Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tro. Jul
När ve va' små inbilla de vuxna oss att man kunde se julen på långt avstånd. De såg julen sa' de genom fönstret.
Vårhalvåret m.m.
Peter Katt ("Petri-Katetra"). När Peter Katt är mörk och dimmig, så blir det mycket korn i bingen det året. Om skogen är 'klädd i adventa', så blir det ett gott år. När folk for från kyrkan julottan så körde de i kapp med varandra. Den som kom först hem från kyrkan den morgo- nen å fick ta första supen, han skulle få göra färdig slåttern först i byn. När de for från kyrkan nyårsdagen var det lika med kappkörningen. Då gällde det vem som skulle få skörda in rågen först å trettondedag jul var det på sam- ma sätt, å då gällde det havern. Man skulle skyn- da att sätta in hästen på stallet å sela av honom å så in i största hast å hälla i sig supen. Fryser det natt till ¨vâfferdagen' blir det frostnätter / i tre veckor. Om 'horntistlarna' växer långa så blir det mycken snö på vintern. Är det mycket rönnbär så blir det en kall vinter. Regnar det sju sovare kommer det att regna i sju veckor. Sådant vädret är 40 martyrer skall det bli i 40 dagar. Är det snöyra å kallt den dagen så blir det sen vår å mycken snö.
Lucia
Jag mins inte något särskilt om lussefiring från Bogen annat än de gick upp tidigt på morgonen å så hade de en festmåltid. På lusse skulle julen börja. Men jag tjänade som ung på Magneberg i Gräsmark hos ett herrsksapsfolk å där firades Lucia riktigt, för det var jag med om. På morgonen gick vi tjänstepi- gor upp i otta å kokade kaffe å ställde i ordning en bricka. Två brinnande ljus på brickan jämte kaffe och "dôpp". Jag hade fått tillsägelse av frun att kläda ut mig till "lussebrur" el. vad jag skulle föreställa. Emellertid så var patron med i frimurarlogen, så han hade sådana kläder hemma som han använde där. Jag tog på mig en gammal "frimurarrock". Det var rött uppslag på den. Så tog jag på ett par vita kalsonger och en halmhatt / på huvudet. Den andra pigan var alldeles vitklädd med ett brett rött sidenband knutet om midjan och ett rött sidenband i håret. Håret var utslaget på ryg- gen. På det sättet kom vi å fägnade "hôspenfôlken" så sängen. Jag fick gå ned i skänken efter en kon- jaksbutälj - så fick vi också smaka av konjaken. Så utklädda gick vi å fägnade arbetsfolket på går- den. Lucia var en sierska.
Annandag Jul
Jag minns från det jag var mycket ung att de brukade gå med "ljusa stjärnan" på annandag jul om morgonen. Man kunde va- ra ett sällskap på ett tjugotal personer som gick från gård till gård och "sjöng för dörr". Sällskapet ställde sig vid ett fön- ster och sjöng en psalm eller en visa el. vad det nu kunde vara. Allra först i sällskapet red en person, som kallades "Her- odes". Han var utklädd till oigenkän- nlighet, efter denne gick den som bar ljusa stjärnan och så kom alla de andra i skock. Sällskapet ställde sig framför ett fönster. Och i alla gårdar skulle de in. Men det var inte precis i alla gårdar de blev #######. De / kunde vara så många att det var omöj- ligt att "fägna" dem. Dock bjöd man nog i regel på dricka. Drickstopet fick gå från mun till mun. En av följet var med för att tigga. Han kallades "Judas. Den personen som red kunde hitta på att rida in i stugan med hästen om dörren var så stor, att han kunde kom- ma in. Någon av följet låste upp dör- ren. Det kunde bli ett fasligt liv i stugan, synnerligen om det fanns barn, ty de blevo rädda och började skrika.
Husligt arbete
Vi gjorde slakt på hösten hemma, o sen gjordes mycken blodkorv o hackkorv, o detta åt vi mycket då o till julen. Blodkorven gjordes i vomskinnen av stora djur, dessa skars i bestämda bitar, o så sydde man ihop dem. Så stack man in blodmaten, blod o kryddor, fett och rågmjöl till denna. Så sydde man ihop öpp- ningen på korven eller satte ihop den med spetor. Sedan skulle korven koka i två timmar o sen torka i taket, därefter bars den ut i boden, o där fick den frysa. / Hackkorven skulle förvällas o sen hängas opp i taket. De fick inte säga något när de la korven i grytan. När vi klippte av en väv, skulle vi kroka på dörren, så ingen kom in, men varför vet jag inte. Vatten skulle bäras in innan det blev för sent på kvällen och inte fick man då bära ut sådant. Inte skulle man hänga ut kläder sen solen gått ner, det kunde bli något farligt på dem. Nog såg jag att mamma kasta något eldkol i vatten ibland, men hon tala aldrig om varför hon gjorde det.
Lucia
I min barndom var allt folk uppe och åt och söp tidigt på morgonen. En skulle äta, ost och bröd det första. Så fick en su- par till det. Se'n fick en blodkorv, kött och fläsk. Blodkorv skulle det särskilt vara den morgonen. Alla gick upp tidigt den morgonen. Kreaturen fick extra mål. Di fick smaka på brödet och brännvinet. Lussebrud har förekommit på senare tid. I min ungdom förekom hon inte på andra stäl- len än på herrgårdar och bättre bondställen, så vanligt folk fick inte se något av henne. När mina flickor blev så stora att de kunde kom- ma och traktera, så hade vi lussebrud. Det var några år frampå 1900-talet. Då var / seden allmän här. En flicka i huset klädde sig till "lussebrud." Tog ett linne på sig, ett rött band om midjan, en lingonriskrans på huvudet med flera ljus i - som brann. Hon kom med kaffebrickan och bjöd kaffe på sängen. Kaffe och "lussekatter". När di hade ätit och druckit, så var det för karlarna att börja arbeta - se om i stallet, ved- skjulet. På dagen kanske det bar av till skogen efter ved el. dyl. arbeten. Lusse skulle vara en förberedelse till julen.
naturföremål.
Innan en kommer fram till Boda kyrka, så är det en lång backe. Där skulle det vara spöke. Där hade di sett ”likfâler” å spöke. Om det låg lösa stenar på något ställe, så hörde jag mor sade att det var ett ”jättekast”. En stor sten ligger vid Granhult. Det skall vara ett jättekast. Om en hade en jordfast sten intill stugan eller uthusen, så skulle en inte rubba den. När en ha- de köpt ett kreatur eller en hade varit till tjur med en ko, så skulle en leda henne runt ste- nen tre gånger. Jag har inte hört talas om mer än ett ”vål”. Det låg på Sörmon efter landsvägen till Karlstad. Där ”offra” alla när de for förbi. En skulle kasta / på en sten eller kvist. Det gick det talet att en karl hade blivit ihjälslagen där. För det var styggt på den skogen förr i världen. Där vaka skojare å rövare på folk som hade varit till marknaden. Jag vet inte att djuren vattnades i någon bestämd källa eller bäck. Men på annandag jul om morgo- nen så ville di gärna fram till en nordrinnan- de bäck å vattna hästarna. Sådana prydnadsträd som stod på gården fick en inte bryta kvistar av. En var ju rädd att trä- det skulle dö.
Annandag jul
Jag mins inte annat på den morgonen än att de yngre gick upp tidigt å gick i stugorna å sjöng julvisor. De gick i skock. Den ene sällade sig till här å den andre där. I somliga stugor fick de trak- tering. Staffansvisan sjöngs. Den visan kunde alla den tiden. Alla som hade hästar gick upp tidigt på morgo- nen å vattnade dem. Det var "flôt" på vattnet, som skulle vara hälsosamt. Om det fanns en nord- rinnande bäck i närheten så red de till den å vattnade. Då red de fram till stugorna å ställde sig vid trampen å sjöng Staffansvisan. Då stod de och höll hästen vid huvudet. Så var det ett annat bruk jag mins. Det var så i min ungdom att fruntimren hade hand / om ladugården. De skulle hålla städat i den. Men på annandag jul om morgonen, så kunde en få hjälp med det. Då kom det någon pojke i smyg å kasta ut gödseln, sopade å gjorde fint. Om han blev sedd, så skulle han in å ha "môkegås" i fägnad. När det led mot den timme, att folk började att ty sig till julottan, så tände en ljus i fön- stren. Den seden förekommer ännu allmänt.
Julafton
När jag var barn så hade man ej jul- gran som nu. Man tog blott in en liten som prydnad, och den satte på ett bord. Den stod blott inne under själva julen. Man prydde granen med pepparkaks- käringar och gubbar. / Julljusen Julljusen stöpte man av talg. En del stöp- te i ljusformar. De, som ej hade sådana, använde en gammal smörkärna som de först hällde kokhett vatten i. Sedan hällde de häri den smälta talgen. Den flöt ovan- på. Så hade de en sticka med en veke på och den doppade de ned i talgen. De fortsatte att doppa ned veken så länge, tills de fick ljuset så tjockt, som de ville ha det. De hade många stickor med ve- kar på. Då de doppat ned en veke, skulle talgen först stelna på den innan de dop- pade den nästa gång. Men "gjorde ljus efter talgen", sade man, d.v.s. man gjorde i ordning så många vekar som man trod- de man hade talg till. / Jultraditioner Om det kom någon besökande på ju- len fick den aldrig gå ur huset utan förplägnad, ty då tog julbocken dem, d.v.s. den som ej bjöd på förplägnad. Visade sig en fluga inne på julafton fick den ej dödas, utan den skulle läm- nas ifred. Det betydde lycka att ha en "julfluga".
Trettondagen
Järnskog. Seder och bruk vid årets olika helgdagar, Trettondedagen. Trettondagen hade ingen särskild tradition, ganska långt tillbaka brukade ungdomen gå med den klara stjärnan i gårdarna och sjunga då det vankades både mat och dryck, kanske mest av det senare, så att seden så småningom urartade från sin ursprungliga prägel och småningom upphörde fullständigt. Men som märkesdag beträffande väderleken skulle tretton- hälgen vara mycket pålitlig. Var det yrväder på trettondagen så sades det bli 13 yrar under vintern, om det var lenväder (govär), med blåst från sunnan denna dag, så blev det 13 govär före våren. Detta ansåg man vara ett gott märke, ty vintern var i äldre tider ganska sträng och fruktad och därför såg man gärna att det mildare väder ibland som omväxling på den stränga vintern. Efter trettondehälgen var julen egentligen slut, så det gick an att börja arbetet igen, men julkalasen fortsatte dock måna- den ut i det närmaste. Trettondeafton var sista julaftonen, den bar därför en viss prägel av högtid. Då åt man upp slutet av den till jul lutade fisken. Nila.
Vårarbete
När det blev löv på lövskogen så de var så stora som musöron, så var det tid att en skulle ut å reschel i jorden. Å när den gula säsärlan kom på åkern skulle en passa sig att så, för hon kom när det skulle bara som bäst. Någon viss dag mins jag inte att en skulle börja att så. En började en dag i början av veckan. Det fick bli vem det ville. Det blev nästan så, att en väntade över till måndag. Så höll en på till Urbanus. Men efter den dagen skulle det inte tjäna till att så något. Det skulle inte bli moget det en sådde då. Den kaka som en hade på bordet om jul skulle gömmas till dess en började ploganden. Den dagen en började ploganden så åt en upp den kakan. ”Såkaka” kallades hon också. Det skulle vara kraft i den. Dragarna fick några hårda brödbitar. Ingen särskild klädsel för såningsmannen. En skulle inte ta mer säd till åkern på dagen än en gjorde med. Det blev odrygt om en tog mer. De osynliga drog bort det. De var med över allt. När en slutade att harva om kvällen, så skulle skaklarna ligga i kors, för att hästen skulle få vila. En skulle inte sätta harven eller plogen i jorden över natten. Med gödseln vet jag inte något. Nog skrapade en gödselhögen till botten, men en ställde så att det blev jord i stället. Det var inte farligt att ta allt bara en ställde så att det blev något i stället.
Lucia
Om ”lussikvällen” hade en det roligaste nästan som en kunde ha under hela året. Då var ”lussifölje ute”. Ungdomen klädde ut sig så di var alldeles oigenkänliga. De satte skinnlappar på ansiktet med ullen ut. Somliga hade skråbukansikte på ansiktet och somliga hade sotat sig. Så hade de elända, trasiga kläder på sig och en käpp i handen. Fullt med pinglor och koskällor hade de hängande på kläderna. Somliga hade bjällor mellan benen också. Dombjällror och pinkebjällran hade de. De gick i alla stugor och gjorde sig lustiga. Så kunde de allt ha en sup med sig och bjuda på. Om det passade så klådde de länsman den kvällen. Detta följe började att dra fram i ena ändan på byn och slutade i andra ändan med dans i en stuga. Det blev ”lussidans” och spel. Kaffe, spel och dans. Tidigt på morgonen gick en ”lussibrur” i stugorna och sjöng och bjöd på kaffe. Det var så i min barndom. Det var också ett ”lussifölje” för dom hade tärnor med sig och flera andra följde med stuga efter stuga. Karlarna gick upp tidigt och tröskade eller högg ved. Den natten var så lång, så en var tvungen att taga sig till något. Och det var julen som en skulle börja att fira. Det var så roligt med ljus den tiden på året. Vi hade det så mörkt i skogarna här.
Husdjuren
Om midsommar så hade en en ”messommerskrona” hängande mitt i taket. Den var gjord av vilda blommor å blad. Den gömdes. Om julen å under vintern skulle kreaturen ha av den. Det skulle vara en ”kraftdryck”. Innan kreaturen släpptes ut om våren, så gjorde vallkullan en ”trollpåse”. Den lade hon under huvudkudden å sov på i tre torsdagsnätter i rad. Mellan den sista torsdagsnattens och nästa torsdag skulle kreaturen ut. Å då lades trollpåsen i bjällan. Se’n lades salt å mjöl i bjällan. Alla kor utan bjälla skulle slicka i bjällan. Se’n sattes bjällan på bjällkon. Så fick hon sleka särskilt, men hon fick inte äta ur bjällan. Detta hade många för sig att det skulle göras kvällen före innan korna släpptes ut. Då skulle intet ont komma på korna å så skulle de gå hem. Om en ville att korna skulle få hemlängtan, så såg en efter en jordfast sten, så tog en av hornen, klövarna och håret å gick runt stenen motsols tre gången med det. Så grävde en upp en fyrkantig torva å så lades det ned under torvan.