Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tjugondag Knut
Eljest hade de för sig att tjugondag Knut skulle ju- len ut. Då sopade de ut julen. Då fick karlarna ta på sig blaggarnsskjorta, och så fick de börja med att äta grovt bröd igen.
Julafton
Vi bruka hacka grovt granris o ha ut över golvet på julafton. Men jag har hört att förr ha de brett ut halm över golvet till jul. Alla i huset skulle ha "bakkaker" till jul, ett bröd av varje sort som bakades, vörtlimper o surlim- per o julbockar. Det blev en stor brödhög åt var och en, o den låg bredvid tallriken när de skulle äta julkväll. Sen fick var o en ta sin hög o äta när de ville.
Julafton
Var o en av barnen i en fa- milj skulle ha en "julstompa" till jul, o denna skulle inte röras förrän tjugondag Knut när de dansa ut julen. Det var en avlång limpa av vetedeg. Och var större pojke i huset skulle ha en "jultönnebôll", en kvartersbu- telj med brännvin. Denna skulle också gömmas till tjugondagen. Men de fick inte sådan förrän de var större, konfirmerade. Kreaturen skulle ha extra tidigt på jullmorron, och hönsen skulle lockas ner från käppen / o få något extra de också. Hön- sen var i lagårdarna då.
Julafton
Det bakades hårt bröd till jul så det räckte till vafferdagen. Sen bakades mjukt för helgen, vörtlimpa och surlimpa. I sur- limpan var potatis som man rev, o den fick stå ett par dar med mjöl i o surna. Den surlimpan skulle ätas till osten på julen. Det var stora ostar då som vägde opp till ett pund (7 1/2 kg.) Svärfarsgubben här sa att de la' bröd på bordet på jul- kvällen som fick ligga där under julnatten, o sen gick de opp tidigt på julmorron o gav husdjuren / detta. I mitt hem hade vi julgran, den satt i en pall på bordet. Vi barn fick sitta med vid bordet på julen, då satt vi på en lång stol, säte. Den stolen fick vi ha till bord i var- dagslag, för då fick vi inte sitta vid bordet, det var bara om helgerna. "Julbocken" bakades till jul, den var rullad i hörnen, varje barn skulle ha en sådan, o den gömde vi mest till tjugon- dagen. Vi skulle också ha av det andra brödet, av siktebrödet o surlimpan varsin. Detta gömde vi allt, så det skulle vara mjukt. Enbarr strödde de också / på golvet till jul för att det skulle vara fint. Till julkärve tog man undan en nek när man tröska- de.
Lucia
En gammal gumma i Bottner brukade gå upp kl. 2 den morgonen. Då åt hon ett riktigt mål med fläsk å potatis å tog en sup, sedan lade hon sig att sova till dess det blev ljust. Eljest har de nog inte brukat gå upp förr än vid fem- tiden, åtminstone inte i mitt minne. En sed har varit bruklig ända i min tid att alla skulle äta kokat fläsk den morgonen. Så åt de litet av varje såsom potatis, ost, korv å bröd. En sup brännvin skulle det alltid vara. Men det var på de ställen som de höll på att supas hela den dagen så att de låg fulla här å där i hör- nen av stugan. I Karlanda brukade de det mycket. Då började julen å då hade de rättighet att börja å supa. På själva lussedagen skulle ölet bryggas som skulle vara till julen. Då började de ganska ti- digt på morgonen. Så höll karlarna på att hugga ved / till dess det var ljust på morgonen. Den veden skulle vara till julved. Några andra särskilda bruk kan jag inte minnas. Lussebrur har jag aldrig sett i denna gården å vet inte om de brukade det i andra gårdar heller. Kreaturen fick inte något särskilt på lussekvällen eller "lusseotta". Det att en gick upp så tidigt kalla- des att "pôsse lusse".
Julens mellandagar
Julgillena. Benämning: "julkalas, julbal, trättnebal, tjugnebal." De äldre bjöd varandra till sig, å då kostade den ka- laset som gjorde det. Ungdomen "la ihop" lika myc- ket på man; när de skulle ha bal, så köpte de det som skulle vara. För långt tillbaka sedan så tigg- de de ihop både mat och brännvin. Benämning på mellandagarna: "julsökna". Utklädsel. Halm och andra figurer. Somliga klädde ut sig till "julbock" å gick om- kring i stugorna. De blev fägnade med mat och bränn- vin. Han klädde ut sig med ett vitt fårskinn eller vrängde en fårskinnspäls så att ullen vändes utåt. Horn fastsattes på huvudet. Så hade han en bjällra häng- ande mellan benen. Han kom ensam till att att börja / med, men så tyckte de det var roligt att föl- ja med honom undan för undan dit han kom. Det var jämt för att ha roligt. Nyår. Det värsta var om en käring kom det första på ny- året. Det betydde olycka av alla slag. Trettondagshelgen och tjugondag Knut. Snöade det trettondagen så hade en att vänta tretton snöyror, innan vintern tog slut. Knutdagen var sista dagen på julen. "Di dansa ut jula" då. "Tjugneda Knut danser jula ut", brukar en å säga. Då fick man äte upp julhögarna.
Trettondedagen och Knut
Om trättnekvällen var det kalas i stugorna. Men en del hade allt den seden att di ville vara hemma om "trättnekväl". Det var högtidligt då också, för en skulle sitta vid bordet och äta som om jul- kvällen. Innan vi lade oss fick jag en smörgås av mor. Den skulle jag lägga i spisen. På samma sätt fick jag göra om julkvällen och nyårskvällen. Jag kom aldrig att ta reda på varför en skulle göra så. Men ingen fick röra den, när jag hade lagt den där. Det var ost, korv och kött på den. Di har gått med "ljuse stjärna", men det minns jag in- te värre till. Det var Herodes, Judas, en kung från "Morias land", tre vise män. Di var i ett följe och gick i stugorna och sjöng för folk. Judas tiggde av all julmat, pengar, ljus, brännvin och dricka. Sedan / skulle di göra bal och fägna med maten di fick. Det blev framåt Knut. Om tjugnekväl var grannlagen ihop och hade ka- las - "tjugnekalas". På tjugnedagen tog en ut jul- granen å "sopa ut jula". Då var det slut på julen. Då tog en fram havrebrödet igen. Så fick inte karlarna ha lärftskjortan längre utan di fick smocke på sig blaggernsskjortan. Så börja en det vanliga arbetet.
Högtidsseder.
Julen började egentligen med den dagen som de kallade "Lelle go vâla". Då började de att smaka på julmaten, och de började med en sup som var liksom lite högtidlig. De hade bränt färdigt julbrännvinet då också. På julmorgonen innan de for till kyrkan, skulle hästarna ha en sup med i fodret. Och det blev de väldigt pigga av. I Rådom tog de mest till Östmarks kyrka om jularna. när de kunde köra över Kläggen, och var det då glansis vill jag lova att det gick undan både till julottan och därifrån, allra fortast ifrån kyrkan, för den som först hann hem skulle först få in "årvägen" (skörden) på hösten. Korna skulle också ha särskild fägnad på julmorgonen. De brukade få en tapp gott vallhö och när man gav dem den skulle man tala om för dem att det var julmorgonen. Ränneberget i Östmark är mycket högt, och när man är uppe på det så ser man solen hela natten på högsommaren. Därför har de i Östmark / alltid haft den seden att de samlats där var midsommarnatt. Då kom ungdomen från hela socknen tillsammans uppe på toppen av berget, och där höll de på och lekte och dansade ända tills det var tid att gå ner och börja sköta sysslorna i stall och ladugård.
Vårhalvåret
Som vädret är om trettonhelgen, sådant blir vädret när det skall skördas in på hösten. Och om det snör på tretton- dagen så blir det tretton snöyror. Snö på trettondagen och tjugondag Knut betyder sen vår och snörik vinter. Trettondag klätt gör jula slätt. Tjugnedag-Knut kör jula ut. Petter Katt kastar den heta stenen i vattnet. Sedan bär inte isen att gå på. Förti martyrer. Om det var sträng vinter då så skul- le det bli förti vinternätter. Halvliden mars så tog dagsmejan mycket på snön. Vafferda'n skulle vi ha våfflor. Vâfferkvällen sprang / vi trandans på sju gödselhögar. Tranan skulle inte plö- ja oss i fötterna. I april narrade vi varandra. Det var roligt om en kun- de narra någon riktigt. Det var skälmstycke som de gjorde varandra. En del blev så onda, om de blev narrade. April april din dumma sill, ja narrar min stôlle vart ja vill lät det, när någon hade orkat narra en. 1 maj fick vi ägg. Karlarna drack märg i benen, så att de skulle stå bi under andtiderna. Mars med sitt skägg lockar barn utom vägg, april med sin luva skrämmer barnen in i gruva. Om vårfrukvällen började de gå till sängs utan lyse.
Annandag jul
När annandagen var inne, så började julkala- sen. Se'n höll de på till fråmat Knut. På förmid- dagen så var en till grannkyrkan. Det var brukligt att en skulle till en främmande kyrka den dagen, för så vitt att vädret tillät det. Och då bruka- des det så, att främlingarna blev inbjudna till bekanta. Det blev kalas och kappkörningar då. Di ville gärna visa vad hästarna dugde till. Trettondagen var "Töcksmarksjula." Då kom socken- bor från någon grannförsamling på kyrkobe- sök. Då blev de inbjudna i gårdarna här. Stjärngossar gick omkring. Det hade de äldsta att ta- la om. Vem dag under julen som detta skedde, vet jag inte. Det är nog länge sedan som seden uppe- hörde här. För det var så litet tal om den. / Det var många i sällskap. De stanna vid dör- ren och sjöng Staffansvisan. Det var två flic- kor med. De kallades för "julbrudar". Om inte det blev traktering som de hade väntat, så gjorde de text själva och sjöng - som det passade. Det kunde bli elakt. "Judas" var med och tiggde pen- ningar, ljus, mat, brännvin och alla slag som en behövde till kalas. Om tjugondedagen så skul- le ungdomen "dansa ut jula", och då skulle de ha detta hoptiggda för den tillställningen. Om morgonen var pojkarna ute och gjorde fint i fjusen åt jäntorna.
Hösthalvåret
Fredrik gick före fruntimmersveckan. Om han började att skvala, så var det allt bra säkert att det blev regn den ena dagen efter den andra hela fruntimmersveckan. Om Sara och Margareta höll tätt, så blev det inte så farligt med regnet. Den 27 juli var sju sovare. Det var en riktig märkesdag. För om det regnade sju sovare, så skulle det hålla på att bli ostadigt i sju veckor. Det brukade att slå in. Oschmässa var den tid som en gick och väntade på att få ny kaka. Efter Lars gick det inte an att begagna blåbären. Det var inte bra om det var fult väder på Bartolo- meidagen. Det blev inte vacker höst. Vid Mickelsmäss hade drängar och pigor frivecka. Om det var soligt och vackert väder vid Brittmässti- den / så kallades det för brittsommar. Mårtens gås firades inte här. Det var bara på herrgår- dar som de hade gås, när det var Mårten. Fattigt folk åt inte något särskilt Mårtens afton. Det var någon en- da som hade gäss. De slaktades och såldes till stabor. Om Anders braskar så skall jula slaska. Om Anders slaskar så skall julen braska. Om julen braska, men det var len (tö) på sten, så blev det vinter om jul. Anna var den dagen som lutfisken skulle läggas i blöt, om han skulle bli lutad och färdig till julaf- ton. Det var inte bra om det blåste på Sylvester. Det var ingen viss dag, när slåttern skulle börja, och inte när den skulle sluta. Slåttern skulle vara avslutad innan man skulle ta till med rågen. När rötmånaden går torr in, så går hon blöt ut. Allting hade så lätt för att ruttna, när rötan hade / gått in. Folk mådde illa och var sjuka mycket. Omkring den 20 augusti skulle höstrågen sås. Det var gammal råg. Ny råg kunde sås senare. Kreaturen kunde gå ute på bete till Mikaeli. Fåren kunde gå längre. Om rågen var för tjock, så hände det att kreaturen fick beta på den, när marken hade frusit så att det bar dem.
Lucia
Vid tretiden på morgonen skulle en gå upp. Ingen skul- le ha stryk den morgonen. Det var på långfredagsmor- gon. Det var mor som gick upp i tysthet och kokade kaffe. Så bjöd hon de andra på sängen. Hon var inte vitklädd på något vis. Den som kom sist upp fick heta lusa. Den som kom upp först var loppa. Lussottans måltid eller traktering. Vid fyratiden fick en ta sig av den mat som stod på bordet. Den kallades för lussebeten. Alla var uppstigna. Vi satt och åt vid bordet. Det var mor som hade ställt fram det som skulle vara. Det var ost. När de ysta- de om hösten, så ystade de en särskild lusseost, som skulle vara på bordet om lussottan och en jul- ost som skulle vara på bordet om jul. Utom os- ten så var det smör, bröd, kött. / Inga särskilda bröd förekom annat än till lussekaffet. Det var lussekatt. Bröd av särskilt mjöl bakades inte. Inte från någon bestämd sädesnek. Jag hörde inte talas om att de hade firat lussottan på annat sätt. Lju- sen fick brinna litet medan vi drack kaffe och åt lus- sebeten. Eljest var det ingen annan belysning. Jag vet inte att vi hade det såhär för annat än att det var en vana att det skulle vara så. Det var början till julen. Det hade inte något med tröskningen att gö- ra. Men karlarna brukade vara på logen och tröska om lussotta. Det brukade gå till då, för de hade lusse- brännvinet hemma. Inga andeväsen skulle ha med av måltiden. Men natten vara så lång så det behöv- des extramål. Inte som jag minns kom någon Lucia. Det var i staden (Arvika) på 90-talet, så gick lucior och bjöd på kaffe. Kreaturen fick inte något extra förrän om julkvällen. Julgrisen slaktades i lusseveckan. Trösken skulle vara avslutad till jul. Men de kunde få / hålla på ända till Tomas med trösken, innan det var fär- digt. Det var inte bestämt att trösken skulle avslu- tas precis på julottan. Ingen havrenek sattes upp. Det var inte förrän på jul- afton. Ingen halm breddes på golvet. Lussenatten var årets längsta natt. Lussefâla skulle vara en hop spöken som var ute om lussenatten.
Annandag jul
401. Intet att anteckna. 402. do do. 403, 404 likaså. 405. Annandag jul kom utklädda och "sjöng för dörr". Det var sådana som hade varit ute och "skôta ut gösch- la" i stall och ladugård. När de hade gjort det gick de fram till stugan och sjöng. Då blev de insläppta och trakterade på brännvin och smörgås. Om de inte fick något, så gick de tillbaka och hade in gödseln i stall och ladugård, och då blev det mycket mer än det var förut. Eller också sjöng de något "utäckt". Somliga kom och inte var utklädda. Staffansvisan sjöngs.