KORPSKRIFTEN

...
Meny

naturföremål.

Berättare: Maja Lisa Persson (f. 1861)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Innan en kommer fram till Boda kyrka, så är det en lång backe. Där skulle det vara spöke. Där hade di sett ”likfâler” å spöke. Om det låg lösa stenar på något ställe, så hörde jag mor sade att det var ett ”jättekast”. En stor sten ligger vid Granhult. Det skall vara ett jättekast. Om en hade en jordfast sten intill stugan eller uthusen, så skulle en inte rubba den. När en ha- de köpt ett kreatur eller en hade varit till tjur med en ko, så skulle en leda henne runt ste- nen tre gånger. Jag har inte hört talas om mer än ett ”vål”. Det låg på Sörmon efter landsvägen till Karlstad. Där ”offra” alla när de for förbi. En skulle kasta / på en sten eller kvist. Det gick det talet att en karl hade blivit ihjälslagen där. För det var styggt på den skogen förr i världen. Där vaka skojare å rövare på folk som hade varit till marknaden. Jag vet inte att djuren vattnades i någon bestämd källa eller bäck. Men på annandag jul om morgo- nen så ville di gärna fram till en nordrinnan- de bäck å vattna hästarna. Sådana prydnadsträd som stod på gården fick en inte bryta kvistar av. En var ju rädd att trä- det skulle dö.

Socken Boda
Landskap Värmland
Härad Jösse hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: naturföremål.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR