Transkriberad uppteckning

När det blev löv på lövskogen så de var så stora som musöron, så var det tid att en skulle ut å reschel i jorden. Å när den gula säsärlan kom på åkern skulle en passa sig att så, för hon kom när det skulle bara som bäst. Någon viss dag mins jag inte att en skulle börja att så. En började en dag i början av veckan. Det fick bli vem det ville. Det blev nästan så, att en väntade över till måndag. Så höll en på till Urbanus. Men efter den dagen skulle det inte tjäna till att så något. Det skulle inte bli moget det en sådde då. Den kaka som en hade på bordet om jul skulle gömmas till dess en började ploganden. Den dagen en började ploganden så åt en upp den kakan. ”Såkaka” kallades hon också. Det skulle vara kraft i den. Dragarna fick några hårda brödbitar. Ingen särskild klädsel för såningsmannen. En skulle inte ta mer säd till åkern på dagen än en gjorde med. Det blev odrygt om en tog mer. De osynliga drog bort det. De var med över allt. När en slutade att harva om kvällen, så skulle skaklarna ligga i kors, för att hästen skulle få vila. En skulle inte sätta harven eller plogen i jorden över natten. Med gödseln vet jag inte något. Nog skrapade en gödselhögen till botten, men en ställde så att det blev jord i stället. Det var inte farligt att ta allt bara en ställde så att det blev något i stället.