Transkriberad uppteckning

Dä va en gång en bergjätt (bàrjàt), som va så stor- äten, s´att han åt opp sju lass gröt å sju lass mjölk (mjålk) i ett mål. En gang, nä han va ute å geck, så mötte han en häst. Å da sa hästen: - Dä va förskräckli, hå tjock I ä, far!" - Ja, dä fle inte undli. Jä ha åte opp sju lass gröt å sju lass mjölk, å jä kan äte opp däg åg, hästeränne". Å så åt han opp hästen. Nä han hade gått en bete, så mötte han e ko. - Dä va förskräckli, hå tjock I ä, far!" sa koa. - Ja, dä fle inte undli. Jä ha åte opp sju lass gröt å sju lass mjölk å e hästeränne, å jä kan äte opp däg åg, koflänge." Å så åt han opp koa. Nä han hade gått en bete te, så mötte han en kalv. / - Dä va förskräckli, hå tjock I ä, far!" sa kalven. - Ja, dä fle inte undli. Jä ha åte opp sju lass gröt å sju lass mjölk å e hästeränne å e koflänge, å jä kan äte opp däg åg, kalvekåte." (kàlväkåtä; kåt = yster.) Å så åt han opp kalven. Nä han hade gått en bete te, så mötte han en räv. - Dä va förskräckli, hå tjock I ä, far!" sa räven. - Ja, dä fle inte undli. Jä ha åte opp sju lass gröt å sju lass mjölk å e hästeränne å e koflänge, å e kalvekåte, å jä kan äte opp däg åg, räveschlänge." Å så åt han opp räven. Nä han hade gått en bete te, så mötte han en hare. - Dä va förskräckli, hå tjock I ä, far!" sa har'n (hǎn). - Ja, dä fle inte undli. Jä ha åte opp sju lass gröt å sju lass mjölk å e hästeränne å e koflänge å e kalvekåte å e räveschlänge, å jä kan äte opp däg åg, harehoppe." Å så åt han opp har'n. Nä han hade gått en bete te, så mötte han en ekor (èkùr). / - Dä va förskräckli, hå tjock I ä, far!" sa ekorn. - Ja, dä fle inte undli. Jä ha åte opp sju lass gröt å sju lass mjölk å e hästeränne å e koflänge, å e kalvekåte å e räveschlänge å e harehoppe, å jä kan äte opp däg åg, ekorblänge (èkurblångä)." Men da kutte ekorn opp i ett trä, å dä skulle bergjätten freste å klyve ätter. Men nä han kom en bete opp i träe, sp datt han ner å sprack som en pott (pöt). Å mjòlka te å rinne å gröten te å stinne å hästen te å ränne å koa te å flänge å kalven te å kåte å räven te å schlänge å har'n te å hoppe å ekorn glömde ut båe öga på nä. (glöme = titta.) Upptecknarens anm: Även i min hemsocken, Köla, säger man en bàrjàt men en jàte. Jättens hustru: bergjät- kullan (bàrgatkùla).