten med jäst och av degen bakades kakor, vilka kallades ”knôtterkak”. ”Lokak” [lokak f ´litet bröd som rullades ihop i hast och gavs åt barn vid bakning´ R Broberg kompl 1954] kallades de små bröd, varmed barnen undfägnades under bakardagarna. Lussekatt. Vid julbaket bakades av bästa degen ett bröd i form av en katt med ben, rumpa och huvud och med russin eller pepparkorn till öga. Enligt sagesmannen var detta ”gammal sed”. Småbröd De enda småbröd sagesmannen kunde minnas voro: pepparkakor (sent datum) sockerkringlor och kryddskorpor, (äldre datum) samt ”hjortronsbrö”. Dessa voro tydligen ett / speciellt bröd för denna bygd, formen var ett löv, förekommer ännu efter gammalt recept på alla kalas i hela socknen. Denna form. [Illustration.] Kyrkbröd I en näsduk lindades in åt barnen en sockerkringla och ett par sockerbitar. Till julottan hade man rikligare förning med, även för de äldre och efter gudstjänsten brukade man samlas i gården Sela, mellan kyrkan och sjön, där brännvinsförsäljning förekom, och kalasade på matsäckarna. Paltbröd bakades av blod från alla djur, som slaktades, och rågmjöl. Bröden voro i kakform med hål. Efter stekningen hängdes de upp / på stänger i ”kôven” för torkning. Förvarades sedan i visthusboden, oftast hängande på stängerna. Åts med stekt fläsk och flott, men också med potatiskorv, ”jorLäppeLkôrv”. Anses ännu i dag vara mycket gott. Julhög I upptecknaren Brodins barndomshem i denna socken och Berga hemman var det sed att varje medlem av familjen samt tjänstefolket skulle ha var sin julhög av bröd. Dessa lades upp på ett med lock överlagt stort bord i finrummet, där de skulle ligga till trettondagsaftonen. Den av tjänstefolket, som fick ledigt för hemresa under juldagarna, fick ta sin / julhög med sig. Bröden till julhögen bakades vid julbaket precis lika många bröd som det skulle bli högar. I varje hög fanns följande bröd: 1) käringen och gubben, bakade av pepparkaksdej, ögon av pepparkorn [Illustration.] ”Käringen och gubben” ungefär 15 cm. höga. 2) kusen, av vetedeg, spiralform, russin i mitten [Illustration.] 3) katten, av vetedeg, solkorsmotivet sålunda: [Illustration.] med russin i varje ögla. 4) bocken, av pepparkaksdeg, samma höjd som käringen och gubben. / Måtten till nō 1 och 4 voro gamla, troligen från min mors hem i denna socken. De voro gjorda av plåt. Särskilt viktigt var det att högarna icke fingo röras förrän trettondagsafton, då bröden voro så hårda, att de fingo blötas i kaffe för att man skulle få ned dem. Sagesmannen Betty Andersson hade hört av ”de gamla” om dylika högar, men i hennes hem hade de ej förekommit. Att seden i Brodins hem dock är från denna socken, är visst. Under talet om denna detalj meddelade Betty Anderssons piga, tidigare nämnd, att julhög förekom i hennes hem i Ekshärads socken. Hon berättade att högen var myc- / ket stor och innehöll ”olika sorters bröd”. Närmare detaljer lovade hon efterhöra av sin familj. I detta sammanhang berättade hon följande: Bröd åt råttorna. I samband med julbaket bakades i hennes hem ett bröd, som lades ”i halmen“ i ladan åt råttorna. Det lades ut samtidigt med grötfatet till tomten på julaftonen. Klimp. I Västra Emterviks socken användes s. k. ”krôftninger”, d. v. s. klimpar av vetemjöl och vatten, kryddat, sammalet och spad, vilka åtos i ”sô”, d. v. s. fläsk- eller köttspad. Förekommer ännu. / Komplettering III Vännpannkak = pannkaka stekt i stekpanna på spisen (eller i spisen). Den vändes med kniv, sedan den blivit stekt på ena sidan. Till skillnad från ”tjåck-pannkak”, som stektes i bakugn, vändes ej. Brödspett = bröjaL Klengås. Ursprungligen namn på den smörgås, som bjöds på, då man kärnade. Medan moran ältade smöret i fatet tog hon smöret med träskeden och klenade på brödet med skeden. Namnet har överflyttats sedan på den fest-smörgås, som bjöds på vid ”jäst-bô”, = lika med / begravning, lustigt nog, Brödet var ”finkak”: en fjärdedels kaka. På brödet lades tjockt med smör, omkring 1/3 av brödets tjocklek. Detta skulle helst klenas ut med en träsked. Över smöret sållades finriven ”sann-ost” till halva smörets tjocklek. Obs kakan delades i fyra delar med skarp kniv sedan smör och sandosten kommit på. Den, alltså smörgåsen, fick sålunda fina, jämna smörkanter. När sandosten kommit på kakan tog man ett litet såll, som användes vid siktning av potatismjöl, ”stärkels”, ”stärkels-mjöL”, plattade till med sållet och ka- / kan fick ett rutigt mönster. Detta var särskilt fint och noga. Lysved, mask. Tappskrä. Ofta hade man inte råd att skräda själva kärnan av havren, utan tog endast toppen av kornen. Glohôpper. Oftast utbakad av rågmjöl, ojäst, halvtjock. OmsvaLv, ej omsväLv. ”Äsing”, ätteräsing finnes. Jag fick ordet i annat sammanhang härom / dagen av Johan Nyström, Änghagen, Hensgård, född 1871. Vi talade om socker som födoämne och Johan sa: ”Sockre äser på (i) kroppen” / Utdrag ur brev från Linus Brodin, V. Ämtervik, den 2 maj 1947. Den vridbara pannan: Enligt vad jag nu vet har denna vridbara panna varit mycket vanlig här i socknen. Även om den nu alldeles är försvunnen utom två exemplar. Den begagnades i den öppna spisen och var vridbar därför, att man fick maten ordentligt stekt. Tog elden för hårt på någon kant, var det bara att vrida pannan på sin tapp – medan benen voro stilla – och fick sålunda jämnare stekning. En "snygg och relativt ren sådan panna användes för att steka fläsk och potatis, pannkaka samt att smälta finare fettämnen såsom ister och talg, vilka fettämnen något saltats. I en sämre och mindre dylik panna smälte man "uL-ister", d.v.s. sämre fettämnen och osaltade. Ul-ister kunde vid smältningen vara ankommet. Det användes för smörjning av skodon och all slags "smorning av åkdon, redskap, seldon och dylikt. Pannan sattes – det vill säga den större och snyggare – direkt på bordet med det stekta. Tallrikar kom ej till användning. Du frågar om "läfsor". De kallas här "glohopper" och stektes på "halla", d.v.s. direkt på spishällen i den öppna spisen. Dylika tillfällighetsbröd åtos varma. De voro ojästa och i kallt tillstånd synnerligen hårdätna, berätta de gamle här. / Trebenshäll från V. Emtervik, Värmland. Denna bakhäll av järn motsvarar den av Olaus Magnus avbildade järnplåten, lagd över en trefot (se fig. sid. 5). Foto Linus Brodin, Landsmåls- och folkminnesarkivet. [Illustration (foto).] / Med reservationer för dylika egenheter i Olaus Magnus’ skrivsätt och efter jämförelser med andra samtida källor kan man otvivelaktigt ur Olaus Magnus’ skildringar utröna den svenska brödkulturens grunddrag vid medeltidens slut och nyare tidens början. Olaus Magnus framhåller i bok XIII kap. 13 hur jordens alster skifta efter landskapens och luftstreckens beskaffenhet. Ju längre man kommer mot norr, ju mindre givande blir vetet. Mot söderns vete, som Olaus Magnus värderar som den förnämligaste brödsäden, sätter han nu för svenskarnas del rågen. »Svearna eller svenskarna ha fått en ofantlig rikedom på vete, men ännu större rikedom på råg (sed maior siligines est concessa)». Att Olaus Magnus uttrycker sig på detta sätt överensstämmer med hans tendens att överdriva och spetsa till sina uppgifter. Av andra, tillförlitliga källor veta vi, att någon rikedom på vete ej var för handen i den tidens Sverige. Men givetvis är det riktigt, att tillgången på råg var åtskilligt större än tillgången på vete. Fortsättningen i kap. 13 ger en vidare överblick, som — om man bortser från uttryckssättet — rätt väl svarar mot vad vi känna från annat håll: »Såväl östgötar som västgötar nyttja korn och havre; genom gudomens mildhet finnes en aldrig sinande tillgång härpå, både / [Illustration (foto).] Stekpanna, vridbar kring en järnnagel i pannans centrum. Från V. Ämtervik, Värmland. Foto L . Brodin, Landsmåls- och folkminnesarkivet. / [Illustration (foto).] Brödhalster, vridbart, från Gällivare socken. På dylika halster har ännu i sen tid bakats ett primitivt bröd, halsterileipä. Gällivare hem- / [Illustration (foto).] Film nr 5609 Trebenshäll, använd vid gräddning av bröd. Linus Brodin, 1946 / [Illustration (foto).] Film nr 5610 Trebenshäll, använd vid gräddning av bröd. Foto: Linus Brodin, 1946 / [Illustration (foto).] Film nr 5611 Stekpanna, vridbar på fot, tre fot. Linus Brodin, 1946 / Västra Ämtervik, Värmland Linus Brodin (ULMA 18494)
BONDENS ÅR.
Till Västsvenska Folkminnesföreningen och Karlstads-Tidningen Undertecknad sänder härmed bidrag till hembygdstävlingen över ämnet "Bondens år". I bidraget har jag försökt så mycket som möjligt att ej upprepa, vad jag tidigare upptecknat för Västsvenska Folkminnesföreningen. Materialet härstammar huvud- sakligen från Övre Fryksdalen och utgör gamla (numera delvis av- lidna) personers berättelser om äldre tider. Åtskilligt, som ej direkt sammanhänger med bondens gärning, har medtagits. Vallarna den 28 mars 1942 Högaktningsfullt Oscar Olsson Adr.: Vallarna, Badabruk. / TOM SIDA / "BONDENS ÅR." Bidrag till pristävlan av V.F.F. och Karlstadstidningen år 1942. (Huvudsakligen från övre Fryksdalen) Första maj. Om detta begrepp för nutida människor innebär övergången till en trevligare årstid ("våra lekars vän"), lade säkert våra fäder för ett å två hundra år sedan eller tidigare en mycket mera mångsidig och allvarlig innebörd i nämnda årstids inbrott. Allting annat fick underordna sig den allt dominerande matfrågan. Om vi utgå från det- ta faktum,kunna vi lättare förstå de gamles märken, sedvänjor, ja, t.o.m. trolldom, vilken ofta sattes i stället för vetenskaplig förklaring (som saknades) på de företeelser som mötte i livet. Första maj var en efterlängtad vändpunkt. Man beräknade, att kre- aturen skulle vara framfödda vid den tiden. Detta betydde, att matfrågan kom i ett bättre läge. Det betydde även, att det an- strängande arbetet med anskaffning av nödfoder fick upphöra. Detta senare: att samla lavar, mossa, bark ( "gå i skavskog"-Den som tog savbark av tall, "gick i skavskog") gjordes dock utan knot, vilket framgår av följande ordstäv: "Arton veckor slinker snart, sa kä- ringa, då hon gick i skavskog på annandag jul". Men om våren blev sen, blev nöden större. Genom märken och iakttagelser sökte man på förhand få klarhet i hur det skulle bli. "Så mycken snö som det är på taken vid Vafferheljen (Marie Bebådelsedag), så mycken snö är det i skogen den 1 maj", hette det. "Kyndelsmässolèn (-tö) och Valborgsmässoplågan" är ett annat märke, som syftar på samma sak. Följande, "Som Vaffernyet gör jag tre, sa finnen", bådar tidig eller sen vår. / Husdjurens skötsel inne. Innan vi följa "fegossen" till markerna, torde det vara rik- tigt att ta del av husdjurens skötsel i stallet. Denna försiggick enligt bestämda regler, för att ägaren skulle ha "tur" med sina djur och mycken nytta av dem. Man fick således ej "slå en ko med 'vriden vidja', ty då tog hon sig ej med kalv." Man skulle undvika att byta kreatur, men om man bytte, skulle man ge lite pengar emellan, för att få tur med djuret. Då ett fäkreatur köptes, skulle man, för att djuret skulle trivas, hålla en eldbrand under näsan på detsamma och säga: "Det är lika varmt här, som där du kommer ifrån." Då en ko kal- vat, fick man ej tala om det genast för främmande, ty då kunde de "skämma" kon. För att skydda mot dylikt, skulle mjölken från densam- ma täckas över, då den bars in från ladugården. En gumma i E-d bruka- de även av samma orsak fästa en stoppnål med vidhängande garnända i mjölkbyttans ena öra, då hon mjölkade, ty "stål" skyddade. Första gödselrukan efter nykalvad ko skulle sättas på utsidan väggen mitt för kon, som kalvat. Man fick ej göra rent och skotta ut gödseln i ladugården på kvällen, ty då "skottade man ut lyckan". Över dörren till ladugården var ett kors anbrakt. Det skulle skydda djuren "för ont". På ett ställe i berättarens hemtrakt gjor- des detta kors av tjära. Kvicksilver i tröskeln kunde även bevara husdjuren för ont. På ett ställe i E-ds socken rev man för omkring 50 år sedan ett gammalt häststall. Man påträffade då i tröskeln till stalldörren en flaska med lång och smal hals, och som innehöll kvick- silver. Den hade placerats (inhuggits) i tröskeln, då stallet byggdes. Vad kornas utfordring beträffar, så var den en svältfordring enligt våra begrepp. Vallhö fanns ej, och det gräs, som växte på åker- renar och andra ställen mellan tegarna, skulle hästarna ha. Korna fick / nöja sig med det hö, som insamlats i skogen, huvudsakligen av myr- gräs, samt halmen av de sädesslag, som odlades. Sörpfoder begagna- des. Det tillreddes av råghalmshackelse (skuren med en lie), som uppblandades med löv, mossa eller färsk hästgödsel. Ungdjur, som ej voro vana vid hästgödsel, fingo densamma uppblandad med agnar, till dess de lärt sig äta. Agnarna sparades för övrigt till de kor, som nyss kalvat. Kornas saltbehov fyldes medelst urin, som stänktes på halmen. Fåren fingo kärvat löv samt "bartallar", d.v. s. små tallar 7 å 8 fot långa av vilka de förtärde barr och bark. På julaftonen skulle varje djur ha sin bestämda tofsa av "löck- neka" och tillsägas: "Ät gott, må väl hela året ikring!" Betesgång På valborgsmässoafton tändes stora eldar på högt belägna ställen och man ropade: "Hoj, håj, Pergrinus, Dra se langt ifrå dätt lann (det här landet, den här trakten), se int hundra man orker rop igen dej (ropa dej tillbaka)!" Detta gjor- des för att skrämma bort vilddjuren från skogen, där djuren skul- le släppas på bete. Även om man beräknade, att ha djuren framfödda den 1 maj, så var det egentligen korsmässa (den 3 maj), som var första da- gen för kornas släppande. Den dagen skulle de ut åtminstone nå- got, hurudant vädret än var. Sedan de efter någon tid togos om hand av "fegossen" för betesgång i skogen, skulle man vara med första dagen och ropa "Pergrinus!" Man måste se till att korna fingo stiga över "stål", då de gingo ut ur ladugården första dagen. Och fåren skulle springa mellan benen på någon som stod i dörröppningen. Hönsen skulle vä- gas, innan de fingo gå ut på våren. Men det skulle ske på påsk- dagsmorgonen före solens uppgång och utan att man såg efter vad / de vägde. Det var för att de skulle göras osynliga för räven och annat ont under sommaren. Svinen släpptes ut på sommarmorgonen sam- tidigt med de andra husdjuren, dock ej till skogen. De "hällades", d.v.s. man satte en järnring i trynet på dem, så att de ej skulle kunna böka i jorden. Även vintertid släpptes svinen ut någon stund på dagen för att "ränsa" omkring väggarna, som det hette. (Berättarens mormor omtalade, att i hennes ungdom kommo vargar och drevo två svin framför sig ut på Frykens is. De lämnade svinen, då de blevo skrämda och gingo tvärs över sjön, där de på andra sidan revo ihjäl en kviga, under det kreaturen voro ute för vattning.) Sedan kreaturen fått gå ute någon tid i gårdens närhet, börja- de betesgången i skogen under "fegossens" tillsyn. På morgonen skul- le de ha "sleke" (mjöl och salt) ur kobjällan, vilken bars av den ko, som säkrast gick hem på kvällen. Det var för att de skulle föl- ja "bjällan" under sommaren. Men man fick inte räkna korna på morgo- nen, ty då kom någon bort under dagen. På kvällen däremot kunde man räkna dem. Till fegossens utrustning hörde först och främst en liten nä- versäck, "fesäcken". I den bar han med sig dagens proviant, som van- ligen bestod av gröt och mjölk i blandning och medfört i en liten träburk med tätt slutande lock. Vidare fanns i fesäcken arbetsverk- tyg, material för spinning på handten, stickning e.d. (ifall den vallande var en flicka eller äldre kvinna). Dessutom medfördes all- tid en liten yxa, "feyxa" samt även "spränghorn" eller lur. Det förstnämnda var tillverkat av bockhorn. Och kraftiga läten behöv- des det för att skrämma vilddjuren, det visste den vallande, ty björnen sade så här, då han kunde tala: "Videpip och pigelall det klingar i mitt öre, men karerop och rönnelur det vill jag aldrig höre." / Den som "gick med fe", måste utfylla tiden med en hel del andra arbeten. Var det en gosse, skötte han om sina snaror och giller i skogen. Vidare skulle familjens behov av tvagor till- verkas. Dessa gjordes av små granplantor, "tvaglurvor", och bundos med vridna björkvidjor. Det beräknades åtgå 20 par pr år och familj. Årsbehovet av vispar fick man passa på att gö- ra i björkens savtid, då barken lossnade. Dessutom skulle det göras en hel mängd reservband till korna, "halsband och lång- band". De gjordes alltid av vridna björkvidjor. Kvinnorna ut- förde dessutom annat arbete såsom spinning, stickning m.m. Det berättas, att en "snäll" (flink) flicka kunde spinna en hel härva garn om dagen på bandtenen under vallgången i sko- gen. Vårarbete. Först skola vi anföra några gamla märken, som säga hur sommaren blir. "Om det 'môrker' och kommer ner något på julnatten, så blir det ett gott år." "Om skogen är 'bôrdreven' (rimbeprydd) i advent, blir det kommande året gott." "Om det är klart på juldagen, blir det en fin plogand, är det fult väder, blir det en svår plogand." "Om det dryper av taken på Kyndelsmässodagen, blir det en god mjölksommar." "Sommaren blir som fastlagssöndagen." "April våt, maj kall fyller bondens lador all." En kall plogand var förmånlig. Det sades därom: "Den som sår i päls, får skörda i skjorta." Man var säkrare då, att säden blev mogen. / "När rönnen lyser till bys, är såtiden inne," sade man. De gula sädesärlorna visade sig även vid rätt såtid, men om de före- kommo sparsamt, blev det en "kinkig" plogand. Ärterna skulle sås den 19 maj, dock ej i nordanväder, "ty då blevo de hårdkokta." Men sådden skulle ej börjas på aftonen, "ty då blev ej säden mogen" och ej heller på en lördag, ty då blev arbetet "drygt". Under sådden skulle såkakan ätas. Den bakades samtidigt med julbaket och för- varades nedgrävd i säden till såningstiden. Såkakans huvudsakliga form var ett kors. All sådd måste vara färdig före "gamla Urban" (11 dygn efter nyare almanackans Urban), ty det hette: "Den som efter gamla Urban sår, får ej skörda samma år." Sedan sådden var färdig, fick ej spjället stängas, "ty då blev det sotax i säden." Tiden mellan vårsådd och slåtter utnyttjades för ett fler- tal arbeten, som hörde årstiden till. Många, som hade tid, gingo i skogen och togo näver, vilken sedan såldes, huvudsakligen på Pärmäss marknad, i Karlstad. Vid jordbruket förekom odling, bered- ning och bränning av "fall" (svedjeland) för höstens sådd av "fall- råg", gödselns "vändning" (omskyffling), som skulle ske vid mid- sommartiden m.m. m.m. Under midsommaren skulle man även "dra dagg" för att ta nyt- ta av andras ägor. Det skulle ske 3 nätter å rad (midsommarnatten inräknad) och tillgick så, att den som ville ta nyttan av andra, gick över deras ägor och drog ett lakan efter sig. Den dagg, som lakanet tog upp, vreds ur och gavs åt kreaturen. Slåtter och Skörd. Då folket kom hem från Pärmäss marknad börjades slåttern. Men det var ej bra att slå gräset, innan regn kommit, "ty det var / giftigt", sade man. De som hade dryga områden att slå, ställde ofta till med "slåtteröl" för att få hjälp av grannarna. Dessa fingo ingen kontant betalning för besväret, men bra med förtäring och eventuellt bränvin skulle det vara. Efter slåttern kom rågsådden ibland nästan samtidigt med rågskörden. På "bråten" såddes s.k. fallråg, en särskild råg- sort, som satt mycket hårt i axen. Detta var även nödvändigt för att ej få för mycket spillsäd vid den besvärliga hanteringen vid skörden på "bråten". Vid sådden myllades med en kvistig trädtopp. Den råg, som odlades på vanlig åkerjord, skulle sås den 10 augus- ti (Larsmässdagen). Hann man inte allt, skulle det i alla fall sås något den dagen. Veckan därpå, d.v.s. veckan efter "Larsmässveckan", kallades "råglösveckan", och den veckan skulle man ingenting så, "ty då blev det missväxt". Alla visste, att rågen fordrade väl till- redd jord, ty den har sagt: "Du skall bädda bra under mej, över mej bäddar jag själv!" "Fallrågen" skördades med handskära och bands så hårt, att kärven kunde lyftas genom att fatta ett enda strå. Vid skörd av vare sig råg, havre eller annat fick man ej skära runt, "ty då do- go kreaturen". Blev den sista kärven stor, så blev nästa års skörd god. Denna kärve kallade "löckneka" och skulle ha lika många band som det fanns kräk i ladugården. Stråna i banden ordnades så, att varje band fick en tofsa utåt. På julaftonen skulle varje kräk ha sin tofsa av "löckneka". Från E-d berättas det, att en bonde höll på med skörden, och att han på aftonen yttrade: "Om den här tegen vore skuren och bun- den, vore det värt den bästa kon." På morgonen var tegen skuren och bunden, och kon var borta, och hela natten lät det: "Betel å binn, be- tel å binn, bonn får själv snesa." Bonden hade på aftonen ej nämnt / något om snesningen, och därför gjordes ingenting vid den. Ärterna skulle skördas på Bartolomeusdagen. Sedan det sista av skörden var under tak, fick man stänga spjäl- let men ej dessförinnan. Arbeten på hösten. Sedan skörden inbärgats, fick man ta itu med andra arbeten bl.a. "inkörning" av den kolved, som eventuellt huggits under sommaren. Mi- lan skulle helst vara färdig och stybbad före frostens inbrott. Stybb- ningen var ett drygt arbete, i vilket även kvinnorna deltogo. För att se hur kolningen kom att gå, kastades 3 skovlar kolstybb över milan. Om alla 3 gingo över, så att ingenting lade sig på milan, gick allt bra. En kolare J.A. kastade på detta vis, varefter han frågade en annan, som stod och såg hur det gick, om det "gick över". "Nej", sva- rade denne. "Gud bättre oss, då brinner mila opp för oss!" utbrast den som kastade. Vidare skulle vinterns behov av mjöl malas på de "dygn" familjen enligt delningen hade i skvaltkvarnen. Maltet gjordes även iordning i god tid, ty det måste torkas i badstugan, innan det kunde malas och begagnas till julbrygd. Linberedningen skedde ofta i samband med mal- tets torkning. Höstens slakt verkställdes mycket tidigt på morgonen och vid ljus från bloss av torrvedsstickor. Vid dylika tillfällen hjälpte gran- narna varandra, och det kräk, som skulle slaktas, togs vanligen in i stugan. Man fick även iakttaga, att slakten ej utfördes på en vecko- dag, som för andra arbeten ej var lycklig, samt att den skedde under tystnad. Slakt skulle ske på nymåne. Om man t.ex. slaktade svin på nedan, "krymte fläsket ihop", blev odrygt. Slaktdjurets huvud skulle vända mot norr, och då slaktningen skedde, sades: "Tyst, tyst! Du ska dö för mat å int för hat." Hästar och hundar slaktades endast av vissa personer, vilka an- / sågos tillhöra en lägre kast. De kallades kampsnuttare eller flå- bussar. Hästköttet grovs ned eller koktes åt svinen i vissa fall. Denna sed har hållit i sig ända till för omkring 40 a 50 år sedan. Vid slakt lämnades smakbitar till grannarna och slaktaren (slakt- bit). En gubbe, som gick omkring med smakbitar, brukade säga, då han kom: "Ja ä ute å går me svinfoten." Även skämt förekom vid slakt. Den som kunde narras att gå till en granngård för att låna "rumpdraget" fick vanligen därstädes reda på sammanhanget och kom ond tillbaka, och då fingo de andra roligt. Ett annat höstarbete var läderberedningen, vilken tillgick så- lunda: Hudarna lades först i kalkvatten (i ett kärl i ladugården), där de fingo ligga i 3 dygn, togos sedan upp och lades över något i lutande ställning, varefter håren avskrapades med en träspade e.d. Därefter rensköljdes hudarna i sjön och lades i ett kar med torr, sön- derstött björkbark och vatten. Efter barkningen torkades hudarna, be- strökos med vitriollösning och smordes med svinister och tjära. Före jul och på nymåne skulle ämnesveden (björkvirke, som be- gagnades till körredskap) huggas, om den skulle bli stark. Tröskning och vedhuggning fick stickas emellan andra göromål då och då för det dagliga behovet. Men på kvällen skulle man ej trös- ka eller hugga ved, ty då blev tomten störd. Tidigt på morgonen däremot tröskades vid skenet från en "töreld", som placerades på en stenhäll i log- dörren. På Luciamorgonen skulle man vara uppe klockan 3 och trös- ka eller hugga ved och äta 3 frukostar före dagningen. Man åt en fjärdedels kaka med en sup, ost och limpa men framför allt gris- huvudet, vilket skulle ätas den morgonen. Vid tröskningen förekom det, att den tröskande tog slagan och satte omkring halsen på en annan och klämde till under det han sade: "Ja ska lära dej lovisa." / Jakt. Två personer, Per och Olof, gingo en vårmorgon tillsammans på tjäderlek. De träffade på tjäder och sköto en hel del, som föll ned och blev liggande på marken. Men då de kommo fram för att plocka upp tjädrarna, flögo dessa sin väg, ty någon hade skämt deras bös- sor. Emellertid kunde en skämd bössa botas, om man stöpte en kula med silver i och sköt och samtidigt kunde gissa, vem som skämt bös- san. För att få jaktlycka skulle man i smyg, så att ingen såg det, slicka på inälvorna (hjärtat, lungorna) från det kräk, man skjutit. Eller också kunde man smula sönder förladdningen och sprida den, un- der det man sade: "Med himmelens vindar kallar jag fåglar av alla slag." Som förut har nämnts, skulle man ej börja ett större arbete på lördagen, därför att det då "blev drygt". Men det fanns även andra dagar, på vilka man ej fick resa eller företa sig någonting viktigt. Sådana dagar kallades "förkastelsedagar" och till dem räknades 2 och 3 januari, 10 augusti m.fl. Ett barn, som var fött på en "odyggers- dag" ("förkastelsedag"), fick aldrig någon framgång i livet. / Kvinnornas insats i arbetet. Utom vanligt hushållsarbete utförde kvinnorna mycket annat. Husdjuren, med undantag av hästen, sköttes av dem. Det var ett tungt arbete, ty vatten åt djuren fick vanligen bäras eller dragas på kälke vintertid, och anskaffning av nödfoder (som nästan årligen förekom) var säkert ännu tyngre. Gemensamt med männen arbetades på åker och äng vid sådd och skörd. Vid midsommartiden, då gödselhögar- na skulle "vändas", voro kvinnorna med. Då fältet för fallrågen gjor- des i ordning (brändes och befriades från sotiga grenar och stäng- er) utnyttjades kvinnlig arbetskraft, ja även vid odling. Då skör- den var inbärgad, och kolningen började, stybbades milan med hjälp av kvinnor. Linberedningen på hösten var även kvinnogöra. Detta arbete gjordes vanligen strax efter maltets torkning i badstugan (mält- ning och torkning utfördes av kvinnor), vilken då var lagom varm för linets insättning och torkning. Många kvinnor malde även på fa- miljens "dygn" vid skvaltkvarnen. (Delägarna i en skvaltkvarn hade densamma "dygnlagd", d.v.s. varje delägare hade sitt särskilda dygn att mala på). Kvinnor, som hade tid, gingo i skogen under sav- tiden och togo näver. Denna fraktades sedan till Karlstad, där man bytte bort den mot spannmål. Frakten över Fryken försiggick på "jär- båtar" (antagligen sådana som begagnades vid transport av järn över Frykensjöarna), roddbåtar med 7 å 8 par åror. Sedan utearbe- tet var färdigt, vidtog inomhusgörat vid sken från törvedsbrasa i den öppna spisen. Det var att karda, spinna, väva, ja, även sy åt- skilligt för familjens beklädnad. Dessa arbeten måste ibland av- brytas för sådant, som hörde årstiden till, t.ex. julbrygd m.m. Men man skulle veta, hur det eller det måste göras för att bli bra. / Om jästen lades i brygden vissa dagar före och efter vintersolstån- det, så jäste det inte, drickat "tog sig" inte. Man fick ej bära slipvatten i mjölkkärl, "ty då surnade mjölken". Man fick ej slå ett husdjur med "vriden vidja" o.s.v. Det fordrades, att kvinnorna, som skötte hushållningen för bå- de människor och djur, kände till följande talesätt och regel: "Tre veckor jula, tre veckor sedan, så ha vi Kyndelsmäss, och så tre veckor till ha vi Mattias eller Mattsmäss, och då ska man ha tredjedelen av fodret och två tredjedelar av födan kvar, om det skall räcka." Kreaturen beräknades vara "framfödda" den 1 maj. Det var familjens husmor, som hade uppgiften, att ordna, styra och övervaka allt kvinnoarbete, vilket även framgår av följande gam- la strof: "Sist i sängen skall du vara, dina fötter icke spara, se, om allt tillrätta står. Se, om dörrarna ä lyckta, se, om eld och ljus ä släckta, aldrig pigan lita på." Man kan undra på, hur kvinnorna förr i tiden hunno med så myc- ket arbete ute och inne bredvid hushållsbestyren. Delvis berodde det på en lång arbetsdag men även på mindre vidlyftiga hushållsbestyr. Matlagningen var enkel, och disk förekom inte mycket. Tallrikar be- gagnades ej, utan man åt ur ett gemensamt fat, vilket sistnämnda in- te alltid diskades för var gång det begagnades. Skurning förekom vanligen endast till midsommar och jul. Dylikt arbete fick stå till- baka för det som var ännu nödvändigare. / Måltider m.m. Att beskriva vad som åts de olika målen på dagen är ej lätt, ty man åt, vad som för tillfället fanns. Någon nämnvärd omväxling i mathållningen var ej tänkbar. Om man t.ex. ej hade mjölk till hav- regröten, tog man svagdricka i stället, och hade man ej någotdera, åt man sill till nävgröten, ifall man hade sill, och i brist på an- nat doppades potatisen i salt. I stället för vårt morgonkaffe gavs en brödbit med smör, ost eller mesost. Längre tillbaka fick man till förfrukost en fjärde- dels kaka och en sup. Till aftonvard begagnades bröd med påbredd potatismos (sedan potatisen började användas). Åt spädbarnen tug- gades maten. På så sätt kunde dessa förtära av samma grova, hård- smälta mat som de äldre. Maten gjordes iordning i delar (beträffande sådant, som ej åts ur gemensamt fat) åt var och en, "matdelar". Vid festliga till- fällen gick man omkring och delade ut dessa. Vid t.ex. begrav- ning var det vanligt, att de inbjudna togo med sig "matkläden", d.v.s. knyten med kött, fläsk, smör, bröd o.s.v. I nödtider begagnades mjöl av olika växter till bröd: Barkmjöl gjordes av tallens savbark, vilken torkades, hackades sönder och maldes, varefter något sädesmjöl tillsattes, innan man bakade. Av grön råg, syrgräs och rävrumpa gjordes mjöl på enahan- da sätt. Även av mogen råg skar man hackelse från toppen till ine- mot stråets halva längd, torkade och malde till mjöl. Mäsken efter svagdricksbrygd torkades och maldes tillsammans med säd till bröd- mjöl. Även under normala år var det knappt med maten, innan den nya rågen blev färdig, d.v.s. under senare delen av juli och början av augusti, som kallades "Olsmässkroken". Det gällde där- för att alltid ta vara på allt, som kunde anrättas till föda. Av / sådant kan här nämnas "syltkål", vilken gjordes av de yttre bla- den på kålhuvuden. Dessa rengjordes, lades i tunnor och beströd- des vid nedläggningen med salt och kummin. Den anrättades vid an- vändningen som vanlig kål. Ung kålrotsblast användes även till kål- soppa. För att öka den knappa tillgången på föda begagnade man sig av "pockel" (trolldomskonster): "Lite i dag å mycke i morron", sa- de en gumma, som "kunde något". Hon sade det, då hon på kvällen si- lade upp mjölken i många kärl med litet i varje. Meningen var, att kärlen skulle vara fulla på morgonen. Andra hade "puke" ("dragdocka"). Enligt uppgifter såg den ut som ett nystan med ben av strumpstickor, och som hoppade omkring och "drog" åt ägaren. Emellertid kunde man ta reda på, vem som äg- de viss puke, om man brände pukdyngan (Det var en gulaktig, halv- flytande massa, som förekom på stubbar o.d. och sades härröra från puke). Den skulle brännas en morgon i en korsväg, och den första, som därefter kom på vägen, ägde puken, som lagt dyngan. För över hundra år sedan bodde i en säterstuga en gammal gum- ma, som blev sjuk och trodde, att döden nalkades, Till en granngumma, som då kom på besök, yttrade hon bl.a.: "Å ja, som ha gjort så mycke ont, ja ha haft puke me!" Av det sist anförda framgår, att de gamle ansåg trolldom för någontimg ont. Ävenså annat orätt bekommet, vilket kommer till uttryck i följande, som yttrades av en välbärgad person: "Orättmätigt bekom- met gods går aldrig till tredje arvingen; det besitter ingen av mina barn i min gård." Samma åsikt kommer till synes i följande besvärjel- se, som ägaren till en "puke" utsade första gången den skickades iväg: "För mig skall du springa, för dig skall jag i helvetet brinna." / Almogedräkter. Mansdräkten. Berättarinnan beskriver hur hennes morfar J.A. från K. i Fryksände var klädd. (Han var född 1799 och dog 1880) Närmast kroppen bar han en tämligen lång blaggarnsskjorta ("3-skaft") av hemspunnet linnegarn. Skjortan hade krage, eller i vardagslag linning vid halsen, men ej ärmlinningar, utan ärmar- na avsmalnade mot handleden och slutade med en fåll. Inga andra underkläder begagnades. Västen var tvåradig och gick nästan upp till hakan. Rocken var längre än en vanlig kavaj och s.k. "midjerock". Byxorna voro av sämskat fårskinn eller vadmal och räckte till knä- na, där de knäpptes med ett mässingspänne över långa yllestrumpor av hemspunnet garn. Kalsonger begagnades ej. På fötterna buros nä- verbottenskor s.k. svenskskor, ofta av hembarkat läder, bindsul- läder, eller berett av traktens garvare. Bindsullädret smordes med en blandning av tjära, ister och talg. För att få näverbott- narna hållbarare brukade man "kvarla" skorna, d.v.s. man halvsu- lade med tjocka lappar av gamla skor, vilka fästes under skon me- delst kilformiga, handgjorda pligg av furuträ. Huvudbonaden bestod av skärmmössa. På vintern begagnades även en röd toppmössa av ylle. Utdragen var den inemot två fot lång och var sluten med topp i bägge ändar. Den gjordes användbar, genom att den ena halvan sköts in i den andra, varigenom mössan blev dubbel. Det kunde sedan vi- kas upp en kant, om så behagades. Kvinnodräkten. (Från samma tid som föregående) Linnetyget, som kallades särk, var av samma material som mans- skjortan. (Till vartdera plagget åtgick 6 alnar tyg.) Det hade lin- ning kring halsen, och ärmar, som räckte till mitt emellan armbå- / gen och handleden, där de slutade med en fåll. De voro lika vida i hela sin längd. Särken bestod av två delar beträffande tyget, "öpplett" och "nerdel". Garnet till den sistnämnda delen av plagget (nerdelen) var av sämre blånor och skakströ. Över linnetyget bars underkjolen (stubben). Detta plagg bestod av livstycke och kjol i ett sammanhang och var något längre nedtill än linnet. Kring hal- sen var det vidare än linnet och med fåll samt knäpptes framtill med häktor. Det saknade ärmar. Kalsonger begagnades ej. Ytterkjolen hade även livstycke utan ärmar (allt i ett stycke). Därutanpå bars en tröja med ärmar och häktor framtill. Den hade en kant kring hal- sen och räckte till midjan. "Stubben" och sämre kjolar gjordes av hår och blånor (väft) samt linnevarp. De bättre voro av linnevarp samt ylleväft. På huvudet bars en duk av lärft (hemspunnet och hemvävt av lin- nevarp och väft av blånor). Den var vit. Håret sattes upp med hjälp av ett cirka 3 alnar långt och 1 tum brett band på så vis, att det först delades i två delar och virades kring hårbandet med början på bandets mitt samt rullades kring huvudet och slutade med en knut. Ovanpå håret sattes en näver ("hårstrykare") cirka 4 ggr 8 tum, må- lad i granna färger. Over nävern fästes något spetsartat stycke och därutanpå silkesduk (liten), som knöts under hakan. Ytterst sattes den ovannämnda vita duken. Ovan beskrivna huvudbonad begagnades i helg. Strumporna, som voro långa, fästes eller höllos uppe med strum- peband, och på fötterna buros låga näverbottenskor. Kläderna hade i allmänhet materialets naturliga färg och syd- des med hemspunnen linnetråd (av renhäcklat långlin). Om så behöv- des, gjordes tråden svart genom att smörjas med talg och svärtas med sot. / Märken, sedvänjor, tro m.m. Den som kom först hem från julottan i kyrkan, fick skörden först inbärgad, sade man, och därför blev det alltid kappåkning hem från kyrkan på juldagen. Om den första, som kom in på nyårsdagen, var en mansperson, kun- de man vänta ett lyckosamt år. Om det ej fryser under "sommarnätterna", 15, 16, 17 april, så fryser ej säden på hösten. Men om nätterna frysa, kan det ändå ej frysa på hösten, om dessa nätter "frysa ut", d.v.s. om det före- kommer frostnätter i förtio dygn efter de nämnda nätterna. På långfredagen skulle man vara uppe före solens uppgång och bära "kaser" (smått vedavfall): så många fång, som man hann bära in före soluppgången, så många äggkullar skulle man träffa på un- der sommaren. Då fåren klipptes, skulle litet ull lämnas oklippt, så att trollkäringarna ej hade makt att klippa dem under påsknatten. Lamm och baggar hade de ej makt med, ej heller andra får, som ej "haft sax på sig". Därför skulle litet ull lämnas vid klipp- ningen. Trollkäringarna klippte litet på fårens käkar, och däri- genom togs nyttan av dem. Ullen blandades i smörjan för flygning- en. Det var ej rådligt att vara ute under påsknatten, ty det hän- de, att man blev tagen av trollkäringer. En viss Bengt från U. blev sålunda tagen, då han var ute och fraktade brännvinskärl. Efter en lång färd släpptes han mitt på ett stort gärde, där kärlen sederme- ra igenfunnos. Men han måste lova, att ej tala om vem som flög med honom, annars hade han blivit släppt i sjön. Efteråt talade han dock om det för "stabben". Sedan fick han alltid heta "Trollkäringbengt". / Att bygga i en gammal väg medförde olycka. Under första tomt- stenen på en stuga skulle man lägga en silverslant för att få lyc- ka. Då man började timringen nedhöggs silverslantar i knutarna un- der det man sade: "Vi ta inte grunden, utan vi köper den." Efter Larsmässdagen skulle man ej bada i öppna sjön, "ty den dagen kastade Lars sten i vattnet." Om man gick till kyrkan med sår någonstans på kroppen, fick man "likåten". Den som kom i sjönöd, kunde skydda sig för näcken genom att kasta "stål" i vattnet. Två skulle ej hjälpas åt att spänna för en häst, ty då gick det ej bra. Det berättas, att en gubbe, som fick hjälp att sätta i sel- pinnarna, blev missnöjd, tog ur selpinnen, som den andre satt i och satte i den på nytt. För att binda getingar, så att de ej kunde sticka, gick man tillväga på följande sätt: Man åt upp en levande geting, samtidigt som man svor 3 gånger och sade: "Den som kommer mej nära, äter jag opp le- vande." Människans åldrar från tio till hundra år åskådliggjordes i föl- jande stråf: "Tio (år) är ett barn, tjugo lite förstår, tretti är en man, förti går ock an, femtio står stilla, sexti börjar på att låta illa, sjutti är en gubbe, åttio en saftlös stubbe, nittio är barnaspe, hundra idel ack å ve." / Bergfolk. Omkring 60 år sedan var B.S. med sin dotter vid sjön N:a Ö. för att slå. (På den tiden var det vanligt att insamla gräs för vin- terbehov från stränderna av skogssjöar, myrar m. fl. ställen i sko- gen.) Arbetet var ej färdigt, då kvällen kom, varför de beslöto sig för att stanna över natten. För den skull tog fadern en klyka av al och satte i marken samt lade en stång med ena ändan i klykan och den andra ändan på en stubbe. Över stången breddes granris, och under det- ta tak lade de sig att sova. Framför öppningen gjordes eld. Dottern somnade snart, men fadern låg vaken. Rätt som det var fick han höra bjällror samt rammel och ljud som från en hop hästar, kor och får. De kommo från Ulvberget strax öster om sjön och vände tillbaka, se- dan de varit till sjön. De kommo aldeles intill riskojan, och ett bergtroll lyfte stången från stubben ned på marken under ett hån- skratt. H.O. berättar: "I slutet på 1700-talet, då min farmor var ute i tjänst, blev en hennes jämnlike, som även var i tjänst, bortrövad av bergfolk. Detta skedde på julkvällen. En julkväll jämt 7 år där- efter kom hon tillbaka till sitt förutvarande husbondfolk, sedan de lagt sig på kvällen. Hon beskrev sina upplevelser för dryckesstopet (ty hon fick ej tala om något för människor) med följande ord: 'Det är 7 år sen jag blev stulen härifrån, och 7 barn har jag haft. Berg- folket har kor, som de stjäla åt, men jag kom för att stjäla halm att ligga på. Kom och hjälp mig lös, kom på juldagen, ty då äro trollen borta! Jag skall hälla vatten i trollens bösspipor, så att de ej kun- na skjuta.' Under julottan kom kyrkfolket till berget. Den bortrövade följde den största och starkaste av karlarna och sprang därifrån." / Den onde skjutsas. Det hände ibland, då man var ute och körde, att den onde sat- te sig på åkdonet. Man såg ingenting, men det syntes på hästen, att något ont var i följe, ty han drog och svettades utan att komma ur fläcken. Den som hade mod därtill, kunde befria sig från skam ge- nom att gå fram till hästens huvud och titta genom "betseltöjarna" på så vis, att man samtidigt såg genom hästens mun. Man fick då se den onde bakpå åkdonet, men han försvann då genast. För omkr. 75 år sedan omkom en man genom drunkning. Någon tid efteråt skulle två personer köra förbi det ställe, där den dö- da bott (det låg på berget omgivet av skog) och till sina hem, som lågo bortom det nämnda stället. Innan de körde in i skogen, rastade de i en stuga, och gumman på stället ville, de skulle stan- na över natten, ty "ni kan få se nånting ont, om ni ge er i väg nu," sade hon. "Åh inte", svarade männen och foro. Men då de kommit ett stycke uppåt berget, började hästen draga av alla krafter. Det fort- gick så en lång stund, men sedan satte hästen av i fullt språng. De båda karlarna blevo rädda och undrade: "Men va ha ve nu hatt i föölj?" En dotter till den ovanämnda döda gick (någon tid efter olyckshändelsen) en natt i sällskap med två andra. De två skrämde henne för spöke (hon måste gå genom skogen för att komma hem), men komna till en ej fullt färdig stuga ryckte den ena till och höll på att fara baklänges. "Va ä da! Va ä da!" ropade de två andra. "Såg du något?" Men den tredje svarade ingenting, ty han visste, att man ej skulle tala om sådant, förrän man sovit. Efteråt fingo de veta, att en stor, svart karl kom fram under stugan och högg honom för strupen och försvann sedan till samma ställe. Alla tre stannade över natten i närmaste stuga.