Transkriberad uppteckning

Tänk de kûnn stâmm björn å för, å sû kûnn de gå sûm björn å, da kröp de i ett björnskinn å vart te en björn. Dä va en gûbb, sûm va björn iblann på dätta vis å slogg ihäl dän ôn hästen ätter dän an- ner för grânn sin å åt ôpp döm. Sû en gang kom kärn, sûm ått häst’an te’n, da han hell på å lög säj. Å da tŷckt han, att han va sû tjûck å fet. ’Dä va dä värst, sû hôllu å fet du ä på kroppen’, sa han. - ’Ja’, svârd han, ’skûll jä int vâr dä, jä sûm ha slôjj ihäl å et ôpp sû mâng häster för däj!’ Da han jeck hem, va han gotte å få mä säj en bêt tå björn- / hua, sû da björn kom nâst gang å skûll ji säj på hästan, sû bet allt kula på’n, å han stalp, å då va dä granngûbben, sûm va i hua.