Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Hösthalvåret
Det är en märkesdag de har, när Anders braskar så slaskar jul, och om Anders slaskar så braskar jul. "Om stubben har hatt Andersmässnatt, skall vintern ligga till Vafrenatt".
midsommar.
Jag mins folk som gick ute om midsommar- natten i anders "jâle" å plockade blomster. Des- sa hade de å gav kreaturen sina undan för undan. De hade den tanken att de skulle dra sig till vinst av andra genom detta. Det var mor till den pi- gan vi hade, som gjorde sådant. Somliga smög sig till att gå å håva till sig daggen från andra. De drog särken sin på gräset. När de fick full den, så gick de hem å vred ur den åt korna sina. Då hade de tagit vinsten från grannen sin. - Min mor var till Karlan- da till hälsokällan en midsommarnatt å drack å tvättade sig med det vattnet. Jag mins att hon hade med hem av vattnet så att vi fick dricka av det. Det skulle vara som / hälsosammast som om midsommarnatten. Majstång kommer jag allt ihåg att de hade i går- darna. Det var i någon större gård. Jag mins inte något vârre till hur hon var klädd. Hon var klädd med löv. Det var som ett kors på henne, å där hang det någon krans. I top- pen en blombukett.
Vårhalvåret.
Om "vâfferkväl" sprang en på gödsel- högarna barfota. Det mins jag. Då skrek en: "Gö- pa plöjer, vipa sår, i år blir det ett gott kornår." "Könnersmäss". Det brukade bli snöyra då. Den kal- lades "könnersmässyra." "Blagersmäss". Då skulle en lägga ut väven till blekning. Bäst om det var månsken. För då blek- tes väven bra. "Pergrinus" - De gamle skulle skrämma bort var- gen. Jag mins litet av det - att de gick år sko- gen å skrek att "pergrinus skulle sätta sina hundar i band." Urbanus. "Den som sår efter min tid får ax, men lite i. / Det var inte tess att så efter Urbanus. Om Erik ger ax, så ger Olof kaka. - Det var bestämt på Beda-dagen som en skulle så li- net. Kristi himmelsfärdsdag nappade fisken, om en ville gå å meta. 1 maj hade en som litet bättre mat. Men det var inte så att en bjöd andra utan en hade det för sig själv. En tog en sup den dagen, för att en skulle få märg i benen.
vårhalvåret.
"Gregori ti, dag å natt like vi." Om vafferkvällen sprang en barfota på dyng- högarna för att det skulle bli gott kornår. Så sa- de en: Trana plöjer, å vipa sår, i år skall det bli ett gott kornår. "Mattesmässs" - vet intet om den dagen. Inte hel- ler om "meckelsmäss" eller "hällemäss" På pergrinus-dagen så var de ute å skrek "Bind dina hundar i år." Det var för att var- garna skulle komma bort sin kos. Om Erik ger ax så ger Olof kaka. Urbanus skulle ploganden vara gjord.
hösthalvåret.
"Oschmässkroken", det var i "skötningen" å smått med matvaror. Vid Brynolf skulle det vara slut med slåt- teranden. Allt hö skulle vara bergat å inne. Men somliga sade att Lars skulle vara sista dagen på slåtteranden. Lars strödde sand i gräset, så pessa han på blåbären så att de blev odugliga att äta efter den dagen. Rufus kallades för "rôglösa". Far talade om en gammal man som menade på att han aldrig sådde råg den dagen. För om en råka- de att så den dagen, så slog rågen fel. En fick ingen råg.
veckodagarna
Torsdag tyckte inte folk om. Det var inte bra att sälja eller köpa den dagen. Det blev otur med det. Å torsdagskvällen var den sämsta kvällen på hela vec- kan. Om en inte var snäll då så blev det buller å rammel. På torsdagen hade en inte för sig så- dant som att kärna smör eller baka. Naglarna skulle en inte klippa av sedan det blev kväll.
veckodagarna.
Torsdagen var inte någon bra dag. Då höll de före att de skulle göra så litet som möjligt. Det skulle inte bli något bra med det en gjorde då. Torsdag- kvällen var farlig. Då skulle en inte se ut genom fönstret. Bäst om en var tyst. Om en klippte naglar på söndag, så skulle en kunna stämma blod. Det var en trollgubbe som ville ha far att göra det, men han ville inte lä- ra sig sådana konster.
veckodagarna.
Det var dagar som kallades tyko-brahedagar. Det skulle vara sådana dagar som det var otur med. Men vilka dessa dagar är, mins jag inte. Den 13 i månaden skulle vara olycksdag. Så var det tors- dag som inte skulle vara bra. Fredag skulle en in- ta fara lång väg eller flytta. En fick otur. Lör- dag brukade de hållas å stöka med skurning, smör- kärning å bakning också ibland. Söndag var en helgad dag, så då skulle en inte klippa naglarna.
djur.
Med vargarna skulle det vara så, att en gubbe gjorde av med dem. De skulle vara borta i hundra år. I min barndom fanns det varg. Han rev ihjäl får å svin. - Vargen flyttade sig åt norr. Det var här i dessa trakter. Finnarna hade inte så ont av vargen, för de trollade så att han inte kunde göra dem något ont. - Om en fick en vargskock efter sig, när en var ute å körde, så tog en ett rep eller en lång risruska å hängde efter åkdo- net. De tog sig inte längre än till den ruskan då. Men så fort en stannade, så var det farligt. "Skrea" såg jag aldrig. "Nöckepiga" brukade en hållas med, när en var pojk. Hon var så röd å fin den, å så var hon inte / farlig. Om en satte henne på handen, så sprang hon fram å tillbaka ut till fingertopparna. Till slut flög hon. En brukade säga, att hon stack van- tar åt en. En fick lov att ha något i sig, innan en gick ut på morgonen. Om sommaren medan göken var här å gol var det farligast att komma ut å inte hade ätit något. Om en fick höra göken på fasten ma- ge, så blev en sjuk. - Göken vill inte hålla på å gala längre än han får se hösåtor på järdena. Om en oroade skatorna, så fick en inte fred för dem.
djur.
När svalorna blev borta om hösten brukade mor säga att de hade lagt sig på sjöbotten, så kom de in- te fram förrän sommaren igen. Svalbon skulle en låta vara i fred, för det hände något ont med djuren, om en rev ned dem. Hon var så noga med att vi inte skulle röra bon av småfåglar, för hon påstod att det hade ont med sig. De hämnades på något vis. Kattugglan var en fågel som inte var bra. När hon kom till gården å skrek "klä-vitt", så skulle någon dö där. Det var inte så farligt om hon kom en gång, men om hon blev envis, så slog det inte fel. - På sam- ma sätt trodde en om det kom en småfågel å satte sig å tittade in genom fönstret. "Lekatten" var giftig, så det var farligt, om han / bet en. Somliga sade att han sög sig fast, så att en fick skära bort honom. Korpen skulle en se efter varifrån han kom flygan- de, för därifrån fick en vinden. Skatan fick vara i fred, för en skulle inte få skjuta henne eller oroa henne. En fick otur med sig. När hon satt å skrattade, så var det inte något bra i väntan. Di sa' att hon kunde se spö- ken. Å när di kom i skock, så tyckte folk att det var kusligt. Om hon byggde högt, så blev det torkår, men byggde hon lågt, så fick en regn- år. "Skräa" var ont, trodde folk. Rätt som en såg hen- ne, så vara hon borta, å ingen visste vart hon tog vägen. Jag hörde en käring, som sade, att det inte kunde vara någon annan än den onde som var uppe å visade sig.
djur.
Det var en gubbe härifrån som trollade bort vargarna. Man talade om det. Vargarna blev jämt borta en viss tid. Se'n kom de inte tillbaka. Den gubben sade att de skulle kom- ma tillbaka efter en viss tid. Men hur många år det skulle dröja, mins jag inte. Men det var i mors tid som de blev borttrollade. Vargen kom nol ifrån å nolåt blev han föst. Lap- pen kunde gärna ha honom. "Skräa" var inte annat än "mark" /mask/. Jag har sett henne två gånger, en gång på Bac- kemoarna. Det var en lång, grå remsa. Ytan var grå. Jag trodde det var ett band, så jag strök med foten på henne, så att hon gick isär, men när jag kom å gick tillbaka, så / hade hon skött sig ihop igen. Om en fick henna att rinna över ett band el. dyl. så skul- le en få ett riktigt långt liv. Folk likte inte skatan. Skam hade henne att köra hö med. Hon var borta en tid, då blev hon så ruggig i fjädrarna. Kornknarren kallades för "virgnôcken". Kattugglan spådde lite, så höll de före att ekurren gjorde också, om han kom å skutta- de bort efter väggarna. "Lekatten" tog en köttet av å gav en ko eller häst om de hade blivit stuckna av orm.
naturföremål.
I Karlanda finns en källa som folk offra- de i. Där har folk hittat pengar. Det var sådana som sjuklingar lade ned för att de skulle bli bra. Här i sock- nen känner jag inte till sådan källa. För folk for till Karlanda om midsommar å drack ur källan där, om de hade några krämpor. Å hade de inga krämpor så drack de ändå för att de skulle slippa att få. Om en kom till något ställe där någon hade om- kommit, så skulle en kasta en kvist där. Det var ett sådant ställe mellan Silbodal och Glava.
kyrkklocka.
De tog en kyrkklocka härifrån socknen, när det var krig. Jag vet inte om det var danskar eller norrmän som tog henne. Men hon skall hänga på Haldens fästning i Norge. - Far min ha- de sett henne.