Transkriberad uppteckning

I. Lytesfel I dialekten gemensamt namn för skador, märken och sjukdomar som anses ha uppstått hos barnet genom att modern under havandeskapet blivit skrämd, eller begått en oförsiktighet /lyte, födelse- mârke/. Benämningar på särskilda slag av ly- ten /skriklyte, harmynt, ormlyte, kistnag- ler, vådelsmârke/. När ongen kveckna i moderlivet, så var det som farligast, att ongen skulle få "lyte". Vid tredje måna- den av graviditeten. I Björnebol var det en som var harmynt. Han hade blivit det för att far hans kom hem en gång och hade skjutit en hare. Han kastade haren på hustrun sin, och hon blev rädd och tog sig för munnen. Barnet var "har- mynt" / när det föddes. Och så var det med flera, att di hade märken för att modern hade bli- vit skrämd under havandeskapet. Men en död kunde ta sådana lyten med sig. Då skul- le en ta tag i handen på den döde och stry- ka över lytet med henne. Om en var rädd så gick det inte bort. "Fallanesjuken" kunde komma sig av att modern såg blod och blev rädd, medan hon var med barn. Brukade inte visa sig förrän barnet blev några år gammalt. "Dä bröt inte ut för". Benämningar på anfall hos barn /anfall, fallan- sjuke/. En var säker på att det var "fallanesjuke", om tummarna vände sig inåt. För det brukade de göra så hårt, att en men näpp nöd kunde få upp dem. Så kom det blodfrad- ga ur munnen. Den sjuke spann och slog. Det gick fortare över om en höll honom hårt / och fick upp tummarna fort. Det bästa var om en kunde passa på och smocka linnet av barnet och bränna det första gången barnet hade anfall. Hörde talas om att björn- blod skulle vara bra. Knyta en silketråd om lill- fingret var också bra. - Det var också bra att göra, om barnet fick "skrikri" eller blev skrämt. II. Andra orsaker till sjukdom. Förebyggande åt- gärder. En fick ha barnen så, att de inte blev utsatta för drag. Så tog en in vattnet, innan solen gått ned. Barnets kläder fick inte hänga ute efter sol. Inte se i spegel och inte ge- nom fönstret om kvällen. Det var för att skyd- da dem. För gamla käringar, tattare och främmande personer i allmänhet hölls barnet undan. De kunde ha onda ögon och göra barnet ont. Om personen såg på barnet och tog i det, så var det färdigt. / Om di satt och berömde sitt eget barn var hel- ler inte bra. Barnet blev skrikigt och be- svärligt. Det var ömtåligast före dopet. Se'n fastna det inte så mö ont på det. När det kom sådana främmande personer som en kunde tro om ont, så tog en barnet in i ett annat rum. De större barnen, som hade litet förstånd, sprang och gömde sig under bordet, sängen eller i en vrå. De trodde sig inte att titta fram förrän den främmande hade gått. Låg barnet i vaggan, drog man den undan i en vrå och lade något skynke över huvudet på barnet. Om det var grannar eller andra främ- mande som kom in, så skulle de ta över varmen i spisen, innan de hälsade på och steg fram i rummet. "Di osynlie" kunde göra ont vid barnet, så att en knappt kunde stilla det för skrik - "kom- me nô ont över ongen. Tomtar, skogsrået, troll och djävulen kunde ställa ont på det. / Selverringen skulle i badvattnet, när en bada ongen första gången. Badvattnet slog en inte ut samma dag. När en slog ut det, så ha- de en det under stugan, för att inte barnet skulle få någon skada av det. Det mins jag, att man inbilla oss att nô ont sög på fing- rarna på oss, om vi inte var snälla. Alla barnkläder tog vi in, innan solen gått ned. Brukade också ha kläderna över eld, innan de togs på. En kunde inte veta än det kun- de vara något ont på dem. När en tvät- tade så hällde en aldrig ut tvättvattnet så att det rann i sjön el. bäcken som en tvät- tade i, för det skulle inte vara bra. Mor hade en gammal silverslant med hål och snöre i, som hon hade om halsen på oss när vi var spädbarn. "Dä skulle inte lete nô ont på ôss då." Om en skulle över rinnande vatten med ongen, när en skulle till dopet med honom så / skulle en spotta tre gånger i vattnet och inte se sig tillbaka, när en hade gått över. En skulle ta ongens hand och smeka hästen eller katten, för då blev det bra "läkekött". En trodde ju att den onde hade så stor makt över det, innan det blev "krestnat". Det blev snällare, bara det blev döpt, för då kunde han inte visa sig för det. Det var inte bra, att en vänjde av ungen, när löven sprack ut. Det skulle bli spensligt och sjukligt. Om en höll den tomma vag- gan i rörelse, så skulle modern snart bli med barn igen. Barnet fick inte se igenom fönster. Det kun- de få se ont och bli skrämt och få "skrikri". I spegeln fick det inte se. Blev olycka för det. Den första tanden som en drog ut på ong- en, kasta en på varmen och sa: "Gi mä e bentan i ställe för e gulltan." / Se då skulle ongen få starka tänder. Om ongen nös, så sa en Gu' hjälp. Det var för att han inte skulle nysa ihjäl sig. Di gam- le var så rädda för det. Men denna formel uttalades även för större. När en kom från kyrkan, så gick en å tog i ongen, för att han skulle få med av den välsignelse en ha- de fått av Guds ord i kyrkan. En skulle inte stiga över barn. Det blev litet till växten /önkerygg, nötterkryp/. Om en blev stående och titta på ett barn länge, så blev det inte långlivat. III. Bot för sjukdomar i allmänhet. När barnen blev sjuka, så skicka en efter en gammal gumma. Hon "stöpte" över det med bly. - När ongen fick "engelske sjuken", så fick det "klôsshôve." Huvudet växte opro- portioneligt med kroppen. Kroppen blev ef- ter i växten. Tecken till att det hade den- na sjukdom, var, att det lade benen / i kors, slutade att gå, ifall det var så för- sigkommet. Började att drägla och bli efter sig. - Barnet drogs under en torva. Tre gånger skulle det dragas under torvan. Det skulle inte vara släkting som gjorde det. Men så vet jag att di skicka efter salver till Dalarna. Det fanns käringar där som kunde bota. Benet smörjdes med den sal- van. IV. Särskilda sjukdomar. "Tôrsk". Barnet fick som vitt "dökött" i munnen. Det kallades för "tôrsk". Det var bra om allt tocke slog ut ur kroppen, för slog det in, så kunde det bli dö- den. En bota det med, att en koka gräd- de och penslade barnet i munnen med den. Det skulle vara söt grädde. Osaltat smör hade en också. "Älta". Det var nô som barnet längta efter - - "dä älta ätter nô - /vara besvärligt/. / Nattgråt. Om barnet var skrikigt om nätterna, så berod- de det på att det inte fick vara i fred för on- da väsen. Benämning /nattskrik/. Den onde kunde komma och skrämma barnet. En brukade tända ett talgljus, så förde en det tre gånger runt barnet motsols. Se'n lekte en med ljuset framför barnet. Hudsjukdomar. Det förekom allt ofta att barnen fick "utslag" på kroppen /utslag, febbrer, kveschler, / "skôrv i håre", "bläkster"/. Nu vet man att inte barnen höllos rena och att di fick både skicklyte och annat för att en inte förstod att sköta dem. Magsjukdomar. Det var mycket vanligare förr än nu att bar- nen fick magsjukdom /magknip/. Barnen fick ligga våta i kläderna och blev kalla, så förstod en inte än en gav dem att äta sådant / som de inte tålde. Hicka fick de också ofta, för att de blev kalla. Men en visste fäll inte bättre den tiden. Benämningar på magsjukdo- mar hos spädbarn /magknip, magvärk/. Sjukdom vid tandsprickning. Benämning på sjukdom som kunde drabba barnet vid försvårad tandsprickning /tannslag/. Ongen blev nästan bårte. Han orkade inte med sig något. Jag vet inte vad di hade för botemedel. Benämning på försenad tandsprickning, som vållade kin- kighet hos barnet /tannsinke/ "Ongen sinker mä tänna". "Ongen har ont för tänner". En gav ungarna något hårt föremål, som de fick bita på för att di skulle få fram tänderna fortare. Kikhosta. Benämning på kikhosta /kikhosta/, på de konvulsiviska anfallen /hostri/. Till boteme- del hade en "mârremjölk" och bröstmjölk, bröstsocker. Detta sista botemedel begagnades / också, när en var förkyld. Man smörjde undersidan av fötterna med ljusstumpar. Epidemiska sjukdomar. De epedemiska sjukdomar, som man kände till på orten fordomdags /mäschlingen, def- teri, scharlakansfeber, vasskôppra, rö hun, pôs-sjuken. Di va så falie å smet- te, disse sjukdomra. Men det var allt dåligt med försiktigheten. Men en gick ju inte gärna till ett ställe som en visste att di låg i någon av dessa sjukdomar och en var rädd att träffa på folk från den stugan. Fruntimren var mest rädda. Karlarna brydde sig inte mycket om att akta sig. Det var far- ligast med scharlakansfeber och difteri. En visste ju att nästan alla skulle ha dessa sjuk- domar, men en var rädd ändå. Scharlakans- feber och difteri var inte så säkert att en var tvungen att ha, om en kunde akta sig för smitta, som mässling, kikhosta och / sådana. Det var lättare att gå igenom alla des- sa sjukdomar som barn, än då en blev äldre. Då ville det till att den sjuke skulle bli frisk igen å gå igenom. Det var vanligt att den sjuke fick ligga kvar i hemmet. Kunde ligga flera i samma familj på en gång. Brukade allt anlita läkare i så- dana fall. Men det blev inte förrän i sista stunden för det mesta. Det var inte något motstånd mot vaccine- ringen. Det var en noga med, för en var rädd för "smettkôppra". Barnmorskan vaccinera, Klockaren kunde också. Övriga sjukdomar och åkommor. "Örnsprång" hade barnet om det var grinigt och tog åt öronen. Spruta modersmjölk i örat. Svart ull med kamfer stoppades i örat. "Har- ull" var också bra att stoppa i örat. Denna sjukdom fick barnet om en hade utsatt det för drag. / När ongen blev hudlös mellan benen, så ströd- de en potatismjöl på hudlösheten eller ock- så tog en "maskmjöl". Var i ögenon togs bort med att en tog spott och kletade runt ögonen eller sprutade på modersmjölk.