Transkriberad uppteckning

Skära, skära havre vem skall havren binda jo, det skall allra kärasten var skall du honom finna. Jag såg 'en i går afton uti det klara månasken. När var tar sett då tar 'a mett då får den andre ingen." De lekande gå i ring, vid "När var tar sett" omfamna de varann två o två, då blir en över, o då sjunga de andra: "För dä va rätt o lagomt att ingen ville ha däj / å N.N. fick i dansen stå för dä va rätt o lagomt." Och så klappa de händerna. _____ "Jag bär min dyna full av fjär, full av fjär lägger den för vännen kär, vännen kär. Vem skall vila uppå den det skall du o ja, min vän!" De lekande gick i ring o någon var inne i ringen o höll en näs- duk i handen. Denna lades så fram- för någon i ringen, o så föll de båda på knä på den med armarna om varandras axlar. ______ "Tjuv o tjuv dä skall du heta för du stal min lilla vän, men ja har den enda trösten / att ja får den snart igen. tror ja trallalala " " tralalala. Tänk om mamma, pappa visste att ja hade däj så kär tro mäj, sjutton, arton, nitton dä då nånstin bleve väl! Tror ja trallala " " tralalala!" De lekande stor par om dar, o en var udde o gick o stal en annans make. _____ "Jag gick mig ut en afton uti en lund så grön då möter mig en flicka så fager o så skön, hon lovade mig sitt hjärta hon räckte mig sin hand, / vi knöto, vi knöto förtroeliga band " " " " !" De lekande gingo i ring, o någon eller några voro inne. Vid "Hon lovade" togo dessa en make i ringen o vid "Vi knöto" stannade paret mitt emot varann, fattade korsvis varandras händer o slogo samman handlederna. ______ "Det gick ett par gubber i snöen sjung faderi, faderallalala-lej! De voro så illa i nöden sjung faderallalej! De fria för tusen riksdaler sjung o.s.v. o äger kanppast en daler sjung o.s.v. / Korgen jag dig skänker en annan jag på tänker. Med korgen uti den ena handen o flickan uti den andra, då får jag på mig en gammal hatt o ger mig ut till att vandra." De lekande gingo i ring, o ett par var inne i denna. De togo någon i ringen, men slängde så undan denna vid "Korgen jag dig skänker" samt togo varsin ny. Men sen togo de både denna o den förra i handen, o alla tre dansade runt inne i ringen. _____ "Fåglarna i skogen de sjunga var dag " " " " att du o ja min vän / skulle varandra ha Nå-nå-nå, så-så-så dig skall jag ha!" De lekande gingo i ring, någon var inne o tog en, vid "Nå-nå-nå" höllo de varann i händerna o drogo sicksackvis ut var- andras armar. Vid "dig skall jag ha," svängde de om ett tag. "Uppå källerbacken " " där bor min kära vän. Vacker är han stilig är han trevliger till att dansa! Inte vill ja ha däj men jag får väl ta däj så du slippe stå o grine! / Denna vännen är mig mycket mera kär trevliger till att dansa! (Eller sist: "Sådan är min levnads- bana." De lekande voro i en ring, o någon var inne o tog så en o dansa om lite med men släppte den åter o tog en annan o dansa om med. Den första stod kvar i ett hörn av ringen, o den skulle vara inne nästa gång. _____ "För förr ha du vare vacker men nu ä du ful! För ängen va grön o flickan va skön, kom valsa mä mäj ja tycker om däj!" De lekande gingo i ring o nå- / gon var inne, som så tog en i ringen o dansa vals med. _____ "Fyra gossar uti en ring faderalla, de ville fria men sa' ingenting faderalla! De tog si käring o drog te skogs faderalla de tog o.s.v. Nu ä ja så hjärtans gla faderalla nu ha ja fått den ja vill ha faderalla!" De lekande gingo i ring, o några voro inne som togo varsin o drogo in i ringen, o sen dansa ella runt därinne o höllo varann i händerna. / Vid "Dele oxen" satt de lekande i ring. Så sa' en till sin granne: "Ja deler min oxe, ja tar horna, va tar du?" Så fortsatte man runt ringen. Sen fick en, som inte visste, vad del de hade komma o viska till var o en vad den skulle användas till. Detta tala de om sen i tur o ordning, o det kunde bli så tokigt. "Frie för narr," hälften av de lekande var ute i förstun o hälften var inne, de som var inne fick varsitt namn av dem som var ute. Togs så in en av dessa i sänder, o han skulle hälsa på den som han trodde var hans. Hälsa han inte rätt, så fick han gå ut igen, o så fick han hålla på tills han gissa rätt. De, som / hälsa rätt, fick stanna kvar inne. "Sitte på unnerstol", en av de lekande satt på en stol, o de andra undra på honom. Den som undrar det värsta" får sitta nästa gång. "Sômma undrer så o sômma så, mitt unner lägger ja bå unner o oppå!" sa de. Att "läse för prästen" var ett sätt att lösa igen panter. Ett skynke hängdes över två sto- lar, o där kröp en under. Så kom en in o ställde sig på en av stolarna i knäböjande ställning med knäppta händer, då stack den, som satt under skynket, honom i händerna med en nål. Den, som knäböjde, hade bundet för ögonen. / Vid "låne varme" satt de lekande stilla först. Så kom en o stack fram en pinne eller spiskroken o sa': "Får ja låne varme?" "Gå te näste granne," sa' den tillfrågade. Så börja de le- kande byta platser, o då skulle den, som gick omkring, försöka sätta sig på en ledig plats. En lek var: "Min fru skicka däj en penning." De lekande sutto runt omkring rummet, o en gick omkring o sa' till var o en: "Min fru skicka däj en penning, du får köpe va du vill så när som svart, vitt, nej, ja, dä vill min fru alls inte ha!" Däref- ter kom samme igen o fråga: "Va köpte du för penningen min fru skicka däj?" Svara de då något / av det förbjudna, så blev det att lämna pant. Vid "Gömme ringen" skulle de lekande sitta i ring o hålla ihop händerna, o en gick omkring o skulle gömme ringen hos någon. Hon stack ner handen hos alla, så att ingen skulle veta var den hamna o sa' till var o en: "Gömme, gömme ringen väl, ät inte opp 'en, tapp inte bort 'en o lätt inte svina dra bort 'en!" Sen var det en som leta på var ringen fanns, han skulle fösöka gissa. "Du har 'n!" bruka de säga. En annan lek var "Denna daler den skall vandra." Då satt man på stolar o lät något vandra sig emellan o sjöng: "Denna daler den skall vandra från den / ena till den andra, låt den gå, låt den gå, att den aldrig stanna må!" Där är också en som skall ta reda på dalern. Vid "Môrsle vanten" sutto de le- kande på golvet med uppdragna knän o mussla' en vante eller något sådant sig emllan under dessa. Så var det en uppe som skulle försöka ta reda på vanten. Ibland kasta någon av dem, som satt, vanten till en annan, o då måste denne vara kvick att gömma den, så inte den som var oppe fick tag på den då. "Môrsle, môrsle, här ä vanten," sa de. Den, hos vilken vanten blev tagen, skulle opp sedan. Sista paret ut lektes mycket ute förr. "Bro, bro brygga / bryggan heter Rygga, stockar och stenar alla våra renar. Ingen slipper fram förrn han säger sin kärastes namn. Vad heter han?" Två stå mitt emot varann o hålla de sammanfattade händerna högt, o så går ringen under dem. Vid "Vad heter han?" slå de ner armmarna om någon som måste säga ett namn av motsatt kön. Så sjunga de lekande: "'Margit' o "Gustav' de äro befästa med röda gullringar o kappla gullhästar, de svara varandra ja de vilja varandra ha, hälsningar kommer i da!" / "Se vi gå på golvet med våra ben så vita Erik dess like han skall eder svike, fram, fram du Erik du är en jubeldåre! Jag är visst ingen dåre fastän I mig så kallen, jag är en gods och äkta man ibland de gossar alla! Jag segrar o jag vann " " " " den fagraste flickan den tar jag i min famn!" De lekande gå i ring o någon är "Erik." Vid "Han skall Eder svike" går denne ut ur ringen men kommer in igen vid "Fram, fram". Sedan sjunger Erik ensam. / "Flickan går i ringen med röda gullband så knyter hon det om sin kärastes arm. Kära lilla flicka, knyt inte så hårt jag ämnar ej att rymma bort. Så hastigt den lilla flickan ur leken försvann med gossens röda gyllene band. De sköto efter henne med femton gevär, och vill ni mäj något, så ha ni mäj här. Kom sköna lilla gosse kom dansa med mäj med flickan röda gyllene band." De lekande gå i ring o någon är inne som så väljer ut en i ringen. Leken följer texten, o vid det sista dansar paret om. / Det fanns många olika sätt att lösa igen panter vid pantlekar. Ett var att "Räkne sjustjärnera", då sprang man ut o sa: "E o alle de andre!" "Stå på hôve (huvudet)", då skulle man ställa sig på ett spikhuvud på golvet. Man skulle ockskå se efter om "morfars palter (eller vanter) va torre", då skulle man titta opp i skorsten. "De ä torre som snus," sa' man sen.