Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
troll.
Det var så litet tal om troll. Det hörde jag sällan de talade om. Uttryck tydande på troll: "Ho ä som ett troll" (gammal kutig käring, elak, ful etc/. "Fali som ett troll, rik som ett troll, trôlsk /= förförisk/.
Varulv
Tänk de kûnn stâmm björn å för, å sû kûnn de gå sûm björn å, da kröp de i ett björnskinn å vart te en björn. Dä va en gûbb, sûm va björn iblann på dätta vis å slogg ihäl dän ôn hästen ätter dän an- ner för grânn sin å åt ôpp döm. Sû en gang kom kärn, sûm ått häst’an te’n, da han hell på å lög säj. Å da tŷckt han, att han va sû tjûck å fet. ’Dä va dä värst, sû hôllu å fet du ä på kroppen’, sa han. - ’Ja’, svârd han, ’skûll jä int vâr dä, jä sûm ha slôjj ihäl å et ôpp sû mâng häster för däj!’ Da han jeck hem, va han gotte å få mä säj en bêt tå björn- / hua, sû da björn kom nâst gang å skûll ji säj på hästan, sû bet allt kula på’n, å han stalp, å då va dä granngûbben, sûm va i hua.
Djävulen
Frykman hade gått igenom den Witten- bergska skolan och därför var han också mycket trollsk. En gång läste han ut Gammel-Erik vid Kristinefors, där han visade sig i alla möjliga skepnader. Ibland var han som en karl, ibland som ett ”krötter” och ibland som en stor fisk, som kastade sig efter golvet. Då Frykman skulle läsa, slog Skam boken ur handen på honom, men Frykman sade bara: ”Jag har en till,” och befallde Skam ta upp boken från golvet. Hade han tagit Anm. Johan Gabriel Frykman, komminister i Ö. 1843–1875, i socknen känd under benämningen Gammel-Frykman. / upp den själv, så hade han gjort Skam en tjänst, och då hade han sedan inte haft någon makt med honom. Skam sade, att Frykman inte hade makt över honom, ty han var inte fri från synd. Han hade i sin ungdom stulit ett garnnystan. Ja, det hade han gjort, sade Frykman, men det betyd- de ingenting, ty han hade använt det till en god gärning. Skam bad då att få gå ut genom dör- ren eller skorstenen, men det tillät ej Frykman. Han borrade ett hål i fönsterblyet och genom det måste Skam fara ut, och det vren och yla- de, då han gav sig i väg. En gång skulle Frykman till ###-Gert- rud, som låg för döden, och ge henne nattvar- den. I Darvabacken ovanför den gamle Hol- landsbron selades hästen av. Drängen fick sela på igen, men hästen selades av genast på nytt. Likaså gick det en tredje gång. Då gick / Frykman själv ur och selade på hästen och sa- de: ”Nu skall det inte sela av någon fler gång.” Så skedde heller inte, och de komma i tid till dödsbädden. Det var Skam, som ville hindra honom från att komma fram i tid. - En annan gång var Frykman kallad till Tallås-Erik, som man misstänkte var sken- död. På hedarna söder om Tallåsen mötte han en främmande karl, som sade: ”Du behö- ver inte fara längre, ty mannen är redan död.” – ”Ånej,” sade Frykman, ”jag far väl fram i alla fall.” Han fortsatte fram till Tallåsen och lycka- des väcka Erik till livet igen. De trodde, att det var Skam, som mötte Frykman och sökte hindra honom från att gå fram till Tallåsen. Om inte Frykman hade kommit, så hade förstås Tallås-Erik dött. / Skam och prästen En präst och Skam kommo en gång överens om, att Skam skulle få alla, som sovo i kyrkan på julmorgonen. Prästen predikade, ropade och skrek under hela predikan så förfärligt att ingen enda fick en blund i ögonen. Efter predikan mötte prästen Skam utanför sakristian och frågade honom: ”Fick du många själar?” – ”Nej, hur skulle nån kunna sova, när en toc- ken hund står och skäller,” svarade Skam. Skam och kortspelarna Tomasson som bodde i Kilstugan, tala- de om, att de hölls på och spelade kort en gång på ett ställe invid vägen. Det var flera stycken som satt där och spelade. Tomasson stod och såg på dem. Då kom det en fint klädd herre efter vägen, och han stannade och ställde sig bredvid honom och såg på. Så var det en av spelarna, som slog fel kort och förlorade; då sade den fine / herrn: ”Nu slog du fel kort. Det andra skulle du ha slagit.” Men då blev spelaren arg och sade: ”Vad fan har du att göra med hur jag spelar! Du behöver inte stå här bakom mig. Ge dig iväg!” Då sprang den fine herrn därifrån, och när han for uppför en backe, då sågo de, att han hade hästhov på en foten. Men då blev fort slut på kortspelandet. Det var Skam själv, som ha- de varit där.
Vattenväsen.
Det var en som hette Rundkvist, han bodde på Bråten, den sydligaste gården i Bosberg. Han råkade en gång ut för sjöråa. Han var ute i skogen och letade efter kor, som inte kom- mit hem till kvällen. Det var bra skumt på kväl- len. Då fick han se en ung kvinna som stod bakom en tall. Han frågade henne, om hon sett några kor, men hon svarade inte, och då han gick närmare blev hon borta. Strax därpå hörde han, att det skvam- eļ te' (=plaskade till) i sjön, och då förstod han att det var sjöråa, han hade sett. Men då sprang han hem, och sedan måste han få en karl med sig för att leta efter korna. Han var mörkrädd alltid efter den gången.
En glupsk bergjätte. (Saga.)
Dä va en gång en bergjätt (bàrjàt), som va så stor- äten, s´att han åt opp sju lass gröt å sju lass mjölk (mjålk) i ett mål. En gang, nä han va ute å geck, så mötte han en häst. Å da sa hästen: - Dä va förskräckli, hå tjock I ä, far!" - Ja, dä fle inte undli. Jä ha åte opp sju lass gröt å sju lass mjölk, å jä kan äte opp däg åg, hästeränne". Å så åt han opp hästen. Nä han hade gått en bete, så mötte han e ko. - Dä va förskräckli, hå tjock I ä, far!" sa koa. - Ja, dä fle inte undli. Jä ha åte opp sju lass gröt å sju lass mjölk å e hästeränne, å jä kan äte opp däg åg, koflänge." Å så åt han opp koa. Nä han hade gått en bete te, så mötte han en kalv. / - Dä va förskräckli, hå tjock I ä, far!" sa kalven. - Ja, dä fle inte undli. Jä ha åte opp sju lass gröt å sju lass mjölk å e hästeränne å e koflänge, å jä kan äte opp däg åg, kalvekåte." (kàlväkåtä; kåt = yster.) Å så åt han opp kalven. Nä han hade gått en bete te, så mötte han en räv. - Dä va förskräckli, hå tjock I ä, far!" sa räven. - Ja, dä fle inte undli. Jä ha åte opp sju lass gröt å sju lass mjölk å e hästeränne å e koflänge, å e kalvekåte, å jä kan äte opp däg åg, räveschlänge." Å så åt han opp räven. Nä han hade gått en bete te, så mötte han en hare. - Dä va förskräckli, hå tjock I ä, far!" sa har'n (hǎn). - Ja, dä fle inte undli. Jä ha åte opp sju lass gröt å sju lass mjölk å e hästeränne å e koflänge å e kalvekåte å e räveschlänge, å jä kan äte opp däg åg, harehoppe." Å så åt han opp har'n. Nä han hade gått en bete te, så mötte han en ekor (èkùr). / - Dä va förskräckli, hå tjock I ä, far!" sa ekorn. - Ja, dä fle inte undli. Jä ha åte opp sju lass gröt å sju lass mjölk å e hästeränne å e koflänge, å e kalvekåte å e räveschlänge å e harehoppe, å jä kan äte opp däg åg, ekorblänge (èkurblångä)." Men da kutte ekorn opp i ett trä, å dä skulle bergjätten freste å klyve ätter. Men nä han kom en bete opp i träe, sp datt han ner å sprack som en pott (pöt). Å mjòlka te å rinne å gröten te å stinne å hästen te å ränne å koa te å flänge å kalven te å kåte å räven te å schlänge å har'n te å hoppe å ekorn glömde ut båe öga på nä. (glöme = titta.) Upptecknarens anm: Även i min hemsocken, Köla, säger man en bàrjàt men en jàte. Jättens hustru: bergjät- kullan (bàrgatkùla).
Naturföremål
Om hästarna stanna på något ställe när de var ute, så skulle de titta mellan betslet o huvet på dem. Men det var en här som gjorde så, o han fick en örfil. I Visnums sn. på "Stormoen" på vägen till Kristinehamn är ett "bål" där de vägfarande kastat kvis- tar o småsten. Det var en som de döda där, han hade haft pengar i Kristinehamn o skulle likvidera arbetare vid Krontorp i Visnum
Farsoter
Digerdöden var det en präst borta i Värmland som band vid en enbuske. Den prästen hade gått i "Würtembergsskolan". Eller också var det "svarte döen", de nös tre gånger, o sen var de 'döe'.
Kungar
De sa' att Karl XII var osårbar. Men de sköt honom med en silverknapp. Men innan det hände, sa' han: "Nu går ja ifrå er, pojker!"
Herremän och fruar
Skam kom för att hämta Pinntorpafrua med två svarte häster. Så fråga han henne hur långt hon ville ner i av- grunden. "Te fotkulera," sa ho. Då ställde han henne på huvet.
Hantverkare
Det var en särskild som slakta hästar, i Frosterud här i socknen bodde en sådan. De fick behålla själva hästkroppen, o det hade de mest till lockbete för räv.
(djävulen)
Det var en här i socknen som hette Karl Ersa, han mötte en gång en skjuts med två svarta hästar vid "Röjbackera" nära Sjötorp här i Rudskoga. Det låga ur halsen på hästarna, men han såg inte vilka som satt i vagnen. Men sedan fick han höra att en gubbe som hette Sven Liljas hade kört ihjäl sig vid den tiden, det var en "stygg" gubbe, o då förstod Karl Ersa att det var Skam som hämtat honom. Jag hörde också som barn / att det skulle spöka där vid Röjbackera.
Folklekar
Skära, skära havre vem skall havren binda jo, det skall allra kärasten var skall du honom finna. Jag såg 'en i går afton uti det klara månasken. När var tar sett då tar 'a mett då får den andre ingen." De lekande gå i ring, vid "När var tar sett" omfamna de varann två o två, då blir en över, o då sjunga de andra: "För dä va rätt o lagomt att ingen ville ha däj / å N.N. fick i dansen stå för dä va rätt o lagomt." Och så klappa de händerna. _____ "Jag bär min dyna full av fjär, full av fjär lägger den för vännen kär, vännen kär. Vem skall vila uppå den det skall du o ja, min vän!" De lekande gick i ring o någon var inne i ringen o höll en näs- duk i handen. Denna lades så fram- för någon i ringen, o så föll de båda på knä på den med armarna om varandras axlar. ______ "Tjuv o tjuv dä skall du heta för du stal min lilla vän, men ja har den enda trösten / att ja får den snart igen. tror ja trallalala " " tralalala. Tänk om mamma, pappa visste att ja hade däj så kär tro mäj, sjutton, arton, nitton dä då nånstin bleve väl! Tror ja trallala " " tralalala!" De lekande stor par om dar, o en var udde o gick o stal en annans make. _____ "Jag gick mig ut en afton uti en lund så grön då möter mig en flicka så fager o så skön, hon lovade mig sitt hjärta hon räckte mig sin hand, / vi knöto, vi knöto förtroeliga band " " " " !" De lekande gingo i ring, o någon eller några voro inne. Vid "Hon lovade" togo dessa en make i ringen o vid "Vi knöto" stannade paret mitt emot varann, fattade korsvis varandras händer o slogo samman handlederna. ______ "Det gick ett par gubber i snöen sjung faderi, faderallalala-lej! De voro så illa i nöden sjung faderallalej! De fria för tusen riksdaler sjung o.s.v. o äger kanppast en daler sjung o.s.v. / Korgen jag dig skänker en annan jag på tänker. Med korgen uti den ena handen o flickan uti den andra, då får jag på mig en gammal hatt o ger mig ut till att vandra." De lekande gingo i ring, o ett par var inne i denna. De togo någon i ringen, men slängde så undan denna vid "Korgen jag dig skänker" samt togo varsin ny. Men sen togo de både denna o den förra i handen, o alla tre dansade runt inne i ringen. _____ "Fåglarna i skogen de sjunga var dag " " " " att du o ja min vän / skulle varandra ha Nå-nå-nå, så-så-så dig skall jag ha!" De lekande gingo i ring, någon var inne o tog en, vid "Nå-nå-nå" höllo de varann i händerna o drogo sicksackvis ut var- andras armar. Vid "dig skall jag ha," svängde de om ett tag. "Uppå källerbacken " " där bor min kära vän. Vacker är han stilig är han trevliger till att dansa! Inte vill ja ha däj men jag får väl ta däj så du slippe stå o grine! / Denna vännen är mig mycket mera kär trevliger till att dansa! (Eller sist: "Sådan är min levnads- bana." De lekande voro i en ring, o någon var inne o tog så en o dansa om lite med men släppte den åter o tog en annan o dansa om med. Den första stod kvar i ett hörn av ringen, o den skulle vara inne nästa gång. _____ "För förr ha du vare vacker men nu ä du ful! För ängen va grön o flickan va skön, kom valsa mä mäj ja tycker om däj!" De lekande gingo i ring o nå- / gon var inne, som så tog en i ringen o dansa vals med. _____ "Fyra gossar uti en ring faderalla, de ville fria men sa' ingenting faderalla! De tog si käring o drog te skogs faderalla de tog o.s.v. Nu ä ja så hjärtans gla faderalla nu ha ja fått den ja vill ha faderalla!" De lekande gingo i ring, o några voro inne som togo varsin o drogo in i ringen, o sen dansa ella runt därinne o höllo varann i händerna. / Vid "Dele oxen" satt de lekande i ring. Så sa' en till sin granne: "Ja deler min oxe, ja tar horna, va tar du?" Så fortsatte man runt ringen. Sen fick en, som inte visste, vad del de hade komma o viska till var o en vad den skulle användas till. Detta tala de om sen i tur o ordning, o det kunde bli så tokigt. "Frie för narr," hälften av de lekande var ute i förstun o hälften var inne, de som var inne fick varsitt namn av dem som var ute. Togs så in en av dessa i sänder, o han skulle hälsa på den som han trodde var hans. Hälsa han inte rätt, så fick han gå ut igen, o så fick han hålla på tills han gissa rätt. De, som / hälsa rätt, fick stanna kvar inne. "Sitte på unnerstol", en av de lekande satt på en stol, o de andra undra på honom. Den som undrar det värsta" får sitta nästa gång. "Sômma undrer så o sômma så, mitt unner lägger ja bå unner o oppå!" sa de. Att "läse för prästen" var ett sätt att lösa igen panter. Ett skynke hängdes över två sto- lar, o där kröp en under. Så kom en in o ställde sig på en av stolarna i knäböjande ställning med knäppta händer, då stack den, som satt under skynket, honom i händerna med en nål. Den, som knäböjde, hade bundet för ögonen. / Vid "låne varme" satt de lekande stilla först. Så kom en o stack fram en pinne eller spiskroken o sa': "Får ja låne varme?" "Gå te näste granne," sa' den tillfrågade. Så börja de le- kande byta platser, o då skulle den, som gick omkring, försöka sätta sig på en ledig plats. En lek var: "Min fru skicka däj en penning." De lekande sutto runt omkring rummet, o en gick omkring o sa' till var o en: "Min fru skicka däj en penning, du får köpe va du vill så när som svart, vitt, nej, ja, dä vill min fru alls inte ha!" Däref- ter kom samme igen o fråga: "Va köpte du för penningen min fru skicka däj?" Svara de då något / av det förbjudna, så blev det att lämna pant. Vid "Gömme ringen" skulle de lekande sitta i ring o hålla ihop händerna, o en gick omkring o skulle gömme ringen hos någon. Hon stack ner handen hos alla, så att ingen skulle veta var den hamna o sa' till var o en: "Gömme, gömme ringen väl, ät inte opp 'en, tapp inte bort 'en o lätt inte svina dra bort 'en!" Sen var det en som leta på var ringen fanns, han skulle fösöka gissa. "Du har 'n!" bruka de säga. En annan lek var "Denna daler den skall vandra." Då satt man på stolar o lät något vandra sig emellan o sjöng: "Denna daler den skall vandra från den / ena till den andra, låt den gå, låt den gå, att den aldrig stanna må!" Där är också en som skall ta reda på dalern. Vid "Môrsle vanten" sutto de le- kande på golvet med uppdragna knän o mussla' en vante eller något sådant sig emllan under dessa. Så var det en uppe som skulle försöka ta reda på vanten. Ibland kasta någon av dem, som satt, vanten till en annan, o då måste denne vara kvick att gömma den, så inte den som var oppe fick tag på den då. "Môrsle, môrsle, här ä vanten," sa de. Den, hos vilken vanten blev tagen, skulle opp sedan. Sista paret ut lektes mycket ute förr. "Bro, bro brygga / bryggan heter Rygga, stockar och stenar alla våra renar. Ingen slipper fram förrn han säger sin kärastes namn. Vad heter han?" Två stå mitt emot varann o hålla de sammanfattade händerna högt, o så går ringen under dem. Vid "Vad heter han?" slå de ner armmarna om någon som måste säga ett namn av motsatt kön. Så sjunga de lekande: "'Margit' o "Gustav' de äro befästa med röda gullringar o kappla gullhästar, de svara varandra ja de vilja varandra ha, hälsningar kommer i da!" / "Se vi gå på golvet med våra ben så vita Erik dess like han skall eder svike, fram, fram du Erik du är en jubeldåre! Jag är visst ingen dåre fastän I mig så kallen, jag är en gods och äkta man ibland de gossar alla! Jag segrar o jag vann " " " " den fagraste flickan den tar jag i min famn!" De lekande gå i ring o någon är "Erik." Vid "Han skall Eder svike" går denne ut ur ringen men kommer in igen vid "Fram, fram". Sedan sjunger Erik ensam. / "Flickan går i ringen med röda gullband så knyter hon det om sin kärastes arm. Kära lilla flicka, knyt inte så hårt jag ämnar ej att rymma bort. Så hastigt den lilla flickan ur leken försvann med gossens röda gyllene band. De sköto efter henne med femton gevär, och vill ni mäj något, så ha ni mäj här. Kom sköna lilla gosse kom dansa med mäj med flickan röda gyllene band." De lekande gå i ring o någon är inne som så väljer ut en i ringen. Leken följer texten, o vid det sista dansar paret om. / Det fanns många olika sätt att lösa igen panter vid pantlekar. Ett var att "Räkne sjustjärnera", då sprang man ut o sa: "E o alle de andre!" "Stå på hôve (huvudet)", då skulle man ställa sig på ett spikhuvud på golvet. Man skulle ockskå se efter om "morfars palter (eller vanter) va torre", då skulle man titta opp i skorsten. "De ä torre som snus," sa' man sen.
Myling
Jag kom hem från stan en gång här o hade en häst som skulle se mer än vanligt. Där vid en gård var det e som hade mördat ett barn, hon blev anklagad, men de kom aldrig på henne. När jag kom dit, tog hästen ett hopp inåt gärdet. Det var en bro där, o vid den hörde en granne till mig ett barn gråta. Han skulle gå dit o se efter, men då sa hans mor: "Låt bli det!"