Transkriberad uppteckning

Jag mins inte annat på den morgonen än att de yngre gick upp tidigt å gick i stugorna å sjöng julvisor. De gick i skock. Den ene sällade sig till här å den andre där. I somliga stugor fick de trak- tering. Staffansvisan sjöngs. Den visan kunde alla den tiden. Alla som hade hästar gick upp tidigt på morgo- nen å vattnade dem. Det var "flôt" på vattnet, som skulle vara hälsosamt. Om det fanns en nord- rinnande bäck i närheten så red de till den å vattnade. Då red de fram till stugorna å ställde sig vid trampen å sjöng Staffansvisan. Då stod de och höll hästen vid huvudet. Så var det ett annat bruk jag mins. Det var så i min ungdom att fruntimren hade hand / om ladugården. De skulle hålla städat i den. Men på annandag jul om morgonen, så kunde en få hjälp med det. Då kom det någon pojke i smyg å kasta ut gödseln, sopade å gjorde fint. Om han blev sedd, så skulle han in å ha "môkegås" i fägnad. När det led mot den timme, att folk började att ty sig till julottan, så tände en ljus i fön- stren. Den seden förekommer ännu allmänt.