Transkriberad uppteckning

Det var mest havre som odlades. En hade av den gamle havern som di brukat odla i for- na tider. Det var bra smala å spetsiga korn. Det var nog blandning, för när det var svårår så fick en skaffa sig från annat håll. År 1867- och 68 var sådana svårår, som en inte fick säden att räcka till utan fick köpa från annat håll. Det var "väschötahavre" som en fick med båtar. Men i vanliga år så såldes havre härifrån. Det gick båtlaster, åt städer- na såsom Karlstad, Mariestad, Lidköping etc. Somliga korn var vita, å, åndra gulaktiga. Man tog utsädeshavre av egen skörd. När havredrösen rengjordes, å en bar havren till magasinet, så tog en av den mängd havre / som en skulle så, å la särskilt för sig. Då hade en utsäde när våren kom. En bruka kalla havern för "svenskhavre". - Mar- ken var mager å så blev inte kärnan så fyl- lig som nu för tiden. Havern blev smal o spet- sig. Det var bra lång borst på den. Det blev mycket halm av den, så var han böjlig i strå- et. Den var mjuk å smidig. Jag vet ingen på trakten som odlar gam- maldags havre. De nya sorterna har ta- git överhanden. En fick styvare strå å tyngre korn. De förädlade sorterna tog helt, överhan- den framåt 1920-talet Havrejorden På ängsmarkerna förekom den mesta hav- reodlingen. Eljest använde man den van- liga åkerjorden med havren omväxlande med andra sädeslag. På riktig havrejord odlade man inte annat än havre. / Sådden Någon gång kunde en få börja att så i slu- tet av april. Det berodde på hur långsam våren var. Under första hälften av maj var det vanliga. När jorden var nog torr för sådd, så började en att harva. Havren å allt som en ville ha moget skulle sås före ###. Åkern plöjdes på hösten. En del sparades på till våren, beroende på vad det var för slags jord. På våren harvades den plöj- da jorden. Harvingen skedde med "bröt- harv". Man började med harvingen vid ett dike å körde ett drag längs diket och i samma drag tillbaka, så ett nytt drag som gick om lott med det första och i samma drag tillbaka. Så reddes jorden undan för undan teg efter teg å dikeslag efter di- keslag. När en hade harvat ett så stort stycke, som, en ansåg ha arbete med att få och mylla ned till kvällen, så såddes hav- ren. / Säskornet togs med till åkern efter middagen. Säckarna lades på långkärran, å kärran ställdes på en lämplig plats vid ändan på åkern. Där hämtades säden i säskorgen allt efter som det tog slut i den. En man sådde å en eller ett par man harvade med harven. Den som sådde ha- de en "såskôrg" att så ur. Han höll i gre- pen på korgen med vänstra handen å såd- de med högra. Det var smala tegar den tiden. Och då såddes tegen över i en omgång. Säden spriddes ut i kastet. Nedharvingen av säden skedde med en en- kelharv. Man hade bara en dragare för den. För brötharven hade man vanligen två dra- gare. Denna enkelharv som kallades "slätt- harv" var lättare än "brytharven". Det var kortare å smalare pinnar å smalare ram- trä. Så var det inte styre utan en länk i bakersta hörnet, som en höll i å / reglerade harven med. Den kallades "löf- telänk" En var inte noga med att säden skulle komma djupt ned. Man for över en gång med harven. Sen fick åkern ligga orörd. Man brukade inte börja vältringen förrän en hade sått allt. Havren skulle vara uppe li- tet, innan en började vältringen. Vältringen gjorde en för att inte "musta" skulle gå ur jor- den å för att det skulle bli slätt för lien. Första sådagen sådde man litet på förmid- dagen, för att säden skulle mogna. Eljest bru- kade en så på aftonen eller fram emot kvällen. Skörden. En fick lov å passa så att inte havren frös mogen. Blev det vinter påń så kunde den bli vit å sen mogen på en natt. När havren var vit, - halv å, ax så var den mogen. Så många karlar i huset som kunde handtera / lien fick ut på fältet, när det led så att en skulle skära. Hustrun å döttrarna i huset el piga fick med å " ta öpp". Det skulle vara en "Öpptagare" efter varje skär- karl. Man använde lie. Den som tog upp hade "öpptagerkrok". Med skära skar man inte. Det var inget redskap att komma fram med. Om en sådde råg i stubbåker, så måste en ta till den för att få med sig det som växte mellan stubbarna. Havren bands till nekar. Om havren var lång så tog en några strån ur neken, lagom till ett band å tog sen neken på mitten, drog till å la- de de båda ändarna om lott å vred ihop dem å stack dem under bandet. Havren ställdes upp till tork på så sätt att en tog två å två nekar. De ställdes mot varandra - så ställde man upp en rad på sex par nekar, det ena paret intill det andra. Inuti snesen blev det sen / en triangel till öppning. Vinden skulle dra genom "snesa". Långändarna av snesen var vända mot öst å väst. Havrens inåkning När havren var torr så började en inkörning- en. Det var att gå å känna efter i smesen, om det var någon fuktighet. Var han torr vid bandet så var det ingen fara att köra in den. Havren å all annan säd kördes på kärra. Det var en kärra med lång botten å två häckar. På små ställen som inte kun- de föda dragare bar man in havren eller man hade en dragkärra å drog in den på. I "Långkärran " kunde man lasta sex å sju snes. Det ena varvet lades på det andra i kär- ran. Det gick inte an att kasta kärvarna hul- ler om buller i kärran, utan de skulle "lâs" som en "lâde" i ladan. Inläggandet i ladan. Den första "floa" lades över golvet med / topparna upp å roten mot golvet. Man pressade neke till neke så att det blev hårt och tätt. Mitt på golvet i havre### ställ- de man en tom silltunna el. dyl. Den lyftes upp allt efter som en lade. Det blev ett hål eller en lufttrumma. Alla "flör" när- som den första började man "lâ" från mot- satta väggen till logbalken. När en skulle tröska, så var det att ta öpp "floa" vid logbalken å följa den ut till väggarna. Två personer hjälptes åt i ladan å en person var på lasset å kastade in. Sist av allt körde en in "böse" eller "ätter###". Den dagen en körde in slutet av havren fick en gröt om kvällen. Den kallades "löktegröt" för att en ha- de "lökta" med havren. I de första nekarna , som lades i ladan, stack man in en kvartersbutelj med brännvin. Vid tröskningens slut så fann en denna. Det var ### att få å skölja ned ###dammet med. / Tröskningen När en hade tagit upp potatisen om hösten å ställt in kreaturen å gjort färdigt allt utear- bete så var det att ta med slagan från väg- gen å börja tröska. Då tröskade ett par man 10 å 12 stör om dagen / en stör = 24 kärvar /. ### då fick slagan gå från morgon till kväll. Se- nast vid 4-tiden på morgonen var en ute på logen o tröskade. En del trodde att sä- den blev drygare, om en tröskade den på morgonen. Att tröska på kvällen var inte bra, för den säd en tröskade då tog tomten vara på. Sedan var den att en skulle ha säden tröskad till jul. All trösk skedde med slaga och på logen. Hos bönderna fanns vanligen inte mer, än en loge. Där tröskades all slags säd. - Vid tröskningen så plocka- de en upp ett par tre stör på en gång ur ### på ### å lade upp dem i ###- ens ända. Man tröskade detta utan / uppehåll. När det var tröskat tog en en ri- va å räfsade axen å stubben av säden å sköv- den till väggen i en ###. 1-4 nekar lades på golvet i ###. De vändes och tröska- des framåt golvet. Havrens användning. Havren användes både till brödsäd å foder. På större ställen odlades även havre till avsalu. Gårdar sådana som Byn, Kalvhagen, Herre- stad och Forsvik sålde stora havre### åt Bergslagen å andra håll. Men havrebrödet begagnades också på herrgårdarna. Om herr- skapet unnade sig rågbröd så fick i al- la fall tjänarna nöja sig med att få havrekaka. Hos allmogen var det ett vanligt bröd både för husbonden å tjänare. Det var ingen skillnad. - Man gjorde "söppa" åt krea- turen, å då blandade man i havremjöl i den. Den tyngsta å bästa havren användes till bröd- säd och utsäde. / Man bakade bröd enbart av havre. De fat- tiga som bodde i stugorna, fick vara belåtna med sådant bröd. Men man blandande sam- man havremjöl å rågmjöl el. havremjöl å bygg- mjöl å bakade blandbröd. Mest bakades tunt bröd som hängdes upp i taket på stäng- er. Rågbrödet hölls för det bästa. Det blev en starck å frisk utav.